Målvikten för att bli frisk på riktigt

March 19th, 2013

Jag har valt att ingå i behandling. Jag har valt att bli frisk!

I morse skrev jag att ett av mina mål i behandlingen skulle vara BMI 18. Jag har gått omkring de senaste dagarna och känt mig smalare.. sedan visar det sig att jag har gått upp i vikt. Jag ligger just nu på ett BMI kring 18 och jag känner mig smal! Tänk vad ätstörningen kan ställa till det för en.

I benhandlingen är det 5 kg till i viktuppgång som krävs för att nå målvikten, BMI 20. 5 kg låter mycket på en gång, men 5 kg är inte mycket i längden. Vid varje viktuppgång tror man att man har blivit tjockare, men det är bara för att man ser siffrorna på vågen. Utan vågen skulle vi inte veta och vi skulle inte märka vilken vikt vi ligger på. Så länge det inte är en extrem vikt så behöver vi inte veta det heller!

Målvikten är BMI 20. För några dagar sedan kändes det ofattbart mycket. Oron över att bli en sämre topp i cheerleadingen växte sig starkare. Oron över att få tillbaka mina “love-handles” finns fortfarande kvar. Men när jag inser att ett BMI 18 inte är så farligt som jag trodde, så finns det hopp om att en stabil normalvikt inte heller är det.

Idag pratade jag med mina tränare. De ansåg att det bara vore bra om jag gick upp i vikt. De bedömer inte en efter vikt på det sättet, utan kollar främst på tekniken – och jag har bra teknik! Nu kan jag faktiskt ha 5 kg som mål med gott samvete. Behöver jag inte gå hela vägen så blir det så, men nu kan jag sträva efter en viktuppgång utan att oroa mig över att jag skall behöva offra det som förgyller mitt liv allra mest.

Imorgon åker min våg ut i förrådet. Framöver kommer jag att väga mig med kläderna på och min behandlare kommer att avrunda grammen nedåt. Det känns riktigt bra faktiskt! Nu kommer jag att få släppa viktkontrollen på riktigt!

Nu ska jag jobba aktivt för att bli frisk!

Dokumentera saker jag gör och tankar

Dokumentera situationer och tankar

Tags: , , , , , , , , , ,

  • http://www.facebook.com/cornelia.najafi Cornelia Najafi

    vad härligt att höra! tror det kommer göra susen för dig. Det är ju just det där sista steget du måste ta..precis som jag. Var/är också jätterädd för att inte få toppa längre, men sanningen är ju att ju mer muskler man har och ju mer muskler man KAN lägga på sig, desto bättre teknik får man och då blir det lättare att bygga också. ALLT handlar verkligen om teknik i cheerleadingen, det är något jag verkligen har lärt mig. Dock både från basernas håll också såklart, gör en inte vad den ska så kan inte de andra göra det heller. haha nu spånar jag iväg helt! KRAM på dig!

    • soelas

      Ja, precis! Vi som tränar kommer ju att bygga muskler ännu snabbare bara 😀 Och det är nog lättare att bygga med någon som är muskulös och stabil än ett “benrangel”. heh.
      Vilken vikt är det som du måste gå upp till? :)
      KRAM

  • http://www.facebook.com/sofia.olani Sofia Olani

    Vilken klokt beslut. En pepp här ifrån. :)
    Idag ska jag träffa överläkaren för Capio i Stockholm och se om jag FÅR återuppta min behandling. Lite olika situationer. 😉

    • soelas

      Tack!
      Klokt beslut från din sida också. Jag hoppas att det går bra för dig. 😀
      Kram!

  • GT

    Wow. Nu är du verkligen en förebild! Fast kanske ännu viktigare: jäkligt modig och stark för DIN egen skull.
    Tänk vad häftigt att från dina tidigare så låga siffror gå till insikt om att normalvikt är helt okej. Vi som varit nere tillsammans med dig vet vilket jättekliv det är. Och vilken frihet, eller hur?

    Men du, hoppas du samtidigt som detta framsteg kan fundera lite på en grej jag kom att tänka på efter att ha sett din två år gamla bild:
    Det är ju i och med den uppenbart att du var en av de där smala/normalviktiga tjejerna som bara själv kände sig stor innan du insjuknade.
    Själv var jag innan min anorexi faktiskt stor på riktigt. “Mullig” och mer därtill i perioder (har alltid haft problem med överätningar och dåliga hormoner som lägger på vikt oavsett hur mycket jag tränar etc.) Både jag själv och andra såg mig som tjock. Som en sådan som alltid åt för mycket. Mao: en misslyckad person i dagens samhälle.
    Mycket med min svårighet att tillfriskna har därmed gått ut på det: alla intygar ju anorektiker att normalvikt betyder så mycket bättre mående och att “det kan ju inte bli värre”, för att man ska våga plussa. Men jag VET ju att det var om inte värre så i alla fall minst lika illa… Jag mådde lika dåligt över mig själv som överviktig som svältande. Vet att du inte har ett svar och att det inte går att jämföra rädslor i sjukdomsvärlden… men hur tänker du kring det? Om du jämför med hur du måste tänka för att “våga” gå tillbaka, vad tror du min strategi ska vara?

    Fast återigen: Wow! :-)

  • Alex

    Jättebra tanke! Hejja dig!
    5 kilo är egentligen ingenting. Ingen annan än du kommer antagligen se det! You go girl!

    • soelas

      Tack för peppande ord! Jag är ju rätt så liten, så nog kommer 5 kg att synas lite grann i alla fall.
      Det ska nog göra sig bra ändå på min kropp! :) Hoppas!
      Kram

  • Lill_einar90

    Din blogg är en stor inpirationskälla för mig. Har läst här nästan i ett år nu och du har verkligen gjort en fantastisk resa. Tack för att du delar med dig och inspirerar andra. Kram

    • soelas

      Oj, tack så mycket för din fina kommentar. Riktigt roligt att du låter dig inspireras av mig!
      Många kramar!

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: vareuse hollande()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp