Redo för avslöjandet?

August 6th, 2013

När jag flyttade till Stockholm valde jag att undanhålla anorexin från allmänheten. Den skulle inte avslöjas för att jag ville inte att den skulle vara med. Detta har varit ett fantastiskt beslut, men även om man inte erkänt sjukdomen inför andra så har den fortfarande funnits där.

Det är nödvändigt att ens närmaste känner till den delen av en. Det är ingenting som man behöver flasha med, men att ens bästa vän, släktingar och pojkvän får vara medveten om ens problematik är väl ändå självklart. Oavsett om man är mitt inne i kampen eller bär runt den i ryggsäcken så har sjukdomen varit en del av ens liv. Min anorexi har bidragit enormt mycket till den frihetslystna självmedvetna person jag är idag. Ätstörningen har satt sina spår och den kan förklara mycket av ens dagliga beteende. Även om detta inte är någonting att identifiera sig med och absolut ingenting som man ska bli dömd med, så har den en påverkan på en som person. Det är en sjukdom, en resa, en kamp och en erfarenhet som bidragit till att utforma denna fantastiska människa man är.

Dilemmat som uppstår när man vill berätta.. men inte riktigt vet om man är mogen för det. Nu har jag avslutat min behandling och det är ett stort nytt steg väntar mig. Samtidigt har jag funnit en person, en kille, som kompletterar mig. När är det dags att berätta? Anorexin är ju trots allt historia nu, men ätstörningstankar finns ju kvar. Jag vill att han ska veta.. men är det för tidigt? Endast två veckor tillsammans, men redan hunnit med så mycket.

Bby bjöd på middag igår.

Bby bjöd på middag igår.

Det är en frihet att kunna säga att jag inte längre anses vara sjuk. Nog finns det spår kvar och beteenden som lätt kan övergå till sjukdom, men jag är inte längre sjuk. Jag är tillräckligt frisk för att frigöras från behandlingen, även om behandlingen inte varit en pina. Behandlingen har gjort mig gott, den har tagit sin tid, men nu har den inget kvar att erbjuda mig längre. Jag står inte bara på mina egna ben, utan jag springer fram!

Eftersom att det nu är slut med behandlingen har tankarna slagit mig om att börja öppna upp mig om sjukdomen. Den är ju som förbi – eller? Men jag ska börja med små steg, och pojkvännen är väl det första. När den väl pratas om som historia, kanske man äntligen kan börja låta den förbli det.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Paniken när man ätit mer

August 2nd, 2013

Anorexins största rädsla: att äta för mycket. För mycket mat gör en tjock. För mycket mat ger en ångest. För mycket mat måste kompenseras. Därför är det lycka när man äter för lite. Därför blir mat en fiende. Därför är det så viktigt att vara smal.

Om man en gång upplevt den ätstörda ångesten efter att man har ätit för mycket så är det inte konstigt att man fruktar maten. Det misslyckandet som ätstörningen skäller på en över är ingen känsla rolig att hantera. Det uppstår en panikartad situation och tusen-miljarder känslor och tankar flyger okontrollerat genom ens huvud. Man går under.. känns det som.. men på något sätt tar man sig igenom det. För där står man idag och inte tusan finns ångesten kvar över de där extra godisbitarna jag åt för flera månader sedan. Knappast att den där extra tårtbiten gjorde mig tjockare på farsans födelsedag, eller inte en chans att jag gick upp i vikt av asken chokladpraliner man åt under julen. Inte heller mår jag sämre av att ha ätit en pizza istället för sallad här om dagen, eller att jag ätit fullfeta produkter istället för light emellanåt. Ätstörningens ångest attackerar en för tillfället, men ångestens handlingar förstör framtiden mer än det man fått ångest över.

En mängd extra kalorier en dag gör en inte fet! Det är en utav de största myterna som man så gärna tror på i panikens hetta. Fall inte för ätstörningens lögner, börja inte kompensera och/eller kontrollera. Vågen kan visa mer, men det är inte för att man blivit tjockare. Magen kan ha blivit rundare, men det är inte heller för att man blivit tjockare. Mat väger och mat tar plats – då är det väl inte konstigt att det också visar sig? Men kroppen bryter ned mat hela tiden och man slutar inte med att förbränna energi förrän man är död. Lite extra här och där jämnar ut sig i längden. Mycket extra någon enstaka gång hanteras av kroppen.

De gånger man ätit extra mycket har ofta sina logiska förklaringar också, men de blundar gärna ätstörningen för. Är man extra hungrig så är det bevis på att kroppen behöver extra. Antingen pga man ätit lite för lite under en längre period, fått i sig mycket för lite de senaste måltiderna eller kanske förbränt extra mycket genom ex. träning. En överätning behöver inte vara mer än man behöver, utan i många fall kan det faktiskt handla om att äta ikapp det man missat.

Låt inte paniken stiga er åt huvudet, låt inte ätstörningen övertala er med ångest, lita på kropp och knopp. Extra mycket mat gör inte någon skillnad om det bara är enstaka tillfällen.

Igår kväll åt jag fanatiskt mycket godis efter middagen (för att vara jag). Det kan man tänka “åh, vad äckligt, det behövs kompenseras” men man kan också tänka “gud, min kropp behövde nog verkligen det där och gott var det”. Vilken tanke är det friska? Vill man bli frisk, måste man tänka friskt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det sjuka – “jag måste vara smal”

July 28th, 2013

Fäll alla bordsben och bli av med skiten” skrev jag tidigare i våras. Det finns olika grundläggande beteenden som håller sjukdomen kvar. Anorexin har matkontrollen, kompensationen, det sociala och kroppsuppfattningen som fyra bordsben. För att bli 100% frisk behöver man övervinna ätstörningen för alla ben. Vi alla bekämpar dessa faktorer i olika takt och olika ordning. Som ni säkerligen har märkt så har jag övervunnit den större delen, men jag har kroppsuppfattningen kvar. Jag vill inte kalla mig helt frisk eftersom att en sådan stor del av sjukdomen fortfarande finns kvar: jag måste vara smal.

När det kommer till mat, träning och det sociala livet har jag kommit långt. Det har trots allt gått två år sedan mitt insjuknande i anorexian, jag har många erfarenheter i ryggsäcken och de flesta har jag varit villig att lära mig något av. Kunskapen om ätande och inställningen till livet har förbättrats på sina höjder, och detta gör jag mitt bästa för att sprida vidare till de som inte fällt dessa ben än.

Ibland funderar jag på om det går att bli helt frisk. Det är så många tankar och beteenden som måste förändras och bearbetas. Men blickar man tillbaka och kollar hur tänkte i en situation för några månader sedan och jämför med en liknande situation idag så ser man i bästa fall en utveckling. Framsteg går att göra varje dag. Det behöver inte vara de mest avancerade eller allt på en gång. Det behöver inte vara de jobbigaste fighterna och allt behöver inte vara perfekt. Med många små steg tar man sig framåt också – det tar bara mer eller mindre lång tid.

Jag beundrar de som bekämpat tvånget att vara smal. Det är någonting som jag upplever vara svårast. Så länge jag förstår att jag är snygg och smal så mår jag bra. Dock innebär detta att de dagar som ångesten är där och påstår något annat får man sig ett slag under bältet. Utseende är inte allt. Bara för att man är smal är man inte lyckligare. Detta är någonting som jag kommer försöka skriva lite mer om framöver. Eftersom det finns många personer som fällt benet om kroppsuppfattningen, så kan jag gott och väl tro att andra också kan göra det inom sin tid.

IMG_0617red

 

Å ena sidan handlar det om att kunna äta, träna och må bra i sin kropp, på ett sätt som inte är skadligt. Jag känner mig snygg när jag tränar, äter som jag vill och jag känner mig nöjd med livet. Är det osunt? Är det sjukt? Är det ändå okej att vilja vara smal? Detta är en balansgång. Snart hittas balansen.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ut ur grottan och hitta energi

July 16th, 2013

Ibland behövs det förändringar i vardagen för att man ska hitta sig själv. Det är lätt att börja grotta sig in i det som känns tryggt och bli bekväm där. I min trygghetsgrotta gömmer sig anorexin och det är riktigt farligt att hamna där. Inne i grottan är man skyddad från alla krav och måsten, men där är det också väldigt ensamt. Vad händer när man blir ensam? Det dyker upp massa knäppa tankar och man börjar göra massa galna saker för man har tappat bort sig själv.

Av någon anledning är det extremt svårt att lämna grottan och bemöta ljuset på utsidan. Men vet ni vad, grottan kommer alltid att finnas kvar där. Var bara medveten om att varje gång man stiger innanför murarna så blir det svårare att lämna den bakom sig för gott.

I natt hade jag en dröm. Det var en känslomässig dröm och jag vaknade tårögd. Den gav mig en smak i munnen som gav mig tillbaka blickar från förra sommaren. Smaken smakade färger. Färger av olika känslor. Den ljuvaste färgen gav sken från anorexin. En underbar känsla av trygghet. Men det fanns något kontroversiellt med den känslan. Färgen smakade bittert, den var sur! Lika mycket som jag älskade att påminnas av den smaken, hatade jag att ha den i munnen.

Anorexins trygghet är väl tilltalande och jag blev påmind om varför man en gång villat krypa in i grottan. Men den formen av trygghet känns endast behövlig när jag slutar sätta mig själv ute i världen, när jag faller tillbaka och inte tror att jag kan må bra. Nu vet jag, nu börjar jag lära mig, att den tryggheten kommer när energin tar slut. Varifrån hämtar man sin energi?

  • Mat
  • Sömn
  • Bloggen
  • Träning/cheerleading
  • Umgänge/flörta med killar 😉
  • Sprida positivitet
  • Dansa/festa
  • Handla/laga mat
  • Spontana aktiviteter m.fl.

En stooor och viktig energikälla handlar om just socialt umgänge på ett eller annat sätt. Det är väl inte konstigt att man börjar grotta ned sig när man undanhålls från sådana energikällor ett tag?! Detta blir så småningom en spiral rakt ned i ätstörningen om man inte tar sig i kragen.

Nu har jag planerat in träffar och aktiviteter men vänner och killar. Idag ska jag försöka stunta lite också. Nu tar jag mig i kragen och gör en förändring. I trygghetsgrottan mår jag inte bra, så varför stanna kvar?

Vi behöver socialt för att må bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Ätstörningar av många olika faktorer men liknande beteende

July 15th, 2013

Många olika faktorer triggar igång ätstörningar hos olika individer. Det är förmodligen ingen nyhet. Oftast är det flera faktorer i kombination med varandra som gör att händelser eller beteenden mynnar ut i ätstörningsproblematik. Jag skriver mycket om samhällets påtryck och medias uppmaningar här på bloggen, men det är många fall där de inte alls varit avgörande. Det behöver inte vara en strävan efter idealkroppen eller extra hälsosamma matvanor som triggar igång en ätstörning. Ätstörningar är ju en form av självdestruktivt beteende. En plåga, där man plågar sig själv för att man tror sig må bättre av att må sämre. Det är hemska monster som infinner sig i huvudet och mörker vardagen. Det viktigaste är inte alltid att vara smal, utan det viktigaste blir så småningom att må dåligt.

Däremot för att man ska diagnostiseras med ätstörningar som Anorexia Nervosa, eller Bulimia Nervosa finns det kriterier som måste uppfyllas. Det är beteenden som är gemensamma för de allra flesta som insjuknar i ätstörningar. Detta handlar om överdriven utseendefixering och kontroll. Kontrollen är nog det mest omfattande beteendet som yttrar sig vid ätstörningsproblematik. Kontroll över mat, kontroll över energiintag, kontroll över vikt och detta ska ge en kontroll över sig själv och sitt liv.

Många kanske tror att alla som är underviktiga eller har konstiga matvanor lider av ätstörningar. Men sådant är inte fallet. Det finns flera sjukdomar som kan leda till att man äter dåligt eller genomgår stora viktförändringar. För att det ska röra sig om någon ätstörning bör man ha det där “Nervosa” som betyder nervositet. Alltså ångesten. Ångesten över att äta eller inte kunna kompensera. Ångesten över att misslyckas och tappa kontrollen. Kontrollen över sig själv och livet. Ätstörningens kontroll och helvetets ångest.

En person som äter överdrivet hälsosamt, utesluter livsmedel, räknar kalorier, kompenserar eller blir underviktig behöver alltså inte ha en ätstörning. Men dessa beteenden kan mycket lätt trigga fram ätstörningar och därför är det ingenting som jag någonsin skulle rekommendera till någon. Det är extremt lätt att ett beteende leder till de andra och sedan lockar man fram spöktankarna och rätt vad det är har man satt sig i träsket. Nog kan man tänka “det händer aldrig mig, jag skulle lätt kunna börja på att äta normalt igen”, men tror ni inte att vi som fallit dit haft precis samma tankegång? eller?

Innan jag fick min anorexi var jag stört nog avundsjuk på de som hade sjukdomen. “De kunde ju vara smala och äta lite utan att behöva pina sig ifrån maten” tänkte jag. Jag ville ju också vara smal, men jag tyckte ju om mat så mycket och kunde inte hålla mig från hungern. Men “fick man anorexi så kunde man göra det, så lyckades man med det så var det bara att äta normalt sen igen.”. Någon månad senare hade jag BMI 14 och aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag hade ingen kontroll och jag kunde inte börja äta längre. Jag var mager och tyckte inte att jag hade en snygg kropp, men ändå ville jag bli smalare och fortsätta det destruktiva.

I de allra flesta fall börjar anorexia i någon form av bantning. Det finns även fall där det utlöses av helt andra faktorer som någon tragisk händelse i livet. Hur den börjar är olika, men det finn många varningssignaler, och när man väl dragits in i det så är beteendena mycket lika. Vilka faktorer påverkade dig? 

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Operfekta matvanor för ett sunt psyke

June 29th, 2013

Vi kan alla prata om sunda matvanor ur flera perspektiv. De flesta drar paralleller till det media påstår vara de bästa kostvanorna. Sedan finns det många som är medveten om livsmedelsverkets eller dietisters rekommendationer. Man kan följa dieter och man kan också välja att äta enligt tallriksmodellen. Det finns många tips för att man ska må så bra som möjligt.

Efter att ha bantat, svultit, ätit enligt matschema och sedan släppa kontrollen på maten så har jag fått andra perspektiv på vad sunda matvanor handlar om. En medveten kosthållning ger en förutsättningar till att hålla hälsan på topp. Däremot ser jag inte att en kontrollerad kost är hälsosamt alls!

Det är knappast någon nyhet att ätstörningar yttrar sig genom osunda matvanor, men det är inte heller en nyhet att det handlar om psykiska sjukdomar. Hur man tänker kring sitt ätande är en grundläggande fråga.

För mig, som har haft anorexi, ser jag det som en friskhetstecken att kunna äta dåligt sammansatta måltider ibland. För mig är det inte sunt att planera och servera exakt som det “bör” vara.  Naturligtvis mår ingen bättre av att äta helgalet dagligen, och nog kan det hända att kroppen absolut mår bäst av att äta enligt rekommendationerna. Men hur tänker man kring detta? Hittills kan vi konstatera att kroppen mår bäst av att äta det som vi kallar för “hälsosam mat”, men en god hälsa grundas på annat än “hälsosam mat”. Hälsan omfattar inte bara hur vi mår fysiskt, utan en väldigt stor del av vårt välmående påverkas av hur vi mår psykiskt. Hur mår vi psykiskt om vi varje dag kontrollerar matintaget eller måltiderna så att de blir så bra som möjligt för vår fysiska hälsa?

Jag tror inte att en överkontrollerad kosthållning är psykiskt hälsosamt. Som jag nämnde tidigare är det viktigt att vara medveten om dina kostvanor och hur de påverkar kroppens välmående. Det är minst lika viktigt att vara medveten om hur tankarna kring kosten påverkar ens mentala välmående.

Jag respekterar att vi alla är olika och har olika synsätt på saker och ting. Vi har alla olika liv. Men det finns en viss likhet mellan de flesta som har lidit/lider av ätstörningsproblematik och jag hävdar att det inte är sunt för oss att tänka “hälsosamt” när det kommer till kostvanor. Det är alldeles för lätt att kontrollbehovet infinner sig och man byter ut en ätstörning mot en annan.

  1. Ät enligt rekommendationer/matschema och anpassa aktiviteter till mattider
  2. Ät enligt matschema men byt ut och prova annat
  3. Våga äta utanför matschemat
  4. Anpassa mattiderna enligt aktiviteterna
  5. Ät regelbundet och utgå ifrån tallriksmodellen, men anpassa efter sug/vilja och tillgänglighet

Jag skulle aldrig rekommendera en person som är i sjukdomen att börja äta galet. Det är viktigt att man behåller en viss kontroll tills man fått perspektiv på vad som är normala portioner och lär sig känna mättnad/hunger vid tillfällen. När man däremot har uppnått de kriterierna och man vet hur kroppen mår bäst av att äta så är det dags att våga släppa fixeringen kring mat. Det tar dock en viss tid innan man kommer till detta stadium.

När det blir dags att ta de sista stegen mot ett liv utan ätstörningar och med sunda/friska matvanor är det dags att sluta försöka äta perfekt. Perfekt hälsosamma matvanor är inte alltid det sundaste. Personer som aldrig haft ätstörningsproblematik äter inte perfekt. Friska människor följer inget matschema och de äter galet ibland. Jag strävar efter att bli en person utan ätstörningar, jag vill bli helt frisk och då anser jag att de operfekta matvanorna är sundast!

Gårdagens lunch: skål med keso, fil, frön, cocos, kakao, vaniljsocker och kanel + sex bitar stekt fläskfilé. Galet men gott! Jag mådde bra!

Gårdagens lunch: skål med keso, fil, smultron, frön, cocos, kakao, vaniljsocker och kanel + sex bitar stekt fläskfilé. Galet men gott och jag mådde bra! Frihet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Alkoholen som en del av det friska livet

June 28th, 2013

Hur förhåller du dig till alkohol? brukar du dricka det när du är ute och så? eller på middagar? kram=D

– Sofia

Detta ämne är jätte bra att lyfta upp nu under sommarperioden. Det är semestertider och sommaren medför ofta en hel del festande. Det är mycket som ska firas och det finns tid att njuta av livet. Alkohol är i många fall med i bilden.

Alkohol ersätter ingen måltid är ett inlägg som jag skrev i julas. Där påpekade jag faktumet att många som drabbas av ätstörningar/anorexia inte längre kan tillåta sig att slappna av på fest med alkohol. Drycken ses som kalorier i flytande form, och inte heller av den bästa sorten. I ätstörningens värld är alkoholen inte en nöjesdryck, utan en onyttig kaloribomb som spränger ångest över tillvaron.

Alkohol – läskigt men okej skrevs en månad som jag druckit alkohol fem kvällar på en månad. Det var roligt men samtidigt skrämmande. Jag har tagit steg tillbaka in i festlivet allt eftersom, och idag skräms jag inte över att festa fem kvällar på en månad. Den här veckan dricker jag alkohol till och med fem gånger på en vecka!

Det är inte sunt att dricka alkohol flera gånger i veckan. Däremot att festa mer intensivt under en viss period, skulle jag inte påstå vara annat än friskt! Visst har alkohol en negativ verkan på kroppen och det är ingenting man ska uppmuntra andra till att förtära. Det handlar inte om att dricka sig redig varje helg eller dagligen smutta på flaskan till middagen. Det handlar om att ta del av det kulturellt sociala livet vi har i Sverige. Det är inte osunt att festa med alkohol och sedan besöka krogen en fredagskväll. Ett glas vin till maten leder inte till en viktuppgång.

Att festa tillsammans med andra och roa sig med alkohol får mig att känna mig friare. Inte endast för onykterheten, utan friheten att tillåta sig själv allt det där. Jag är fri att dricka den “farliga” kaloridrycker, jag är fri att socialisera med alla sorts människor och jag är fri att faktiskt glädjas åt livet. Fester är oftast sociala tillställningar, och mänskligheten mår bra av umgänge! Jag mår bra av att få släppa loss och inse att man förtjänar att njuta.

Mitt förhållande till alkohol idag:

  • Är det fest så vill jag dricka
  • Gratis är gott!
  • 1-2 drinkar på krogen (dyrt!)
  • Kan även ta vin till fin-måltider även om det inte ska festas sedan
  • Jag tänker gärna på kaloriinnehållet i drycken, men inser alltid att jag ändå inte vet och det spelar ingen roll
  • Dricker helst vitt vin eller rom&cola
  • Tycker inte om för söta drinkar eller jättesöt cider
  • Undviker öl (tror att det är från ätstörningen), förut älskade jag öl
  • Får lite ångest av att festa flera gånger samma vecka, och tror att det kan påverka träningen
  • Festar normalt sett 1-2 ggr per månad
  • Kan ha kul utan alkohol
  • I onyktert tillstånd måste jag få dansa, annars är kvällen inte fulländad 😉

Jag vet att det är en del minderåriga som läser min blogg och jag hoppas att detta inte påverkar er negativt på något sätt.

Jag kan festa och ha kul med alkohol, vilket var svårt i anorexin. Det är ingenting jag skäms över. Att dricka sig lagom berusad ibland anser jag tillhör framför allt studentlivet. Det är inget måste och jag respekterar folk som väljer bort det. Men för mig är det sunt att roa sig med alkohol, och då vore det inte friskt att undvika bara för att ätstörningen påstår att det är kalorier och viktuppgång. Jag har roligast på fester med alkohol!

Midsommardagen

Midsommardagen – en intressant kväll!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Valet att avstå från diskussion kring matvanor

June 26th, 2013

Igår hade jag arrangerat grillkväll hemma hos mina föräldrar. Det var en riktigt trevlig kväll med några få personer. Dessa personer står mig alla nära på ett eller annat sätt. Dessa personer vet alla om min anorexi.

Efter middagen kom det på tal om mat, matvanor och vikt. Vid detta lag finns det inte längre någon anledning att bli irriterad, men det går inte att undvika förvåningen över att en sådan nära omgivning har mage att föra något så pass känsligt område på tal i ens närvaro. Av idag är det uppenbarligen ett extremt vanligt samtalsämne och det går nog inte att undvika.

Man kan inte ändra på människors beteende, man kan bara förändra på hur man förhåller sig till dem. 

Med det sagt gjorde jag valet att avstå ifrån den diskussionen och tog glädjeligen på mig ansvaret att duka av bordet. Det gjorde mig mycket mer stolt än om jag hade lagt mig i diskussionen. Det aktiva valet att avstå vill jag se som ett ställningstagande: jag tänker inte bidra till att trigga ätstörningens tankar.

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Livet är en njutning

June 23rd, 2013

Ätstörningar kan i många fall ses som ett självskadebeteende, där man själv anser att man inte är värd att få känna njutning på samma sätt som friska människor kan. Varför man utsätter sig för denna plåga finns det många forskningar och diskussioner kring, så det är ingenting som tänks spekulera kring här och nu. Det som ska lyftas fram är hur mycket mer värt det är att ta del av livets goda. På ett eller annat sätt vill nog de flesta människor uppleva njutning i livet. Somliga anser att njutning kan vara sådant som en del upplever som plågsamt, men vi har alla särskilda behov som behövs uppfyllas för att känna tillfredsställelse.

Mat och nöje är ting som med största sannolikhet bidrar till ett njutbart liv. Anledningen till att jag lyfter fram just dessa faktorer är att det ofta gås om miste när det kommer till ätstörningar. Man förtjänar inte maten och man finner inget nöje. Utan mat och nöje tycker anorexin att man ska finna njutning. Logiskt?

När man har provat att finna njutning i ätstörningen tillräckligt länge så inser man i bästa fall att det inte är äkta tillfredsställelse som uppnås. Det är en sjukdom som triggas och stärks. Det är inte njutning att skada sig själv, även om man kan uppleva en viss sådan.

Begreppet njutning är centralt inom moralpsykologi, etik och medvetandefilosofi. Det inbegriper all slags lycka och välmående. Det kontrasteras oftast med smärta och lidande. Filosofer och psykologer har ofta betraktat njutning som någonting uppenbart gott.
Wikipedia

Livet är för kort för att inte ta vara på de njutbara stunderna i vardagen, eller möjligheterna att slå på storfest. Det finns ingen logik i att “spara sig” för att njuta. Det behövs en balansgång där man tillåter sig själv att bland annat äta gott och uppleva spännande saker. Vilket liv vill man egentligen leva? Vad är värt att slåss för? Alla förtjänar att må bra i sitt eget liv! Och att må bra innebär att njuta!

Jag befinner mig idag i ett tillstånd där jag lärt mig finna en inställning som gör mig gott i de flesta situationer. Det handlar om att våga ta chansen, var förväntansfull och se inte tillbaka med ångest. Det finns inga misstag, det finns bara erfarenheter. Har man en riktning så kommer man att ta sig vidare på vägen. Jag är öppen för möjligheter och inte rädd för att utmana mig själv. Det är sommar, jag är ung, smart och snygg – det vore snarare ångestfullt att INTE ta vara på livets njutningar nu!

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Cheers!

Cheers!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Du ser hälsosam ut” eller “Du har blivit tjockare”?

June 17th, 2013

Kommentarerna när man gjort framsteg. Bevisen på att man inte längre är lika mager. Hur ska man hantera dem?

Anorexin skriker i huvudet och överväldigar en med ångest. Tjock är just det Ana tycker att man har blivit. Misslyckat är precis det hon påstår att man har gjort. Samtidigt är det detta liv och detta utseende som anses vara hälsosamt. Sjukdomen vill inte vara hälsosam, den vill vara sjuk. Sjuk är osunt. Även om sjukdomen började med överdrivet hälsosamt tänkande. När hälsosamt går till överdrift blir osunt det nya idealet. Att vara hälsosam räcker inte längre till. Att se hälsosam ut blir en förolämpning. För ser man hälsosam ut så ser man inte extremt underviktig ut. Ser man inte mager ut så tycker anorexin att man har misslyckats.

Tänker man tillbaka till när man först påbörjade sin bantningsresa så var det en lagom vältränad och fint smal kropp som man strävade efter. I många fall hade man redan en hälsosam kropp, men av någon anledning så dög den inte. Man ville se ut som idealen. Man ville se perfekt ut. Sedan föll man dit, pladask, ner i ätstörningens lortpöl och alla perspektiv förvreds. Musklerna bröts ned och kroppen blev för mager för att se hälsosam ut. Perfektionen var förbi, men ändå såg man viktnedgången som lösningen.

Att anta kampen för att vända viktnedgången är en enorm omställning i tankarna. Helt plötsligt ska man gå upp i vikt för att uppnå en perfekt hälsosam och snygg kropp (enligt omvärlden). Enligt ätstörningen så nås den perfekta kroppen endast genom ytterligare viktnedgång. Mitt emellan dessa befinner man sig själv, kluven och förvirrad. Är det en anorektisk eller en hälsosam kropp man egentligen vill ha?

Egentligen vill man inte vara sjuk. Egentligen vill man må bra och se glad ut. Andra viljor grundas i ätstörningens tankar och jobbiga känslor. Tankar om att det är dåligt att höra att man ser ut att må bra. Känslor av att man har blivit tjock. Varför ska det finnas en del av en själv som inte kan tolka “hälsosam” som en komplimang?

Det är den ätstörda delen. Den friska delen glädjs över att få höra de orden. Vilken del ska man låta dominera? Vilken del får en att må bäst?

fbchriss

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp