Nu skiter vi i ätstörningen!

September 30th, 2012

Åh! Jag avundas dig verkligen, jag sitter fortfarande med totalt träningsförbud. Eller fordfarande och fortfarande, har knappt klarat några veckor med matschema, jag blir galen på ÄS som säger åt mig att allt är för mycket. Jag inspireras så av din blogg och undrar hur du egentligen verkligen bestämde dig på allvar att skita i din ätstörning? Jag har så otroligt svårt att få bukt med att ens äta de där 6 måltiderna jag ska, så jävla svårt!
Connie 

Hejs, supergulligt namn du har!

Det är nog många som funderar på vad det hemliga knepet är som får en att ta stegen mot att bli frisk. Tänk om jag besatt svaret på den frågan. Tyvärr är det individuellt var man hittar sin styrka. Det jag kan svara med är det som motiverade mig.

Till en början vill jag klargöra att jag inte alls på allvar, helt har bestämt mig. En del dagar känner jag mig sååå nära att bara skita i allt och låta ätstörningen ta över helt och hållet. Men det är då jag snackar vett med mig själv:
Ska jag verkligen låta det hända? Ska jag verkligen ge upp på livet nu? Nu när jag har all potential att få det bra?
Visst, i de dåliga stunderna så ser man inte vad som är bra med livet. Då gäller det helt enkelt att skita i att allting verkar skit för stunden, för man vet att det kommer komma bättre stunder. Livet är inte skit rent igenom, och det är i dom stunderna som man kan tacka sig själv för att man inte gav upp bara för att man genomgick en jobbig period.

Sex mål om dagen kan låta mycket när man kanske är van att äta 2 st halvdana? När man ätit sex mål ett tag så känns det inte alls mycket. Det är en vanesak, och man vänjer sig faktiskt ganska snabbt. Det gäller bara att man tvingar sig själv de första dagarna. Ätstörningen kommer skrika åt en och man tror att man sjunker under jorden av ångest. Ätstörningen tappar kontrollen, den tappar makt och den kommer att protestera som satan. Tårar, depression, humörsvängningar, panik. Men det avtar..
Stå ut i några dagar, sedan ger sig ätstörningen. Om man inte lyssnar på den så kommer den förr eller senare att sluta med uppmaningarna. Var bara stark och tålmodig!

När man börjat äta tillräckligt så försvinner en hel del tankar på det med tiden. Jag äter normalt idag, för jag vet att jag kan äta normalt utan att gå upp i vikt. Det som jag tacklas med nu är att äta det lilla extra, eftersom jag faktiskt måste gå upp mer i vikt för att bli frisk. Det är nu alla andra tankar kommer. Men det blir så mycket lättare att jobba med dom när man får i sig tillräckligt.

Varje dag vill jag inte bli frisk. Min nyckel till viljan är motivation, man måste ha en drivkraft, annars kommer man bara att falla tillbaka. Jag har nu funnit den starkaste drivkraften av de alla, och den ska fan inte plana ut. Jag har återfunnit mitt livs kärlek, och den ska jag leva med: cheerleading! 

Så, jag hoppas att ni alla fokuserar på det bra i livet. För det är det som driver en framåt. Och som sagt, att äta tillräckligt är en förutsättning för att kunna jobba vidare. Det är ett stort steg på vägen, men det är inte hela sträckan. Kämpa på <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

  • http://frokenelva.blogg.se Connie

    Åh, blev helt förvånad över att min kommentar kom upp på skärmen när jag tittade in här idag, haha!
    Så himla sant och så fint skrivet, just idag har jag bestämt att ÄS får skrika sig hes, idag ska jag baka bröd, äta potatis och sitta i soffan – för att jag vill. Ångesten är ju helt obeskrivlig, men det är väl som du säger; man måste våga trotsa ÄS, jag är så jävla trött på den.

    Jag har dansen som motivation, om jag inte får dansa igen nästa termin på grund av den här skiten, ja då är det ju verkligen inte värt det. Du är verkligen en inspiration, och alla har dåliga dagar, men det är så fint att veta att man inte är ensam i kampen-

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp