Thailand – fjärde gången gillt!

December 13th, 2015

Först var det magiskt. En fantastisk upplevelse fylld med spänning och festligheter. Det fanns värme, det fanns ljus och det fanns hopp. Då var jag glad, fri och på väg mot något stort.

Sedan var det tufft. Kallt. Där fanns ångest, krav och ett tungt hjärta pulserande i låg frekvens. Inget var kul. Det var en plåga.

Därefter var det något helt annat. Inte riktigt som förväntat, men med både glädje och sorg. Det blev en erfarenhet att lägga i ryggsäcken.

Nu, ja nu vet jag inte vad som väntar. Men jag hoppas på att finna ett lugn. Egentid. Och inre lycka.

thailand123

Imorgon inleds resan till Thailand för fjärde gången. Den här resan kommer inte bli likt någon annan. Den här resan gör jag med mig själv och för mig själv. Jag ser fram emot att sitta på stranden, vittna solnedgången och förundras över tidsvattnet. Jag ser fram emot att båda inleda och avsluta dagen med härlig färsk frukt, och däremellan allt annat gott som Thailand har att erbjuda. Jag ser fram emot att promenera längst gatorna för att finna det ena efter det andra värt att spendera pengar på. Samt att ligga blickstilla i solstolen och bara lyssna på vågorna när de stjälper mot strandkanten. Jag ser fram emot att bränna fötterna i sanden och förundras över den galna trafiken. Jag ser fram emot att lägga mig i sängen efter en lång dag ute på äventyr. Och jag ser även fram emot att sitta vid poolbaren och avnjuta en cola light i samband med mina tappra försök att tentaplugga.

Jag tror den här resan kommer bli fantastisk – även om det förmodligen inte blir alls som jag föreställt mig!

Tags: , , , , , , ,

Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det är viktigt med flexibilitet i träningen

December 5th, 2015

För några veckor sedan började jag testa PTO (Private training online). Målet var just då att se och testa vilka rekommendationer den tjänsten skulle ge gällande kost och träning utefter mina målsättningar. Nu har jag testat tjänsten i några veckor och har både ris och ros att ge.

De första veckorna var det riktigt roligt att få testa en annan form av träning, med mer struktur och även dokumenterade resultat. Det samma gällde kosten, det var bra med ett kostschema för att hålla en bra regelbundenhet. Men så småningom kände jag hur motivationen började avta. Det blev inte roligt längre. Träningsglädjen försvann och det kändes snarare som ett måste att gå till gymmet och träna just de muskelgrupper som stod på schemat, exakt antal set och reps. Att äta just de livsmedel som låg i schemat och att proppa i mig olika kosttillskott som rekommenderats. Nej, det kändes inte som den relation jag ville ha till träning.

Jag är väldigt tacksam över att få komma till den insikten. Det är nyttigt att prova nytt ibland, för det får en att förstå vad man egentligen vill och mår bra av.

För mig är det viktigt att få ha flexibilitet i träningen; att få träna utefter lust och dagsform. Det finns inget syfte att strikt och kontrollerat genomföra pass efter pass, set efter set och reps efter reps. Inte för mig längre. Inte nu när jag litar mer på mitt eget omdöme och lyssnar mer på min kropp.

Däremot tycker jag att tjänsten i övrig är väldigt intressant. Jag tror att personer som har svårt med att veta vad man ska köra på gymmet eller lägga upp ett bra träningspass med övningar för olika muskelgrupper kan dra nytta av detta. Den är smart sålunda att man kan ha den direkt i telefonen för att se träningsupplägget och registrera träningen.

Mitt mål med träning är att må bra både i kropp och psyke. Det är en svår balans, men som inte kunde lösas med mitt första träningsschema. Det gjorde att jag efter ett tag började köra lite som jag ville ändå. Jag bytte plats på träningspassen och hoppade över vissa övningar jag inte kände för, la till andra jag saknat osv. Det innebar att jag kanske inte fick de resultat som var avsett, men det gav mig verkligen mer insikt över vilket förhållningssätt jag vill ha till träning.

Jag tänker att konsultation i alla former är nyttigt att prova på, för det ger en insikt om vad en själv faktiskt trivs med och inte. Jag kommer att testa på tjänsten lite mer, men med ett annorlunda upplägg och sedan se hur det känns. :)

 

Tags: , , , , , , , ,

Mättnadskänslan – det värsta vs. det bästa

November 28th, 2015

Vet ni någonting som är rätt så underbart? Att komma hem efter ett träningspass och äta sig så där ordentligt äckligt jävla mätt! Det är fan bland det bästa som finns. Det är riktigt gött så att säga. Och vet ni vad som är det mest fantastiska med det hela? Att för några år sedan vad mättnadskänslan bland det absolut värsta jag visste. Det var det mest farliga och ångestfulla jag kunde utsätta mig själv för. Och idag, vid tillfällen, är det bland det mest tillfredsställande som finns.

Tänk vad saker och ting kan förändras.

mättnad

Skrivet 23:e juli 2012 (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , ,

Det har gått för långt

November 25th, 2015

En gruppinstruktör på gymmet berättade för mig att fem kompisar till hennes 15 år gamla dotter är inlagd på “anorexiaklinik”. Fem kompisar till hennes 15-åriga dotter (!). Det är fem för mycket!

Vart är samhället på väg? 

Tags: , , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

En vanlig j*vla leverpastejsmacka

October 30th, 2015

Det går i perioder, vad jag gillar att äta. Ibland testar man något nytt som sedan visat sig vara en riktig succé och den håller i sig i några dagar, veckor eller även månader. Och ibland blir det endast en engångsföreteelse. Vissa saker är återkommer regelbundet, medan andra ser man inte skymten av på flera månader (och ibland år). Det är ingenting som är planerat, utan det bara blir så helt enkelt.

Det är inte sålunda att jag den 1:a november bestämmer mig för att äta gröt till frukost varje dag i två månader, eller att mitt kvällsmål antingen får bestå av kvarg eller äggmackor. Jag kanske funderar lite övergripande hur jag ska lägga upp måltiderna nästa dag innan jag somnar, men det är inte förrän när jag går in i köket som jag på riktigt bestämmer mig vad jag vill ha till frukost.

Det samma gäller även de flesta andra måltider. Undantaget blir om jag kommer vara ute på vift större delen av dagen – då krävs noggrannare planering och viss begränsning uppstår (ingenting som nödvändigtvis är negativt dock). Annars tar jag det mellanmålet jag är sugen på, och fixar den maten jag vill ha idag utifrån vad som infinner sig i kylskåpet. Mat blir mycket roligare när man får variera sig och framför allt mycket godare! I vissa perioder kanske jag kör på samma mellanmål flera dagar i sträck – det kanske är en ny favorit som jag inte kan få nog av? Eller så håller datumet på att gå ut och jag måste helt enkelt käka upp det inom de närmsta dagarna.

Ibland käkar jag mitt eget recept på chokladkvarg med cashewnötter, ibland bara massa ägg och örtsalt, men ibland äter jag också en helt j*vla vanlig leverpastejsmacka tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

Och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag) tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

På vanlig j*vla lingongrova med vanlig j*vla bredbar leverpastej från Ica.

…och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag).

(Ber om ursäkt för det överdrivna användningen av skällsordet “j*vlar”)

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Såhär har jag känt den senaste veckan

October 27th, 2015

En anledning till inaktivitet här på bloggen de senaste dagarna har berott på att jag haft tentaperiod. Men nu är den över och jag tänkte dela med mig något som givit mig ett gott skratt mitt i pluggandet.

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp