Paniken när man ätit mer

August 2nd, 2013

Anorexins största rädsla: att äta för mycket. För mycket mat gör en tjock. För mycket mat ger en ångest. För mycket mat måste kompenseras. Därför är det lycka när man äter för lite. Därför blir mat en fiende. Därför är det så viktigt att vara smal.

Om man en gång upplevt den ätstörda ångesten efter att man har ätit för mycket så är det inte konstigt att man fruktar maten. Det misslyckandet som ätstörningen skäller på en över är ingen känsla rolig att hantera. Det uppstår en panikartad situation och tusen-miljarder känslor och tankar flyger okontrollerat genom ens huvud. Man går under.. känns det som.. men på något sätt tar man sig igenom det. För där står man idag och inte tusan finns ångesten kvar över de där extra godisbitarna jag åt för flera månader sedan. Knappast att den där extra tårtbiten gjorde mig tjockare på farsans födelsedag, eller inte en chans att jag gick upp i vikt av asken chokladpraliner man åt under julen. Inte heller mår jag sämre av att ha ätit en pizza istället för sallad här om dagen, eller att jag ätit fullfeta produkter istället för light emellanåt. Ätstörningens ångest attackerar en för tillfället, men ångestens handlingar förstör framtiden mer än det man fått ångest över.

En mängd extra kalorier en dag gör en inte fet! Det är en utav de största myterna som man så gärna tror på i panikens hetta. Fall inte för ätstörningens lögner, börja inte kompensera och/eller kontrollera. Vågen kan visa mer, men det är inte för att man blivit tjockare. Magen kan ha blivit rundare, men det är inte heller för att man blivit tjockare. Mat väger och mat tar plats – då är det väl inte konstigt att det också visar sig? Men kroppen bryter ned mat hela tiden och man slutar inte med att förbränna energi förrän man är död. Lite extra här och där jämnar ut sig i längden. Mycket extra någon enstaka gång hanteras av kroppen.

De gånger man ätit extra mycket har ofta sina logiska förklaringar också, men de blundar gärna ätstörningen för. Är man extra hungrig så är det bevis på att kroppen behöver extra. Antingen pga man ätit lite för lite under en längre period, fått i sig mycket för lite de senaste måltiderna eller kanske förbränt extra mycket genom ex. träning. En överätning behöver inte vara mer än man behöver, utan i många fall kan det faktiskt handla om att äta ikapp det man missat.

Låt inte paniken stiga er åt huvudet, låt inte ätstörningen övertala er med ångest, lita på kropp och knopp. Extra mycket mat gör inte någon skillnad om det bara är enstaka tillfällen.

Igår kväll åt jag fanatiskt mycket godis efter middagen (för att vara jag). Det kan man tänka “åh, vad äckligt, det behövs kompenseras” men man kan också tänka “gud, min kropp behövde nog verkligen det där och gott var det”. Vilken tanke är det friska? Vill man bli frisk, måste man tänka friskt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Anonym

    Tack för detta inlägget! Satt med mina kompisar och kände mig helt avtrubbad pga extrem ångest för att jag hade ätit en stor falafel och några godisbitar när jag gick in på din blogh såg detta. Hjälpte mig att släppa tankarna lite :) problemet är bara att det känns som att jag äter för mycket varje dag, och att jag tillåter mig själv bara mer och mer. Vart går gränsen liksom? Ändå vet jag att jag äter mycket nyttigare än mina kompisar, men känner som du skrev i ett inlägg tidigare; ett extremt behov av att vara smal (eller smalast). Tack för en superbra blogg med en riktigt bra syn på livet! Du är stark!

    • soelas

      Underbart att mina ord kan göra det lite lättare för dig.
      “Mer och mer” är ett relativt begrepp. “Mer” behöver inte betyda för mycket. Du beskriver detta som en känsla medan ditt förnuft redan resonerar logiskt och säger att du ändå äter väldigt nyttigt. Det är vanligt att man har en kost där man ständigt “unnar” sig saker, och inte alltid äter supernyttigt för att vid enstaka tillfällen unna sig en godis. Det är okej att äta ute några gånger i veckan och ta en chokladbit eller kaka till eftermiddagsfikat. Vad känns mycket för dig? Vad är mycket för dina vänner? Och finns det egentligen någon precis gräns?
      Våga lita på sitt sunda förnuft och skilj på ätstörningens känslor och den logiska verkligheten. Du är säkerligen redan smal, så att så länge du äter bra i övrigt och rör lite på dig (om du inte är väldigt underviktig) så mår man nog bara bättre av att äta lite onyttigare ibland. :)

      Jag tror att du kan hitta vad som får dig att må bäst. Du låter medveten och mycket klok! Kramar

  • Maja

    Hej allihopa!
    Jag har det precis som er.
    Hade kunnat skriva ett låååååångt svar om mina sjuka fasoner.
    Ska jag vara helt ärlig?
    Jag orkar inte.
    Just nu är jag bara i fullständig panik.
    Har hetsätit en vecka nu.
    Fettet/huden spänner och ömmar.
    Har idag bestämt mig att jag måste gå ner igen. Snabbt.
    Kollar på youtube, läser på internet…
    Min uniform på jobbet går knappt på mig och ska på jobb igen om 3 dagar.
    Snälla hjälp mig med tips hur jag kan bli av med svullnaden.
    Magen är pluffssig och ansiktet ännu värre. Vill inte gå utanför dörren.
    Hjälp!!
    Bara igår åt jag mat för 1700:- / på 5 timmar. Körde runt och bara handlade och handlade.
    Jag tänkte , “får passa på nu idag när det år min sista hetsdag”!
    Hjälp tjejer hjälp. Har sån ångest och sån panik.
    Denna ångesten äter mig in på skelettet. Det gör så jävla ont.
    Ps.min mejl är “fake”. Vill ej folk ska känna igen mig

    • soelas

      Hej vännen!
      Jag hoppas att du hittar ett sunt sätt att förhålla dig till dessa tankar och matvanor. Jag tror du måste fundera över vad som lägger grunden till dina hetsätningar? För det är där du måste göra någon förändring.
      Kanske kan något av mina inlägg om överätning hjälpa dig? http://soelas.se/?s=%C3%B6ver%C3%A4tning

      All styrka och värme till dig, en av denna världs kämpe <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp