Rädd för att äta gott?

July 11th, 2013

Hej! En fråga: har du någonsin känt att du vill göra saker (äta speciell mat) bara för att gå emot anorexin även om du inte är säker på att du är sugen på det? Jag vill prova på mina FearFoods (pizza, hamburgare, tårta osv) bara för att ge Ana en stor käftsmäll. Känns rätt men samtidigt tvekar jag; vill jag verkligen ha detta eller inbillar jag mig bara det? Jag klarar mig nog bra utan ändå… och så snurrar tankarna vidare. Är också rädd för att alltid vilja ha det om jag väl äter det… Något tips eller är det “bara” att säga stopp och göra det, bara för att trotsa? Hoppas foten blir bra snart! Kram
– Ottilia

Det kallas “Fear foods” av en anledning: ätstörningen fruktar maten. Det är inte konstigt att ätstörningen då också protesterar när man överväger att trotsa den. Rädslan som du upplever är med största sannolikhet Ana som snurrar tankarna i huvudet. Oron över att du slutar vara rädd för den maten och ska kunna börja äta det igen hotar sjukdomen.

Rädslan över att “tappa kontrollen” är ett typiskt drag hos anorexin. Men gör vi det egentligen? Tappar vi kontrollen och äter så brutalt mycket att vikten bara skenar upp? Det händer, något annat vill jag inte påstå. Men kommer det att hända en själv, eller är det anorexin som lurar?

Jag tänkte i liknande tankegångar när jag började utmana mig med “fear foods”:

Tänk om jag inte kommer kunna sluta äta glass nu, nu när det är så gott och tillåtet så vill jag äta det hela tiden”,

“Tänk om jag kommer vilja äta choklad varje dag! Då kommer jag till att bli jätte tjock!”.

osv. 

Riktigt så fungerar det inte. Visst händer det att man kanske vill äta lite extra mycket av det goda när man väl börjat tillåta sig och det är ju inte konstigt egentligen. Har man förbjudit sig vissa livsmedel under sådan lång tid att man glömt bort smaken av dem, då har man all rätt att unna sig lite extra av det under en period. Det är så som suget efter det försvinner. När man inser att man kan ta den där glassen när som man är sugen och inte endast när man tillåter sig. Eller när man inser att man ledsnar faktiskt på choklad efter man ätit det varje kväll i över en veckas tid.

Det är inte fel att vilja äta mycket som är gott. Det är helt normalt! Det är också normalt att suget kommer och går. Det viktigaste är att man sköter maten bra i övrigt, för om man börjar “fuska” är det lättare att suget växer sig starkare och det blir svårare att stå emot, därav kan det leda till överätning i olika former.

I de allra flesta fallen tror jag att det är anorexin som nojar sig över att man ska äta så mycket mer och bli så mycket större, om man upptäcker goda smaker igen. Sköter man kosten i övrigt så kommer kroppen att säga till när den fått tillräckligt. Lita på den och var inte rädd för att några skedar mer eller ett antal bitar extra innebär en hetsätning. Det handlar snarare om ett normalt sug.

Vi har alla olika sätt att handskas med vår ätstörning. Mitt bästa tips är att prova och se vad som fungerar för dig. Det händer inget värre än att du lär dig något nytt! :) Våga prova, våga lär och våga göra om!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • sofie hellberg

    Så otroligt bra formulerat! Finns liksom inget att dementera, jag vill bara skriva under!
    Man kan tro att man kommer äta sig stor som ett hus. Men det “sjukliga” suget försvinner när kroppen inser att det inte är “nu eller aldrig” när man väl äter godis. Dessutom kan det få vara så i början, det är inte farligt och fet blir man inte under den perioden man provar sig fram, det kan jag lova! Med tiden kommer kroppen inse att man kommer få njuta av något gott emellanåt.

    Dessutom om man behöver trycka i sig choklad varje dag en vecka för att bli av med det extrema suget så gör det!

    Jag tror att man allt för lätt tror att suget är inhumant och sjukt, men de flesta får cravings och äter “för mycket” lösgodis på en lördag så man får ont i magen.. seriöst det är nog få som tar 5 bitar sen är det bra. Så tror jag det är.. eller har fått för mig.

    Helt Frisk kan man ju aldrig bli om man fortfarande är rädd för viss typ av mat.

    Man kan inte och behöver inte tycka om all mat.. alla gillar inte pizza eller friterat, det har jag aldrig gjort. Men jag vill inte vara rädd för det.. Det är en stor skillnad.

    Men! Jag har fått veta att uppskattar att äta en hemmagjord pizza eller lite “finare” restaurangpizzor.. och hade jag varit rädd för att prova hade jag gått miste om något. Så Ottilia, utmana dig och prova.. tycker du inte om så var det ju inte hela världen. Men är du rädd för att prova, då är det Ana som talar inte Ottilia!

    • soelas

      Jätte bra skrivet Sofie! Jag tror att det ligger mycket i det du nämner. Klokt!
      Kramar

      • Ottilia

        Tusen tack Sofie för de orden. Har också märkt det, man är oftast mer sugen på något man inte “får” äta än det som är tillåtet. Och när man väl smakar så kanske det inte alls är så gott som man föreställt sig (eller så är det det första gången, men inte andra). Jag tar orden till mig och fortsätter kampen. För jag SKA kunna äta allt om jag vill. :)

  • Ottilia

    Tack för svaret! Precis så känner jag och jag hatar alla skittankar som snurrar i huvudet. Tror också att man inte kan bli helt fri om man undviker en del mat. Tack för en av Sveriges viktigaste bloggar!!! Ha en fin helg :)

    • soelas

      Gud, vad fantastisk du är! De där orden gick rakt in i min själ. Tack vännen! <3
      Hoppas du får det fantastiskt också. Njut, av sol värme och allt ljus! Kram

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp