Smal kan man vara trots viktuppgång

December 23rd, 2012

Hej! Jag är en 15 årig tjej som efter sommaren fick diagnosen anorexi men har haft problem längre än så. Jag har varit inlagd och är nästan på väg dit igen och jag vill verkligen inte dit så jag vill försöka kämpa. Men jag skulle vara tacksam om du skulle kunna svara på några frågor. Alla runt omkring säger att det är svårt att gå upp i vikt när man väl börjar äta ordentligt och kanske tillslut ligger kvar på +- 0, stämmer detta och är det så att man går upp jätte mkt i början? Hur var det för dig? Även hur mycket skillnad ser man i kroppen från att man var som ”sjukast” till när man börjar bli friskare? Är man större än innan man blev sjuk eller är man mindre eller är det ungefär likadant? Tacksam för svar och din blogg är verkligen jättebra! Kram
– Johanna

Hej Johanna! Självklart ska jag försöka hjälpa dig genom att besvara dina frågor.

Det är alltid individuellt hur mycket man går upp, dels beror det på hur mycket man “fuskar” men också hur ens kropp prioriterar. Det tog tid för mig att börja gå upp i vikt efter svälten, men det var nog mest för att jag inte ville. Jag vågade aldrig äta “tillräckligt” även om jag åt så att jag klarade mig.

Om man äter efter en matlista så är det ungefär den mängd en normalviktig ung kvinna behöver under en stillasittande dag. Rör man på sig så behöver man mer.

När man är mycket underviktig så är man oftast uttorkad och tom på mat i kroppen. När man då börjar äta igen så fylls ju tarmar och kroppen försöker återställa vätskebalansen, vilket kan märkas som en viktuppgång på vågen. Men det är ju inte fett eller annat som lagts på, man har alltså inte blivit mindre mager för det.

Efter detta ca 1 kg i “viktuppgång” så blir det svårare. Då ska kroppen återställa allt som man legat back i. Alla organ ska repareras och till det krävs det mycket energi, mycket mat. Oftast blir man hungrigare också eftersom kroppen säger till om detta.

När kroppen fyllt på förråden och reparerat det värsta så kan man nå en långsam viktuppgång om man gör tillägg på matlistan. Jag var dock ganska dålig på matlistan när jag väl ville gå upp i vikt. Matlistan gav mig kontrollen, och då hade jag koll över vad jag åt och åt jag så att jag visste att det blev för mycket så skulle ångesten slå till och jag skulle kompensera. Därför blev det lättare för mig att gå upp i vikt om jag inte riktigt visste hur mycket jag hade ätit egentligen, utan att jag åt det jag ville tills jag blev nöjd. Då stannar kroppen på den vikt den vill ligga på. 

Jag fick jobba i ett års tid för att gå upp 7 kg. Idag är jag fortfarande underviktig men min kropp mår tillräckligt bra för att jag ska kunna leva normalt. Jag lyssnar oftast på den och blir det för lite ibland så tar jag igen det sen. Däremot behöver jag nog gå upp lite mer för att mensen ska komma tillbaka på riktigt och inte förrän då kan jag bli riktigt frisk ifrån anorexin. 

“Är man större än innan man blev sjuk eller är man mindre eller är det ungefär likadant?” Det beror ju självklart på, men jag tror att de flesta inte skulle bli större än innan. En del klarar säkert av det och en eloge till dem, men om man har haft anorexi så är det nog riktigt svårt att låta sig bli överviktig. Man har fått en sådan sned bild av “smalhet” att man har svårt att förstå vad smal faktiskt är. Det är lätt att tro själv att man inte är smal längre, att man blivit “normal” fast man ligger på en undervikt. Mager kanske man inte är på bmi 17-19, men man är inget annat än SMAL.

Jag är i alla fall mindre nu än innan anorexin. Innan anorexin vägde jag nästan 10 kg mer än vad jag gör nu också. Jag var inte överviktig, jag var smal men mullig. Det är inte en kropp som jag skulle kunna bära idag, men det är inte en kropp som man egentligen skulle skämmas över.

Thailand jullovet 2009/10 och Thailand jullovet 2011/12

Egentligen är “att bli tjock” inte något man bör oroa sig över om man har anorexi. Det kommer man ha väldigt svårt att bli. Men trots detta så är det just det som skrämmer en mest.

Tags: , , , , , , ,

  • m

    Vad menar du med att du inte skulle kunna “bära” den kroppen mer, sjukt snygg var den ju! Beror det på nåt fysiskt eller psykiskt? :)

    • http://Soelas.se Soelas

      Tack vännen! Egentligen så var det några kilon till som när jag vägde som mest än på den bilden. Då var jag lite “mullig”. Det är nog psykiskt att jag inte skulle kunna det. Det skulle vara alldeles för skrämmande för ätstörningen idag. Kanske i framtiden då jag lärt mig acceptera det, men idag är det fortfarande viktigt för mig att ha en “snygg” kropp.

  • http://mallanolsson.bloggplatsen.se Mallan

    Vilken bra förklaring du gav här, den tar jag också åt mig av :)

  • Johanna

    Tack för svaret det var jättebra svar!

  • http://chokladpralin.blogspot.com Anna

    Du verka vara en så go och klok kvinna.
    Alltid så inspirerande och motiverande inlägg.
    All lycka till dig och GOD JUL !!!!

    Kramar!

  • Ida

    Varför kallar du dig själv mullig tidigare? Om du fortfarande strävar efter ett riktigt smalt ideal, är det nog sjukdomen som styr. Blir man helt frisk släpps fokus på vikten och de eventuella bristerna i kroppen. Man accepterar sig som man är och prioriterar friheten framför allt annat.

  • helene

    Det är verkligen hemskt vad en viktnedgåg gör med utseendet. Tittar man snabbt på bilden där du är mager så ser den ut att föreställa en gammal kvinna. Du ser strålande ut på bilden till vänster! Tycker inte alls du ska vara orolig för att få tillbaka den kroppen. Menar inte att du “måste” få det för att bli fin, jag vet ju inte hur du ser ut nu. Och om du känner att kroppen mår bra nu så är den säkert fin också. Det brukar ju hänga ihop. Känner man sig klen, frusen och orkeslös, ja då är man antagligen för smal. Men känner man sig frisk och stark, ja då ser man säkert frisk och fin ut också. Kram!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp