Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Mat en träningsfri dag

July 30th, 2015

Jag undrar om du äter lika de dagar du inte tränar?
Freja

Efter mitt senaste “matdags-inlägg” fick jag flera förfrågan om hur jag äter en dag jag inte tränar. Som jag nämnt vid flera tillfällen har jag inget direkt schema över hur eller vad jag ska äta. Jag går mycket på känn, lust och sunt förnuft. Det hjälper mig i alla fall att släppa på den fanatiska kontrollen över matintag hit och kalorier dit. Sålunda vill jag observera att när jag gör sådana matdags-inlägg är det ingenting som är hugget i sten. Jag har mina standardlivsmedel som jag regelbundet använder mig av, vissa mer i somliga perioder, och vissa mer i andra. Jag minns själv när man var under kontroll av ätstörningsmonstret och det gick inte riktigt att förstå vad som var normalt. Perspektiv var precis det man behövde och det känner jag att jag kan bidra med nu.

Mat under en jobbdag och icke-träningsdag

Frukost 07:30
Två mackor med makrill
En kopp grönt te

Mellanmål 10:30
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin och valnötter
Mjölk
1 portion whey-100 vanilj

Lunch 13:30
Sallad med räkor (brukar även kunna vara kyckling, chevréost, lax eller lite blandat)
Quinoa
Chili-dressing

???????????????????????????????

“Mellanmål” 15:00
En go’bit (idag blev det en knäckbåt och igår en chokladboll)

“Middag/mellis” (kalla det vad ni vill) 17:00
Efter jobbet tar jag med mig överblivna smörgåsar (ofta med salami&brie, ost&skinka eller leverpastej) och sedan äter jag upp pålägget i dem. Kalla det konstigt om ni vill, men det är gott! 😉
Idag åt jag pålägget från två gifflar och en baguette, så det blir en del (ca 8 sk salami, 4 sk brie och sallad).

Kvällsmat 20:30
1 stort äpple
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin & valnötter
Sojamjölk
Jordgubbar
1 port. whey-100 vanilj

Kvällssnacks 21:30
1 maxim proteinbar

(Under dagen blir det även en del caffé latte och lite småplock)

Det är när kroppen vilar från träning som den bygger upp och återhämtar sig, äter man inte tillräckligt då så kommer inte återhämtningen att bli tillräcklig och den genomförda träningen får mindre resultat samt att man riskerar att sänka prestationsförmågan inför nästkommande träningspass.

Jag har inte stenkoll på om jag äter mer eller mindre dagar jag inte tränar. Ibland är jag faktiskt hungrigare när kroppen får vila från träning, så då blir det kanske så att jag äter mer. Ibland är jag inte alls lika hungrig och då kanske jag äter lite mindre. Även om jag inte stenhårt räknar kalorier längre (och en stor lättnad är det) så har jag tillräckligt med kunskap för att uppskatta om det dagliga intaget varit tillräckligt. Men det bästa av allt är att jag har en kropp som kan säga till mig och det blivit för mycket eller för lite.

Sevärt klipp om vilodagar (spola fram till 7 min)

Tags: , , , , , , , , , , ,

A new era has begun

June 16th, 2015

Jag är mitt i någon som jag skulle kalla sökande efter balans. Jag lever inte längre i sjukdomen, men heller inte fullständigt i det friska. Ibland slår kroppsfixeringen och matkontrollen till, ibland ser jag endast till de kortsiktiga resultaten och ibland tror jag att jag aldrig kommer kunna släppa ätstörningen helt. Men så småningom inser jag att det handlar inte egentligen om hur min kropp ser ut, eller hur mycket jag äter på en dag, utan det handlar ju faktiskt om att jag ska känna en stabilitet genom hela livet – att jag ska må bra.

Jag accepterar även att jag inte vet exakt hur jag ska äta, träna och leva för att må som bäst. Så nu tillåter jag mig att faktiskt prova mig fram. Det är det vi alla måste göra. Det finns inget exakt rätt svar som gäller alla, utan lösningen är individuell. Genom att tillåta mig själv att prova olika förhållningssätt tillåter jag även mig själv att “misslyckas”.

Mitt mål i sommar är att:

  1. Äta mindre livsmedel med sötningsmedel och mer “naturlig” mat.
    Till exempel:
    Mer frukt och bananer istället för bars.
    Hellre vanligt kaffe eller kanske en fruktsmoothie istället för energidryck
    Vanlig kvarg med socker istället för de “sockerfria” med aspartam
  2. Träna kvalitet framför kvantitet.
    Till exempel:
    En till två högintensiva träningspass/vecka istället för flera “hipp-som-happ” gymbesök
    Vila kroppen ordentligt tills det verkligen känns att den är redo för att köra hårt
  3. Prioritera socialt umgänge.
    Till exempel:
    Magpasset på gymmet får skjutas på när pojkvännen bjuder ut mig på middag
    Helgens träning får bli att dansa på borden på kompisens sommarfest

Sammanfattningsvis kan man säga att den här sommaren handlar mer om återhämtning och att ha kul! Än att vara ätstörd och köra slut på sig själv. Sommaren ska vara en tid där man återupptar kontakter som man tappat under året, det ska handla om att släppa på spärrarna och tillåta sig själv att gå utanför ramarna. Det ska även kännas som en period i livet som du kan blicka tillbaka på under de mörka vinterdagarna och tänka att “då levde jag“.

Den här sommaren kommer vara ett ytterligare kapitel i sökandet efter balansen för mig, men utan höga krav och begränsningar.

1000507_10151628016984965_2071498375_n

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Kvällstankar: perspektiv

June 8th, 2015

Jag tänker tillbaka på mitt andra år i cheerleading. Jag hade hoppat från level 1 (lägsta nivån) till level 6 (högsta nivån) och kommit in i Sveriges landslag. Jag har nog aldrig varit så sjuk och/eller skadad som jag var under det året. Nu, så här långt i efterhand, kan jag verkligen förstå varför. Jag höll ju på att bränna ut mig totalt. Det är helt obegripligt hur jag trodde att jag trodde att jag skulle bli bättre av att aldrig låta varken kropp eller sinne få återhämtning. Jag bara körde på. Var det inte skolan så var det jobbet. Var det inte cheerleading så var det gymmet. Och där bland allt skulle jag även ha tid för min då nyblivna pojkvän som jag var väldigt kär i. Jag drack på tok för mycket kaffe och kroppen var ständigt i stress.

På ett sätt är jag tacksam över den erfarenheten det gav mig. Det känns nästan omöjligt att utsätta mig själv för sådan enorm påfrestning som jag lyckades göra då. Samtidigt vet jag att det kan komma smygande, för då förstod jag ju inte att det skulle leda till total utmattning. Då trodde jag att jag var Ironwoman och kunde klara av att göra allt, exakt på en gång och riktigt bra dessutom. Men ack så fel jag hade. Att göra för mycket är som upplagt för misslyckande, någonting som jag nu är väldigt aktsam över att inte hamna i igen.

Att kunna jämföra en sådan mörk period i sitt liv med hur man har det idag skapar verkligen perspektiv. Nu är jag faktiskt noga med återhämtningen efter träning, för att kunna prestera på nästkommande träningspass. Nu prioriterar jag verkligen sömnen, för jag vet att jag inte fungerar normalt annars. Nu dricker jag faktiskt inte mycket kaffe, även om jag fortfarande skulle kunna dra ned på det ytterligare. Nu gör jag faktiskt inte orimligt många saker samtidigt, även om det ibland kan kännas stressigt. Och nu vill jag verkligen ta tid för mitt förhållande, för jag förstår hur viktigt det är. Nu försöker jag verkligen ta hand om mig, för att jag vet att det behövs för att livet ska kännas bra i övrigt. Samt att jag behöver inte vara “Ironwoman” för att tycka att jag är en riktigt tuff brud! 😉

1455045_10153429969485123_243398714_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Stress no more, we’ve done it enough before

May 19th, 2015

Denna månad har varit en oerhört stressig månad. Inte bara för mig utan även för personer i min omgivning. Det är slutspurten nu, slutspurten i skolan och slutspurten med cheer-träningarna. Det är alltså slutspurten för vårterminen och sedan väntar sommaren.

Jag har fått lära en hel del saker om mig själv och tar med mig dem i min planering inför höstterminen. Det här året har verkligen lärt mig att det inte är värt att försöka göra för mycket samtidigt – varför ha så bråttom? Det är inte värt att gå flera veckor och inte kunna vara sig själv för att man känner sig så stressad eller utmattad. Det är inte värt att skola, jobb och träningar ständigt går före relationer. Det är inte värt att överkonsumera kaffe/energidrycker för att orka ta sig igenom vardagen. Det är inte värt att inte hinna sova tillräckligt länge på nätterna. Det är inte värt att bränna ut sig själv, bara för att man ska hinna med alltingpå en gång och göra det riktigt bra också. Det går inte och jag tänker inte heller försöka att göra det.

Jag kommer sätta mig och fundera över vad som är en rimlig planering inför nästa termin.

Hur mycket orkar jag plugga?

Hur mycket är rimligt att träna?

Hur mycket hinner jag jobba?

Min vilja är fortfarande att göra flera olika saker, men lite av allting, kanske mer av det ena och mindre av det andra. Men det viktigaste är att planera in ställtid – dvs. ledig tid mellan aktiviteter. Tid för återhämtning, för ack så underskattad den har varit tidigare.

Anledningen till att jag delar med mig av detta är för att jag vet att det finns ett flertal som mig; högpresterande och extremt aktiva personer som läser detta. Jag hoppas att genom att dela med mig av mina erfarenheter ska andra kunna ta till sig och kanske lära sig lite mer om dem själva. Jag vet att man kan läsa hur mycket som helst om någonting, men inte riktigt ta till sig, eller förstå förrän det händer en själv. Men på något sätt tror jag ändå att man skapar en viss medvetenhet genom att läsa så att när det väl händer en själv är man mer förberedd på att kunna hantera situationen, än om man vandrat in i den med blinda ögon.

Det är svårt att lära sig hitta en balans i livet, men om vi kan lära oss av våra erfarenheter kommer vi hela tiden att ta steg närmre.

Tags: , , , ,

Är tillgjort pulver bättre än vanlig mat?

December 17th, 2014

Av egen nyfikenhet vill jag väcka en diskussion kring kosttillskott här på bloggen. Jag vet att det kan vara känsligt för vissa, men tanken är inte alls att trigga utan att nyfiket låta andra dela med sig av sina erfarenheter och uppfattningar kring det. Jag har själv inte intagit något direkt ståndpunkt, utan anser att nödvändigheten av kosttillskott varierar beroende på person och förutsättningar. Däremot tror jag i grund och botten att en god kost ska vara tillräckligt för att må bra och kunna prestera på en rimlig nivå.

Aminosyror så som BCAA pulver är väldigt omtalat av idag. Det sägs vara bra för att optimera återhämtningen och muskeluppbyggnaden efter träning. Detta kosttillskott är uppenbarligen helt onödigt för en person som har en “normalaktiv” eller inaktiv livsstil. I de flesta fallen fungerar en banan och keso, eller en smörgås med pålägg optimalt som träningsmellanmål. Varför ska det då vara så otroligt bra med kosttillskott som denna? Bör inte även en elitidrottande person kunna återhämta sig lika bra med mackor/frukt eller dylikt som after-workout meal? Hur gjorde vi innan alla dessa pulver och tabletter kom ut på marknaden? Då åt vi väl bara vanlig mat?

Det måste uppenbarligen finnas fördelar med sådana kosttillskott, eftersom det verkar gå runt på marknaden – eller handlar det bara om att folk köper det p.g.a. välgenomtänkt marknadsföring? Jag kan tänka mig att en fördel är det praktiska. Det kanske är lättare att ha med sig en påse med pulver att tömma i vattenflaskan efter träningen än att släpa runt på bananer som mosas och keso som läcker ut i väskan. Eller är det så att pulvret har en sådan magisk funktion att dess näring gör kroppen mer vältränad än vanlig mat?

Vad tror ni?

 

Tags: , , , , , , ,

Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Sjukskriven och sjuk – nu är det äta och vila som gäller

October 6th, 2014

Det är ju fantastiskt passande att förkylningen slår till när man väl får en paus från vardagsstressen. Nu måste  jag vila och äta ordentligt. Nu är det inte bara för att bli frisk från ätstörningen utan även för att bli frisk från viruset som trängt sig in i min kropp. Det känns lite ironiskt men samtidigt rätt så passande. Det är inte ovanligt att sjukdomar väl slår ut när man får det lugnt efter en stressig period. Så nu gäller det att ta hand om sig själv lite extra mycket! :)

Jag fick faktiskt höra på TV:n i morse (nu när jag har tid att slappa framför TV:n) att lika bra som konditionsträning är för immunförsvaret är för mycket träning farligt. När man tränar bryter kroppen ned sig själv och därför är det extra viktigt att vara noga med att vila och få i sig tillräckligt av alla näringsämnen efteråt. Kör man på för hårt en längre period löper man större risk att bli ordentligt sjuk och istället inte kunna träna på flera flera dagar. Här framhävs en faktor till varför det återigen är så viktigt med att hålla en god balans med träning och aktiviteter. Det är viktigt att jobba hårt och utmana sig själv, men minst lika viktigt att ta tid för återhämtning.

Jag vet med mig att många personer med anorexia får svårare att äta ordentligt när de blir sjuka och sängliggandes. “Då förbränner man inte lika mycket energi och behöver inte så mycket mat“. FEL! När kroppen har blivit invaderas av virus eller bakterier så jobbar den ständigt på högvarv. Immunförsvaret jobbar hårt för att göra en frisk igen. Därför är det så viktigt att vila också, så man kan låta kroppen få jobba på. Kroppen behöver tillräckligt med näring för att bekämpa sjukdomen. Genom att försöka träna eller äta mindre skulle vi bara kämpa emot vår egen kropp som arbetat för att göra oss friska. Vad skulle vitsen vara med det? Vi måste ju hjälpa vår kropp att ta hand om sig, likväl som vi sköter om det hus vi bor i, förutom att ett hus kan vi köpa nytt, men vi kan inte köpa en ny kropp.

Tags: , , , , , , , , , ,

Det värsta som kan hända

August 24th, 2014

Nog är det inte ovanligt att dra på sig en turistdiarré när man far utomlands. Maten är annorlunda och kroppen stöter på främmande bakterier. Lite “dålig i magen” är sällan ett stort problem eller hinder för att ändå kunna njuta av semestern, men ibland råkar man ut för den värre typen av “dålig i magen”, dvs. matförgiftning och då blir inte semestern längre njutbar.

Ja, jag har förmodligen drabbats av matförgiftning. Minns inte sist jag hade så ont i magen som jag hade igår kväll – det var pain! Idag mår jag lite bättre men mat är inte tilltalande för min kropp alls. Jag kämpar i mig yoghurt och frukt.. hoppas på att få i mig en riktig middag.

För något år sedan hade det kanske känts skönt på ett sätt att inte vilja äta. Ens största fiende var ju hungern, så att inte ha matlust skulle vara underbart. Idag tycker jag det är hemskt. Det känns pinsamt att behöva kämpa för att få i sig en banan och lite vätskeersättning. Jag vill kunna känna sug och njuta av all den goda maten som finns – jag vill inte svälta!

Just nu vet jag att det bästa är att lyssna på kroppen och ta det försiktigt. Jag får äta ikapp senare när det återhämtat sig. :)

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp