Mättnad

August 12th, 2012

Hej! Vill bara säga att jag hittade din blogg för mindre än en vecka sen och den har redan spelat en enormt stor roll för mig. Det värmer i hjärtat att se hur du har kämpat. Jag är 19 år och har själv diagnosen anorexia sen ca 3½ år tillbaka och kämpar nu för att komma loss. När jag läser det du skriver känner jag hopp om framtiden. Har ungefär tusen frågor! Men den främsta är hur vågade du äta tills du blev mätt? Jag går nästan konstant hungrig och tänker på mat, vilket är hemskt. Allt jag vill är bara att känna mättnad men är livrädd för att äta för mycket, att jag aldrig ska BLI mätt och rusa upp i vikt. Hade du svårt för att känna dig mätt i början? Blev det bättre med tiden (dvs. man lär sig känna mättnad)? Tusen tack för en hjälpande blogg!
//Kram Ottilia

Hej Ottillia! Tack för din kommentar, du har en hel del bra frågor där. Dessutom vill jag säga att du har ett otroligt vackert namn! 😀

Mättnaden är min näst största fiende. Idag kan jag oftast ta mig igenom en match med den med lugnet i behåll, men ibland klarar jag inte att kämpa mot den. När den blir för stor blir den starkare och överlastar mig med ångest.

Hungern är min största fiende. Den får mig att slå på botten. Den gör mig svag och osäker. Hungern gör mig till någon annan, till anorexins slav. Jag vill aldrig behöva gå hungrig flera dagar bara för att undvika ångest.

Jag tror att man är tvungen att ta en snack med sig själv och ställa de mest logiska frågorna som:

  • Varför är jag hungrig?
  • Vad händer om jag äter? Och om jag äter mig mätt?
  • Varför får jag ångest för att jag blivit mätt?
  • Vad händer när jag får ångest? Hur länge har jag ångest?
  • Ska man behöva få ångest för att man ätit?
  • Ska man behöva ha ångest om man till och med ätit sig proppmätt?

Till en början var det faktiskt riktigt svårt att veta när jag blivit lagom mätt. När man gått runt så länge med en konstant hunger så är det svårt att tolka kroppens signaler. Därför kan det vara lättast till en början att helt enkelt äta normala portioner regelbundet, för då kan man lära sig att känna hur det känns att vara mätt. Dessutom börjar kroppen känna in när det är dags för mat, för den blir van att få mat på vissa tidpunkter. Blir man hungrig emellan måltider så har man förmodligen ätit för lite tidigare.

När man väl lärt sig det så kan jag gott och väl säga att det finns inget skönare än att få mat i magen och bli mätt. Jag skulle kunna göra en liknelse med vatten. Maten dämpar hungern som vatten släcker eld. Det går bara inte att koncentrera sig på annat än suget i magen när man är hungrig. Om man aldrig äter sig mätt så går tiden konstant ut på att hålla sig ifrån hungern.

Det gäller att äta sig mätt, få ångest. Göra det igen, få ångest. osv. Allt eftersom märker man att det är inte mättnaden som får en att gå upp i vikt. Förmodligen händer det inte så mycket med vikten, annat än något kilo i vätska. Ska det hända grejer med vikten så måste man äta sig mer än mätt ganska ofta. Men det enda sättet att få svar på frågorna är att prova. Man tror inte på något till 100% förrän man upplevt det själv.

Om man äter enligt tallriksmodellen, fyller en tallrik och äter regelbundet så blir det inte för mycket. Tro mig, det som en med anorexia tror är för mycket är oftast inte mer än normalt och ibland till och med för lite. När man underätit så pass länge så är det svårt att lyckas äta “för mycket”. Vad är “för mycket”? Ät det din kropp vill ha, så mycket att du inte vill ha något mer, så säger den till att den blir nöjd.

Våga prova, våga prova igen och igen. Sedan ska du se att du lär dig känna efter och det blir inte så svårt att inse att man behöver en viss mängd mat för att fungera bra.

 

Tags: , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp