En närstående som uppmuntrar en till att leva friskt och samtidigt uppmärksammar sjuka faktorer

October 19th, 2013

Uppmuntra, pusha eller uppmärksamma? Vilket beteende har de som står en närmast? Hur beter dem sig? Tar de hänsyn till sjukdomen? Behandlar de dig som en helt frisk människa? Hur vill du att de ska förhålla sig till dig?

Det är klart att man påverkas av de personer som finns i ens närhet. Då är det viktigt att dessa personer agerar på ett sätt som uppmuntrar och inte triggar. För att leva ett friskt liv måste man också bli behandlad som så. Dock går det inte att ignorera det som finns i ens historia och det är viktigt att ens närmaste också är medvetna om det. En person som aldrig lidit av ätstörningar är inte känslig för uppmaningar och de kan ofta bli mer pushad utan att det går till överdrift. Har man däremot haft ätstörningsproblematik kan extrema uppmaningar lättare övergå till triggande ätstörningsbeteende.

En närstående som lyckas hitta balansen mellan att pusha, uppmuntra och uppmärksamma riskfyllt beteende, är nog den optimala personen att ha i sin närhet. Det visar förståelse för sjukdomen och omtanke för en som person. En person som verkligen vill en det bästa, slutar inte att uppmuntra en till ett hälsosamt liv, men den uppmärksammar och varnar en för fallgropar.

Min anorexi känns långt borta och något jag har lämnat i min historia. Jag vill leva mitt liv på samma villkor som alla andra och inte bli dömd utifrån hur jag äter och tränar. En del av det friska är att tillåtas lita på sitt eget omdöme, men ibland behövs det en utomstående som observerar och kommenterar de faktorer som kan verka triggande. Det är skillnad på att veta vad som är bäst för en och att alltid göra det.

Jag har minst en sådan person i min närhet; min pojkvän. Från att ha tvivlat på hans förståelse över vad anorexin innebär till att verkligen visa att han kan uppmuntra, pusha och uppmärksamma på ett sätt som gör mig trygg. Trygg i att ätstörningen inte kommer att komma åt mig och trygg i vårt förhållande. Han är helt fantastisk och jag hoppas att alla andra finner sådana personer i sin omgivning. Alla förtjänar ha en person som bidrar till en sådan trygghet. <3

IMG_0228red

För er alla vill jag berätta hur mycket jag uppskattar att ha honom i mitt liv <3

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kampen ur anorexin lärde mig att leva lyckligt

October 8th, 2013

Inget liv är perfekt och det är heller inget att sträva efter. Ingen mår bra hela tiden, men alldeles för många upplever att de alltid mår dåligt. 

När jag var sjuk i anorexin kunde jag kolla tillbaka på mitt liv och känna att jag faktiskt aldrig varit lycklig. Jag är garanterat inte ensam om att ha känt så, och det är mycket möjligt att man vandrat genom livet med en inre plåga. Min inre plåga bröt ut i ätstörningen, vilket förändrade mitt liv. Nog för att det är en hemsk lidelse och en tid av ångest och grym psykisk plåga, så kan jag inte se någon tydligare vändpunkt i mitt liv. Lika mycket som jag inte önskar denna sjukdom till någon, är jag också lika tacksam för den resa den tagit mig igenom. Förändringen av mig som person har lett till ett mycket sundare tankesätt kring mat, träning, arbete, relationer och rent utsagt hela livet.

En slutsats som jag nu kan dra är: trots att man befinner sig i ett mörker och aldrig riktigt vetat hur det känns att skina, betyder det inte att hela livet är ett helvete. Från att ha lidit av psykisk ohälsa, och säga att jag aldrig varit lycklig – till att idag, en vanlig dag som denna, utan problem konstatera att jag är nöjd med mitt liv. Jag lever inte perfekt, men jag lever lyckligt!

Mitt liv består främst av träning, pojkvännen, jobb, bloggen och en del plugg. Det låter som en vanligt liv, och det är mitt liv. Det är precis de saker jag behöver för att må bra. Det tar energi, men de ger mig ännu mer tillbaka.

 

Det är fascinerande hur några år kan leda till något annat, om man är öppen för förändring. Livet har många läxor att lära och ibland behöver man bara hålla ut och kämpa extra mycket för att ta sig vidare. Det går att ta sig vidare, det går att må bättre och det går att bli lycklig!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta tillräckligt trots träningsförbud

August 27th, 2013

Jag tränar inte lika mycket och då måste jag äta mindre.

Helt logiskt så förbränner kroppen mer energi när man tränar, det är ingen myt som ska krossas. Däremot förekommer det ofta att ätstörningen utnyttjar detta argument för att äta för lite istället. Det är ett farligt argument som kan vara väldigt övertygande och genomslående, eftersom det ligger en viss sanning i det. Bli inte förvirrad över detta nu, det ska redas ut nedan.

Vid regelbunden fysisk aktivitet ökar förbränningen och man blir både piggare och gladare, har forskningar visat på. Ca 30 min daglig motion är det rekommenderade, vilket säkerligen många av er redan har hört. Till skillnad från stillasittande kan man behöva ett litet extra pålägg till någon måltid. Fler och fler börjar ta denna motionering på större och större allvar. Det är inte allt för sällan som man stöter på personer som dagligen tillbringar timmar på gymmet, eller springer flera mil per vecka. Denna form av motion behöver absolut inte vara dålig, så länge man mår bra av träningen och inte ser det som ett tvång eller kompensation för att få äta mer. För äta mer är just det man behöver om man tränar så mycket. Som tidigare konstaterat så ökar energibehovet vid fysisk motion så då finns det naturligtvis en betydande skillnad mellan elitidrottares kostvanor och en stillasittande.

Jag som inte tränar kan alltså inte äta lika mycket som dig, som tränar.

Matschemat som jag har fått under min behandling är för en person som inte tränar. Det vill säga att det är inte en mindre mängd mat än så som krävs, utan det är standardutgångspunkten. Rör man på sig så får man anpassa matschemat så att det passar en själv. Det lämpligaste kan vara att äta extra mellanmål i samband med träning. Men håller man sig till en lagom motion i form av promenader eller något friskis&svettis-pass per vecka så är det inte stora förändringar som krävs. Lyssna på kroppen så blir det bäst! När man tränar blir man oftast hungrigare – för kroppen behöver mer näring att återhämta och bygga upp sig med. Men även när man inte tränar förbrukar kroppen energi och behöver näring för att kunna leva.

IMG_8834

Det är inte alls ovanligt att en ätstörning triggas igång när man råkar ut för en skada och av någon anledning inte kan träna på samma sätt. Rädslan om att fortsätta äta som man gör och att lägga på sig massvis med vikt kan leda till ökat kontrollbehov, begränsningar, ångest och kompensationshandlingar. Då kan det vara hjälpsamt att ha ett sådant matschema att utgå ifrån. Äter man den mängden mat så kommer man inte till att bli tjock, oavsett om man tränar eller inte.

När jag bröt foten våren 2010 bidrog det med största sannolikhet till att anorexin triggades igång. Portionerna minskades, jag gymmade mer och oron över att bli tjock växte i hög fart. I somras när jag stukade foten fick jag återigen uppleva hur dessa tankar kom infallande i huvudet. Men nu är jag stark och mycket väl medveten om konsekvenserna och dess innebörd. Jag har skadat revbenen och har träningsförbud tills det känns helt bra. Det kommer att bli en utmaning – dags att sättas på test igen! Jag känner mig tillräckligt stark för att klara det. Någon vecka utan intensiv träning kan faktiskt vara nyttigt!

När man tränar mycket handlar det oftast om ett extra mellanmål som behövs. Tränar man inte så behöver man ändå äta i likhet med matlistan ovan!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feta ost vanor

August 23rd, 2013

Särskrivning i rubriken. Det handlar alltså om fetaost-vanor.

Jag har alltid haft en förkärlek till salt mat, och sedan jag upptäckte fetaosten för något år sedan så har den varit en storslagen favorit. Det blev fetaost i sallader, på pizza, i pajer, i wraps och som sås. Nu har detta tagit ett helt annat stickspår och jag har börjat konsumera fetaost i ren konserverad, förpackad form i extra mängder. Idag var andra dagen denna vecka som jag efter en måltid blir sugen på fetaost, öppnar en förpackning och mumsar i mig allt!

Detta berättar jag inte med ångest i bakhuvudet utan med en underbar känsla av att det är OKEJ att göra det. Det är helt fantastiskt att få avnjuta en burk/förpackning fetaost bara för att det är gott och man är sugen. 150 g extra proteinmat gör sig säkert susen! I min mening är detta matförhållande helt sunt. Det finns inget perfekt med att sätta sig efter en måltid och äta direkt ur en annan förpackning med något man är sugen på. Det är en frihet att inte ha kontrollbehovet över att en måltid ska se ut på ett visst sätt. Detta innebär ju att jag förtärt mer än dubbelt av den rekommenderade “proteinkällan” i en måltid. Att tänka en sådan tanke “ätit för mycket” skulle anorexin gärna vilja attackera med ångest. Men anorexin vill jag inte ha i mitt liv, jag vill ha mitt liv själv. Då äter jag som jag vill, och just nu är det extra mycket fetaost!

Köpt hem fetaost i olika förpackningar och märken. MUMS!

I mitt kylskåp hittas… fetaost!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ut ur grottan och hitta energi

July 16th, 2013

Ibland behövs det förändringar i vardagen för att man ska hitta sig själv. Det är lätt att börja grotta sig in i det som känns tryggt och bli bekväm där. I min trygghetsgrotta gömmer sig anorexin och det är riktigt farligt att hamna där. Inne i grottan är man skyddad från alla krav och måsten, men där är det också väldigt ensamt. Vad händer när man blir ensam? Det dyker upp massa knäppa tankar och man börjar göra massa galna saker för man har tappat bort sig själv.

Av någon anledning är det extremt svårt att lämna grottan och bemöta ljuset på utsidan. Men vet ni vad, grottan kommer alltid att finnas kvar där. Var bara medveten om att varje gång man stiger innanför murarna så blir det svårare att lämna den bakom sig för gott.

I natt hade jag en dröm. Det var en känslomässig dröm och jag vaknade tårögd. Den gav mig en smak i munnen som gav mig tillbaka blickar från förra sommaren. Smaken smakade färger. Färger av olika känslor. Den ljuvaste färgen gav sken från anorexin. En underbar känsla av trygghet. Men det fanns något kontroversiellt med den känslan. Färgen smakade bittert, den var sur! Lika mycket som jag älskade att påminnas av den smaken, hatade jag att ha den i munnen.

Anorexins trygghet är väl tilltalande och jag blev påmind om varför man en gång villat krypa in i grottan. Men den formen av trygghet känns endast behövlig när jag slutar sätta mig själv ute i världen, när jag faller tillbaka och inte tror att jag kan må bra. Nu vet jag, nu börjar jag lära mig, att den tryggheten kommer när energin tar slut. Varifrån hämtar man sin energi?

  • Mat
  • Sömn
  • Bloggen
  • Träning/cheerleading
  • Umgänge/flörta med killar 😉
  • Sprida positivitet
  • Dansa/festa
  • Handla/laga mat
  • Spontana aktiviteter m.fl.

En stooor och viktig energikälla handlar om just socialt umgänge på ett eller annat sätt. Det är väl inte konstigt att man börjar grotta ned sig när man undanhålls från sådana energikällor ett tag?! Detta blir så småningom en spiral rakt ned i ätstörningen om man inte tar sig i kragen.

Nu har jag planerat in träffar och aktiviteter men vänner och killar. Idag ska jag försöka stunta lite också. Nu tar jag mig i kragen och gör en förändring. I trygghetsgrottan mår jag inte bra, så varför stanna kvar?

Vi behöver socialt för att må bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Aldrig mer ska anorexin få stjäla det som håller min låga vid liv igen

April 6th, 2013

I natt fick jag för första gången på länge en enorm ångest över anorexin. Jag brukar vanligtvis inte se tillbaka med ångest, eftersom jag vet att jag har lärt mig otroligt mycket och förändrat min livssyn på vägen. Men i natt drömde jag om dansen, cheerdansen (OBS: inte cheerleadingen) som har funnits med mig sedan 14-års ålder.

Tävlingsterminen 2012 skulle bli den bästa någonsin. Jag hade tränat hårt hela sommaren 2011 för att komma tillbaka till hösten och vara bättre än någonsin. Jag skulle ha en tävlingsplats och äntligen få stå på golvet framför domare igen. Det var mitt sista år innan det blev dags att flytta för vidare studier. Mitt sista år som dansare i den föreningen. Min sista chans att visa hur jäkla bra jag kunde bli. Sedan kunde jag säga hejdå och lämna det bakom mig.

Istället kom anorexin. Anorexin gjorde mig stark, vältränad och smidig under sommaren, men till hösten när det väl blev dags så hade anorexin gjort mig mager. Sjuk och mager. Ingen träning, ingen tävling, inget hej då.

Till en börjar var det jordens undergång att inte få fortsätta träna dans. Efter ett tag insåg jag vilken makt anorexin hade över mig och mina tankar insnöade på andra faktorer. En en gång vältränad och dansglad tjej övergick till en avmagrad och deprimerad anorektiker.

Jag såg hur mitt gamla lag utvecklades. De hade blivit bättre än någonsin! De var så otroligt duktiga, och jag var stolt över deras framsteg. Glad för deras skull. Men samtidigt skär det än idag i mig att veta, att jag hade kunnat varit med dom.

Dansen var min första kärlek. En kärlek som jag aldrig riktigt har fått sagt hejdå till. Tiden går, jag blir äldre, men ännu är jag inte redo. På något sätt vill jag ta igen det missade året, men jag vet att jag aldrig kommer att återvända hem för det nu.

Nu har jag hittat cheerleadingen, det får bli min andra kärlek. Jag tror att man kan säga att sin andra kärlek är den sanna kärleken. Den tände lågan åter och något inom mig började brinna igen. När jag tänker tillbaka på vad anorexin stal av mig, även om det ‘bara’ var ett år, så vet jag att jag kommer aldrig, aldrig någonsin, tillåta anorexin att ta cheerleadingen ifrån mig! Det har jag inte råd med. Jag behöver all tid som jag kan få med den nu. Jag behöver all den kärlek som cheerleadingen ger mig. Jag behöver inte anorexin och dens falskheter. Jag behöver inte ätstörningen.
Jag behöver min frihet, jag behöver få flyga, jag behöver bli fri!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Another time another place

March 18th, 2013

För exakt två år sedan.

Tjejen hade inte upplevt svälten än. Hon var missnöjd med sin kropp och tyckte att hon åt på tok för onyttigt. Det fanns inte en ledig dag i veckan. Tillsammans med vänner pratades det mycket mat, hälsa och träning. Vågen hade inte upptäckts än och tankarna på att folk kunde ha svårt att äta mat var ofattbara. Tjejen ville bara bli vältränad, nyttigare, hälsosammare, smal, kanske smalast…

IMG_0431red IMG_0437red.jpg

IMG_9963red

Idag när jag ser tillbaka på dessa bilder blir jag arg, ledsen och frustrerad. Varför förstörde jag de kommande åren så? Varför skulle anorexin komma in och ta över mitt liv. Jag var verkligen snygg! Jag såg riktigt bra ut som jag var. Framför allt så var det ett optimalt tonårsliv som levdes: många vänner, en del drama, mycket skola, resande och en hel del sportande. Som vanligt gjorde jag för mycket på samma gång, men det var så jag ville ha det. Det var ett friskt liv för mig!

Varför skulle ätstörningen förstöra denna tjej? Varför tog Ana ifrån mig henne? Varför kunde hon inte uppskatta det liv hon redan hade? Varför kunde hon inte se hur fin hon faktiskt var? Varför ska vi alltid vara missnöjd med något?

Den där tjejen må vara borta, men anorexin kan ge mig en lyckligare tjej. Erfarenhet, kunskap, insikt, förståelse och acceptans. Fler styrkor och mindre svagheter. En tjej som kan uppskatta livet mycket mer. Nu gäller det bara att ta vara på all den kunskapen man har fått och göra bra av sig själv igen. Det kan man, det går och det ska göras!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ana fick inte makten!

March 15th, 2013

Jag fruktade över att anorexin skulle återvända när jag kom hem. Här hemma, hos mina föräldrar kan jag inte gömma mig bakom frihet eller aktiviteter. Här hemma har Ana vuxit upp. Men jag kan gott och kort säga att hon inte har fått bestämma! Jag tror att jag har ätit mer än vanligt till och med. Det är inget jag ska få ångest över, det är okej att göra det ibland.

Gårdagens middag.

Gårdagens middag.

IMG_8484red

Hel lax och rotfrukter i ugn.

OBS: det är STORA tallrikar.

 

Tags: , , , , , , , ,

Om jag äter det nu, kan jag väl inte äta sen?

March 14th, 2013

“Om jag äter så mycket nu, så måste jag äta så lite sen”
“Om jag äter allt det där ikväll, så kommer jag att äta det varje kväll”
“Om jag äter mig mätt nu, så blir jag inte hungrig till sen”

Ovan är några typiska påståenden som anorexin uppmanar till.

I morse vaknade jag 06:30 och gick upp för att äta frukost samtidigt som min morsa. Hennes blick när jag gick upp för att äta frukost klockan 07:00. “Varför är du uppe så här tidigt?!”. Hennes blick när jag svarade “för att jag var så jäkla hungrig på frukost!“. Det hade varken hon eller jag trott efter gårdagens mastodont-middag (“En måltid mot Anas odds“).

Jag provade äntligen den nya yoggi-smaken! Dock anser jag att äpple, kanel & vanilj yoghurten är godare.

Jag provade äntligen den nya yoggi-smaken! Dock anser jag att äpple, kanel & vanilj yoghurten är godare.

Frukost: Macka med messmör, yoghurt med müsli och fitness flingor, kanel och en kopp grönt te.

Frukost: Macka med messmör, yoghurt med müsli och fitness flingor, kanel och en kopp grönt te.

Om man äter mycket en gång så kan man fortfarande äta sen.
Om man äter “onyttigt” en kväll
så kommer man inte att äta det varje.
Om man äter sig mätt vid varje måltid
så blir man ändå hungrig till nästa.

Tags: , , , , , ,

En måltid mot Anas odds

March 13th, 2013

Middag tillsammans med familjen. Bokat bord på restaurang. Välja middag från meny. Äta rejält med mat.  Inte få ångest. Inte kompensera. Anta utmaningen!

Ana hade valt kyckling – jag valde oxfilé

Ana hade valt bakad potatisjag valde klyftpotatis

Ana hade valt sprödig salladjag valde coleslaw

Ana hade valt en eller helst ingen dippsås jag valde tre olika

 Ana hade räknat kalorierna – jag njöt av den fantastiskt goda maten!

220 g oxfilé med klyftpotatis, tre olika dippsåser, coleslaw, majskolv och lite sallad.

220 g oxfilé med klyftpotatis, tre olika dippsåser, coleslaw, majskolv och lite sallad.

Ana hade valt att lämna halva måltiden jag ville äta hela!

Ana hade ätit tills hon inte var hungrig – jag åt mig rejält mätt

Ana hade fått mig att se tjockare ut i spegeln – jag ser en lika snygg tjej som innan.

Ana hade gett mig ångest – jag kände mig nöjd!

Ana hade gjort mig sjuk – jag gjorde det som var friskt!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp