Arbete väntar efter första veckan på Idun

September 14th, 2014

Första veckan i behandling har nu passerat och framsteg har gjorts. Det sägs att det ska vara jobbigt att gå i behandling och det har det definitivt varit. Det är svårt att göra förändringar, det är ett heltidsarbete och en ständig tankeverksamhet. Både tid och energi går åt, och det behövs hjälp och förståelse från omgivningen.

På dagvården är det sällan ett stort problem att äta sina måltider – där känns det som en självklarhet! Det riktigt arbetet måste genomföras i den vanliga vardagen. När man återgår till sina vanliga rutiner blir det lätt att man också äter som man vanligtvis har ätit. Där krävs planering, disciplin och ibland viss peppning från omgivningen.

Den här veckan har varit ovanligt känslomässig och flera kvällar har jag känt mig ovanligt ledsen och nedstämd. Nu i efterhand kan jag förstå varför, men i stunden känns allt så överväldigande och oförklarligt. Med andra ord är det jobbigt att gå i behandling och kämpa mot en psykisk sjukdom. Det är svårt, tar tid och kräver massvis med energi.

Min pojkvän har fått stått ut med mina plötsliga sammanbrott och ständiga oro. Det har säkerligen gått både han och mig på nerverna. Därför är det viktigt att förstå att detta är en fas som kommer att gynna oss båda när man väl tagit sig igenom den. De som talar om att man måste vara tålmodig gör det inte förgäves – det går upp och det går ned, inom sin tid kan man blicka tillbaka och se hur mycket mer upp det har gått, trots att det kanske fortfarande går ned emellan åt. Det behövs tid, det behövs vilja, det behövs engagemang och hårt arbete, men det behövs också tålamod, för utan det skulle varken tiden, viljan, engagemanget eller arbetet bära oss framåt.

Nu väntar två veckor med eget arbete. Jag känner mig stressad över allt som måste göras, men samtidigt ser fram emot de förändringar som jag behöver göra. Det är jobbigt, svårt och energikrävande, men så länge tålamodet finns med har jag alla odds på min sida. :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Bidra till bloggen

September 30th, 2013

För två år sedan erkände jag min sjukdom. Även om jag fortsatte rasa i vikt några veckor efter att anorexin upptäckts så påbörjades arbetet mot att bli frisk. Jag ville ju inte vara sjuk.. fast ändå så ville jag det. Hur kunde det vara så ambivalent? Kanske var det inte så allvarligt ändå, eller så var det det..? Det var svårt att greppa hur sjuk man faktiskt var, vilket gjorde det ännu svårare att bemöta ätstörningen. Jag behövde insikt, hjälp och något som gav mig perspektiv.

Januari 2012 startade jag upp denna blogg, i samband med att jag aktivt ville kämpa för att övervinna sjukdomen. Syftet var att ge svar på frågor jag själv hade under sjukdomen (t.ex. går man verkligen inte upp i vikt av matschemat? vad händer om man går upp några kilogram? syns det? mår man bättre?). Naturligtvis hade andra redan gett en svaren på dessa frågor, men det var inte desamma att höra det från en behandlare eller föräldrar än om man fick höra det från någon som faktiskt upplevt det. Jag behövde uppleva det, för att jag ville ge andra svaren. Och detta motiverade mig att faktiskt bemöta ångesten och ta kliven framåt.

Bloggen innehåller över 1000 inlägg om det mesta kring hälsa, ätstörningar och livet. Det är mycket tid som lagts ned, men allt har gett mig mycket energi tillbaka och det är tack vare all energi som jag får från er, mina läsare, som fått mig att fortsätta så här länge. Det har verkligen blivit ett starkt intresse för mig att hjälpa andra genom att skriva. Här sitter jag med en massa erfarenheter i ryggsäcken och då är det inte mer än rätt att ta tillvara på dessa och skapa någonting som kan nå ut till andra. Vi lär oss av varandra och jag har fortfarande mer att lära.

Jag har idéer och visioner inför hur jag kan gå vidare med mitt arbete mot ätstörningar i framtiden. Trots ett betydande mängd läsare tjänar jag inga pengar på att blogga. Jag försöker hålla mig undan allt för mycket reklam, för syftet är inte att provocera och tjäna pengar på läsare. Jag vill nå ut med budskap och göra förändringar.

Att driva en blogg kräver arbete, tid och pengar. Känner du att du blivit hjälpt av min blogg, eller vill stödja bloggen så finns det nu möjlighet att lämna ett bidrag via Pay Pal. Jag är inte ute efter att kräva er på pengar, utan detta är en gåva. Pengarna går först och främst åt att ersätta de utgifter som finns (webbhotell, domännamn osv.) en kostnad som just nu tas ur den egna plånboken. Om bidragen uppgår i större summor kommer de naturligtvis användas till vettiga saker som gynnar er läsare (beror på vilken summa vi kommer upp i). 😉

(Se denna knapp till höger i sidomenyn)


 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Stödja arbetet mot ätstörningar i samhället

September 27th, 2013

Ett av mina huvudsyften med denna blogg är att motarbeta samhällets påtryckningar om att vi ska äta och se ut på ett visst sätt. Jag vill motarbeta ätstörningar, och även om det inte går att göra revolution så går det att nå ut till och påverka en liten del av skaran. Jag vill stötta alla andra som är med mig i detta, alla andra som ser hur påfrestande uppmaningarna är och hur hemskt många som insjuknar i ätstörningar.

Idag fick jag upp ögonen för föreningen frisk&fri som ideellt arbetar mot ätstörningar i samhället. Innan visste jag inte om att denna organisation fanns, men nu när jag gör det, vill jag självfallet hjälpa till att sprida detta.

I framtiden kan jag se mig själv jobba med något liknande. Redan idag vill jag hjälpa andra personer med ätstörningsproblematik, men för att få vara mentor i frisk&fri ska man ha varit frisk i minst två år. Dock tar ideellt arbete mycket tid, och den tiden har jag inte utrymme för just nu. Ni kanske har märkt att bloggen uppdateras mer sällan också (?). Visst är det sunt att fokusera på andra ting i livet, men jag får enormt mycket glädje och energi tillbaka av att hjälpa andra. Det är någonting jag önskar att få mer tid att arbeta med i framtiden. Allt stöd till de som gör det idag!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

När hälsan inte tas på allvar i vardagen

September 23rd, 2013

I dagens samhälle förespråkas det på många håll och kanter om hur viktigt det är att hålla en god hälsa. Ett gott välmående för med sig en gladare människa som kan ge mer energi till omgivningen och prestera bättre i vardagen. Ens yrke utgör en väsentlig del av vardagen och det är en betydande del för integrationen i samhället. Mer och mer talas det om att arbetsplatser ska fokusera på arbetsmiljö och säkerhet för de anställda. Och i Sverige har vi till och med lagar kring hur en arbetsplats ska jobba med att främja de anställdas hälsa.

Trots detta förekommer det i stor utsträckning att personalens hälsa missgynnas i arbetet och trots dess rättigheter sker ingen rehabilitering på ett resonabelt sätt. En del branscher är värre än andra, men ohälsa inom arbetet uppstår inom de flesta yrkesrollerna. Varför? 

Det är skillnad på fysiskt- och psykisk ohälsa, men inget utav dem behöver vara “mer okej” än den andra. Däremot när de framträder kombinerat med varandra håller det inte länge. Det ska inte heller pågå länge. Det är en plåga som ingen människa ska behöva genomlida. I viss mån känner vi alla stress, upprymdhet, illvilja och misshandling i vardagen. Dock finns det gränser som inte bör överskridas, för varken arbetsplatsen eller den anställde gynnas av ett dåligt välbefinnande. Ett utslitet psyke leder minst sagt ett lika fördärvat arbete som en utsliten kropp gör. Genom att pusha sig själv med att göra någonting som får en att må rent ut sagt åt helvete gör varken en själv eller arbetsplatsen en tjänst i längden. Framför allt gynnas inte en själv utav det. Det finns ingen glädje att hämta i ohälsans värd, så varför tas det inte på större allvar?

Restaurangbranschen  är överlag löjligt dålig på att se till personalens hälsa. Det är en bransch med mycket ung arbetskraft och hög rullans. Det krävs sällan många tidigare kunskaper för att avklara det stressfulla jobb som ställs på den anställde, vilket gör det lätt att tillsätta tjänster. Dock blir personalen sällan långvarig om restaurangen inte sköter sig och är mån om dess anställda. Ingen klarar av att jobba under stress, press och dåliga villkor under särskilt lång tid. De som klarar det är förmodligen de som mår som sämst i slutändan.

Stressens om präglar ens sinnen både innan, efter och under jobbpasset. De långa timmarna utan rast eller matpaus. Ständiga klagomål från kunder och chefer. Hur ska man göra ett bra jobb? Detta sliter på både kropp och själ, ens egna viktigaste ägodelar i livet. Är de värt att offra dem? 

Bara för att arbetskraften är mer lättillgänglig inom en del yrkesområden gör det det inte mer okej att vanvårda personalen. Varje person på en arbetsplats är en människa som dedicerar timmar av sitt liv till att utföra ett jobb. Leder detta jobb till ohälsa är det inte värt att utsätta sig för. Det är naturligtvis inte ens eget fel att en organisation missköter sig eller att arbetssysslorna är överbelastande, men det blir ens eget ansvar att säga ifrån för ingen annan kan göra det åt en. Hälsan ska komma först, och prioriterar inte arbetsgivaren den så måste man själv göra det som krävs för att upprätthålla den.

Rent ut vill jag kasta skit på de arbetsplatser som vanvårdar sina anställda och hänvisa till både forskning och lagar som gör det tydligt att arbetsmiljö och hälsa är essentiella faktorer för en arbetsplats som vill behålla sin personal och ett gott rykte. En stressig bransch där ens arbetsinsats inte uppskattas sliter ut en i längden. Om chansen finns så sätt det egna välmåendet framför karriären och gör det som gynnar hälsan i längden. En långvarig och god hälsa kommer ge en mycket mer framgång i livet än en utbrändhet.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad går jag på för energi?

October 8th, 2012

Den senaste tiden har jag kommit in en del på “kickar”. Att jag får kickar av att engagera mig, och att det är just dem kickarna som få mig att vilja jobba framåt.

Ibland blir jag förvånad över hur jag orkar med allting som jag gör. På något sätt blir jag stolt över att jag kan engagera mig, jag känner mig nöjd när jag hinner med mycket saker. Frågan är om det bottnar i dålig självkänsla, och ett tvång att prestera för att känna sig tillräcklig? Men det får mig att må bra i alla fall.

Ikväll var jag på en gruppintervju för McDonald’s. Jag kom dit med inställningen att jag endast ska medverka på intervjun för att ta lärdom av den, och sedan tacka nej om jag så mot förmodan skulle få jobbet.

Intervjun gick riktigt bra! Det må vara den roligaste jag har varit på, och just nu skulle jag bli riktigt glad över att få en anställning där. Från den vettiga sidan så säger mitt sunda förnuft att jag kommer inte ha tid, medan den energisprudlande och taggade jag försöker planera in när jag ändå skulle ha tid att jobba. Jag måste ha någon diagnos med bokstavskombinationen ENGAGERAD.

Som sagt får jag förmodligen inte jobbet. Det var ca 100 sökande och 6 platser. Men det vore riktigt kul ändå 😀

Bye bye ätstörningen. Min tid kan fyllas med viktigare saker 😉

Tags: , , , , , , , ,

En galen värld (eller två?)

September 24th, 2012

I ätstörningens värld:

  • Bokat möte med läkaren på skolhälsovården
  • Skicka in blankett till SCÄ
  • Ha telefonmöte med min behandlare

I den friska världen:

  • Bokat in två arbetsintervjuer
  • Ska sitta barnvakt på torsdag
  • Ska på Öppen träning/provträning för ett nybörjar Cheerleadinglag

Jag är galen. Jag lever två liv känns det som: Ett liv där jag älskar att få behandling för ätstörningen, samtidigt som jag inte vill släppa den. Ett annat liv där jag förtränger ätstörningen och gör ALLT som det friska jag skulle göra. Kan dessa två liv samverka tro? 

Galen är jag verklgen! Men det är en egenskap jag gillar. Galen är jag som börjat på kth trots att jag ligger på en extrem undervikt. Galen är jag som söker deltidsjobb utanför studierna. Galen är jag som sätter mig som Vice ordförande i sektonsstyrelsen. Galen är jag som ska gå på intervju inför att jobba på Nobelfestens efterfest som gruppledare. Galen är jag som seriöst överväger att börja träna Cheerleading(!)

Ni anar inte hur bra jag mår i mig själv just nu. Jag känner mig riktigt bra! 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp