Julångesten går att bli av med

December 18th, 2013

Det är nog inte bara personer med ätstörningar som känner en viss ångest inför julens läckerbitar och frestande smaker. Är det ens konstigt att det alstras en ångest över vad som ätas skall? Vad är det vi får höra i radio och TV? Vad är det vi får läsa om i tidningarna? Vad är det som snackas om i bussen eller i matsalen?

“Såhär slipper du julångesten”, “Såhär ska du äta för att inte gå upp av all julmat”, “Nu kommer jag att gå upp flera kilon!”, “Såhär förbränner du julmaten” eller “Hur du får ned kalorimängden under julhelgerna” etc.

Det blir inpräglat i våra huvuden att julen ska medföra en ångest eftersom mat och choklad är någonting vi kopplar den samman med. Det är alltså snarare mer normalt att noja över all julmat än att ta det för vad det faktiskt är: en högtid och massvis med njutning!

Personer med ätstörningsproblematik har en extra känslighet för dessa kommentarer. Talas det om mat, vikt, träning eller kalorier så snappas det upp som en groda äter en fluga. Det hörs och det tolkas, vare sig man vill det eller inte. Frågan blir då hur man tolkar det?. Det är nu hjärnkraften kan tillämpas för att välja att tolka det ur det sunda perspektivet istället för att låta ätstörningen övertala en om att dens tolkning är den enda korrekta. Efter ett tag blir det mer och mer uppenbart över vilken tolkning hjärnan ska göra, men det krävs övning och det krävs envishet.

För två år sedan var min ångest brutal vid denna årstid. Då var anorexin härskare över tankarna och allt den intolkade var kalorier, onyttigheter och viktuppgång. Tjockhet och misslyckande var precis det julen skulle tillföra. Därför fortsatte svälten och därmed fortsatte jag att må skit!

För ett år sedan mådde jag så mycket bättre. Friheten fanns bakom hörnet och de logiska tankarna dominerade. Men ångesten fanns.. Jag ville inte gå upp i vikt, och det fanns en oro över att det skulle ske av all julmat man skulle tvingas till att äta. Dock var jag inställd på att leva livet och jag ville kämpa emot ätstörningen.

Idag hade jag inte ens reflekterat över att man kan ha ångest inför julen om inte några av mina fina läsare kommenterat det i ett inlägg. Idag ser jag fram emot att få baka lussebullar och äta dem till fika. Idag ser jag fram emot chokladpralin-asken på vardagsrumsbordet. Idag längtar jag efter att få äta de godheter som kan erbjudas. Idag vet jag att lite mer eller “onyttigare” mat inte kommer ge en negativ märkbar effekt på mitt utseende. Det kommer snarare att ge en positiv effekt på mitt välmående!

Det går att glömma ångesten, men man måste jobba för att förändra tankemönstret. Det blir en motgång när det kommuniceras så mycket om det i vår omgivning, men jag tror att ens egna tankar är starkare än talet utifrån. När man själv har hittat sin sanning så kan man välja bort att tro på allt skit som sägs runt om kring en – vilken sanning tror du på? Det är nästintill omöjligt att förändra hela samhällets syn, men det är möjligt att påverka sin egen.

Det är inte mer än vanlig mat och lite extra gott man äter på julen. Det är inte en tvång att trycka i sig en hel chokladask. Det är inte en viktökning som väntar en bara för att man ätit en bulle eller två. Julbuffén behövs inte tvångskompenseras. Lyssnar man på kroppen och sin egen vilja så kommer allt att jämna ut sig i längden. Denna jul är inte mer än bara några dagar utav de tiotusentals dagarna vi ska leva i livet – är det värt att känna ångest över? eller är det kanske lika bra att bara passa på att njuta?

Se tidigare inlägg om jul- och matångest:

Middagsbuffé (29/12-2012)
Chocolate for Xmas! (25/12-2012)
Hoppas vi alla kan ha en riktigt GOD jul (24/12-2012)
Alkoholen – läskig men okej! (22/12-2012)
Det är OK att äta extra gott (21/12-2012)
Home SWEET home (19/12-2012)
– Pepp inför påsk-ångesten (20/3-2013)
– Går man upp i vikt av att äta godis? (15/5-2013)
– Midsommarångest vs. njutning (21/6-2013)
– Det här med att äta onyttigt (30/6-2013)
– Så mycket “onyttigt” har ingen påverkan (23/7-2012)
Paniken när man ätit mer (2/8-2013)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

  • Malin Rosén

    Hej Sofie!

    Jag har följt din blogg länge och har själv haft ätstörningar. Tycker denna blogg är jättebra och du gör ett bra jobb med dig själv. :) Är du helt frisk idag eller behöver du hjälp med sista biten? Tveka inte för att höra av dig, jag är coach idag (ska fortsätta läsa vidare till terapeut) och hjälper ungdomar med ätstörningar. :) Jag har valt att fokusera på den inre tryggheten i de coachande samtalen då det är bland det viktigaste som finns för att vi ska få ett så tillfredsställande liv som möjligt.

    När jag själv skulle bli frisk och tyckte jag var helt frisk så kändes det ändå som att något fattades. Jag var fortfarande inte nöjd med mig själv även om jag åt som jag skulle, oron över att gå upp i vikt fanns fortfarande kvar. Självklart var det den taskiga självkänslan som varit grunden till att jag fick ätstörningar. I mitt tillfrisknande blev jag coachad av en tjej som jobbar på Mia Törnbloms företag (MT-Gruppen), och det är jag så tacksam över. Framför allt underlättade och jag kände mer förtroende att öppna mig eftersom denna kvinna också haft ätstörningar.

    Släng iväg ett mejl om det är någon som är redo att börja träna upp sin självkänsla, jag hjälper mer än gärna till. Och lycka till i ditt tillfrisknande Sofie! :)

    [email protected]
    http://www.senseworkout.se

  • Ottilia

    Tack så mycket! :)

  • Linnéa Törebrant

    DU ÄR SÅ KLOK!!! på julafton ska jag unna mig sååå mkt, ska ta en alladin pralin o försöka njuta av den trots att jag vet hur många kcal de innehåller…. Jag älskar mat o de enda jag ser fram emot på jul är maten, dock är det skräckblandd förtjusning…. Kolla gärna in bloggen! skulle bli så glaad! kram <3

  • Flickanochhavet

    Julafton är absolut en tid då man ska njuta, både av stämningen, sällskapet OCH av maten. Maten är ju en stor del av julen, men det är viktigt att det inte blir det viktigaste.

    en sak som jag och min familj tillsammans reflekterat över under åren är det enorma slöseriet och överflödet på julen. Förra året startade vi en policy att göra mindre julmat än tidigare. Man behöver inte 1000 sorter. Förr i världen var julen kanske den enda dagen på året då man fick äta så mycket av olika saker, så är det inte längre.

    Jag uppmanar alla att satsa på kvalité istället för kvantitet! Låt alla i familjen välja en julfavorit på bordet som absolut måste vara med, och lämna bort onödiga saker man gör bara för att “de hör till”.

    På vårt julbord finns pappas lax och sill, mammas fräcsha rödkålscoleslaw, syrrans köttbullar, min favorit: kålrotslåda, mormors julbröd, och brorsans val: julskinka (förstås har vi inte glömt potatis och lite knäckebröd att äta sillen med ;D)

    Överflöd? Tjaae? Gott: JA! Och ni som tycker att julmat är onyttigt; det mesta är inte det, snarare en enorm lycka för alla studerandemagar. Vem påstod att fisk och köttbullar var något onyttigt? Och precis som du säger, choklad hör ABSOLUT julen till, men det behöver inte betyda att man måste tvinga sig själv att äta sig fördärvad, och trycka i sig de äckliga ägglikörkaramellerna på slutet. Man ska inte behöva “spara” sig till sånt. Ingen ska heller titta snett om man tackar nej till en bit till choklad om man verkligen inte känner för det.

    Ett tips från mej, som gjorde allting enklare tidigare då jag jobbade för att bli frisk (dela gärna med dig 😀 ) Det är på nåt sätt enklare att välja kanske tre favoriter från julbordet och äta mycket av dom, än att ta lite av allt. Då kan man njuta extra mycket av just de sakerna!

  • Mikis – mikis.webblogg.se

    Känner ingen ångest alls över julmaten i år, hade inte heller reflekterat över julmatsångest. :) Peppar asmycket att äta vegansk “julskinka” och grejer!! Och julgodis! Tänk vad saker kan förändras på ett år.

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp