När jag började äta

January 24th, 2013

Hur var det för dig första veckan med matschema som innehöll, mat, mjölk , smörgås o fetare yoghurtar, gick du upp mkt första veckan? Och hur blev det efteråt? Kompenserade du med ngn träning eller så?
-Frida

Mat gillade jag. Jag var bara rädd för att äta för mycket. Eller snarare att inte äta för lite. Det viktigaste var att ha kalorier till godo, utifall… Min svält gick ut på att spara mig tills då jag äntligen kunde få frossa i mig allt det goda jag ville. Men riktigt så lätt var det ju inte att börja äta ordentligt igen. Eftersom jag kände att jag mådde så fruktansvärt dåligt hösten 2011 så längtade jag efter att få behandling, ett matschema som jag måste följa och äntligen börja “frossa i mig allt det goda”.

När matschemat väl kom och det var dags att äta ordentligt så tog det stopp. Jag ökade portionerna, men bara till den nivån att jag fortfarande åt för lite. Jag ville äta så mycket som möjligt men ändå för lite kalorier. Hur tänkte man där? Som jag skrivit i tidigare inlägg så tog det tid för mig innan jag kom upp i en tillräcklig mängd för att börja gå upp i vikt. (se min vikthistoria)

Första veckan var en utmaning, men en utmaning hade jag väntat mig. Det var mättnaden som var jobbigast att hantera. Den uppsvullna svältmagen gav en tjockkänslor. Mättnaden och känslorna drog till sig ångest och ångesten ville kompensera. I min värld fanns det inte att jag skulle börja kräkas/laxera men däremot ville jag träna. Turligt nog sa kroppen ofta ifrån och min tvångsträning blev aldrig extrem, så även om jag försökte inbilla mig det så bidrog den nog inte till någon större energiförbränning.

Det är lönlöst att hålla på med kompensation. Det tar ändå tid att gå upp i vikt, kompensationen är bara ett förjävligt problem som blir svårare att bli av med ju längre man håller på med det.

Jag hade stenkoll på kalorierna till en början. Det spelade inte sådan stor roll vad jag åt, utan var det energitätare så kompenserade jag det genom att äta mindre mängder. Värdelöst tänkande, för det är sådan marginell skillnad i längden.

Ät å va gla’!

Tags: , , , , ,

  • http://sssmiley.devote.se elin

    sv:det är nog olika på varje läkare osv, vilket är ganska dåligt. Vissa säger BMI 17 andra 18 , de du har 20 och vissa 21. allt är olika.. det sitter inte ens i vikten för att bli frisk. Så om man går upp till xx BMi blir man frisk. Fungerar ju verkligen inte så…

    • http://Soelas.se Soelas

      Nej, det har du ju rätt i. Till och med mina behandlare säger olika sinsemellan..
      Men ett BMI 17 är ju en anorektisk vikt, så de som säger att det är normalt kan inte vara helt kunnig. Det sitter ju inte bara i vikten, men delvis skulle jag nog ändå vilja påstå. För att bli frisk måste man nog kunna acceptera sin kropp oavsett hur smal den är – på ett normalvikt där den vill ligga. Försöker man manipulera så att man ligger på en undregräns så är det fortfarande ätstörningen som styr och säger att man måste vara smal.

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp