Resonera logiskt

January 25th, 2013

Hur många åt jag? 8..9..10 (!) stycken chokladpraliner.

Jag var inte ens hungrig, egentligen inte så sugen heller, mest trött och resonerade enligt följande:

  1. Det är fredagkväll. De flesta äter lite extra framför TV:n på helger. Då kan jag också göra det.
  2. Jag har haft en lång vecka, likaså blir nästa. Passa på att njuta av lite gott nu.
  3. Jag har inte jobbat för någon viktuppgång denna vecka. 10 chokladpraliner sätter sig knappast på kroppen. Det skulle max kunna vara 100 g – som att det syns? På de allra flesta syns inte ens 1 kg.
  4. Egentligen är det Pub ikväll så jag kan tänka att alkoholen byttes mot choklad istället. 😉
  5. Som vanligt är det träning som väntar i helgen och då skadar det inte att ha lite extra energi.

En del resonemang kanske är kompromisser med anorexin, men de andra är väldigt logiska. Det är resonemangen som jag för med mig själv som får mig att inse vad som är okej. Det är okej att äta 10 praliner ikväll. Jag blir inte tjockare utav det. Det är inte farligt och det finns ingen anledning att försöka kompensera nu. Energibalansen sköter sig själv och jämnas ut i längden om man bara låter den.

Tags: , , , , , , ,

  • http://Idaniella.blogg.se Daniella

    Tack gode gud för att du skrev det där. Åt nämligen en stor skål glass igår och fick världens ångest efteråt. Tankar som tillexempel “varför tog du inte yoghurt eller någonting nyttigare om du nu var sötsugen”
    – men vafan! Jag var sugen på glass med varma hallon och det förtjänar jag att få då. Dessutom var det fredag och jag hade jobbat hela dagen!

    • http://Soelas.se Soelas

      Precis! Bra gjort bruden! 😀
      Inget att behöva vara rädd för egentligen. Vad spelar det för roll det långa loppet? Hellre att man ibland kan äta sånt gott än att alldrig göra det.
      Kram

  • anonym

    Hej! jag är en tjej som kämpar att bli fri från min anorexi, jag har nått min målvikt och har stått där ett tag. Jag börjar äntligen bli riktigt nöjd med mig själv och numera har jag svårt att tro att jag känner mig så smal, jag tror liksom det bara är en tillfällighet. Men så är det ju faktiskt inte.
    jag trodde jag aldrig jag skulle bli nöjdare med mig själv om jag nått min målvikt och trodde jag bara skulle ljuga för mig själv om jag gillade mig själv. Men jag hade verkligen fel med det. Jag har aldrig varit så nöjd med mig själv som jag är nu, några kg upp. Jag mådde bara sämre när jag vägde mindre. Så det går verkligen, jag trodde aldrig det men det gör det. Och det gäller även dig och alla andra. Men man kan aldrig övervinna anorexin om man inte vill det själv. Jag blev sjuk när jag var 13 och blev såkallad “friskskriven” 2 år senare. Men jag kände mig aldrig färdig och kände mig aldrig riktigt bra. Mycket var för att jag själv inte ville bli frisk. Men när jag fick ett mindre återfall i somras (16 år) så kände jag verkligen att jag inte ville leva såhär, varför förtrjänar inte alla andra att få äta och må bra men inte jag? jag fattade att jag missade livets godo. Så jag fick starta om på nytt på mandometerkliniken (som jag gått på innan) och kämpa. Trodde från början att om jag kände mig så tjock då så skulle jag känna mig ännu större när jag nått min målvikt. Men nej, jag känner mig smalare! väldigt konstigt egentligen.
    Att kämpa från anorexin utan att man vill funkar inte. Det funkar bara om man verkligen vill det och är motiverad. För mig tog det ca 4 år tills jag fattade att jag inte vill ha det här livet. Men nu är jag bara glad att jag fick det där återfallet, för det fick mig att inse så mycket och att jag faktiskt kan bli frisk på riktigt. För några månader sen trodde jag aldrig att jag skulle bli frisk eftersom jag levt med tankarna så pass länge. Men nu vet jag att det går, bara man själv vill.
    Såklart har jag en del att jobba på men jag är på god väg.

    Något som dock oroar mig just nu är ifall jag skulle gå upp 1 kg i vikt, kommer jag märka det? är 1 kg något som märks? det känns som om jag skulle gå upp 1 kg så skulle det där med att jag känner mig nöjd med mig själv försvinna och det vill jag verkligen inte. Men jag ställer frågan till dig eftersom du verkar ge kloka råd!

    • http://Soelas.se Soelas

      Tack för att du delar med dig av din berättelse. Det låter som att du är en riktigt stark person och det ser jag upp till!
      Egentligen är det inte så konstigt att man känner sig smal på normalvikt. Det är inte förrän då som kroppen får riktiga former, och former behövs för att man ska kunna vara smal. Annars är man bara mager.

      Skulle du märka om din mamma gick upp 1 kg? Jag kan svara på direkten att jag inte skulle märka om någon i min omgivning gick upp något enstaka kilo. Ofta är det en själv som känner överdriver mycket. Utan en våg skulle vi omöjligt kunna veta om det är 1 kg upp eller ner. 1 kg är väldigt lite, det är ungefär det som vikten varierar mellan under ett dygn. Tankarna om att du inte ska känna dig nöjd med dig själv är nog bara ätstörningstankar. Tänkte man inte lika dant när man vägde 4 kg mindre? Det man behöver lära sig är att vara nöjd med sig själv oavsett vikt. Det är inte där som värdet ligger, huvudsaken är att man mår bra!

      Kramar!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp