Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ofelia kan bli som Frida

February 22nd, 2014

Ofelia är missnöjd med sig själv. Hon trackar ständigt ned på sig själv och tror att ingen tycker om henne. Kompisarna i skolan bara låtsas vara hennes vänner, men egentligen vill de inte vara med henne, tror hon. Killen hon är förtjust i skäms hon bara för. “Aldrig att han kommer att älska en äcklig värdelös person som mig”. Hon tycker att hon är tråkig, ful och framför allt fet! Ofelia känner sig bara som en belastning. Hon är “tjejen med psykiska problem” som folk bara är snäll mot för att de tycker synd om henne.

Frida är en glad prick i vardagen. Visst har hon sina sämre dagar och slänger iväg “snäsiga” kommentarer ibland. Hon är inte perfekt, men hon är sig själv och det verkar räcka. Frida tycker om att göra roliga saker med sina vänner och ibland flörtar hon med killar. Det är ju roligt med bekräftelsen, men hon känner inget behov av att ha en pojkvän just nu. Hon har tillräckligt med andra saker som hon tycker om.

De flesta av Fridas vänner skulle nog beskriva henne som ganska konstig egentligen. Frida är lite konstig, men på ett härligt och eget sätt! Frida är ingen annan än sig själv, och det tycker de flesta av hennes vänner om.

Ofelias vänner vet att hon inte mår bra just nu. De försöker finnas där och vara uppmuntrande, men Ofelia slår ifrån sig deras komplimanger och lyckas inte ta in deras välvilja. De ser inte Ofelias sjukdom som någon belastning, de önskar bara att de kunde hjälpa henne att återgå till en glada och energisprudlande brud hon var innan ätstörningen föll sig på. 

Ofelia skulle kunna bli precis som Frida, för det är så hon är när hon är fri från ätstörningsdemonerna.

Det var ett tag sedan jag drog en berättelse om friska Frida och sjuka Ofelia. De är två fantastiska tjejer och det som egentligen skiljer dem åt (förutom sjuk/frisk) är deras inställning till sig själv och livet.

trevåningredredquote

Tags: , , , , , , , , , , , ,

First want it, then do it!

December 19th, 2013

Det är få saker som är så hoppgivande som när personer med ätstörningar berättar att de vill bli friska.  Jag säger till er alla att finns viljan så kommer man till att lyckas! Frågan blir dock när? Frisk blir man tyvärr inte enbart genom att vilja det utan det krävs också att man börjar agera efter det. Hur stark är viljan just nu? För det är utefter den som man också kommer att handla.

Julen är ett tillfälle som kan anses vara en utmaning för många av oss med ätstörningar. Jag säger därmed såhär; vill du bli frisk så våga anta utmaningen! Ta detta tillfälle till akt och låt viljan övergå till handling. Tillåt dig själv att göra de friska valen, inte bara för att det krävs av dig, utan för att du vill. Vill du ha en lussebulle efter en fullständig frukost så ta det (vilket jag gjorde i morse), vill du smaka på degen underpepparkaksbaket så gör det, vill du äta ur chokladasken på vardagsrumsbordet så gör det och vill du börja jobba för att bli frisk nu så dra mig baklänges och gör det! 😀

 

Tags: , , , , , , , , ,

Rent samvete utan kalorier och socker

November 10th, 2013

Studier visar på att ätstörningar blir vanligare och vanligare i samhället. Vi kan nog alla vara överens om att mörkertalet därtill är enormt. Det har nog aldrig varit så uppblåst med utseende, matvanor och träning, som det är idag. Det har aldrig varit så lättillgängligt att präglas med denna information som det är nu på grund av de sociala mediernas utveckling. Informationsspridning är naturligtvis både bra, nyttigt och nödvändigt, men när informationen övergår till felaktiga bilder av verkligheten är det inte längre en korrekt information som sprids. Media utnyttjas till att uppmuntra folk att tänka och agera på ett visst sätt som gynnar företagen ekonomiskt. Det är viktigt att vara medveten om att andra intressen än folks hälsa ligger bakom alla påtryckningar och uppmaningar om “hur man lever hälsosamt”.

Detta satt på toalettdörren på gymmet.

Detta satt på toalettdörren på gymmet och gissa om något reagerade starkt på dess budskap!

När man stöter på affischer som denna inser man hur förståeligt det är att så många drabbas av sjuka ätstörningstankar. Det är ju precis det som står mellan raderna! “Äter du kalorier ska du få dåligt samvete, socker är kalorier och det är inte hälsosamt. Äter du socker så måste du få ångest, för alla vill ju vara hälsosamma.”. Med sådana uppmuntringar runt omkring sig i vardagen är det inte förvånansvärt att man börjar utesluta kolhydrater och begränsa sitt kaloriintag. Det är inte konstigt att kosten börja kontrolleras och det är inte heller obegripligt att fler drabbas av ätstörningar. Det är ju den linjen som vi förs in på av samhället! Sedan kommer vården och politikerna och vill lyfta fram hur hemskt det är att ohälsan ökar bland befolkningen. Det som samhället försöker lyfta fram som en hälsosam livsstil bidrar ju ökad psykisk ohälsa! Tänk kanske på det innan affischer som denna postas upp här och var! Vad vill man egentligen prägla in i mänsklighetens huvuden?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer som triggar

October 16th, 2013

Du åt ju väldigt mycket

Vänner, föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, klasskompisar eller pojkvännen. De kommer alla förr eller senare slänga ur sig en kommentar som för dem verkar harmlös, men för ätstörningen kan den säga allt. En kommentar som triggar igång dumtankarna – en kommentar från en person som står en så pass nära. Det kan svida; som att strö salt i såren, men ingen menar en illa. Det är bara ätstörningen som tolkar det fel.

Ätstörningen vill alltid vända allt den kan till sin fördel. En kommentar om mat, träning eller kroppen vill den tolka som en indikation på hur misslyckad man är. Får ätstörningen en att känna att man misslyckats, så får den makt. Den vill finnas i ditt, den vill få en att tro att man behöver den.

Du åt ju väldigt mycket” = Du måste akta dig så du inte blir
“Du ser friskare ut” = Du har gått upp i vikt
“Ska du inte ta lite mer godis?” = Jag vill göda upp dig!
“Ska vi åka och träna?” = Du ser ut att behöva det

Anhöriga har ingen “ond” baktanke som ätstörningen vill få en att tro. Kom ihåg det! Det är ingen annan som tänker så mycket över hur mat och träning påverkar ens vikt som en själv. Andra drar inte den kopplingen. För de kopplingarna ät det ätstörningen som gör – den vill få en att må dåligt! Så var medveten om att de kommentarer man får av omgivningen inte alltid tolkas rätt i ens eget huvud. Se när varningstecknen dyker upp, se när ätstörningen triggas och se till att inte ta åt dig av den tolkning den gör.

Ingen annan känner din kropp bättre än vad du gör. Ät det den behöver och träna så mycket den vill. Lyssna på omgivningen, de har ofta kloka råd och synpunkter, men var försiktig med att överanalysera dem. Tolkningarna kan leda till stora missuppfattningar som får en att må sämre, när alla egentligen kommenterar med välvilja. Ingen kommentar är ond, utan det är endast ätstörningens tolkningar utav dem. Lita på vettet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppgift som förälder: uppmuntra!

October 6th, 2013

Kan du inte skriva om hur viktigt det är att föräldrar berömmer o är positiva till utmaningar man faktiskt vågar göra osv. För som sjuk är det väldigt viktigt att få bekräftelse att man faktist inte är duktig. För mina föräldrar klagar bara på det jag gör fel än att faktist se mina stora framsteg jag gör.. Hade uppskattat ett inlägg som handlar om det SÅ MYCLET!!!
Kram bästa bästa Soela<3
Klara

Motivation är den starkaste drivkraften vi har som människa. Den påverkar och påverkas av viljan, och viljan är en styrka som kan få en att kämpa för i stort sett vad som helst. Det är en konst att kunna motivera andra, och det är inte heller alltid så lätt att motivera sig själv. Men det finns forskning som visar olika tendenser som bidrar till minskad samt ökad motivation hos individer.

För att bli frisk från en ätstörning behöver man ha viljan, man behöver ha någon form av motivation. En del saker kan man vara tvungen till att göra “ändå”, så som att ta de där förbaskade näringsdryckerna, eller ge fan i att träna så mycket. Men för att bli frisk måste det finnas motivation. Det är en kamp att bli fri från ätstörningsmonster och för att orka med den kampen måste man vilja och tro att man klarar av det.

Omgivningen är ganska maktlös när det kommer till att hjälpa en person med ätstörningsproblematik. Dennes uppgift bli att uppmuntra  framstegen och framhäva det positiva med ett friskt liv. Dock förekommer det ofta att föräldrar tröttnar och deras eget tålamod brister. De klagar och kommenterar över de “sjuka” beteendena som deras barn har och hoppas att han/hon på sådant sätt ska inse sjukdomen och göra något åt det. I viss mån behöver man som sjuk få insikt i det ätstörda beteendet, men att ständigt påminnas över hur mycket man ‘misslyckas’ med att vara frisk leder knappast till ökad motivation. En förälder måste uppmuntra sin son/dotter för de framsteg som den gör, för det är när man lyckas som man blir motiverad att fortsätta jobba mot samma mål. Ett misslyckande leder till misstro på sig själv, och utan tron på sig själv blir det svårt att kämpa för sin vilja.

Fokuset ska ligga på det positiva, för det finns alltid något positivt och det är de bra sakerna som gör en lyckligare!

Det är en konst att inte kritisera utan att lyfta fram det positiva. Alla besitter inte den förmågan tyvärr, och ibland måste man ha överseende. För att försvara sig själv måste man ta kritiken som andra ger en och i sitt eget huvud omvandla den till något positivt. Även det är konst som i många fall kräver mycket övning. Men lär man sig att se till de bra sakerna, så kommer det underlätta flera saker i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Frida slutat skolan för dagen..

October 3rd, 2013

Fridas skoldag har varit lång. Hon är riktigt trött när hon kommer hem. Trött och hungrig! Det första hon gör är att kasta väskan i hallen och sedan rusa ut till altanen där delar av hennes familj redan sitter och fikar. Det slinker ner två glas saft, en kanelbulle och en av hennes favorit ballerinakakor. Vanligtvis brukar Frida äta en till två mackor efter skolan, men ibland när farsan kommer hem först så åker go’fikat fram på bordet – det tackar hon inte nej till! Speciellt inte efter en lång och tröttsam skoldag som denna.

Nu känner Frida sig på lite bättre humör och det finns en chans att hon plockar fram läxorna efter alla fikat färdigt. Efter en social fikapaus, med ny energi i kroppen och lite gott till själen, klarar hon av att hålla fokuset uppe någon timma till. Frida varvar studerandet med sociala medier.

Efter några timmar blir det dags för middag och Frida känner att det ska bli riktigt gott med riktig mat i magen. Om hon inte känner sig allt för trött följer hon med hennes mamma på ett friskis&svettis pass efteråt. Det skulle vara en skön avkoppling från pluggandet! =)

IMG_0579red

Frida är frisk från ätstörningar. I hennes liv är det inga konstigheter att äta mat när hon är hungrig eller har slut på energi. Tankarna kretsar inte kring hur maten påverkar hennes utseende, utan det är en naturlig gest som behövs för att hon ska må bra. Till skillnad ifrån Ofelias eftermiddag har Frida ork till att utföra handlingar istället för att “dö” under täcket. Ofelia tampas hela tiden med ätstörningstankarna medan Frida går på känslan, det sunda förnuftet och lever livet.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bidra till bloggen

September 30th, 2013

För två år sedan erkände jag min sjukdom. Även om jag fortsatte rasa i vikt några veckor efter att anorexin upptäckts så påbörjades arbetet mot att bli frisk. Jag ville ju inte vara sjuk.. fast ändå så ville jag det. Hur kunde det vara så ambivalent? Kanske var det inte så allvarligt ändå, eller så var det det..? Det var svårt att greppa hur sjuk man faktiskt var, vilket gjorde det ännu svårare att bemöta ätstörningen. Jag behövde insikt, hjälp och något som gav mig perspektiv.

Januari 2012 startade jag upp denna blogg, i samband med att jag aktivt ville kämpa för att övervinna sjukdomen. Syftet var att ge svar på frågor jag själv hade under sjukdomen (t.ex. går man verkligen inte upp i vikt av matschemat? vad händer om man går upp några kilogram? syns det? mår man bättre?). Naturligtvis hade andra redan gett en svaren på dessa frågor, men det var inte desamma att höra det från en behandlare eller föräldrar än om man fick höra det från någon som faktiskt upplevt det. Jag behövde uppleva det, för att jag ville ge andra svaren. Och detta motiverade mig att faktiskt bemöta ångesten och ta kliven framåt.

Bloggen innehåller över 1000 inlägg om det mesta kring hälsa, ätstörningar och livet. Det är mycket tid som lagts ned, men allt har gett mig mycket energi tillbaka och det är tack vare all energi som jag får från er, mina läsare, som fått mig att fortsätta så här länge. Det har verkligen blivit ett starkt intresse för mig att hjälpa andra genom att skriva. Här sitter jag med en massa erfarenheter i ryggsäcken och då är det inte mer än rätt att ta tillvara på dessa och skapa någonting som kan nå ut till andra. Vi lär oss av varandra och jag har fortfarande mer att lära.

Jag har idéer och visioner inför hur jag kan gå vidare med mitt arbete mot ätstörningar i framtiden. Trots ett betydande mängd läsare tjänar jag inga pengar på att blogga. Jag försöker hålla mig undan allt för mycket reklam, för syftet är inte att provocera och tjäna pengar på läsare. Jag vill nå ut med budskap och göra förändringar.

Att driva en blogg kräver arbete, tid och pengar. Känner du att du blivit hjälpt av min blogg, eller vill stödja bloggen så finns det nu möjlighet att lämna ett bidrag via Pay Pal. Jag är inte ute efter att kräva er på pengar, utan detta är en gåva. Pengarna går först och främst åt att ersätta de utgifter som finns (webbhotell, domännamn osv.) en kostnad som just nu tas ur den egna plånboken. Om bidragen uppgår i större summor kommer de naturligtvis användas till vettiga saker som gynnar er läsare (beror på vilken summa vi kommer upp i). 😉

(Se denna knapp till höger i sidomenyn)


 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Stödja arbetet mot ätstörningar i samhället

September 27th, 2013

Ett av mina huvudsyften med denna blogg är att motarbeta samhällets påtryckningar om att vi ska äta och se ut på ett visst sätt. Jag vill motarbeta ätstörningar, och även om det inte går att göra revolution så går det att nå ut till och påverka en liten del av skaran. Jag vill stötta alla andra som är med mig i detta, alla andra som ser hur påfrestande uppmaningarna är och hur hemskt många som insjuknar i ätstörningar.

Idag fick jag upp ögonen för föreningen frisk&fri som ideellt arbetar mot ätstörningar i samhället. Innan visste jag inte om att denna organisation fanns, men nu när jag gör det, vill jag självfallet hjälpa till att sprida detta.

I framtiden kan jag se mig själv jobba med något liknande. Redan idag vill jag hjälpa andra personer med ätstörningsproblematik, men för att få vara mentor i frisk&fri ska man ha varit frisk i minst två år. Dock tar ideellt arbete mycket tid, och den tiden har jag inte utrymme för just nu. Ni kanske har märkt att bloggen uppdateras mer sällan också (?). Visst är det sunt att fokusera på andra ting i livet, men jag får enormt mycket glädje och energi tillbaka av att hjälpa andra. Det är någonting jag önskar att få mer tid att arbeta med i framtiden. Allt stöd till de som gör det idag!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ofelia på gymmet

September 5th, 2013

Ni som läst min blogg ett tag har säkerligen bekantat er lite med sjuka Ofelia. Hon är en tjej i senare tonåren som bär runt på ett mörker varje dag. För henne går varje dag ut på att överleva så ångestfritt som möjligt. Ätstörningarna är inget att leka med. De är starka och Ofelia känner sig för vilsen för att anta kampen för det friska.

Igår besökte Ofelia gymmet för första gången på flera månader. Egentligen har hon träningsförbud på grund av hennes låga vikt och näringsfattiga matintag, men igår dök det upp ett tillfälle som hon inte kunde hålla sig från. Ofelia har alltid tyckt om att träna, men när hon insjuknade gick det till överdrift. Träningen handlar inte längre om glädje, utan det har blivit ett kompensationsbeteende som används för att dämpa ångesten.

När Ofelia tränade igår var hon rädd. Hon var rädd för att hon skulle stärka ätstörningen alldeles för mycket och att hon egentligen bara skadade sig själv. Någon stans i rädslan fanns det en glädje – en träningsglädje. Det var en känsla av lycka som slog henne. Det var kalorierna på löpbandet som slog henne. Hon hade förbränt hela dagens matintag. Ätstörningen var överlycklig. Men den var inte nöjd. Ätstörningen vill att Ofelia ska förbränna i förväg, det som hon kommer att äta i framtiden också. Ätstörningen övertalar Ofelia till att försöka bygga muskler – men vad ska hon bygga musklerna av? luft?!. I speglarna såg hon allt som behövdes tränas bort, medan alla andra på gymmet avgav konfunderande blickar: den där tjejen bör inte träna.

Att gå på gymmet är inte ett sunt beteende för Ofelia, men ändå vill hon göra det. Lyckan hon känner under/efter träning är ätstörningens klapp på axeln. Nu har hon varit lydig. Nu duger hon. Nu kan hon få vara fri från ångest… ett tag.

I kontrast till Ofelia har vi Frida. Frida är frisk från ätstörningar och när hon gör ett besök på gymmet är det av helt andra anledningar. Detta berättas det mer om i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp