“Jag och min ätstörning”

July 6th, 2014

Så, här sitter jag, med tårar i ögonen och är hukad över toalett stolen. Flera år har jag kämpat med ätstörningen, men fortfarande får den mig att göra dessa sjuka saker. Varför åt jag allt godis? Jag skulle ju bara ta några. När jag tagit några kunde jag lika gärna ta fler – det var ju så gott! Men det blev för mycket.. Jag åt tills jag mådde illa och ännu en gång fick jag släpa iväg mig till toaletten för att försöka tömma magen på alla de godheter jag lyckats hetsat i mig. Vilket misslyckande! Tillbaka i samma sjuka mönster, som alltid – kommer det någonsin gå att bryta?

Samtidigt som jag står där, hukad över toaletten med fingrarna i halsen vet jag att det inte slutar här. Kalorierna har kroppen säkert redan hunnit tagits upp, så de måste förbrännas.

Jag sköljer av mig snabbt, dricker lite vatten, tar ett tuggummi och gör mig redo för att hoppa på nästa buss mot gymmet. Planen är att förbränna ca 500 kcal, då kan jag känna mig lugn över min godishets. Men redan när jag stiger utanför dörren känner jag hur orken har sugits ur min kropp – den är inte i form för ett hårt träningspass.

Jag tvingar iväg mig till gymmet. Allting går segt. Egentligen vill jag inte detta, men det känns som att jag måste. Annars kommer vikten att gå upp massa. Jag förstår inte varför jag åt allt det där. Nu måste jag träna bort det.

Jag orkar inte springa. Jag försöker köra andra konditionsövningar, men kroppen är trött. Jag lyckas bara förbränna ca 100 kcal och sedan beslutar jag mig för att ge upp på cardio och styrketräna lite istället. ”Muskler förbränner mer än fett” sägs det ju, så jag kan försöka skaffa mig massvis med muskler nu. Varför utsätter jag min kropp för detta?

Hungern börjar smyga sig på och jag blir påmind. ”Fan, jag vill ju inte äta. Har ju redan ätit för mycket.” lyder första tanken. Sedan slår det mig att ”Nu har jag ju tränat, jag vill väl inte bryta ned mina muskler? Klart jag ska äta, men det bör vara något proteinrikt!”.  Jag börjar med att ta en proteinshake, men inom kort tid blir hungern så pass påtaglig att ätstörningen ger med sig och jag äter ordentligt med mat. Det är skönt att vara mätt och belåten, det kändes som att kroppen behövde detta, men ändå kunde jag inte hindras från att slås av tanken ”Fan, jag som redan ätit för mycket…” . Nu planerar jag in att träna massa imorgon också, kanske hinner jag med en promenad innan läggdags dessutom (?).

Tankarna får aldrig ro. Jag åt lite för mycket godis och sedan gick resten av dagen ut på att kompensera för det. Så här lever jag. Så här ser mitt liv ut. När det är bara jag och min ätstörning.

OBS: denna text skrivs i ”jag-form” utan att specifikt syfta på mig själv. Texten är ämnad att ge en bild över hur ätstörningar kan yttra sig genom kompensation och hur tankarna kretsar i den drabbades huvud. Det är såhär cirkeln kan utforma sig och antingen repeteras dagligen, flera gånger per dag eller vid enstaka tillfällen; då och då. Oavsett frekvens är det ett sjukt beteende och ett mönster som är extremt svårt att bryta.

IMG_2446

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

  • MO

    Väldigt bra beskrivning av den onda cirkeln, och av tankarna som aldrig lämnar en. Jag kunde riktigt känna den trötta förtvivlan i texten.

  • SsS

    Jag trodde först att du pratade om dig själv, och jag hade fått uppfattningen att du var förbi det där men sen sa du att det var a work of fiction så nu ä jag förvirrad. Känner du sådär fortfarande, eller gjorde du det förut? Eller ingetdera?

    • soelas

      Hej, vad bra att du frågar så att jag förhoppningsvis kan förtydliga mig. Det jag skriver på bloggen baseras på både egna erfarenheter men också lärdomar ifrån andras. Jag försöker vara tydlig med att framhäva att jag ännu inte är frisk från min ätstörning, så det är klart att vissa tankar och beteenden fortfarande existerar, men oftast i mycket mindre skala och mer sällan än tidigare.

      Vad jag baserar mina texter på är oftast en kombination av tidigare aktioner, andras upplevelser, och en del nuvarande reflektioner. Det behöver inte vara så att “detta” hänt mig, utan endast att någonting påmint mig om “det”.

      Har detta givit dig någon större klarhet? =)

  • disqus_m0ixUuKQhx

    Bra skrivet. Så där ser 75% av mina dagar ut. Är på bättringsvägen men just kompenseringstankarna är svårast att bli av med:/ jättebra blogg!

    • soelas

      Håller med om att kompenseringstankarna är bland det svåraste. Men det går, så kämpa på så blir även de lättare att hantera. :)
      Kramar

  • Pingback: payday loans bc()

  • Pingback: direct direct payday loans for bad credit lender()

  • Pingback: drugrehabcentershotline.com substance abuse treatment()

  • Pingback: calculate bmi()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp