Jag sänker ribban – jag vill må bra

May 21st, 2015

Nu har jag bestämt mig, det blir 75 % studier till höstterminen. Inte för att jag måste, eller bara för att jag bör, utan för att jag faktiskt vill. Visst är jag grym, men jag har insett det enkla (och för er andra uppenbara) faktum att jag inte är övernaturlig utan faktiskt människa. Och människor, de flesta i alla fall, har ett liv så det tänker jag också ha!

Det är till och med så att jag lägger min ribba på att klara två kurser. Sedan om jag orkar så kan jag satsa på den tredje, som inte börjar förrän i andra perioden.

kursht15

Jag räknar med att det kommer att bli en hel del cheerleading för mig nästa år, och för mig känns det värt att ge det denna satsning eftersom jag inte tror att jag kommer att hålla på med det så länge till. Allt väl är jag medveten om att sporten har en viss negativ inverkan på mitt välbefinnande; det är inte lätt att konkurrera med 14-åriga tjejer som kastar sig hejvilt och har höfter lika smala som midjan. Det är klart att det påverkar mitt “ätstörnings-tänk” till viss del. Men, genom att vara medveten om det kan jag också acceptera det. Jag är garanterat inte den enda tjejen i denna sport som känner en viss frustration över att utvecklas till kvinna. Men jag gillar min rumpa, och den ger mig säkerligen mycket annat positivt i livet, så inte för ett öre tänker jag byta ut den. 😉

För mig handlar det faktiskt inte om att bli helt fri från alla sjuka tankar – jag vet inte ens om det går – utan det handlar om att finna en balans i livet så att man kan må bra i vardagen. Ibland kommer det stressigare perioder, och dem ska man kunna hantera. Ibland flyter allt på som om man vunnit på lotto, och då ska man kunna njuta av det. Mycket av det som händer kan vi inte förutspå, eller direkt påverka, men vi kan ge oss själva (det vi just nu tror är) de bästa förutsättningarna för att må bra i framtiden.

Tags: , , , , , , ,

  • anonym

    Hej!

    Skulle du kunna skriva lite mer om behandlingen på idun? Typ schema för dagarna, om du har kom nära de andra tjejerna, har det hjälpt dig mycket, var behandlarna bra, hur sjuka var de andra där, var det bara folk med anorexia eller alla ätstörningar, gick de flesta i skolan/jobbade samtidigt osv? Oj, märker att det blev ganska många frågor, svara bara på det du vill såklart :) Jag har blivit tillfrågad om jag vill gå i behandling på idun, men det känns som en stor “tidsinvestering” eller vad man ska säga (jag har bara gått i öppenvården tidigare) men samtidigt vill jag verkligen bli frisk från den här skiten. Skulle du ha valt det igen om du fick chansen nu?

    Tack så jättemycket, fortsätt kämpa <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp