Hur går det med behandlingen?

November 19th, 2014

hur går det med behandlingen?
– matlida

Just nu befinner jag mig ungefär halvvägs in i behandlingen. Det känns bra och även om kroppen inte är i svält så drar man stor nytta av att gå där. Varje dag får man nya insikter och framför allt lär man sig så mycket om sig själv genom att prata med de andra i gruppen.

För mig har fokuset legat på mycket annat än mat och vikt den senaste tiden. Jag vet att jag får i mig tillräckligt (om inte mer ibland) och har börjat hitta en lagom träningsdos. Fokuset har istället landat på mer aktuella problem och bakomliggande faktorer. Oavsett vad man har för problem är det väldigt energikrävande att gå på Idun. Det är så många tankar och reflektioner som far förbi i huvudet på en. Det är ett ständigt arbete med sig själv, men väldigt givande.

Någonting som däremot har ställt till det lite för mig är magproblem. Just ju testar jag om det är laktos som jag blivit överkänslig mot, men jag hoppas verkligen inte det. Jag älskar ju yoghurt, kvarg, keso och latte. Dessutom skulle det bara göra plånboken mer lidande, men å andra sidan hoppas jag hellre att det är något sådant än någon annan sjukdom.

Ibland känner jag mig verkligen inte tillräckligt sjuk för att gå i behandling, ibland känns det inte alls som att jag har problem med att äta det jag behöver. Sedan kommer dagar då jag inser hur dåligt man egentligen mår och hur känslig man är. Och ju bättre det går med maten desto lättare blir det att urskilja vad nedstämdheten egentligen beror på. Det är så lätt att tänka “jag är inte tillräckligt sjuk, jag behöver inte sådan intensiv behandling” bara för att det inte syns längre, men sådana tankar är endast ett symptom av sjukdomen. Man kan alltid dra nytta av att gå i en sådan här behandling, det man lär sig kommer man att ha nytta av livet ut.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Från aptitlöshet till att äta mer än vanligt

November 9th, 2014

För en vecka sedan började det. Illamående, ont i magen och förlorad matlust. Vad berodde det på? Magsjuka, matförgiftning, allergi, magkatarr? Det finns miljarder olika anledningar till att man får ont i magen, och jag lyckades inte finna någon beskrivning som riktigt stämde in på mina besvär. “Förhoppningsvis går det över snart” tänkte jag.

För något år sedan hade säkerligen Ana tagit kontrollen vid en sådan situation. Hon hade passat på att utnyttja illamåendet och aptitlösheten till att gå ner i vikt. Idag är jag så pass frisk att jag försöker äta ändå, i rädsla över att gå ned i vikt. Och turligt nog verkade det inte som att jag gjorde det heller.

Det var hemskt att inte känna hunger eller sug efter någonting att äta i flera dagar. Det blev bättre dag för dag, men det var inte förrän i onsdags kväll som aptiten kom tillbaka. Och enda sedan dess har min aptit varit på topp! Jag förstår inte riktigt hur jag kan vara så hungrig eller sugen på mat så ofta som jag är nu. Förbränningen har verkligen kickat igång och det känns som att jag äter friskare än någonsin. Ibland kommer ångesttankarna smygandes, men jag slår iväg dem, för jag vill hellre äta mig mätt och belåten. Av någon anledning vill ju min kropp ha massvis med mat nu, så varför skulle jag inte ge den det?

Det jobbiga blir då/om vikten går upp en massa, men det är väl i sådana fall nästa steg i processen att lära sig acceptera det då. Hittills har det inte skett några drastiska förändringar i alla fall – kanske är det förbränningen som verkligen fått en chans att kicka igång, för nu äter jag verkligen massvis! 😀

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Sjukskriven och sjuk – nu är det äta och vila som gäller

October 6th, 2014

Det är ju fantastiskt passande att förkylningen slår till när man väl får en paus från vardagsstressen. Nu måste  jag vila och äta ordentligt. Nu är det inte bara för att bli frisk från ätstörningen utan även för att bli frisk från viruset som trängt sig in i min kropp. Det känns lite ironiskt men samtidigt rätt så passande. Det är inte ovanligt att sjukdomar väl slår ut när man får det lugnt efter en stressig period. Så nu gäller det att ta hand om sig själv lite extra mycket! :)

Jag fick faktiskt höra på TV:n i morse (nu när jag har tid att slappa framför TV:n) att lika bra som konditionsträning är för immunförsvaret är för mycket träning farligt. När man tränar bryter kroppen ned sig själv och därför är det extra viktigt att vara noga med att vila och få i sig tillräckligt av alla näringsämnen efteråt. Kör man på för hårt en längre period löper man större risk att bli ordentligt sjuk och istället inte kunna träna på flera flera dagar. Här framhävs en faktor till varför det återigen är så viktigt med att hålla en god balans med träning och aktiviteter. Det är viktigt att jobba hårt och utmana sig själv, men minst lika viktigt att ta tid för återhämtning.

Jag vet med mig att många personer med anorexia får svårare att äta ordentligt när de blir sjuka och sängliggandes. “Då förbränner man inte lika mycket energi och behöver inte så mycket mat“. FEL! När kroppen har blivit invaderas av virus eller bakterier så jobbar den ständigt på högvarv. Immunförsvaret jobbar hårt för att göra en frisk igen. Därför är det så viktigt att vila också, så man kan låta kroppen få jobba på. Kroppen behöver tillräckligt med näring för att bekämpa sjukdomen. Genom att försöka träna eller äta mindre skulle vi bara kämpa emot vår egen kropp som arbetat för att göra oss friska. Vad skulle vitsen vara med det? Vi måste ju hjälpa vår kropp att ta hand om sig, likväl som vi sköter om det hus vi bor i, förutom att ett hus kan vi köpa nytt, men vi kan inte köpa en ny kropp.

Tags: , , , , , , , , , ,

Matschemat är till för att “ta bort undervikten”

October 1st, 2014

Som jag nämnde i föregående inlägg har jag verkligen börjat få till maten. Jag äter inte exakt, eller perfekt, men hittills upplever jag det själv som att jag gjort flera förändringar.

  • Jag äter en större frukost
  • Jag äter större matportioner
  • Jag äter alltid lagad mat till lunch och middag
  • Jag försöker alltid äta något direkt efter träning

Under den senaste månaden visar vågen 0,5-1 kg mer, men enligt min behandlare och dietisten på mottagningen äter jag tydligen fortfarande lite i underkant. Visst ska man inte lite allt för mycket på siffrorna på vågen, men det är svårt att tänka sig att jag äter för lite om jag går upp i vikt – right? Så klart är det anorexian och dess viktfobi som därmed blir rädd för att äta ännu mer. Men nu har jag i alla fall fått det klart för mig att det matschema som jag har är inte till för att stå stilla i vikt, det är faktiskt för att gå upp lite, eller så fint som de uttrycker det “ta bort undervikten”.

Exempel på matdag enligt matschemat:

Frukost:
– 2,5-3 dl yoghurt
– 2 dl flingor
– 2 mackor med smör och pålägg
– 1 glas juice

Mellis:
– 2 knäckebröd med smör och pålägg
– 1 glas mjölk

Lunch:
(tallriksmodellen)

Mellis:
– 1 macka med smör, pålägg
– 1 glas mjölk/juice

Middag:
(tallriksmodellen)

Kvällsmål:
2-3 dl yoghurt
1 dl müsli
1 banan

Så, om det nu är så att jag ska äta för att gå upp i vikt så är det det jag ska göra. Det kommer ändå inte att skena iväg. Förbränningen kommer igång bättre och då behövs det kanske ännu mer, eftersom jag tränar. Att vikten ökar lite i början kan just bero på att förbränningen varit lite nedsatt, även om jag inte direkt svultit mig. Och en sådan liten viktuppgång ska man ta på för stort allvar. Kanske har jag samlat på mig mer vätska? Det viktigaste är att äta och se vad som händer med vikten och att kunna acceptera det. =) Sedan handlar det inte bara om vikten, som en klok läsare nämnde i föregående inlägg, utan även hur de förändrade matvanorna påverkar välmåendet, vilket jag kommer att skriva mer om i kommande inlägg. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur går det för mig? – exempel på matdag

September 26th, 2014

Nu har det gått två veckor “på egen hand” efter min första behandlingsvecka på Idun. Många har frågat hur det går för mig och mitt svar till er är att maten faktiskt börjar gå förvånansvärt bra! De första dagarna var det lite jobbigt, och svårt att ändra sina rutiner. Ibland är det fortfarande jobbigt när jag verkligen inte är hungrig och måste tvinga i mig, men för det mesta känns det inte så konstigt att äta mina måltider. Lite flexibilitet är ju tillåtet.

Idag är ett bra exempel på hur jag äter nu:

Frukost 08:15
En skål med yoghurt + rågfras & kanel
Två skivor bröd med smör, ost/leverpastej och gurka
En kopp te

Mellanmål 10:20
En kopp kaffe med mjölk
En questbar

Lunch 12:30
3-4 dl stuvade makaroner
6-7 skivor falukorv
lite ketchup

Mellanmål 15:20
1 äpple
1 bägare yoghurt

Träning – Bodycombat

Mellanmål 18:30
250 g kesella vanilj

Middag ca 20:00
100-150 g lax i teriyakisås
2-3 dl potatisstuvning

Kvällsmål 21:30
En kopp te
En questbar

Till en början var ju målet att äta de sex måltiderna som ska vara enligt behandlingen, men det sägs ju att det kan behövas ett extra mellanmål om man tränar, och det behöver jag, så det tar jag. 😀 *stolt*

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Första dagen på Idun (dagvårdsbehandling) – FAQ

September 8th, 2014

Varför går jag på Idun?

“Hur kommer det sig att denna tjej som verkar veta så mycket om ett friskt liv plötsligt påbörjar dagvårdsbehandling?”. Rätta mig om jag har fel, men nog kan den frågan dyka upp i huvudet på en del (?). Jag är uppenbarligen inte akutsjuk och tvingas ta vårdhjälp för att överleva. Jag har en rätt så “frisk” vardag och visst har jag god självinsikt. Jag sådan god självinsikt att jag väljer att ta vara på möjligheten att få behandling och hjälp att faktiskt bli helt frisk. Jag går i behandling på SCÄ inte för att jag måste, utan för att jag faktiskt vill. Jag vill må bra, jag vill få hjälp och jag vill ta vara på de behandlingsmöjligheter som finns, för jag vill bli frisk från min ätstörning.

Vilka är mina mål?

Det är klart att det långsiktiga målet är att bli helt fri från ätstörningstankar, men för att nå dit behöver man uppfylla några andra steg på vägen. Några mer konkreta mål som jag har med just veckorna på Idun är…

  • att återfå en regelbunden måltidsordning (utmana och bevisa för mig själv att jag kan äta enligt SCÄs matschema)
  • bli bättre på att dricka mjölk och äta frukter till mellanmål
  • acceptera viktuppgång (bli av med viktfobin)
  • förstå att jag kommer att må ännu bättre av att äta bättre och faktiskt gå upp till normalvikt
  • hitta en bättre balans i livet och minska amplituden på humörsvängningarna
  • känna mig så pass trygg med mina matvanor, vikt och livsstil att jag kan lita på kroppen och inte behöver lägga ned lika stor tankeverksamhet på det som jag gjort hittills
  • få ett förhållande till prestationer som inte påverkar min kosthållning

Under loppets gång kommer dessa mål säkerligen att förändras i takt med att jag upptäcker nya saker om mig själv och mitt tillfrisknande. Annars känns dessa som ganska omfattande mål inför det arbete som behövs göras för att bli helt frisk och fri.

Hur ser behandlingen ut?

Behandlingen pågår normalt sett i sju-åtta behandlingsveckor (ca 22 veckor totalt), enligt min uppfattning. Vi är en grupp på max åtta personer som ses varje vardag, var tredje vecka. Däremellan har man “praktisering” på det man lärt sig hemma. En dags schema kan se ut enligt följande (på ett ungefär):

09:00 morgonsamling med gruppen och behandlarna
09:20 förmiddagsmellanmål/möte med behandlaren/fri tid
12:00 lunch på restaurang i närheten (oftast tillsammans med gruppen)
13:00 aktivitet (kroppskännedom, bild, samtalsgrupp, yoga etc.)
14:45 eftermiddagsmellanmål
15:00 gå hem (eller vad man nu vill göra)

Utöver detta har man även möten med läkare och dietist en gång per vecka.

De är noga med att man jobbar på maten, men man kommer även att få jobba med andra saker som känns relevanta för ens tillfrisknande. Till en början får man genomföra en undersökning som kallas Stepwise, där man svarar på massa frågor också görs det en bedömning och därefter kan man göra upp en behandlingsplan med sin behandlare.

Hur ser min plan ut?

Än har jag inte gjort Stepwise inför denna behandling så jag har ingen behandlingsplan. Däremot har jag påbörjat arbetet med att äta enligt matschema igen, vilket hittills har gått förvånansvärt bra. Jag ogillar att vara begränsad till vissa måltider, men kanske därför är det viktigt att prova göra det också. Jag var tvungen att välja ETT utav deras frukostförslag att äta, och ETT mellanmål till förmiddagen, ETT till eftermiddagen och ETT till kvällsmål. Här är det ingen variation eller “ta det jag är sugen på” som gäller. Sålunda början min behandlingsplan – att äta enligt matschema (se nedan).

Vad är mitt första intryck av behandlingen?

Jag älskar gruppen jag går i. Det blir så mycket mer avslappnat att vara ett gäng som genomgår liknande svårigheter (men ändå olika) och att kunna dela med sig och lära sig av varandra. Jag förstår att det är mycket eget ansvar som gäller, och nu när jag är såhär frisk känns det skönt att ha den friheten. Jag själv måste se till att äta mitt mellanmål – det är för mig egen skull som jag gör det, och mig själv det drabbar om jag inte gör det. För två år sedan hade jag kanske inte varit redo för detta, men nu känns det utmanande men samtidigt spännande!

IMG_3384 IMG_3385 IMG_3386

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Welcome to Bangkok!

September 1st, 2014

Igår kväll bokade vi hotell för våra två sista nätter i Thailand. Det fick bli i huvudstaden själv; Bangkok.

Idag lyckades vi resa från Pattaya till hotellet i Bangkok på ca 3 h och under 200:- för två personer. Det första vi gjorde var att hitta oss ett bra lunchställe och gissa om det blev mycket mat för pengarna?! Pizza och asiatisk buffé för ca 50:- per pers. Det blev både pizza, pasta, sallad, soppa, friterat och efterrätt. Nu ligger vi som två gödda kossor på hotellrummet och jäser – vilken bra början på tiden i Bangkok!

???????????????????????????????

Första portionen med pizza (åt mer av allt annat)

Första portionen med pizza (åt mer av allt annat)

och sedan efterrätt på en proppfull mage ;)

och sedan efterrätt på en proppfull mage ;)

På tal om efterrätt – har fått en ny insikt kring dem som jag vill berätta mer om senare. 😀

Tags: , , , , , , , , ,

Illamående vid mättnad

August 31st, 2014

Hejsan!

Tack för en superbra blogg! Jag har anorexia och fightas just nu med att bli frisk men vaaarje gång jag tillåter mig att äta mig mätt så blir jag fruktansvärt illamående efteråt, ungefär som den värsta baksmällan! Hur kommer det sig och hur vågar man fortsätta äta när varje måltid frambringar detta extrema illamående? 
Sanne

Hej Sanne! Vad kul att höra att du uppskattar min blogg!

Ett illamående kan orsakas av flera olika faktorer och det är ypperligt svårt att avgöra exakt vad som bidrar till ditt illamående. Däremot kan jag lyfta fram några möjliga faktorer, så kan du själv få känna efter och fundera om de kan stämma in på dig.

Enbart det faktumet att du har anorexia och får det väldigt jobbigt när du blir mätt får mig att tro att detta handlar mer om ett psykiskt illamående än ett fysiskt. Ta mig inte fel, det är fortfarande ett illamående – jag har själv upplevt det. Skillnaden är att i det psykiska illamåendet är det huvudet som säger ifrån istället för kroppen. Det är anorexian som har vant sig med att svälta och byggt upp ett inre hat mot mättnad, så när du väl känner dig mätt HATAR anorexian det och får dig att må illa istället. Egentligen är det säkerligen en naturlig mättnad din kropp känner, men ditt huvud säger att den mår illa utav det. Om detta vore fallet så är det bara att fortsätta att äta dig mätt, för att vänja både kropp och huvud med vad det innebär. Det är inte farligt, det ska vara behagligt att vara mätt.

Det kan också bero på att magsäcken faktiskt har krympt efter en svältperiod. Det är inte konstigt att det gör ont och det känns svårt att få plats med mer normalstora portioner mat. Även i detta fall är det viktigt att fortsätta äta riktiga portioner, stå ut med det jobbiga illamåendet ett tag, så kommer kroppen att vänja sig så småningom.

Andra faktorer till ett illamående kan ju helt enkelt vara allergi eller överkänslighet. Men oftast, när det handlar om illamående vid mättnad är det andra faktorer som ligger bakom. Kroppen genomgår en omställning och det uppstår vissa konsekvenser. Det bästa man kan göra är att vara tålmodig och inte hålla på att mixtra för mycket med maten. Ät regelbundet, varierat och i normala portionsstorlekar så kommer kroppen att lugna sig. :)

Jag vet att det kanske inte är exakt vad man vill höra. Prova i alla fall! Var envis och tålmodig ett tag, blir det inte bättre efter några veckor så kanske du kan börja fundera på om det är andra faktorer som orsakar detta illamående. 

Kämpa på!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det som en gång i tiden varit så “FARLIGT”

August 28th, 2014

Här om dagen slog det mig – det som jag förut haft en stark rädsla mot att äta, äter jag nu med glädje! Just friterat är mat som kännts onödig och onyttig. Anorexian valde bort den typen av mat ganska snabbt och har länge varit känslig mot det. I “Rädslan för mat – kroppens näring” nämner jag längre ned att friterat kännt svårt att äta, men under denna resa har jag frivilligt valt att äta friterad mat gång på gång! Varför inte? Det är ju gott! Vilket framsteg!

IMG_2925re

Fish and chips! Loved it!

IMG_2998re

Slank även ned en hamburgare med pommes en kväll.

IMG_2969re

Är även frälst i vårrullar

IMG_2994re

Äter det ofta

???????????????????????????????

Flera måltider med vårrullar ^^

nugget

Provade även McDonald’s här

???????????????????????????????

Lyxiga friterade räkor

???????????????????????????????

Och även en friterad körsbärspaj från Burger King! ;)

Vadå “onyttigt” som Ana sa?
GOTT” säger jag!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp