Svar på kommentar

June 29th, 2012

oj bara 5(?!) hehe själv mumsar man gladeligen i sig minst 12..
Sushi är (vilket du säkerligen vet) väldigt nyttigt och kalorisnålt så jag tror inte man kan äta för mycket av det direkt xD
Jag läste en gånga att japanerna, som då är väldigt smala generellt äter ca 20 bitar, bara så du i lugn o ro kan lassa på några till om du vill utmana lite;)
Oj så långt det blev. Läser din blogg dagligen och känner att du är precis där man går från att ”kämpa” till att KÄMPA, lycka till med allt <3
Cissi

Hej! Jag måste säga att jag blev så himla glad över denna kommentar, den stärkte mig på något sätt. Jag blev tvungen att svara på den i ett inlägg.

Det är sant. Egentligen vill jag inte snacka för mycket kalorier eftersom det kan ge fel budskap, men en behandlare sa till mig att en lunch bör ligga mellan 500-700 kcal och en bit sushi är i snitt 40 kcal. Misosoppan sägs mest vara buljong, gari, wasabi och soja ger inte heller särskilt mycket kalorier heller utan fungerar främst som smaksättare. Detta skulle innebära att allt ifrån 10 till 16 bitar vore en normal portion lunch. :) Jag ska garanterat utmana mig med en riktig sushi-njutning någon dag – äta så många jag orkar tills det verkligen inte får plats med något mer 😀

Jag blev riktigt glad när du skrev att jag verkligen börjar komma till stadiet då jag KÄMPAR. Det får mig att tro på att det ändå är en bit kvar. Jag blir ibland orolig över att jag börjar bli “för frisk” – hur sjukt det nu låter.. Men jag är inte redo för det, utan jag vill KÄMPA mer.

Min fråga till dig Cissi:
har du själv kämpat igenom dig en ätstörning eller något liknande? 

Kramar! <3

 

Tags: , , , , , ,

  • cissi

    Ja, det har jag, vilket du kanske anade;P
    Jag simmade som en galning och ville ner två oskyldiga kilo, som sedan gick överstyr och blev emot 16.
    Jag fick aldrig anorexia men mina tankar var sjuka och mensen uteblev. Nu då jag ser tillbaka är jag otroligt tacksam över att jag inte var supersmal innan allt började. Det hjälpte mig behålla mitt sunda förnuft och stoppa mig precis då jag nådde undervikt. Allt började för ca 1,5 år sedan. De senast 3-4 månaderna har jag mått bra, stabilt viktmässigt i alla fall. Detta sedan jag kontaktade skolsköterskan och fick stöd.
    Men jag vet vilket helvete det är.. Visst försvinner all den ätstörda tiden bara? Dagarna blir så lika.
    Drygt ett år av mitt liv var bara hunger, kyla och mattänkande.
    Jag vill så gärna att även du ska komma ur denna hemska sjukdom! Det är ALLTID bara sjukdomen som ger dig tjockkänslor ska du veta. Detta är kanske, ur “normal” synpunkt inget positivt, men du ska veta att jag trots ett bmi på omkring 19-20 ÄNDÅ får höra att jag är “väldigt smal” eller “mager” så du kan vara lugn och ge sjukdomen en käftsmäll varje gång den säger något annat;)
    Och kom ihåg, man kan ALDRIG bli FÖR frisk!<3

    • http://Soelas.se Soelas

      Åh.. ja, den där jäkla bantningen som lockar till sig ätstörningen. Dumt och onödigt, man tror inte att man själv kan hamna där. Man tror att man bara kan börja äta som förut igen, men så blir det inte. Det går inte när ätstörningen väl har kommit. Den erövrar ens liv så länge man tillåter den. Det är inte ens eget liv om man fortsätter lyssna på ätstörningen. VAD BRA DU ÄR som lyckas återgå till livet! Om du tagit dig igenom kampen som jag håller på med nu så måste du vara en förbaskat stark människa.
      Känner du att du blivit helt frisk nu?
      Tack, för att du ger mig lite mer perspektiv :) Jag försöker hela tiden få mig själv att se hur smal jag är. Det blir jobbigt de gångerna då man inte kan känna hur benen faktiskt sticker ut ändå, lyckas ta någon bild som visar smalheten eller tro på att kläderna inte är för stora utan jag för liten… <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp