Samma val återigen

March 15th, 2013

Som jag skrev tidigare så hade jag bokat möte med en behandlare idag. Jag lämnades med mer tankar efteråt än vad jag hade innan.

Det visar sig att min kropp har hittat en balans viktmässigt. Jag hade inte gått upp, utan ligger och pendlar mellan 1 kg. Det är ju normalt! Men jag ligger ju inte på normalvikt och skulle säkert kunna må ännu bättre av att gå upp några kilon till. Dock krockar min och min behandlares syn här.

Jag anser att det inte ska handla om vikten. Naturligtvis bör man komma över BMI 17,5, det krävs för att bli frisk från anorexi. Sedan handlar det för mig om att släppa all kontroll och alla tankar kring mat. Äta när man är hungrig, äta det man vill, när man vill och inte tänka mer på det sedan. Jag vill tro att kroppen kan säga till om den är nöjd, och det är individuellt vilken vikt vi mår bäst av att ligga på. Strävar min kropp efter att gå upp mera, så förväntar jag mig även att det säger åt mig att äta mer. Säger den åt mig att äta mer, så är det det jag vill göra också! Men när jag har kommit så här långt, och ändå mår så här bra ser jag ingen anledning att äta MER än min kropp ber om för att lägga på mig ytterligare.

Ska jag gå i behandling så måste jag aktivt jobba efter en viktuppgång på ca ½ kg per vecka. Målet blir då BMI 19-20 beroende på när mensen kommer tillbaka helt. Min behandlare menar alltså att det inte går att gå i behandling för att sega upp i vikt. Ska jag gå i behandling så ska vi jobba med det intensivt nu en period, medan jag hellre lyssnar på kroppen och ser hur den vill anpassa sig.

Jag har många konflikter med mig själv just nu. Det handlar inte om att göra “rätt” val, för oavsett om jag fortsätter i behandling eller inte så kommer jag att jobba för att bli helt frisk. Frågan är vilket val som passar mig bäst? Jag har ju trots allt gjort de flesta framstegen på egen hand, men hur mycket vågar man lita på sig själv? Är jag verkligen redo att släppa stödet från länsät?

Sist så bestämdes det att Behandlingen will go on, men ändå ställs jag inför samma val denna gång. Det finns ju både för- och nackdelar med att gå upp de sista kilona nu… Jag tror att jag ska sätta mig och skriva en lista när jag får tid.

Tags: , , , , , , ,

  • Mia

    Du är jätteduktig! Jag skulle råda dig till att lita på din behandlare, du är inte den första hon mött med denna lömska sjukdom och jag tycker du ska lita på att hon/han vet vad h*n pratar om. Vad har du att förlora på att testa hennes/hans förslag? Sen då du nått en hälsosam vikt så kan du också lyssna mera på vad din kropp säger åt dig är lagom. Lycka till!

  • http://www.facebook.com/sofia.olani Sofia Olani

    Jag håller med Mia.Jag är övertygad om att behandlaren inte skulle säga att du skulle behöva fortsätta i en behandling och aktivt arbeta för viktuppgång om det inte var så. :) Tror det blir jätte bra!
    Oavsett val så lycka till :)

  • http://www.facebook.com/tua.lovdahl Tua Esmerald Lövdahl

    Hm… det må så vara att du kan ligga på en så pass låg vikt och ändå fungera bra med mens och så – men jag tänker vad händer om du till exempel blir ordentligt magsjuk och knappt kan äta på en vecka? Du skulle gå ned flera kilon,vilket man brukar när man blir så sjuk, och då vore det en helt annan sak.. Jag funderar också på runt bmi 17.3. Jag hade mens då, jag hade normala hungerkänslor, jag åt stabilt. Men sen fick jag influensan och kunde inte äta normalt på över en vecka – resultatet blev BMI 16.6 och genast såg jag inte frisk ut längre – trots att jag knappt gått ned två kilon! Sååå, mitt råd till dig är att i alla fall ge kroppen en chans att gå upp ytterligare lite mer. :) Tror inte att du skulle se tjock/större ut genom det heller!

  • lillsmurf 81

    Jag håller med föregående “talare”, du har rätt så mycket kvar innan du är uppe på en normalvikt och det är lätt att stanna kvar vid en lite längre vikt, säga att man ska gå upp men låta det ta tid…. Att våga det där sista är lika tufft som starten och då behöver man all hjälp man kan få! Ta hjälpen, vem vinner på att dra ut på behandlingen – du eller sjukdomen. Kramar

  • disqus_tdZ4bDxXXR

    Jag håller med de andra personerna som har kommenterat hittills. Visst har du kommit väldigt långt, men just det där med att faktiskt nå en normalvikt och kunna stanna där är rätt mycket svårare än man tror. Särskilt ur ett psykologiskt perspektiv. När man fortfarande är underviktig kan man lätt lugna sig med att man ändå har ett antal kilon kvar till man är normalviktig, om man någon gång mår dåligt över att man har ätit lite för mycket. Det är mycket svårare när man inte har dessa kilon “till godo”. Så även om du är sjukt stark och duktig, ta hjälpen så att du är på den säkra sidan. Om det absolut inte ger någonting kan du fortfarande avbryta behandlingen.

  • GT

    Jag håller med dig om att vilken vikt man hamnar på/fungerar bäst på/mår bra av är individuell och att tankar kring maten är viktigare än siffror… Men varför kan då hela tiden upprepa “man ska gå över BMI 17,5″. Bara för att du tycker du mår okej på den platån du nu hamnat? Eller bara för att någon en gång satte det som gräns för anorektisk vikt? (eller kan det kanske, kanske vara så att den platån känns okej för dig just för att du vet om definitionen?)

    Du är bra på att ställa rätt frågor: både till oss läsare och till dig själv. Vill bara slänga in en till – och det tror jag du kan ta eller hur? :-)
    (jag vet bättre än att “provocera” de som fortfarande vill vara sjuka…)

    Kämpa på. Lita på dig själv. Men också på proffsen!

    • soelas

      Jag uppskattar jätte mycket att du ifrågasätter!
      Personligen märkte jag en stor skillnad när jag passerade BMI 17 (utan att jag visste att jag hade gått upp). När jag sedan fick veta att jag vägde mer så föll polotten på plats. Anorexin släppte. Men som flera av er har kommenterat så behövs det en “buffert”. För vad händer om man skulle råka gå ner något kilo pga sjukdom? Ska anorexin få makten då igen?

      TACK

  • sanna

    jag instämmer med föregående talare :) min mens kom tillbaka på bmi 15, och det är ju lätt att luras av anorexin och tänka att jag är normalviktig nu – men så är det ju verkligen inte! jag har varit mer eller mindre kraftigt underviktig i över tio år och håller verkligen med om att det viktiga är att kunna släppa tankar kring mat/vikt/kontroll, men för att nå dit tror jag faktiskt att man måste komma upp till ett okej bmi. har hört från så många som säger att många tankar och krångligheter faller på plats när de kommit upp till normalvikt.

    du är så bra, fortsätt kämpa och tack för att du delar med dig av din resa :) pepp-kramar!

  • Debbie

    Detta är en kommentar till alla läsare: För mig är era inlägg lika fina och viktiga som att läsa fina Soelas. Jag är glad över at detta har blivit ett forum där ätstörda på alla nivåer kan hjälpas åt och faktiskt bara peppa varandra. Ni är fina, allihop, tack för att ni delar med er!

    • soelas

      Vilken helt otroligt underbar kommentar! Jag uppskattar väldigt mycket att en utomstående part uppmärksammar detta. Bloggen är inte ämnad att handla om enbart mig – den ska handla om alla oss tillsammans.

  • soelas

    Vad fina ni är som peppar så bra! Ni kommer med riktigt kloka ord och det glädjer mig att höra hur fint ni alla resonerar. Det här tar jag åt mig och ska följa upp inom kort!

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp