Låt inte tankarna lura tillbaka in i olyckligheten

July 26th, 2013

Bli smalare. Gå ned i vikt. Ät nyttigare. Ät mindre. Träna mer. Kontrollera. Mät. Väg. Och du ska må bättre.

När man sätter tankarna på svart och vitt ser man hur de utspeglar en ätstörningsfälla. Det är så tydligt när man återberättar eller skriver ned, men det är inte alls så självklart i ens huvud. Tankarna är mer smygande än konkreta, viljan är mer ambivalent än självklart och lockelserna är svåra att motstå. Lika svårt som man till en början trodde att det skulle vara att insjukna i anorexi, lika svårt tror man att man kommer att falla tillbaka. Men ätstörningen är lurigare och den har satt djupa spår i en som inte bör ignoreras. Slutar man allt för tidigt med att vara uppmärksam på sitt beteende är det lättare för såren att spricka upp igen och börja infektera ens liv.

Som jag tidigare nämnt ett flertal gånger “Man kan inte ha bara lite ätstörning“. Det gäller att antingen kämpa för det friska eller falla för det sjuka. Vilket liv vill man leva?

Ibland tror jag att anorexin kommer att göra mig lyckligare. Vi har alla våra mörka stunder. När jag sedan kommer ut i livet och får uppleva dessa fantastiska skedena som jag ibland delar med mig av här, så påminns jag över att det finns inte mer lycka i att vara sjuk. Hade jag varit sjuk nu hade jag mått skit. Anorexian hade gjort mig isolerad och sugit ur glädjen som jag nu finner i min omgivning. Hur skulle de ge mig större lycka? 

Ibland tror jag även att jag har blivit normaltjock och vill gå ned i vikt igen. När jag inte lyckas, känner jag misslyckande falla över mig. Sedan inser jag att min kropp inte alls skulle må bättre av att bli smalare. Jag är redan smal! Varför ska det vara så svårt att lita på? Varför ska vikten alltid avgöra hur mycket man tycker om sig själv? Det är ju rena lögner. Lögner som ätstörningen viskar i ens huvud. Ätstörningen som sprider en infektion om man lyssnar.

Jag vill inte spräcka upp mina ärr och återigen behöva invänta såren för att läka. Anorexin har satt sina spår, men genom att underhålla de rätt så kommer ärren så småningom att blekna. Jag vill inte bli sjuk igen, så varför ska man då lyssna på ätstörningens lögner? 

Jag vill leva fri. Jag väljer livet. 

dyk

Tags: , , , , , , , , , , ,

  • GT

    Jättebra skrivet – förutom den lilla meningen “Jag är redan smal!”… Jag förstår att du vill poängtera att vi drabbade haft sjuk syn på oss själva och vår kropp etc, men du ger tyvärr då och då intrycket att smalheten fortfarande är något väldigt viktigt. Så om man börjar leva sunt och hamnar en bit över normalvikt/smalhetsgränsen? Är det inte värt det då? (vet att du såklart tycker det, men dina ständiga poängteringar av att du är smal trots att ätstörningen säger något annat gör att jag vill provocera lite) //hon som inte förblev smal, men gärna frisk

  • Lovisa

    Klokren text. Du är en världsbäst inspiration, tack! <3

    http://vintervindar.blogg.se/

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp