Köra tills förråden tar slut

January 14th, 2014

Kroppen har ett förråd. Den är uppbyggd för att överleva kriser. Den är helt fantastiskt på sådan sätt!

Många utnyttjar dessa extraresurser i vardagen för att klara av och leva upp till de krav de ställer på sitt liv. Det går att pusha kroppen trots sömnbrist/undernäring eller överträning. Den är riktigt tålig, om man tänker efter på all stryk som den kan tåla och ändå fortsätta kämpa sig framåt i livet. Den strävar efter att leva!

Det är inte endast personer som övertränar eller svultit sig själv som sliter på kroppens resurser. Det är nog skrämmande hur vanligt det är att man pushar sig själv till det yttersta för att överleva vardagens press. Kroppens energibackup räcker ett tag, och under den perioden kan det vara svårt att förstå att man egentligen inte klarar av det man utsätts för. Man klarar av det tack vare kroppens överlevnads backup, men man klarar inte av det för att man är odödlig.

Just detta sätt att leva är någonting som leder folk rakt in i väggen efter en längre period. För vad gör kroppen när alla energireserver tömts? Jo, den säger ifrån. Den protesterar mot ens egen vilja. Den klarar inte att leva under samma omständigheter längre, den behöver vila och få energipåfyllning för den orkar inte längre att leva.

Att svälta ska vara brutalt. Då får kroppen ingen näring och då finns det ingen energi. Inte hade man förväntat sig att må riktigt bra och kunna pusha sig själv till att springa ännu längre turer på ännu mindre mat. Förvåningen över att man inte alls mådde så dåligt av att underäta och överträna. Förvåningen att man klarade av vardagen trots flera sömnlösa nätter på rad. Det gav en kick! Man var duktig som klarade av att pusha kroppen trots dåliga förutsättningar. Men allt gott har sitt slut. Sedan tog förråden slut och det fanns inte längre någon energi kvar till att ens känna glädje. Hjärnan orkade inte fokusera och kroppen hade ingen energi till att röra på sig. Man slog i väggen och då är den enda återvändningen att bygga upp kroppen igen med näring och vila. 

Det går alltså att fortsätta utföra de handlingar man gör i vardagen trots sömnbrist natt på natt. Det kan förvåna en själv över hur bra kroppen kan hantera detta! Men även extra resurserna tar slut någon gång och det fungerar inte att köra bilen med tom tank. Det blir soppatorsk! Istället för att se till att stanna upp på några bensinmackar längs vägen för lite energipåfyllning då tanken börjar blinka rött, fortsätter vi ofta köra tills bilen inte längre går. Ibland har vi tur och lyckas rulla oss in på en bensinmack i sista sekunden, men ibland blir vi stående längs vägen och tar oss inte vidare förrän vi får hjälp. Det är som att vi har så bråttom att hinna fram att vi inte tänker på vad som händer om vi glömmer bort att tanka.

Kroppen har sina depåer, lite som en extratank. Där kan vi hämta energi när vi glömt bort att tanka. Men fortsätter vi att köra på extratanken en längre sträcka så kommer även den att ta slut och då finns det inte längre något bränsle att driva kroppen på.

Efter kroppen har fått jobbat måste den få återhämtning. Den behöver mat och vila. Ser man till att ta sig tid för återhämtningarna så kan bilen köras mycket längre sträckor. Ju större återhämtningarna är desto säkrare blir det att fortsätta köra bilen. Tankar vi den bara med 1 liter åt gången så blir risken mycket större för soppatorsk och dessutom blir vi ännu mer beroende av att det finns bensinmackar längs vägen.

Anorexin gick ständigt på extratanken. Tanken kunde fyllas upp lite men efter någon timme var den tom igen – gissa om motorn slets på?

Är det inte bättre att tanka ordentligt från början och sedan fylla på med några liter då och då för att vara säker att vi klarar oss hela vägen fram utan soppatorsk?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Flickanochhavet

    Den underbaraste känslan som man verkligen uppskattar efter att ha gått igenom en sånhär kamp med sig själv, på grund av ens själsliga förvirring, är att upskatta styrkan en kropp kan ha!

    Jämför
    -att springa en seg 10 km joggingrunda på över en timme, oladdad, med svaga muskler, som bara bryts ner ännu mer, och “återhämtas” med en babyportion.
    -Att äta ett ordentligt mellanmål, springa samma tid, men flera kilometer längre, och komma hem med känslan av att bara vilja fortsätta, och återhämta sig med en rejäl och god middag och ett kvällsmål. OCh kunna vakna nästa morgon och känna sig STARK, LYCKLIG, LYCKAD, LAGOM!

    DET är lycka.

    • soelas

      Åh, det är ju fantastiskt!
      Nu blev jag taggad på att ladda upp och springa! 😀 hihi
      Men jag springer aldrig så långt dock.

      Du är grym!

  • Fel

    Varför tror du att man vill falla tillbaka? Jag har, som jag själv ser det, tagit mig upp en bra bit och faktiskt mått väldigt bra. Men ändå kommer jag på mig själv med att vilja falla tillbaka, att tänka att jag ska krascha “bara en gång till” och det blir lätt att jag välkomnar alla triggande faktorer med öppna armar. För att sen, återigen, inse att att vara i träsket inte är vad jag vill. Du är så smart och intressant, finner mycket hjälp i din blogg ska du veta. Kram fina.

    • soelas

      Hejsan!

      Tack för att du ställer denna fråga. Det är inte så konstigt att det finns ting som tilltalar i ätstörningen. Den har både sina positiva och negativa sidor.
      Din fråga har nu besvarats i ett inlägg: http://soelas.se/varfor-vill-man-falla-tillbaka/

      Hoppas det är givande!
      Kram

  • Regina Persson Sormunen

    Hej! va kul att du vill vara med på dagens blogg! <3

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp