”Man kan inte ha bara lite ätstörning”

June 10th, 2013
  • Räkna kalorier
  • Springa/konditionsträna för att förbränna fett
  • Mäta midjemått
  • Kolla vikten
  • Mäta/väga maten
  • Utesluta livsmedel
  • Hoppa över måltider
  • Kontrollera kroppen genom att kolla speglar/känna mycket

Dessa är beteenden som lockar fram ätstörningen hos mig. Nu är det sommar och det blir extra mycket prat och tankar kring kroppen. Det har blivit viktigt för många att se bra ut på beachen och ätstörningen vill gärna ha så lite magfett som möjligt. Vad är viktigt för mig?

Nu blir det sommar och jag kommer att ha uppbehåll från behandlingen. På en skala 0-10 (där 10 är helt frisk) anser jag mig ligga på 8,5 idag. Sommaren kommer att bli min tid där jag verkligen ska ta det sista beslutet över hur viktigt det ska vara för mig att vara smal/vältränad och anses ha den ”perfekta kroppen”. Denna sommar ska mitt fokus ligga på att leva livet. Vill jag leva livet med ätstörning eller utan?

Det går inte att ha bara ”lite” ätstörning. Väljer man att det är viktigare att väga under normalvikt och därmed kontrollera matintaget, räkna kalorier eller medvetet behålla några av ovanstående beteenden så blir man inte frisk. Chansen för att ett återfall är stort och det gäller att vara uppmärksam på förändringar i sitt beteende.

Jag är extremt medveten om de sjuka beteenden som börjar komma tillbaka. Det är skrämmande, för jag vet att jag absolut inte vill trilla dit, in i helvetet igen. Men tankarna säger att man skulle bli mer nöjd med kroppen om man fick bort lite mer fett. Det är sjuka tankar. På ett sätt så är de tankarna så övertygande att man hemskt gärna börjar tro att de har rätt. Eftersom att jag har kommit så pass långt i mitt tillfrisknande så känns det så otroligt att jag skulle insjukna igen. Dock är gränsen vagare än man tror. Jag upprepar igen ”Det går inte att ha bara lite ätstörning”. Det går inte att bara behålla de beteenden som gör en nöjd med en själv, för ätstörningens tankar håller varandra hårt i handen. Väljer man att börja med ett utav beteenderna så dröjer det inte allt för lång tid innan man dedikerar största delen av sin tid och tankegångar åt ätstörningen.

Kan man bara släppa strävan efter den perfekta kroppen?

Nej, men man kan aktivt jobba för det. Det är något som jag ska göra i sommar. Denna sommar ska inte ätstörningen styra. Denna sommar ska jag leva livet. Om 10 år kommer man att tänka tillbaka på denna tid, och vad kommer man vara mest nöjd med att man jobbat för? Att nå den perfekta kroppen (som inte finns) eller att släppa loss, ha kul och kanske uppnå andra mål i ivet?

I sommar ska jag:

  1. Vara uppmärksam på om jag faller in i dessa beteenden OCH i sådana fall vara medveten om att jag tar beslutet att välja ätstörningen.
  2. Kolla vikten var 14:e dag och inte mer!
  3. Stå på mig! Mot ätstörningen och allting som indikerar på eller triggar till sjukligt beteende.
  4. Bestämma mig om jag hellre vill välja ätstörningen än ett fullt friskt liv.

Som ni säkerligen förstår utifrån texten så har jag under den senaste tiden fått tillbaka en del ätstörningstankar. Jag har upplevt missnöjdhet med kroppen och sett fett på magen. Jag har varit säker på att jag fortsatt upp i vikt och kunde inte känna mig nöjd utan att gå ned tillbaka till det ”perfekta smala” igen. Bevisligen har vikten inte gått upp utan jag är fortfarande viktstabil. Så tji fick ni dumma ätstörningstankar! Det går att lita på kroppen utan att vikten skenar iväg!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Sofia.O

    Kloka ord!
    Själv känner jag mig friskare än på evigheter även om jag förvisso vidmakthåller alla beteenden som du staplar upp.
    Men viljan att bli frisk finns och den har aldrig tidigare funnits.
    Men varför är steget så svårt att ta? Man kan tänka “imorgon ska jag göra någonting friskt!!” Men så är det imorgon och man gör likadant som dagen innan, mer eller mindre. Eller så lyckas man med EN frisk sak en dag och så är man tillbaka i samma spår igen sedan. Man tar sig ju ingen vart… Varför är det så läskigt? VAD är läskigt?
    Nu för tiden kan jag iofs titt på min svullna mage utan att gråta, jag ogillar den men den är där, och det är “okej”. Jag kan väga mig och ha plussat 1kilo utan att gråta och matstraffa mig även om jag äter restrektivt. Det är väl positivt om något. Men dessa babysteps får gärna bli lite mindre baby om det ska ta slut någongång.

    Hur länge har du egentligen haft ätstörningar? Har du haft problem innan du denna gången föll in i anorexin?

    • soelas

      Precis! Det är ju ett vanligt beteende hos människan att man gärna skjuter jobbiga saker framför sig. Dock blir det inte lättare att genomföra uppgiften imorgon så vill man få det gjort så är det lika bra att utsätta sig för pinan idag. Det är någonting som man under morgondagen kommer att se tillbaka på och vara tacksam över.

      Som du säger känns det ibland som att man aldrig kommer framåt, men det är för att man allt för ofta fokuserar på det som tynger ned en. Har man en inställning där man uppmärksammar framstegen och faktiskt kan känna sig stolta över dem så kommer man snabbt märka förändringarna och förbättringarna. Men som du säger, man kan inte hålla på att tippa fram på tå om man vill springa ett marathon. Loppet tar bara längre tid och pinan blir onödigt långvarig.

      Ätstörningar är ofta någonting som ligger och gnor, de kommer smygandes innan de bryter ut. Jag har insett att mina problem började långt innan anorexin fick makten. Nu är det två år sedan anorexin bröt ut på allvar, men minst 3-4 år sedan ätstörningarna började yttra sig. Innan hade jag aldrig haft problem med ätstörningar, utan jag tillhörde nog en utav de som tyckte att det bara var fjanterier att inte kunna äta.

  • Nathalie Carlsson

    Hej!
    Måste bara säga det att av alla “bli frisk” bloggar jag läst (både bra och dåliga) så har din blogg varit i särklass det bästa jag upptäckt! För det första har du ett väl utvecklat skrivspråk och din reflektioner och tankar kring sjukdomen träffar mig rakt in i hjärtat. Att äntligen få ord på sina känslor har hjälpt mig något enormt. Kanske är jag mer mottaglig nu än innan, för jag har läst mkt! Men din blogg är helt otrolig och det du gör just nu hjälper många killar och tjejer där ute. Fortsätt med det du gör, du kommer gå långt!

    • soelas

      Hej Nathalie!
      Gud, vad rörd jag blir av din kommentar. Tack så mycket för denna uppskattning. Det känns som att jag kanske lyckas med mitt syfte med denna blogg.
      Nu känner jag mig otroligt peppad att fortsätta jobba på med bloggen. Tack för energin du ger tillbaka! <3
      STORT lycka till själv, och hoppas att bloggen kommer vara till hjälp för dig framöver också.

  • sofie hellberg

    Kom på att jag missat att skriva här hur underbart du skriver och vilka otroligt igenkännande texter du förmedlar till oss som kämpar mot friskheten (för min del för tredje gången irad) Det behövs verkligen peppande ord om friskhet.. pro finns de ju så många. jag har länkat dig från min blogg så jag borde kanske skriva här också direkt till dig hur underbar du är!

    mvh ixerona.bloggplatsen.se

    • soelas

      Tack så mycket! Vad oerhört gullig du är Sofie :) Blir så peppad av att höra detta. Tack igen!

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp