Min träning – del 1

September 13th, 2015

Jag vet att många av er läsare säkerligen är nyfiken på hur jag förhåller mig till träning nu när jag upplever mig som frisk från anorexian och ätstörningar. Tyvärr är det i många fall ett känsligt ämne och det finns risk att flera kan anse det som triggande med för ingående detaljer, och det är heller ingenting som jag anser är nödvändigt att förmedla. Mitt mål med träningen är att göra det för att det är kul och för att jag mår bra av det, sedan är det alltid en balansgång mellan lagom, för mycket och för lite. Men träning handlar om så mycket mer än enbart träningsmängden. Det handlar om varför?, när?, hur? och sedan även självklart hur mycket?

Mina svar:

Varför?
För att det gör mig till en lyckligare person.

När?
När jag känner för det, både fysiskt och psykiskt, samt när det passar in i schemat.

Hur?
Olika. Som det lämpar sig i stunden. Högintensivt till funktionellt eller enbart styrketräning. Ibland testar jag även på något nytt!

Hur mycket?
Tillräckligt ofta för att jag ska tillfredsställa min psykiska hälsa, och med tillräcklig vila för att det ska gynna min fysiska hälsa.

Jag kommer förhoppningsvis aldrig att skämmas över hur jag tränar. Ja, jag tränar rätt så mycket i jämförelse med normen, men jag vet varför jag gör det – för att det får mig att må bra, och det är ingenting jag känner att jag behöver undanhålla. Skäms man över hur mycket man tränar är det med största sannolikhet pga att man innerst inne vet att det är för mycket (eller för lite) än vad som är bra för sitt eget bästa.

Framöver kommer ett stort fokus hamna på just träning i syfte att bevisa möjligheten att vara träningsintresserad trots ätstörningar i bagaget. För träning är inte något dåligt i sig, det handlar helt enkelt om vad man gör det till: ett måste, ett tvång och kompensatoriskt/ångestdämpande medel ELLER något kul, självförverkligande, stärkande och HÄLSOSAMT intresse.

Tags: , , , , , ,

  • Elisa

    Hej!
    Först vill jag bara säga att du har en jättefin blogg! När jag känner att jag behöver lite extra motivation vänder jag mig ofta hit.

    Jag har en liten fråga. Det är så att jag går en behandling för anorexi men trivs inta alls med min behandlare. Det finns flera andra behandlare på kliniken så jag funderar på att fråga klinikchefen om det går att byta.

    Kände du under din behandling att det var viktigt att ha bra kontakt med sin behandlare eller gör sjukdomen i sig att detta blir svårt. Jag vill inte byta i “onödan” då det känns lite jobbigt eftersom jag fortfarande kommer springa på min gamla behandlare på kliniken och så.

    Det kanske blev en rätt flummig fråga men det jag egentligen undrar är lite hur du ser på patient-behandlar relationen?

    Tack igen för all inspiration du ger!

    • soelas

      Hej Elisa,
      det är svårt för mig och avgöra om det känns dåligt med din behandlare pga ätstörningen eller rent av personkemin. Det är självklart inte säkert att det känns bättre om du får någon annan, men det vet du ju inte heller förrän du provat? Det bästa är nog att lyfta frågan på kliniken och kolla med dem vilka alternativ som finns. Det är ju självklart bättre att du försöker byta behandlare än att du avslutar behandlingen pga att du och din nuvarande behandlare inte klickar.

      Jag har även träffat personer som till en början velat byta, men sedan fortsatte med din behandlare och insåg att det handlade mer om dem själva en behandlaren. Å andra sidan gick jag själv hela min Idun-behandling med en sjuksköterska som behandlare som inte kunde förstå hur jag fungerade och därmed blev ofta felbemött. Jag tror det är svårt att hitta någon som är precis rätt för en, och urvalet är sällan särskilt brett på klinikerna.

      Det är oftast inte ovanligt att personer byter behandlare och det brukar hanteras proffsigt – alla kan inte hjälpa alla, så är det bara.

      Det bästa brukar vara att faktiskt nämna för din behandlare att du inte känner att ni fungerar bra ihop. Ibland kan det hjälpa att man öppnar den konversationen – kanske har det endast skett någon missförstånd som kan redas ut – annars får man hitta andra lösningar helt enkelt. Men lika viktigt som det är att din behandlare gör sitt jobb är det att du gör ditt. Ingen kan hjälpa någon som inte själv vill bli hjälpt. Där vet du nog bäst vad som gäller i ditt fall. :)

      Hoppas det löser sig!
      Varma kramar,
      Soelas

      • Elisa

        Tack för kloka råd! Jag ska ta mig en funderare 😉

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp