Behandlingen will go on..

February 1st, 2013

Vilka funderingar, vilka tankar, vilket velande och vilket beslut. Det handlar inte om liv och död, men om frisk eller sjuk. Dessa frågor att finna svar på. Vad är rätt för mig? Vad vill jag göra? Vad vågar jag göra? Vad har jag TID till att göra? Vad trivs jag med att göra?… 

Jag vill tacka er alla för peppande kommentarer. De har verkligen hjälpt mig i mitt beslut. Även om jag innerst inne alltid vetat att det bara finns ett val som jag kommer att göra, så har vägen dit varit tveksam (och är fortfarande). Tack vare fina kommentarer så blev det rätta valet mycket tydligare.

Det väg val som jag ställdes inför senast jag träffade en behandlare skulle idag beslutas. Idag träffade jag min ordinarie behandlare som ska bli tjänstledig i mars och vi hade ett bra samtal. Hon vände på alternativen på ett sätt som fick mig att fundera lite extra och jag fick även en mer realistisk syn på vad syftet med behandlingen var. Jag insåg även att det handlar inte alls om att de “vill bli av med mig” som jag anat tidigare, utan det handlade att om någon ska vilja hjälpa mig att bli helt frisk – så måste jag också göra det som krävs. Dvs gå upp några fler kilon i vikt och åka på regelbundna träffar (1 gång/vecka).

Det är väl känt att viktuppgång skräms. Men idag har jag fått en sådan mycket bättre syn på mat, kroppen, sjukt och frisk så bara jag VILL och kan acceptera att gå upp mer så går det. Jag kommer jobba med en aktiv viktuppgång när jag fortsätter min behandling. Det oroar mig dock över hur mycket för det var just denna behandlare (som jag kommer att byta till) som sa till mig att jag måste upp på BMI 20 för att bli frisk.

Anledningen till att jag säger när jag fortsätter är för att jag har verkligen inte tid att pendla 1 gång i veckan denna månad. Därmed är planen att börja jobba aktivt med viktuppgången till våren, eller mars månad. Fram tills dess får jag tid att fundera på min livssituation och se om vikten kanske ökar ändå?

Jag fick klart för mig att man inte kan gå i behandling tills tankarna försvinner – utan man går i behandling för att jobba på förhållandet till mat och att uppnå en hälsosam vikt. För en del sitter tankarna i flera år efter behandling, medan de släpper helt för andra när de kommer över en viss vikt.

Idag kom vi fram till några beslut som känns bra; jag får lite mer tid på mig att fundera, samtidigt som jag kommer att fortsätta min behandling i Gävle under våren.

Tags: , , , , , , , , , ,

  • http://sandal.blogg.se ellen

    Åh, vad glad jag blir av att läsa detta inlägg och att du fattat ett beslut som låter riktigt bra! Självklart skrämmer en viktuppgång, kommer själv att behöva ta tag i det framöver.
    Hade redan listat ut att du har/hade N;) min börjar på H om du vet vem det är?
    Förstår att det kan kännas jobbigt att behöva pendla men som H sa till mig; det måste få kosta att bli fri(sk), både i tid, pengar, blod, svett och tårar.
    Kanske att vi springer på varandra i Gävle någon gång i vår;)
    Var rädd om dig och ha en riktigt fin helg!
    Kramar

    ps. när jag är helt fri(sk) ska jag helt klart överväga att skriva ngt mer seriöst om dagens hälsohets och sjuka ideal, syn på mat mm.

    • http://Soelas.se Soelas

      Det är ju det som är den yttre kampen med ätstörningen. Men det är också lättare att besegra de inre demonerna om man lyckats med det praktiska.
      Haha, jaså vad klyftig du måste vara då. 😉 Jag tror att jag vet vem det är.
      Hon har rätt, det handlar ju också om prioriteringar – är det inte viktigare än så att bli frisk så är det ingen mening i att gå i behandling för det heller.
      Det vore spännande! 😀 Du lär nog märka när jag ska på besök.
      Det samma fina du! Kramar

  • Clara

    jag ska bli inlagd i början av nästa vecka, då jag inte kan börja äta av mig själv igen, det känns som att anorexin har övertaget över mig helt ibland, samtidigt som det friska finns kvar där någonstans djupt nere (är under 18 så jag blir inlagd på BUP)
    dock får jag panik över att jag kommer att gå upp i vikt, magen kommer bli tjockare osv.
    men min fråga är: hur mycket går man upp ungefär av att ha totalt träningsförbud och äta 2000 kcal per dag i ca en månad? har tidigare ätit ca 200-300 kcal/dag så min kropp är inte alls van vid den mängden mat..

  • http://pavagned.blogspot.com Tua

    Det är bra tänkt! Även om du har kommit långt är det en bra bit kvar, och jag tror att det är just den där sista biten som verkligen är viktig för att få ett helt friskt och lyckligt liv. Kämpa på, så ska jag kämpa tillsammans med dig! <3

    • http://Soelas.se Soelas

      Har man tagit sig så här långt så är det bara dumt att inte vandra hela vägen i mål!
      Snart tar vi tag i det sista <3

  • http://fightforlife.bloggsida.se ida

    Varför vill du inte upp till bmi 20? Ofta behöver vi som varit sjuka ha över 20 i bmi för att bli heeeelt fria och inte falla tillbaka så lätt. Bmi är inte allt men man ska nog va medveten om att det är skört att leva på bmi 19 tex. Du kämpar så bra! Lycka till med behandling! Kram fina du

  • http://vildros.devote.se Julia

    Hej!

    Jag tänkte bara säga att jag förstår din rädsla för att gå upp mer i vikt. Men samtidigt så får ditt inlägg mig att se min situation ur ett annat ljus.

    Jag har också varit nere på en väldigt låg vikt under min sjukdom, men så fort jag börjat äta normalt, så har jag gått upp i vikt något förbannat fort. Vi talar om 10 kg på 3 månader. Jag har mått SÅ dåligt över detta och tyckt att det har varit så orättvist. Jag har tyckt att det hade varit lättare för mig att anpassa mig om det gått långsammare och fått mig att acceptera mig själv enklare. Men nu när jag läser vad du skriver tänker jag istället; gud vilken tur att ökad viktuppgång inte var ett val för mig. Så svag som jag har varit, hade jag aldrig aktivt orkat ta det beslutet du tagit, och då hade sjukdomen kanske hållt mig tillbaka under en betydligt längre tid. Kanske hade jag aldrig blivit frisk då. Nu tvningas jag varje dag att bli friskare, även om det suger och jag hatar mig själv, jag går fortfarande upp i vikt och då och då känns det som att jag lever en mardröm. Men då försöker jag tänka på allt fint som finns i mitt liv, och att då kan det ju inte vara så värst mardrömslikt ändå! Kämpa på du, och du har tagit ett bra beslut!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp