Det är viktigt med flexibilitet i träningen

December 5th, 2015

För några veckor sedan började jag testa PTO (Private training online). Målet var just då att se och testa vilka rekommendationer den tjänsten skulle ge gällande kost och träning utefter mina målsättningar. Nu har jag testat tjänsten i några veckor och har både ris och ros att ge.

De första veckorna var det riktigt roligt att få testa en annan form av träning, med mer struktur och även dokumenterade resultat. Det samma gällde kosten, det var bra med ett kostschema för att hålla en bra regelbundenhet. Men så småningom kände jag hur motivationen började avta. Det blev inte roligt längre. Träningsglädjen försvann och det kändes snarare som ett måste att gå till gymmet och träna just de muskelgrupper som stod på schemat, exakt antal set och reps. Att äta just de livsmedel som låg i schemat och att proppa i mig olika kosttillskott som rekommenderats. Nej, det kändes inte som den relation jag ville ha till träning.

Jag är väldigt tacksam över att få komma till den insikten. Det är nyttigt att prova nytt ibland, för det får en att förstå vad man egentligen vill och mår bra av.

För mig är det viktigt att få ha flexibilitet i träningen; att få träna utefter lust och dagsform. Det finns inget syfte att strikt och kontrollerat genomföra pass efter pass, set efter set och reps efter reps. Inte för mig längre. Inte nu när jag litar mer på mitt eget omdöme och lyssnar mer på min kropp.

Däremot tycker jag att tjänsten i övrig är väldigt intressant. Jag tror att personer som har svårt med att veta vad man ska köra på gymmet eller lägga upp ett bra träningspass med övningar för olika muskelgrupper kan dra nytta av detta. Den är smart sålunda att man kan ha den direkt i telefonen för att se träningsupplägget och registrera träningen.

Mitt mål med träning är att må bra både i kropp och psyke. Det är en svår balans, men som inte kunde lösas med mitt första träningsschema. Det gjorde att jag efter ett tag började köra lite som jag ville ändå. Jag bytte plats på träningspassen och hoppade över vissa övningar jag inte kände för, la till andra jag saknat osv. Det innebar att jag kanske inte fick de resultat som var avsett, men det gav mig verkligen mer insikt över vilket förhållningssätt jag vill ha till träning.

Jag tänker att konsultation i alla former är nyttigt att prova på, för det ger en insikt om vad en själv faktiskt trivs med och inte. Jag kommer att testa på tjänsten lite mer, men med ett annorlunda upplägg och sedan se hur det känns. :)

 

Tags: , , , , , , , ,

Mättnadskänslan – det värsta vs. det bästa

November 28th, 2015

Vet ni någonting som är rätt så underbart? Att komma hem efter ett träningspass och äta sig så där ordentligt äckligt jävla mätt! Det är fan bland det bästa som finns. Det är riktigt gött så att säga. Och vet ni vad som är det mest fantastiska med det hela? Att för några år sedan vad mättnadskänslan bland det absolut värsta jag visste. Det var det mest farliga och ångestfulla jag kunde utsätta mig själv för. Och idag, vid tillfällen, är det bland det mest tillfredsställande som finns.

Tänk vad saker och ting kan förändras.

mättnad

Skrivet 23:e juli 2012 (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , ,

Det har gått för långt

November 25th, 2015

En gruppinstruktör på gymmet berättade för mig att fem kompisar till hennes 15 år gamla dotter är inlagd på “anorexiaklinik”. Fem kompisar till hennes 15-åriga dotter (!). Det är fem för mycket!

Vart är samhället på väg? 

Tags: , , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

En vanlig j*vla leverpastejsmacka

October 30th, 2015

Det går i perioder, vad jag gillar att äta. Ibland testar man något nytt som sedan visat sig vara en riktig succé och den håller i sig i några dagar, veckor eller även månader. Och ibland blir det endast en engångsföreteelse. Vissa saker är återkommer regelbundet, medan andra ser man inte skymten av på flera månader (och ibland år). Det är ingenting som är planerat, utan det bara blir så helt enkelt.

Det är inte sålunda att jag den 1:a november bestämmer mig för att äta gröt till frukost varje dag i två månader, eller att mitt kvällsmål antingen får bestå av kvarg eller äggmackor. Jag kanske funderar lite övergripande hur jag ska lägga upp måltiderna nästa dag innan jag somnar, men det är inte förrän när jag går in i köket som jag på riktigt bestämmer mig vad jag vill ha till frukost.

Det samma gäller även de flesta andra måltider. Undantaget blir om jag kommer vara ute på vift större delen av dagen – då krävs noggrannare planering och viss begränsning uppstår (ingenting som nödvändigtvis är negativt dock). Annars tar jag det mellanmålet jag är sugen på, och fixar den maten jag vill ha idag utifrån vad som infinner sig i kylskåpet. Mat blir mycket roligare när man får variera sig och framför allt mycket godare! I vissa perioder kanske jag kör på samma mellanmål flera dagar i sträck – det kanske är en ny favorit som jag inte kan få nog av? Eller så håller datumet på att gå ut och jag måste helt enkelt käka upp det inom de närmsta dagarna.

Ibland käkar jag mitt eget recept på chokladkvarg med cashewnötter, ibland bara massa ägg och örtsalt, men ibland äter jag också en helt j*vla vanlig leverpastejsmacka tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

Och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag) tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

På vanlig j*vla lingongrova med vanlig j*vla bredbar leverpastej från Ica.

…och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag).

(Ber om ursäkt för det överdrivna användningen av skällsordet “j*vlar”)

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Såhär har jag känt den senaste veckan

October 27th, 2015

En anledning till inaktivitet här på bloggen de senaste dagarna har berott på att jag haft tentaperiod. Men nu är den över och jag tänkte dela med mig något som givit mig ett gott skratt mitt i pluggandet.

Tags: , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp