När man var som sjukast 1.1

March 1st, 2013

Hur mycket åt du?

Jag har svårt att sätta fingret exakt på när jag var som sjukast och hur mycket jag åt då. Det finns många perioder där jag nu anser att jag varit riktigt sjukt, och ätit galet lite. Men jag åt alltid något! Jag klarade mig inte helt utan mat för länge, däremot åt jag alltid för lite.

Praktiken i England hösten 2011 var en mardröm. Det blev anorexins chans att ta över makten helt..

Morgonen vaknar jag hungrig. Kollar på klockan, det är alldeles för tidigt för att gå upp och äta. Försöker somna om, men det går bara inte. Klär på mig och inväntar frukost. Hoppas att de andra tjejerna ska vakna till liv snart så att vi kan gå ner och äta. Jag höll på att gå under.

Vid frukosten skulle jag däremot inte få äta mig mätt. Det var så lite som möjligt och helst mindre än dagen innan. Den här dagen blev det en halv weetabix, en halv dl mjölk och en kopp te. Mer än så ville jag inte ha. Det fick jag försöka stå mig på tills lunch.

Under praktiken på förmiddagen drack jag några koppar svart kaffe och längtade till lunch. Kollade på klockan stup i kvarten och hoppades att timmarna kunde gå snabbare. 

Lunchen fick vi äta ute varje dag. Jag valde för det mesta sallader.. fanns det ingen sallad så blev det problematiskt. En gång ville jag äta nudelwok, men då åt jag bara halva portionen. Mest kyckling och grönsaker. Kolhydratsfobin var stor. Men jag kunde också äta ordentligt: En gång beställde jag världens godaste sallad jag någon sin har ätit och DÅ åt jag upp!

Skaldjurs-sallad

Skaldjurs-sallad

Eftermiddagen gick åt att spara sig inför middagen, som vi åt med familjen. Oftast behövde jag äta någonting efter jobbet, för att jag var så fruktansvärt hungrig. Kanske någon bit choklad eller lite torkad frukt?

Till middagen lade de upp portionerna och serverade. Det hatade Ana. Jag åt sällan upp och så småningom fick jag mindre portioner än alla andra. Det motsvarade nog ungefär en halv normalportion. Därpå serverades efterrätt, som jag ibland smakade lite av för artighetens skull. Glassen gick lättast. Men då blev det inget mer innan jag gick och lade mig på kvällen. Ibland små-åt jag för att jag var så fruktansvärt hungrig, men då behövdes det kompenseras med träning.

England HT 2011

England HT 2011 – lycklig tjej?

Jag vill inte skriva ut några siffror på hur många kalorier jag åt, för det kan vara väldigt triggande. Men jag åt så pass lite att jag tappade kilot i veckan under dessa veckor innan jag kom hem och påbörjade behandlingen på riktig.

Svälta gör man inte bara för att man inte äter något. Svälta gör man när man äter för lite för att kroppen ska orka hålla igång alla funktioner. Jag åt i min svält, men jag åt för lite. Jag gick runt hela dagarna och längtade tills nästa gång jag “fick” äta. När jag väl “fick” äta så åt jag det minsta möjliga.

Frusen, trött och tokig på sjuka tankar. Allt på grund av för lite mat.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

  • Mia

    Vilket toppenjobb du gör med bloggen! Så bra att du inte skriver ut antalet kalorier men jag tror också att det kunde vara bra om du lät bli att skriva ut vad du väger nu eller vägde då du var som sjukast eftersom jag förstått att sånt kan starta en “tävlingsinstinkt” där man jämför och kanske tom inte tror att man är eller varit “tillräckligt sjuk” om man inte vägt lika lite eller mindre än du eller nån annan som skriver om sin sjukdom. Men som sagt du gör ett toppenjobb och borde få pris för din vilja att hjälpa andra. Allt gott önskar jag dig!

    • soelas

      Tusen tack Mia för din fina och givande kommentar. Du har rätt i att det är triggande för många om man skriver ut vikt. Det finns en stor anledning till att undvika det, men för en del kan det ge självinsikt. Det beror naturligtvis på vilket stadium i ätstörningen man är i.
      Jag brukar försöka hålla mig till BMI som riktlinje, och ska försöka göra det i fortsättningen om så behövs.
      Tack för att du tyckte till!
      Kramar

  • Mikis – mikis.webblogg.se

    Åh fy, sorgligt att läsa detta. Får mig att minnas denna sommar som var… ALDRIG igen. :(

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp