Offer av anorexin

February 19th, 2013

Ofelia är en tjej som nyligen insjuknat i anorexi. Hon börjar dagen kl 05:39 på morgonen. Anledningen till att hon kliver upp så tidigt är för att hon redan vaknat minst fem gånger under natten, och nu inser hon att hon inte kan sova något mer. Det är dags för morgonpromenaden, men när Ofelia kikar ut genom fönstret ser hon hur regnet öser ned. ”Typiskt, jäkla höstväder” tänker hon. Det spelar ingen roll vilket väder, morgonpromenaden måste hon göra. På grund utav vädret så blir den i bästa fall lite kortare, men det vet hon kommer att ge henne ångest och stå henne dyrt resten utav dagen.

När hon kommer hem igen är hon alldeles genomfrusen och utmattad. Det blir sängen direkt! Men hon kan inte sova – utan bara ligger där och känner värken i ben och muskler. Klockan börjar närma sig 08:00 och resten av familjen vaknar till liv. Detta kommer innebära frukost. Oja, frukost behöver hon men det måste vara i minsta laget. Hon äter inget annat än lätt fil, frukt och knäckebröd.

När Ofelia tagit sig upp ur sängen igen och mentalt förberett sig på att äta mat så kollar hon sig först i spegeln. Handlederna ser lika spinkiga ut som de känns och ringarna under ögonen tyder på att hon inte mår bra. Hon drar fram vågen under sängen och måste som varje dag få bekräftelse över att vikten inte har ökat något. Efter ett lugnande besked ifrån domens mätningar tar hon sig till köket där ångesten väntar.

”VEM HAR ÄTIT UPP MIN FIL?!” utropar Ofelia i ett plötsligt utbrott och okontrollerat kastar ut den fullfeta sötsliskiga Lidl-yoghurten ur kylskåpet. Det blir en stor pöl av rosa kalorier på golvet framför Ofelias mamma som förtvivlat suckar och plockar upp yoghurten. Det finns inget mer frustrerande än att inte kunna äta det hon planerat, när hon faktiskt väl har bestämt sig för att äta något. Ofelias föräldrar har varit med om detta förut, så de besvarar inte frågan. De vet att Ofelia inte har ätit på länge, blodsocker nivån är alldeles för låg för att deras ord inte ska vara ”irriterande” för henne.

 Efter att ha petat i sig knäckebröden som hon så noggrant delat i små små bitar börjar hon att rabbla kalorierna för sig själv. Hur många kan hon ha ätit, var de tillräckligt lite, eller måste hon nu träna extra. Hon lämnar köket samtidigt som hon kontrollräknar energiinnehållet för själv. Åter igen besöker hon sängen. Helt utmattad. Men medan minutrarna går så inser hon att hon inte förbränner tillräckligt av att bara ligga på sängen, dessutom är hon kall. Upp och göra sit-ups och armhävningar, då blir man varm plus att man bygger muskler, tänker Ofelia.

 

Tags: , , , ,

  • Julia

    Börjar nästan gråta när jag läser detta. Det här är ju jag! Eller nej, det VAR jag. Och herre gud vad jag INTE saknar den där tiden…

  • Tua

    Oh… otroligt träffande. Kände igen mig i så mycket! Ska bli spännande att få följa detta och…. vilken fin design det är! Blev helt chockad när jag gick in på hemsidan. Hihihi, jag tokgillar det :’) <3

    • soelas

      Spännande att budskapet nådde fram.
      Tack så mycket! 😀 Det glädjer mig enormt att få höra. Tur att det nya utseendet inte skrämde bort dig. 😉 <3

  • Guest

    Otroligt bra skrivet, du skriver på ett väldigt intressant sätt och många undrar nog hur ett liv ser ut med anorexi så de här blir jätte spännande att följa. Jag läser din blogg varje dag och tycker den är kanon!! Kram

    • soelas

      Tusen tack för denna fina kommentar!
      Det värmer att höra, det uppmuntrar mig till att fortsätta. Tack!
      Kram

  • disqus_2Q9m2EfE06

    Hej Soela! Vilken fin blogg du har och vad intressant du skriver.. Många undrar nog just hur ett liv ser ut med anorexi och hur man tänker/handlar i olika situationer. Jag undrar hur man ORKAR hela dagar utan någon mat och vad man äter på en hel dag med denna hemska sjukdom, vilka symtom känner man när man varit utan mat? Vad gör man tex. i en situation då man ska åka o hälsa på mormor o morfar och bli bjuden på mat? Lycka till med allt och kämpa på, du är fantastiskt duktig!!

    • soelas

      Hejsan!
      Tack så mycket. Du ställer några riktigt bra frågor – frågor som jag själv ställde mig själv innan man upplevde det.
      Svar till dem kommer jag att publicera i ett inlägg inom kort.
      Tack för kommentaren!
      Kram

  • disqus_g7t0ti64sL

    Det är obehagligt hur träffad man känner sig i mycket av vad texten beskriver…
    Tack för en enormt inspirerande blogg, klickar mig in flera gånger per dag!:)

    • soelas

      Åh, obehagligt träffad på ett bra sätt hoppas jag (?).
      Hoppas att du kommer att kunna känna dig träffad av den andra berättelsen jag publicerar också.
      Kram

  • Maria

    Är själv på gång att bli frisk från skitanorexia, blev till slut inlagd o har varit normalviktig sedan ett år men kämpar med att tänka o förhålla mig frisk med mat o träning. Har följt dig en tid o blev så träffad av texten om “Ofelia”. Ja, hur orkade man när det var som värst och varför väljer man att vara så grym mot sig själv? Bra att bli påmind vilket helvete det är där! Vi kämpar på❤det finns en väg tillbaka, men den är lång o krokig. Kramar Maria

    • soelas

      Så härligt att höra att du kommit en br bit på väg. Härligt att höra ifrån andra som kämpar.Det är underbart att du tillåter dig att inse helvetet och att du ser mot en ljusare framtid. <3
      Jag håller verkligen med dig!
      Kram

  • Linnéa K

    Jag hittade din blogg idag och jag vet inte vad jag känner just nu. Jag är väldigt målmedveten att gå ner i vikt men när jag läser dina anorexia inlägg får mig att kolla på mig själv. Jag tror jag är på väg samma väg som du var, jag räknar kalorier efter varje middag, jag får världens ångest efter jag har ätit och känner mättnad så jag brukar ibland spy upp lite och göra sit-ups och armhävningar. När jag ser min familj äta onyttigt får det mig att vilja spy och om jag har gått upp några/något hg får jag världens ångest och vill gråta och tänker att jag ska svälta mig. Jag vill bara gå ner några mer kilon men nu är jag rädd ifall jag hamnar i en ond cirkel. Den här matångesten har drabbat mig väldigt mycket, så snälla skriv tillbaka om jag går ner i vikt på rätt vis eller om jag är på väg mot … anorexia. Ibland vill jag faktiskt ha anorexia för att bli smal och aldrig gå upp i vikt igen..

    • soelas

      Hej, Linnéa! Nu måste jag på ett sätt tacka mig själv och min blogg för att ha fått dig att uppmärksamma ditt problem. Vännen, det du beskriver låter väldigt mycket som en ätstörning. Nästan identiskt må jag säga! Jag hoppas att detta inte har pågått allt för lång tid och att du inte fallit allt för långt in i sjukdomen. Sök hjälp/vård/stöd och prata med dina nära. Jag tror att de kan ha anat något och deras stöd blir nödvändigt.
      Det är inte normalt att ha ångest över mat. Äta bör man, annars dör man. Det är sjukligt att vilja vara så pass underviktig. Jag hoppas att du får upp ögonen och försöker ta dig ur denna ondacirkel.
      Många kramar till dig! TACK för att du frågade. <3

      • Linnéa K

        Tack så hemskt mycket att du svarade <3 Jag ska försöka ta modet förr eller senare och berätta hur jag känner för min mamma som står mig närmast. Jag älskar din blogg, den har fått mig att öppna ögonen och jag blir inspirerad av dig och din styrka. Tack för att du finns! :) <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp