Nu börjar behandlingen på SCÄ

May 6th, 2014

Nu när resan är över är det dags att påbörja behandlingen på SCÄ på riktigt. Som ni kan läsa i föregående inlägg känns det tilltalande att äntligen jobba för att bli av med skiten.

Idag träffade jag min behandlare. Vågen visade mer än 1 kg uppåt, men jag tar det med en nypa salt. Upplägget för min behandling ser hittills ut att vara 45 min möte en gång varannan vecka. Varannan vecka (!). 45 min (!). Det slog mig hur snabbt ett möte går och hur lite som hinns lyftas fram. Det slog mig hur lite tid som ges till en patient inom vården. Jag upplevde det som att fokuset främst låg på vikten och maten – alltså det praktiska, men det är inte där som problemet bottnar i. Ska man alltså gå runt och må skit ända tills man fått en bra måltidsordning och “tagit bort undervikten”, som de så fint uttrycker det? Är de inte intresserad av annat? Eller är det så att allt praktiskt måste komma först?

Idag kände jag mig inte riktigt sedd utav behandlaren, men jag är stark nog att inte låta det avgöra om jag vill fortsätta kämpa eller inte. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: jag vill bli frisk från ätstörningen, och då kan inte vartenda bemötande vara avgörande i den frågan.

Behandlaren ifrågasatte min elitsatsning inom cheerleading. Hon menade att det inte går i hand med det sätt de jobbar på, på SCÄ. Beroende på vilken idrott man elitsatsar inom behöver man äta olika och hon var tveksam på om jag kan få ihop alla sex måltider som de rekommenderar. I mitt huvud förstår jag inte varför det skulle vara något problem. Använder hon omvänd psykologi? Det är ju självklart att jag kan klara det.

Om det inte skulle gå så finns alternativet att sjukskriva mig från träning, jobb och skola på 100%. Är detta bara ett “hot”? För det finns ingen anledning att bli sjukskriven till 100% bara för att jag inte hinner med ett förmiddagsmellanmål t.ex. när jag jobbar. Då kanske det endast är jobbet som är problemet? 

Hur som haver är det nu dags att ta sig an matdagböcker igen. Det är jag väl expert på vid det här laget (jag har fyllt flera skrivböcker med det). Nedan följer den layout på matdagböcker som SCÄ använder sig utav:

Vad tycks?

Vad tror ni? Något som är värt att ge sig på?

 

Tags: , , , , , , , , , ,

  • fille

    Hej, jag blev också förvånad och “besviken” på att all fokus min behandling låg på var hur många kilon och hekton jag gick upp och att allt handlade om matschemat (som om det var viktigare än själva livet som går att leva utan sjukdommen).Utredningen visade på att min självkänsla var mycket låg men inte under 3 månaders tid (1 samtal i veckan) så jobbade vi med att stärka den, trots att jag frågade efter det. Nej först var jag tvungen att gå upp i vikt helt och hållet. Jag blev omotiverad och valde att avbryta min behandling eftersom jag hellre ville jobba med att bli helt frisk i tankarna. Ville bara dela med mig om att jag upplevde lite samma sak… Dessutom måste jag tillägga att jag aldrig haft diagnosen anorexia utan UNS.

    • Sofia.O

      På Capio arbetar man (dagvården) mycket kring tankar, ajälvkänsla, kroppskännedom och att börja trivas i sin egen kropp. Fantastiskt :) visst brister de också, men de fokuserar på rätt sak :)

      • Fanny Åberg

        Fast, de är ju inte direkt inlyssnande där heller tyvärr.

        • Sofia.O

          Jag håller inte med. Jag hade bra behandlare som lyssnade och även om man märkte att de inte hade den tiden de kanske behövde så fokuserade de mer på självkänslan, kroppen och tankar än vad de här ovan verkar ha upplevt på SCÄ.
          Men samtidigt borde ju folk faktiskt förstå att man måste upp ur en extrem undervikt innan man kan börja hugga in på den mentala biten. Hjärnan fungerar inte som den ska i svält.

    • soelas

      Jag förstår din besvikelse. Fokus bör inte endast ligga på mat och vikt – det är ju det man ska jobba för att bli av med. Dock kan det vara så att upplägget är just så att man först ska jobba med vikten och sedan tankarna, men isfl bör man bli informerad om det. Kanske är det bästa att få jobba med dem parallellt?
      Hoppas att du fortsätter kämpa och att du mår bättre. Har du sökt hjälp på annat håll? :)

  • Susanna Appelgren

    Jag har samma synpunkter på SCÄ. Varje vecka tog de fram “solfjädern” med min viktkurva och sa “okej vad ska vi lägga till på ditt matschema för att du ska gå upp mer?”
    Och jag kände men snälla nån kan vi inte prata om det som faktiskt spelar roll? Det är ju mycket lättare att komma vidare i vikten om man är med i tankarna. När jag sa det så blev de lite obekväma och gjorde tafatta försök till samtal om hur jag mår, men det var så ovant för dem att det inte gav något alls.
    Vilken/vilka behandlare har du?

  • Vera

    Känner exakt samma sak! Allt handlar typ om att äta och gå upp i vikt, och om man gör det så verkar de tror att man mår bra. För att gå upp i vikt men samtidigt ha samma sjuka tankatr har gjort iaf för mig att jag nåt mycket sämre. Men samtidigt så tror jag att du kommer klara detta så bra och jag blir verkligen peppad av din blogg! Kram:D

    • SsS

      Är du på mobila, familjevården, dagsvården eller mottagningen?

      • Vera

        Jag går hos barnmottagningen :) Känner att hag dock kanske lät lite väl negativ, men samtidigt så är det tankarna som är mitt största problem och det har jag ju typ inte fått någon hjälp med alls.

    • soelas

      Tack kära du! Jag är glad över att jag inte är på botten, utan jag har ju kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande. Jag vill bara ta hjälp för att komma hela vägen nu. Dock blir jag orolig över de som inte har lika mycket erfarenhet och börjar sin behandling på detta sätt.. För mig är det ingen undergång av idag, men jag vet att det kan kännas så för många… :/ jag kommer definitivt stå på mig!

  • Lina

    Tyvärr har jag samma syn på SCÄ som de andra som kommenterat. Har gått i behandling för min anorexi sedan 2 januari det här året (går dagvård just nu) och det enda min behandlare fokuserar på är vikt och matintag. Mitt största problem är tankarna kring min kropp och mitt liv överhuvudtaget. Det som hänt efter att ha prövat deras metod är att jag gått upp lite i vikt, fått panik för att jag inte fått verktygen till att handskas med allt, och sedan gått ner i vikt igen. Detta får mig att känna mig misslyckad och som en dålig patient.. Jag tycker att det är läkarna som kan vara de som fokuserar på vikten medan behandlarna hjälper till med det psykiska istället.. Det som hjälpt mig mest i mitt försök att bli frisk är de andra patienterna på dagvården. Ironiskt!

    • soelas

      Det bästa är nog att jobba med maten och vikten parallellt med tankarna. Tycker det är konstigt att man inte gör det i sådana fall. Dock kan det vara bra att vara medveten över att det i vissa fall krävs en högre vikt för att patienten ens ska vara mottaglig för psykologiska samtal. Då kan det vara förståeligt att allt fokus hamnar på att ta en ifrån den kritiska undervikten, men sedan är nästan tankarna viktigast!
      Kram

  • Rebecka

    Såhär tycker jag, säger inte att jag har rätt men hur som: sjukskriv dig verkligen inte. Då reduceras ju livet till att bara handla om sjukdomen och allt det där som livet faktiskt ÄR försvinner. Det vore helt idiotiskt att sjukskriva dig. Snacka om att man då kommer börja lägga fokus på fel saker, det vill säga ha stort utrymme för massa sjuka tankar.

    Jag tror heller inte på att skriva massa matdagbok och ha exakt koll på kilo, BMI, hekton, hur många dl pasta med mera. Det skapar bara en besatthet och vad skapar det mer? Jo, kontroll. Mums, kontrollbehovet och dess begär får frodas…tycker i alla fall inte jag låter särskilt bra. Gå på din känsla av mätt/hungrig. Försök att inte tänka på hur mycket eller vad du äter förutom att det är MAT. Sötsaker ska inte ätas i mängder. Att rekommendera någon att inte tänka på hur mycket godis/sötsaker hen äter det tror inte jag på för godis mättar inte särskilt bra. Med mat kan kroppen däremot själv tala om när det blivit tillräckligt.

    Jag tycker SCÄ:s upplägg låter puckat. Jag tycker att du har gjort ett bättre jobb själv än det där som dom erbjuder, ärligt talat. Sen kan jag förstå att det är jobbigt att inte känna sig fri även fast en tycks göra mycket rätt. Man får komma ihåg att det tar tid att bryta sjuka tankemönster. Gör tvärtom, hela tiden. Till sist kommer de sjuka hjulspåren i hjärnan att vara helt igenväxta eftersom du inte använt dig av dem :) Jag tror på dig, men inte på SCÄ. Kan dock förstå att du kan behöva någon att prata med och någon som stöttar dig. Kanske en “vanlig” psykolog skulle kunna hjälpa?

    Det här är bara mina tankar och funderingar. Har ingen aning om ifall de hjälper eller stjälper så ta det med en nypa salt.

    Har själv variy sjuk i anorexi i 3 år och UNS i ytterligare 3 år (ej helt frisk) så got the experience så att säga 😉

  • 0A0

    Jag förstår vad ni menar med att det känns fel att börja med vikten och inte ta tag i tankarna direkt, som är själva problemet. Går inte på SCÄ men på en annan klinik. Nu har jag återtagit vikt till en låg normalvikt. När jag ha undrat varför allting handlar om vikt och mat i början har jag fått en förklaring som jag kan hålla med om. Om man är väldigt smal och sjuk i en ätstörning är man ofta väldigt instängd och svår att nå (så var i alla fall jag). Det är lättare att jobba med det psykiska när man har en någorlunda normal vikt och energi och en mera “öppenhet”. Detta är såklart bara min åsikt som baseras på mina egna erfarenheter, alla fall är ju speciella. :)

    Sen vill jag bara berömma din blogg, otroligt inspirerande med kloka och sunda tankar! :)

  • Ottilia

    Hej! Kan bara instämma, min behandlare kör också det racet och “hotar” till och med att avsluta kontakten om jag inte går upp i vikt. Konstigt enligt mig, för en behandlare ska väl stötta, lyssna och prata/diskutera? Inte sparka ut en från behandlingen? Känner mig ganska uppgiven… Jag har alltid sett det som att man ska jobba med tankarna och synen på sig själv för det är det anorexin grundar sig i (men visst, man måste ju äta samtidigt). Min behandlare tror inte att jag äter regelbundet för då “borde jag gå upp i vikt” enligt henne. För mig är min behandling just nu en enda röra (och har under mina 5 år varit det till stor del)… Ska tillägga att jag inte går på SCÄ.
    Hoppas verkligen det blir bättre för dig och alla er andra där ute! Vi förtjänar bättre än så här! Kramar

    • Sofia.O

      Behandlarna har väl krav på sig de också. En plan och helst en tidsplan. Och är man underviktig ska man gå upp i vikt, det är deras mål. Först ut ur underviken, stabiliseras, sedan tar man hand om tankarna och andra orsaker till ens självsvält.
      Jag blev själv utslängd ur heldygnsvård pga svårigheter med mat och viktnedgång.

  • Lisa

    Kör tycker jag! Varför vänta? Det är inlägget fick mig motiverad att sluta såsa och kämpa den korta bit jag har kvar, för jag vill bli av med min ätstörning, och det är nu, inte om ett år! :) kämpa, kram!

  • Angelica

    Hejsan!

    Tänkte även jag dela med mig av några tankar :) Känner du redan nu dig tveksam på behandlaren tycker jag helt klart att du ska be om en annan, det har du full rätt till och nånting som de flesta behandlare är vana vid och ska kunna hantera på ett professionellt sätt. Det är din behandling och det viktigaste är ju att det känns bra för dig.

    Jag går även jag i behandling på SCÄ just nu. Jag gick även där för något år sedan men hoppade av då jag inte kände att det fungerade för mig. För några månader sedan blev dock situationen allt mer ohållbar och jag började inse att hjälp var ett måste så jag bestämde mig för att ge det ett försök till. Under året har jag hunnit samla på mig mer erfarenheter, blivit äldre och dessvärre också mycket sjukare men det har gjort att jag i alla fall vågat ställa mycket mer krav under den här andra omgången av behandling och faktiskt utformat den till en behandling mer på mina villkor (obs mina, inte anorexins). I dagsläget träffar jag en läkare varannan vecka som tar hand om allt det fysiska och en psykolog varje vecka som mer koncentrerar sig på det psykiska. Det upplägget funkar jätte bra för mig och jag tror att en av de bidragande orsakerna till att det också fungerar så bra är för att kommunikationen och förtroendet oss emellan känns rätt. Hade jag inte litat på personen hade det aaaaldrig funkat.

    Jag har cirka tio kilo kvar till normal vikt och att gå upp så mycket känns i dagsläget väldigt avlägset och enormt ångestfullt och det är ännu jobbigare att ens prata om det. Jag vill bli frisk och det är ju därför jag är där men i mina ögon är anorexia i första hand en psykisk sjukdom och därför är det också det jag främst vill jobba med när jag är där. Jag var därför klar redan från början med att jag inte ville prata bmi, viktkurva och att det inte skulle funka att ha någon så kallad “målvikt” den här gången då jag av erfarenhet nu vet att det bara blev ännu en triggningsfaktor och ännu mer fixering kring siffror som egentligen inte säger ett piss om hur man faktiskt mår (mådde precis lika dåligt när jag hade ätstörning som normalviktig). De vet alltså om att jag inte har några planer på att bli normalviktig i dagsläget men jag vet också om att de är det som är ett av deras mål i friskhetsprocessen. Våran mellanväg har blivit att ta det lite i taget. Jag får gå upp i vikt i min egen takt, så länge jag går upp. Jag måste ju upp i vikt av rena hälsomässiga själ och det förstår ju jag också men om det nu kroppsligt räcker med kanske fem kilos viktuppgång för att må fysiskt bättre så kommer jag nöja med det och det vet dom om men jag är också öppen för att jag kanske kommer tänka annorlunda när jag väl har gått upp fem kilo, vilket de då tror att jag kommer göra. Men det får vi se för som sagt, jag vill helst inte ha så mycket fokus på vikten alls. Vikten säger verkligen ingenting om vad som händer på insidan.

    Jag är även mer ärlig den här gången med när det funkar och inte, under förra behandlingen kände jag hela tiden ett behov av att låtsas som att jag hade kontroll fast jag egentligen inte alls hade det. Nu brukar jag maila min behandlare när jag har dåliga dagar och svackor och kan vara öppen med när det går dåligt med maten vilket ju också gör det mycket lättare att arbeta med tankarna som dyker upp. Som sagt jag tror den huvudsakliga anledningen till att det fungerar bättre den här gången är att kommunikationen fungerar. Jag är öppen med hur jag tycker och tänker, samt vågar nu mer säga till kring saker i behandlingen jag inte är bekväm med och min behandlare är rak och tydlig mot mig också. Fungerar inte förtroendet så är nog behandlingen dömd att misslyckas tyvärr, SCÄ har några jätte bra behandlare men också vad jag förstått några väldigt dåliga och tyvärr kan ju du ha fått oturen att hamna med en av dom. Mitt råd är att helt klart be om en ny behandlare och fungerar inte det heller så finns det ju flera andra ätstörningsenheter i Stockholm att kika vidare på. Är det tankar och sånt du vill jobba med så är väl Capio i så fall att föredra då vad jag förstått Mando mer endast koncentrerar sig på själva ätandet samt att de konstigt nog också gärna vill att man “stänger av” övriga livet lite grann under en tid. Men vård har du i vilket fall såklart rätt till och det är så himla coolt att du verkligen bestämt dig för att gå all in nu ju, verkligen inspirerande hur långt du kommit! Det får du aldrig låta några dåliga eller oförstående behandlare nånsin ta ifrån dig!

    Kraaam :)

  • secretgirla.blogg.se

    scä suger. De höll på att mörda mig en gång när jag var inlagd.

  • secretgirla.blogg.se

    Alltså jag menar på riktigt. Jag kunde inte andas. (Det var INTE för att de tryckte i mig mat eller näringsdryck.)

    • SsS

      sond?

  • Fanny Åberg

    Scä trycker i en mat och ber en hålla käften. De hjälper inte när man mår dåligt.

  • Dessi

    Såå typiskt SCÄ, det är bara fokus på vikten. Jag håller med om att fokusera ska ligga där ifall man är så pass underviktig att man är apatisk. Det som är problemet är att SCÄ lägger typ alla patienter på samma nivå, liksom som om vi var exakt samma personer.
    Jag mådde psykiskt dåligt, hade ätit precis som dom ville i över 8månader och bad dom om annan hjälp. Det enda dom sa var:
    “Du blir frisk om du äter”
    De lyssnade inte ens på vad jag hade att säga, de kom bara med samma tjat. Jag blev sjukligt less för det kändes som om dom inte såg mig som en individ utan bara en av 1000-tals andra ätstörda. Som om vi alla var samma eländiga person.
    Men lycka till Soelas, jag hoppas verkligen att du får ett bättre bemötande än jag och många av mina vänner!!

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • secretgirla.blogg.se

    Nej, de ville ge mig en lugnande tablett. Eftersom de anser sig själva som så proffesionella läkare borde de ju ha insett att det inte hjälper att trycka i någon en tablett. Om man är i så desperat behov att lugna ner någon är det bättre att ge personn en spruta. Föresten är det inte tvångsvård på familjeavdelningen, så de hade ingen rätt att göra så.

  • Hanna

    Vad tråkigt att många har så negativa erfarenheter av SCÄ.

    Jag har gått i behandling hos dem i 9 månader och har bara goda erfarenheter. Dock var jag normalviktig när jag började, och har behållit den under hela tiden. Min erfarenhet är att när man visar ett stort mod och en vilja att verkligen bli frisk gör de allt de kan för att hjälpa en på vägen. Det är svårt att vara positiv till en behandling om man är osäker, känner sig misstrodd och inte respekterad etc. Jag förstår er, men kom ihåg att det är sjukdomen SCÄ inte respekterar, ej er som individ. Sedermera kan det vara olika beroende på vilken vård man har fått där (familjeterapi, dagvård ..) samt vilken behandlare. Jag hoppas ni som har en dålig känsla av SCÄ kan hitta ett förhållningssätt som gör att behandlingen känns mer okej. Ställ krav och våga visa att ni verkligen vågar bryta ert beteende. /H

    • soelas

      Fantastiskt bra skrivet Hanna! Tack för din kommentar!

  • http://lillmaddes.blogg.se

    Jag kan väl säga att jag håller med! Går på scä ca en gång i veckan och känner inte annat än en klump i magen varje gång då jag ska ställa mig på vågen för att visa för alla att det står minus. Det handlar inte om stora siffror utan kanske ett till tre hekto. Får bara ångest när jag hör att jag riskerar inläggning! Det känns som att man bara blir tillsagd att nu så får du upp 20 kg innan nästa Vecka annars blir du inlagd hela sommaren. Alldeles för stor fokus på vågen och hot, istället för att kunna känna; åh vad skönt det ska bli idag på mötet att få prata av sig lite och få lite stöd.
    Kram

    • soelas

      Hej! Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Jag kan verklige förstå att det inte gör det lättare att känna sådan stor press över vikten. Samtidigt kan det finnas en anledning till att de är noga med att den inte ska gå ned, just av den anledningen att du har en farligt låg vikt (?). Men oftast beror det inte på vad som är anledningen, utan hur man framför det. Att hota kan ge både positiva och negativa konsekvenser beroende på vem och hur man gör det.
      Jag hoppas att både ångesten över vägningen och klumpen kommer att släppa snart. Det kanske kommer en tid då du faktiskt är nyfiken på att veta vad vågen visar, och behandlarna inte behöver “hota” med inläggning längre – det låter väl skönt? 😀
      Kram

  • Pingback: Blue Coaster33()

  • Pingback: best online casinos()

  • Pingback: Publicagent angelina will do anything to get home()

  • Pingback: lan penge nu og her 18 ar()

  • Pingback: car parking()

  • Pingback: laan penge online nu()

  • Pingback: stop parking()

  • Pingback: YouTube favorites kopen()

  • Pingback: water ionizer pay plan loans()

  • Pingback: paypal loans()

  • Pingback: pay day loans()

  • Pingback: bottled alkaline water()

  • Pingback: electrician tool bags uk()

  • Pingback: electrician schools in denver()

  • Pingback: how much is yours worth?()

  • Pingback: plumbing companies denver()

  • Pingback: house blue()

  • Pingback: electrician jobs available in gauteng()

  • Pingback: HD Coloring Pages()

  • Pingback: ionizer payment plan()

  • Pingback: ionizer loans()

  • Pingback: best minecraft adventure maps()

  • Pingback: loan payment plan()

  • Pingback: view more()

  • Pingback: alkaline water()

  • Pingback: see()

  • Pingback: right here()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp