Maten och ätstörningen – riskerna

April 15th, 2014

Från ätandet, kroppens förbränning och svälten har vi nu kommit till något som kan ge de främsta anledningarna till varför det är viktigt att bli frisk från sin ätstörning.

Maten ger oss inte bara energi för att täcka förbränningen, utan den ger oss även näringsämnen som håller oss friska och krya. Att både ha brist på energi och näringsämnen som vitaminer och mineraler kan på lång sikt ge förödande konsekvenser på vår kropp. Det blir ungefär som att försöka bygga ett hus med bara sten och kottar – kroppen får varken virke eller verktyg.

Historiskt sett är våra kroppar uppbyggda för att överleva svält. Den anpassar sig till det minimala näringsintaget och stänger av alla “onödiga” funktioner för att prioritera de mess essentiella. Ämnesomsättningen dras ned, känslor stängs av, smärttåligheten ökar och tankarna fokuseras på att söka efter mat.

Att leva i svält, hetsätningar, kräkningar och andra kompensationsmedel en längre tid påverkar våra kroppar både fysiskt och psykiskt:

  •  Hjärtat slår långsammare – detta märks utav att pulsen sänks. Vid långvarig svält kan hjärtmuskulaturen försvagas och risken för hjärtsvikt och plötslig död ökar.
  • Skelettet åldras i förtid – urkalkning av skelettet försvagar benen och det är lättare att råka ut för benbrott och sammansjunkningar av ryggkotorna. Något som annars inte sker förrän i äldre dagar.
  • Amenorré – ingen menstruation hos kvinnor.
  • Salt- och vätskebalansen rubbas – Detta kan ske som följd av kräkningar och missbruk av laxermedel. Detta i sin tur kan bidra till rubbningar av hjärtfrekvensen samt muskelsvaghet och njurskador.
  • Tandskador – Kräkningar, framför allt, bidrar till försvagad tandemalj pga. det magsyran.
  • Svullna spottkörtlar – kan ske vid regelbunden kräkning, vilket kan medföra ett mer rundare/uppsvullet utseende.
  • Magproblem – magont, förstoppningar eller motsvarande blir förekommande då magens och tarmarnas funktioner inte fungerar normalt.
  • Hjärnans påverkas – sådant att dess hålrum ökar i storlek, vikten minskas och grundläggande hjärnfunktioner påverkas.

Kroppen är gjord för att klara av att genomleva en svältperiod och kan därför också återhämta sig väldigt snabbt efteråt. Men den är inte gjord för att leva ett liv i svält. Det är slitsamt för kroppen att genomföra alla förändringar för att anpassa sig till svälten, och desto längre/oftare den utsätts för det, desto mer slits den. Kroppen är gjord för att leva länge, och då är det viktigt att vi ger den förutsättningarna för det också.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Flytten för friheten

August 30th, 2013

Hejsan! Ett underbart inlägg (som vanligt).
Har lite frågor: Hur funkade det för dig att flytta hemifrån? Själv gjorde jag det igår (!) och det är jävligt jobbigt var 5e minut ungefär. Vill ha tryggheten hemma med mina föräldrar samtidigt som jag vill leva livet. Vill ringa konstant men ändå inte för att klara det själv. 
Hur funkade det med maten? Är orolig för detta momentet. Haft det kämpigt denna morgon och magen är i uppror. Hungern är också borta. Vet att jag behöver äta men det är svårt. 
Och till sist, hur fördrev du tiden? Behöver sysselsättning annars flyger tankarna iväg och paniken griper tag i mig…
Hoppas verkligen du kan svara på alla mina frågor. :) Tusen tack för en superblogg! Hoppas du blir bra snart och kram!

Ottilia

Jag flyttade hemifrån för att finna friheten. När jag bodde hemma hos mina föräldrar kämpade jag i stort sett på egen hand ändå, bara det att de fanns där med sina irriterande kommentarer. Så klart menade de väl, men de kunde faktiskt inte hjälpa mig – jag behövde hjälpa mig själv. Min flytt innebar ett nytt liv med nya människor, ny utbildning och nya aktiviteter. I detta liv skulle inte anorexin få bestämma – det hade jag bestämt!

Vi fungerar alla olika som människor och den enas räddning kan vara en annans dödsbädd (brutalt uttalat). En flytt hemifrån, en chans att stå på egna ben kan vara det många behöver. Man sätter verkligen sitt eget liv på spel och genom att flytta har man redan valt att man vill leva fritt.

För mig blev det ett ultimatum: jag måste äta ordentligt för att klara av att studera heltid på KTH, jag måste gå upp i vikt och behålla den för att träna cheerleading och jag behövde jobba för det friska för att orka med livet. Klarade jag inte att hålla en sund balans så skulle jag inte klara av att ha energi till de saker som gav mig energi tillbaka. Jag har alltid mått bra av att vara produktiv och göra mycket under dagarna, så jag förstår att det känns extra jobbigt utan sysselsättning. Det finns massvis med saker man kan göra och engagera sig inom! Våga ta chanser för livet är en njutning. Prova dig fram och rätt vad det är hittar du någon aktivitet som får dig att må bra i vardagen.

Underförstått valde jag bort ätstörningen när jag flyttade. Även om den fanns med i bagaget, även om den yttrade sig ibland och även om jag emellanåt valde att lyssna på den så visste jag att det är inte anorexin som ska få makten. Jag hade makten. Jag kunde välja att lyssna på anorexin eller att skita i den och ta ångesten. Ju mer tid jag lade på engagemang desto mindre tid fanns kvar till ätstörningen. En tanke som höll mig på banan var “jag måste verkligen äta bra om jag ska orka med allt som jag vill”. Skulle jag låta anorexin ta över och dra ned på maten så skulle jag inte orka leva mitt liv. 

Det finns en risk med att tänka att man ska “göra så mycket att man inte hinner med att tänka på ätstörningen”. Risken är att den finns kvar, men bara undanhålls istället för bearbetas. Detta resulterar i att under händelsefattiga perioder slår ätstörningen tillbaka på en med en chock. Man tror att den är borta så länge man fokuserar på annat, men egentligen finns den kvar under ytan och är redo att attackera så fort den får utrymme till det. 

Var riskmedveten, men överanalysera det inte (som jag gör här). Det viktigaste är man gör det som får en att må bra! Fokusera på det och låt ätstörningen förbli historia.

Det är rätt så häftigt att bryta sig fri från ätstörningarna och lära sig stå på egna ben. 😉 Våga vara häftig!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ätstörningsproblematik – så mycket mer än mat och vikt

August 12th, 2013

Anorexia är inte bara bantning och extrem kroppsvikt. Alla ätstörningar har liknande beteenden och kretsat kring mat, hälsa, träning och kroppsform. Har man något av dessa beteenden behöver man inte vara sjuk, men det är garanterat inte sunt. Lika som att man inte bara bryr sig om mat och utseende då man är sjuk.

Många har idag en felaktig bild av vad ätstörningar innebär. Folk tror att en “anorektiker” bör vara en extremt mager person som knappt äter och är väldigt viktfixerad. Det är endast den ytliga delen med sjukdomen. Om det bara är den ytliga delen som det tas i hänsyn till så kan man aldrig förstå sig på sjukdomen. Utan förståelse blir den ohanterbar.

Ett problem kan inte lösas genom att endast se till dess konsekvenser. En sjukdom kan inte botas utan kännedom kring dess symptom. Det finns alltid kortsiktiga lösningar, men de orsakar ofta större utfall i framtiden. Ett problem måste lösas från grunden genom att analysera dess orsak. Det samma gäller psykiska sjukdomar som anorexia; det handlar inte bara om att äta bra och gå upp till en sund vikt. Lösningen nås genom att jobba med alla faktorer som hjälper att hålla en inom sunda ramar.

Det gör mig lite ledsen av att höra hur många tror att ätstörningar bara kretsar kring mat och vikt. Så man kan inte vara sjuk och äta? Så man kan inte vara sjuk om man inte är underviktig? Så man är sjuk bara för att man är underviktig? Så man är sjuk bara för att man äter dåligt? 

Sjukdom medför ohälsa, men ohälsa medför icke sjukdom. Det är ett logiskt felslut som många drar. Anorexia medför låg vikt, men låg vikt medför inte anorexia. Ätstörningar medför problematik med maten, men problematik med maten medför inte ätstörningar.

En ätstörning är så mycket mer än bara mat- och viktfixering. Ni som följt min blogg ett tag har nog förstått det, men det finns så många andra personer i vår omgivning som varken läst eller insett det. En ätstörning är ett helvete som slukar både tid och energi. Det är en infektion som angriper kropp och tankemönster. Den bringar beteenden och ohälsa till personer som inte alla gånger tror att de är värda att må bra. Det är ett självförstöringsbeteende som behövs bearbetas inifrån och ut. Ambivalensen, ensamheten, förvirringen, ångesten och allt i hela ens värld blir överbelastat. Utmattad och utbränd på livet. Ätstörningen kan bli rymmen från oron och missnöjet. Detta mynnar ofta ut i kontrollbehov över mat och vikt. Någonting som går till överdrift och hälsan påverkas. Ätstörningen är en resa genom sig själv i detta liv, det är så mycket större än vad många kan tänka sig.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Paniken när man ätit mer

August 2nd, 2013

Anorexins största rädsla: att äta för mycket. För mycket mat gör en tjock. För mycket mat ger en ångest. För mycket mat måste kompenseras. Därför är det lycka när man äter för lite. Därför blir mat en fiende. Därför är det så viktigt att vara smal.

Om man en gång upplevt den ätstörda ångesten efter att man har ätit för mycket så är det inte konstigt att man fruktar maten. Det misslyckandet som ätstörningen skäller på en över är ingen känsla rolig att hantera. Det uppstår en panikartad situation och tusen-miljarder känslor och tankar flyger okontrollerat genom ens huvud. Man går under.. känns det som.. men på något sätt tar man sig igenom det. För där står man idag och inte tusan finns ångesten kvar över de där extra godisbitarna jag åt för flera månader sedan. Knappast att den där extra tårtbiten gjorde mig tjockare på farsans födelsedag, eller inte en chans att jag gick upp i vikt av asken chokladpraliner man åt under julen. Inte heller mår jag sämre av att ha ätit en pizza istället för sallad här om dagen, eller att jag ätit fullfeta produkter istället för light emellanåt. Ätstörningens ångest attackerar en för tillfället, men ångestens handlingar förstör framtiden mer än det man fått ångest över.

En mängd extra kalorier en dag gör en inte fet! Det är en utav de största myterna som man så gärna tror på i panikens hetta. Fall inte för ätstörningens lögner, börja inte kompensera och/eller kontrollera. Vågen kan visa mer, men det är inte för att man blivit tjockare. Magen kan ha blivit rundare, men det är inte heller för att man blivit tjockare. Mat väger och mat tar plats – då är det väl inte konstigt att det också visar sig? Men kroppen bryter ned mat hela tiden och man slutar inte med att förbränna energi förrän man är död. Lite extra här och där jämnar ut sig i längden. Mycket extra någon enstaka gång hanteras av kroppen.

De gånger man ätit extra mycket har ofta sina logiska förklaringar också, men de blundar gärna ätstörningen för. Är man extra hungrig så är det bevis på att kroppen behöver extra. Antingen pga man ätit lite för lite under en längre period, fått i sig mycket för lite de senaste måltiderna eller kanske förbränt extra mycket genom ex. träning. En överätning behöver inte vara mer än man behöver, utan i många fall kan det faktiskt handla om att äta ikapp det man missat.

Låt inte paniken stiga er åt huvudet, låt inte ätstörningen övertala er med ångest, lita på kropp och knopp. Extra mycket mat gör inte någon skillnad om det bara är enstaka tillfällen.

Igår kväll åt jag fanatiskt mycket godis efter middagen (för att vara jag). Det kan man tänka “åh, vad äckligt, det behövs kompenseras” men man kan också tänka “gud, min kropp behövde nog verkligen det där och gott var det”. Vilken tanke är det friska? Vill man bli frisk, måste man tänka friskt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Juli 2012 – kampen för framtiden

July 2nd, 2013

Det var sommar. Det var nu eller aldrig. Framtidsbesked väntade. Vart skulle jag hamna? Vad skulle det bli av mig? Anorexin behövdes bekämpa och jag sökte motivationen.

Hos mina föräldrar fanns det inget stöd för framtidenDe kunde inte tro att jag skulle klara av att bosätta mig i en annan stad. Deras fruktan över att ätstörningen skulle få all kontroll stod i vägen för deras stöd. Jag fick kämpa mot mina föräldrars tro och mot ätstörningens vilja för att faktiskt få fortsätta leva. En tanke i mitt huvud nu: jäklar anamma!

Den här månaden lärde jag mig att resonera logiskt. Bland annat skrev jag att “Jag hittar tillbaka” och det jag skrev där är mycket sant. Dock skulle jag inte påstå att det handlar om att “hitta tillbaka” utan att finna vägen framåt.

Tjejen på bilden mådde bättre, och jag tycker faktiskt att jag var snygg! Även om jag var mager.

Jag satte upp Mål att kämpa för och nu i efterhand inser jag att jag faktiskt, faktiskt, uppfyllde dom! Juli månad blev månaden med många framsteg i matväg:

Och massa fler därtill.

Det var nog den månad som jag kämpade på mer än någonsin med ätstörningen. Jag fick delvis tillbaka mensen, och även delar av livet. Livet är dramatiskt och jag började äntligen få tillbaka energin till att hantera och njuta utav det. Den här månaden reste jag med min pojkvän till Göteborg, vilken blev en enorm utmaning för maten. Det var mycket ångest, men det kan jag inte vara annat än tacksam över i efterhand. Det gjorde mig starkare!

Tänk hur en viss tid kan påverka resten av ditt liv. Hade jag inte kämpat så som jag gjorde denna månad hade jag med största sannolikhet inte suttit där jag gör idag. Min motivation till att klara av att plugga och flytta hemifrån och med stöd av min dåvarande pojkvän gjorde att jag tog mig igenom det. All tacksamhet till resan jag gjorde juli månad 2012.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Näringsdryckerna varar inte för evigt

April 30th, 2013

Du gillade väl näringsdryckerna jättemycket? Hur hanterade du det när du inte behövde gå upp mer? Var det jobbigt att sluta med dem?
Jag älskar nämligen näringsdrycker så jag vill inte sluta med de liksom. Det hindrar att jag vill gå upp i vikt! Vad ska jag göra? Snälla svara <3
Clara

Jätte kul att höra att du också gillar näringsdrycker. Det underlättar ju när man är i behov av att gå upp i vikt.

Näringsdryckerna ska egentligen ses som ett tillskott till den övriga kosten och ska inte kompenseras/bytas ut mot annan mat som rekommenderat. Har man extremt svårt att få i sig tillräckligt med mat så är de också bra att ha till hands för att få den näring kroppen behöver för att leva. Det är inte fel att emellanåt äta en fryst näringsdryck för att man tycker att det är gott heller. Jag ser det nästan som lite “nyttigare” glass.

Antagligen äter du näringsdrycker just nu för att du behöver gå upp i vikt. Din kropp behöver näringen och craves efter dem. Det finns inget behov av att oroa dig över att du inte ska kunna sluta med näringsdryckerna och fortsätta upp och upp i vikt nu. Fokusera på att äta näringsdryckerna nu när du verkligen behöver dom. Det är ju extra bra att du älskar dom!

När du väl har kommit upp en bit i vikt har du förmodligen ätit tillräckligt med näringsdrycker, och kanske hunnit upptäcka nya smaker. Näringsdryckerna förknippas med sjukdomen och det är inte normalt att leva på näringsdrycker – framför allt så blir det dyr mat! Men om du fortfarande  känner för att ta en näringsdryck ibland så är det okej att göra det, även om du inte jobbar för en viktuppgång.

Jag åt bara näringsdrycker som tillskott under en kort period. Sedan kunde jag emellanåt äta de för att det var gott, som glass. Men det var inget problem att sluta äta de varje dag. Jag bytte ut de mot vanlig glass, choklad osv. och sedan övergick till större mellanmål. I perioder oroade jag mig över att min kärlek till dem skulle göra mig tjock, men sådant är inte fallet. Idag äter jag inte näringsdrycker och inte heller är jag tjock.

Det är ätstörningen som oroar sig över att du inte kommer att kunna sluta. Ätstörningen vill inte gå upp i vikt. Men du vet nog att du skulle må bra av det just nu, och du vill ju äta dina näringsdrycker – så gör det! Det kommer att komma en dag där du inte är lika sugen, en dag där du vill prova äta något annat och då gör du det. Det är ju trots allt vanlig mat som vi ska livnära oss på. Näringsdrycker är bara ett tillskott. I och med att du närmar dig din målvikt kan du försöka trappa ned på näringsdryckerna. Äta ordentligt med mat istället och se hur det går. En sak i taget. Just nu behöver du äta dina mumsiga näringsdrycker och gå upp i vikt – gör det.

 

Tags: , , , , , , ,

Matdag 13/4/13

April 14th, 2013

 

Dagen bör bestå av 5-6 måltider varav 2-3 mellanmål. Har man långa träningspass kan det behövas extra påfyllning mitt i. Jag gjorde “misstaget” att inte börja med två mackor till frukost, för det kändes inte behövligt först.. men icke sa Nicke. Sedan kom suget.

Gårdagens frukost + extra macka sedan

Gårdagens frukost + extra macka sedan (instagram)

09:00 Frukost – Yoghurt m. müsli, leverpastejsmacka och grönt te.

10:00 fort. – Leverpastejsmacka

12:45 Lunch – STOR port. risgrynsgröt m. sylt, kanel o mjölk och ett äpple.

Lunch: all risgrynsgröt som var kvar i paketet.

Lunch: all risgrynsgröt som var kvar i paketet. (instagram)

15:00 Mellis – En bägare yoghurt

17:10 Mellis – Ett gigantiskt äpple

19:10 Middag – Pasta m. köttfärssås

21:00 Kvällsmål –  Äggmacka o te

22:30 Kvällsmål – Leverpastejsmacka o te

På kvällen kändes det motigt att fortfarande vara hungrig. Men jag insåg att jag inte skulle kunna sova gott utan att känna mig nöjd i magen och tog därmed en macka till. Detta var en dag där jag fick jobba lite med ätstörningen. “Vill jag gå upp mer? Vill jag bli smalare? Är detta fel? Vad är sjukt/frisk? Vad ska jag välja?”.

Ni vet, liksom jag, att det finns bara ett riktigt alternativ i längden: vi ska bli friska!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Aldrig mer ska anorexin få stjäla det som håller min låga vid liv igen

April 6th, 2013

I natt fick jag för första gången på länge en enorm ångest över anorexin. Jag brukar vanligtvis inte se tillbaka med ångest, eftersom jag vet att jag har lärt mig otroligt mycket och förändrat min livssyn på vägen. Men i natt drömde jag om dansen, cheerdansen (OBS: inte cheerleadingen) som har funnits med mig sedan 14-års ålder.

Tävlingsterminen 2012 skulle bli den bästa någonsin. Jag hade tränat hårt hela sommaren 2011 för att komma tillbaka till hösten och vara bättre än någonsin. Jag skulle ha en tävlingsplats och äntligen få stå på golvet framför domare igen. Det var mitt sista år innan det blev dags att flytta för vidare studier. Mitt sista år som dansare i den föreningen. Min sista chans att visa hur jäkla bra jag kunde bli. Sedan kunde jag säga hejdå och lämna det bakom mig.

Istället kom anorexin. Anorexin gjorde mig stark, vältränad och smidig under sommaren, men till hösten när det väl blev dags så hade anorexin gjort mig mager. Sjuk och mager. Ingen träning, ingen tävling, inget hej då.

Till en börjar var det jordens undergång att inte få fortsätta träna dans. Efter ett tag insåg jag vilken makt anorexin hade över mig och mina tankar insnöade på andra faktorer. En en gång vältränad och dansglad tjej övergick till en avmagrad och deprimerad anorektiker.

Jag såg hur mitt gamla lag utvecklades. De hade blivit bättre än någonsin! De var så otroligt duktiga, och jag var stolt över deras framsteg. Glad för deras skull. Men samtidigt skär det än idag i mig att veta, att jag hade kunnat varit med dom.

Dansen var min första kärlek. En kärlek som jag aldrig riktigt har fått sagt hejdå till. Tiden går, jag blir äldre, men ännu är jag inte redo. På något sätt vill jag ta igen det missade året, men jag vet att jag aldrig kommer att återvända hem för det nu.

Nu har jag hittat cheerleadingen, det får bli min andra kärlek. Jag tror att man kan säga att sin andra kärlek är den sanna kärleken. Den tände lågan åter och något inom mig började brinna igen. När jag tänker tillbaka på vad anorexin stal av mig, även om det ‘bara’ var ett år, så vet jag att jag kommer aldrig, aldrig någonsin, tillåta anorexin att ta cheerleadingen ifrån mig! Det har jag inte råd med. Jag behöver all tid som jag kan få med den nu. Jag behöver all den kärlek som cheerleadingen ger mig. Jag behöver inte anorexin och dens falskheter. Jag behöver inte ätstörningen.
Jag behöver min frihet, jag behöver få flyga, jag behöver bli fri!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Magen blir inte “fetare” efter en måltid

March 28th, 2013

Hur trivs du med din fina mage idag? med tanke på att det alltid vart en jobbig “punkt” för dig?=)
– Sofia

Tack Sofia för din kommentar! :) Kul att höra att du tycker att den är fin.

Jag antar att magen fortfarande är en svag punkt för mig idag. Så länge som den fortfarande känns smal mår jag bra. Men ibland när jag kollar mig i spegeln ser det ut som att jag har massa fett på den och då kommer ångesten. Det har alltid varit min vilja att ha en smal, vältränad och fit mage.

Jag hade en liten konversation om detta med min behandlare senast.

Ser magen annorlunda ut för att man har ätit godis?
Ser man på någon annans mage om de har ätit nyss?
Skulle andra tänka “vad tjock hon har blivit nu efter lunchen” om en själv?

Är det bra för mig att kolla magen flera gånger om dagen?

Nej, det är ett sjukt beteende som endast bekräftar ätstörningen. Så länge jag ser mig smal/vältränad är det ok. Men så fort jag bär lite tightare kläder eller har ätit lite annorlunda så framträder “tjockheten” i spegeln.

Magen efter frukost (avslappnad)

Magen efter frukost (avslappnad)

Spänner lite. Stor skillnad?

Spänner lite. Stor skillnad?

Det är klart att mat tar sin plats i magen och fyller ut både magsäck och tarmar. Det kan göra den lite “rundare” efter måltider. Men kroppen förbränner detta och bryter ned födan till små beståndsdelar ganska snabbt och magen kommer att se ut som den gör. Det är snarare känslan av att ha ätit som får en att se tjockare ut, än maten i sig.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hur frisk/sjuk är jag idag?

March 2nd, 2013

När jag deltog på intensiv veckan för ett år sedan fick vi placera ut oss på en skala 1-10, över hur frisk/sjuk vi ansåg oss vara. Därefter diskuterade vi vad vi behövde göra för att ta oss till nästa steg.

För ett år sedan låg jag på 5,5 i friskhet. Jag ansåg mig ligga strax över mitten. Jag var lite friskare än sjuk, eftersom att jag då hade börjat hitta en äkta vilja till att bli frisk.

Mars 2012

Mars 2012

Idag känner ligger jag långt över mitten-sträcket. Idag ligger jag bara något steg ifrån det friska. Jag kan äta tillräckligt, jag kan äta mer än tillräckligt, jag kan äta fritt!

Hur frisk jag är idag: 8,5
För att ta mig till nästa steg: Sluta tänka på vikten de gånger som jag ätit onyttigt/mycket och lita på att min kropp behöver gå upp mer om den vill.

Emellanåt känns det pinsamt att kalla mig sjuk. Anorexin känns avlägsen, men den har satt sina spår. Ätstörningar finns kvar, men de dominerar inte mitt liv. Ibland känns det som att jag står på andra sidan och förstår mig inte på ätstörningarna längre. Det känns inte verkligt att en människa ska behöva ha sådana tvångstankar.

Liknelse:

När man är sjuk har man en ätstörningsbubbla runt om sig. Bubblan är grumlig och det är svårt att se ut. På vägen mot friskhet kämpar man emot bubblans spännst, och rätt som det är ger den vika och släpper ut dig. Idag står jag på andra sidan bubblan, jag är fri att göra det jag vill! Men bubblan har klistrat sig till min bakdel och det som återstår är att lyckas skaka av sig den så att man kan lämna den för gott.

Hur sjuk/frisk är du idag och vad behöver du göra för att ta nästa steg mot friskhet?

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp