Hur långt ska man gå för att bli smalare?

November 4th, 2014

Någon mer än jag som blev irriterad av att kolla på nyheterna igår?

Studier visar på att när vi fryser bildar kroppen mer brunt fett. Det bruna fettet är ett organ i kroppen som tar fettet och förbränner det till värme. Okej, detta fakta kan jag köpa, men när man börjar att använda denna vetenskap till att designa nya “bantningsprodukter” flippar jag.

Det man har tagit fram, och som visas i klippet nedan, är en köldväst. Man ska alltså gå runt och frysa extra mycket för att bli extra smal. Hur jävla sjukt är inte det? Vad säger inte detta om samhället om folk frivilligt går runt och fryser extra mycket för att bli smalare? Vad är helt plötsligt viktigast: att må bra eller att vara smalare? Jag har svårt att tänka att det är hälsosamt för kroppen att frysa onödigt mycket. Det kommer säkert medföra flera andra komplikationer, men det tänker man inte på.. för det viktigaste är ju att vara smal. eller?

När jag ser eller får höra om nya bantningstrender kan jag inte undgå att fundera om hur långt denna hälsofixering kommer att driva oss i längden. Många tycker redan att det har gått för långt, men ändå fortsätter hysterin kring en smal och vältränad kropp. Finns det något stopp?

Tags: , , , , , , , , ,

Mår man bra av 5:2 dieten?

November 1st, 2013

Ibland kan det vara nödvändigt att undvika saker för att skydda sig själv, men det är klart att en del saker går inte att undvika för evigt. Till sist måste man bemöta “faran” och hitta ett sätt att möta den utan harm.

Jag gjorde ett aktivt val att ta avstånd från att sätta mig in i vad 5:2 dieten faktiskt innebar. Det man inte vet skadar en inteDet är inte nödvändigt att känna till den, det går att må bra ändå och jag mår ju redan bra! Dock diskuteras den på många håll och kanter och det är nästan mer energikrävande att undvika känna till den än att faktiskt läsa om den. Oavsett om detta är en triggande faktor för en eller inte så kommer man förr eller senare att behöva lära sig att hantera den “information” som sprids i media.

Efter att ha fått en övergripande inblick i vad 5:2 dieten faktiskt innebär kan jag inte hjälpa mig att ställa mig kritisk till detta matförhållande. Visst, det finns studier som har resulterat i slutsatser kring att periodisk fasta ska bidra till ökad hälsa. Det är ju självklart att regelbunden fasta leder till viktminskning eftersom kroppen inte får den totala energin den behöver, så jag tvivlar inte på att denna metod leder till viktnedgång. Frågan är av vilka anledningar man ska ta till sig av denna metod, och till vilket pris?! Man väljer alltså att svälta kroppen flera dagar i månaden för att antingen sträva efter ett kroppsideal eller en bättre hälsa. Den här metoden fungerar ju endast så länge man upprätthåller dieten. För att fasta krävs en hel del disciplin och det handlar om att begränsa kroppens matintag till mindre än essentiellt. Är periodisk svält en livsstil man vill upprätthålla hela sitt liv?

Bantning på detta sätt är ett utav de mest ohälsosamma sätten man kan göra det på. Jag hävdar inte att forskningen har fel, det är mycket möjligt att periodisk fasta kan förbättra kroppshälsan på flera sätt. Däremot syftar jag på att den psykiska hälsan kan försämras avsevärt mycket! Mat är en njutning och att ständigt avhålla sig från denna njutning är knappast sunt. Att leva efter maten är inte ett hälsosamt liv! Jag skiter egentligen i vilka substanser som “stimuleras” av dieter som denna, för själva principen är helt absurd! Mat är gott och det ska man äta för att leva. Man behöver ingen “regelbok” som nämner när, hur och vad man får äta för att må bra. Bra mår man när man äter det man känner sig sugen på, när kroppen vill ha det och i den mängd man behöver!

antidiet

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Måltidsbarer på ett friskt sätt

September 4th, 2013

OBS: varning för triggande inlägg. känner ni att ni lätt blir triggade rekommenderas det att scrolla förbi detta inlägg.

Måltidsbarer kan ha en triggande effekt för ätstörningar. Strävar man efter att gå ned i vikt är man mottaglig för alla möjliga tips och dieter som kan hjälpa en att lyckas med ätstörningens målsättningar: minskat totalt energiintag för viktnedgång. Eftersom måltidsbarer lätt kan tas som “måltidsersättningar” med lågt kaloriinnehåll och hög proteinhalt löper det en stor risk att de med ätstörningsproblematik börjar missbruka dessa. Det är lätt att börja hoppa över måltider och istället mumsa på goda nyttiga chokladbars med lägre energiinnehåll. Det står till och med på barerna att de inte ska användas av personer med ätstörningsproblematik.

I min mening är de dock fantastiskt goda, vilket gjorde det ännu lättare att välja dem framför vanlig mat under svälten. Men nu, när jag äter ordentligt med vanlig mat och inte svälter längre, har jag börjat blivit sugen på att ta en sådan bar emellanåt. Det är ju ett kanonbra mellanmål att ha i väskan och ibland har jag tight mellan jobb och träning. Här om dagen kom jag över en drös måltidsbarer på extrapris på apoteket, så nu äts de inte i syfte att ersätta måltider och få i sig mindre kalorier – nu äts de i syfte om att få i sig tillräckligt innan/under/efter träningar. Det känns inte triggande alls!

Måltidsbarer är till för att ätas som extra kosttillskott/mellanmål och inte ersättning av huvudmåltider!

IMG_1083red

*Mums* så goda de är! (Dock dyra)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ätstörningar av många olika faktorer men liknande beteende

July 15th, 2013

Många olika faktorer triggar igång ätstörningar hos olika individer. Det är förmodligen ingen nyhet. Oftast är det flera faktorer i kombination med varandra som gör att händelser eller beteenden mynnar ut i ätstörningsproblematik. Jag skriver mycket om samhällets påtryck och medias uppmaningar här på bloggen, men det är många fall där de inte alls varit avgörande. Det behöver inte vara en strävan efter idealkroppen eller extra hälsosamma matvanor som triggar igång en ätstörning. Ätstörningar är ju en form av självdestruktivt beteende. En plåga, där man plågar sig själv för att man tror sig må bättre av att må sämre. Det är hemska monster som infinner sig i huvudet och mörker vardagen. Det viktigaste är inte alltid att vara smal, utan det viktigaste blir så småningom att må dåligt.

Däremot för att man ska diagnostiseras med ätstörningar som Anorexia Nervosa, eller Bulimia Nervosa finns det kriterier som måste uppfyllas. Det är beteenden som är gemensamma för de allra flesta som insjuknar i ätstörningar. Detta handlar om överdriven utseendefixering och kontroll. Kontrollen är nog det mest omfattande beteendet som yttrar sig vid ätstörningsproblematik. Kontroll över mat, kontroll över energiintag, kontroll över vikt och detta ska ge en kontroll över sig själv och sitt liv.

Många kanske tror att alla som är underviktiga eller har konstiga matvanor lider av ätstörningar. Men sådant är inte fallet. Det finns flera sjukdomar som kan leda till att man äter dåligt eller genomgår stora viktförändringar. För att det ska röra sig om någon ätstörning bör man ha det där “Nervosa” som betyder nervositet. Alltså ångesten. Ångesten över att äta eller inte kunna kompensera. Ångesten över att misslyckas och tappa kontrollen. Kontrollen över sig själv och livet. Ätstörningens kontroll och helvetets ångest.

En person som äter överdrivet hälsosamt, utesluter livsmedel, räknar kalorier, kompenserar eller blir underviktig behöver alltså inte ha en ätstörning. Men dessa beteenden kan mycket lätt trigga fram ätstörningar och därför är det ingenting som jag någonsin skulle rekommendera till någon. Det är extremt lätt att ett beteende leder till de andra och sedan lockar man fram spöktankarna och rätt vad det är har man satt sig i träsket. Nog kan man tänka “det händer aldrig mig, jag skulle lätt kunna börja på att äta normalt igen”, men tror ni inte att vi som fallit dit haft precis samma tankegång? eller?

Innan jag fick min anorexi var jag stört nog avundsjuk på de som hade sjukdomen. “De kunde ju vara smala och äta lite utan att behöva pina sig ifrån maten” tänkte jag. Jag ville ju också vara smal, men jag tyckte ju om mat så mycket och kunde inte hålla mig från hungern. Men “fick man anorexi så kunde man göra det, så lyckades man med det så var det bara att äta normalt sen igen.”. Någon månad senare hade jag BMI 14 och aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag hade ingen kontroll och jag kunde inte börja äta längre. Jag var mager och tyckte inte att jag hade en snygg kropp, men ändå ville jag bli smalare och fortsätta det destruktiva.

I de allra flesta fall börjar anorexia i någon form av bantning. Det finns även fall där det utlöses av helt andra faktorer som någon tragisk händelse i livet. Hur den börjar är olika, men det finn många varningssignaler, och när man väl dragits in i det så är beteendena mycket lika. Vilka faktorer påverkade dig? 

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Två år sedan och aningslös inför vilket helvete som jag var påväg in i.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Förbränn kalorier och bli sommarsnygg”

July 9th, 2013
  • Beach body
  • Healthy eating
  • Lose belly fat
  • Diet
  • Burn calories

Dessa är vanliga sökord på sökmotorn Google. Har du någon gång använt dig av dessa?

Inför sommarsäsongen är det flera personer som börjar fundera på hur de kan förändra sin kropp för att se snygg ut på stranden. De vill äta hälsosammare, kanske börja med någon diet, träna bort fettet och få den där kroppen som hälsotidningarna utlovar. Egentligen vill jag inte påstå att det är fel att träna och förändra matvanorna för att vinna lite större självförtroende. Det är optimalt att trivas i sin kropp. Men om det är så pass många människor som ändå genomgår detta tankemönster, där de vill bli smalare och mer vältränad, så är det kanske inte fel på deras utseende i grunden utan deras uppfattning om den. Det ska inte behöva vara så pass många som vantrivs i sina kroppar! Då har samhället misslyckats brutalt med att bygga upp en stark människa.

De flesta söker efter en hälsosam livsstil, men då blir jag konfunderad hur det kan vara bantnings- och fettförbränningsmetoder som dessa personer introducerar i sitt liv. Det är inte kolhydraterna, fettet eller köttet i maten som är anledningen till en osund kropp, utan det är valet och mängderna av dessa ämnen. En hälsosam livsstil uppnås inte genom att utesluta ämnen eller införa strikta begränsningar. För att få en snygg och sund kropp handlar det inte heller om att besöka gymmet dagligen eller tillbringa timmar på crosstrainern. Det är lätt att ta sig vatten över huvudet när man väl bestämmer sig att “denna sommar ska jag bli smal” och man börjar studera olika metoder för detta. Dessa metoder fungerar oftast bara till en början och sedan når man den punkten där man “misslyckas” och ger upp. Sedan finns det också den andelen som drabbas av ätstörningar när dessa bantningsmetoder går för långt.

Alla förtjänar att trivas i sin egen kropp och det är inte fel att se över sin livsstil för att uppnå detta. Men en hälsosam livsstil och snygg kropp uppnås inte genom att tillta olika bantningsmetoder eller överdriven motion. En hälsosam kropp får man genom att äta en balanserad kost och motionera måttligt.

Min förhoppning är att världen börjar bli mer och mer medveten om medias påtryck och falska uppmaningar om “hur man blir hälsosammare”. Men min omgivning utspeglar något annat. Det känns som att fler och fler tror att vikt och kroppsform spelar betydligt  större roll. Konversationerna kring mat och träning ökar, samtidigt som de ätstörningsdrabbade blir fler och fler. När och hur ska samhället kunna vända denna trend innan det går på tok för långt?

Varför är det fortfarande så pass många som strävar efter att banta trots att det uppmärksammas mer och mer att en varierad och regelbunden kost är den bästa? Varför tror mänskligheten mer på media än utbildade kostrådgivare och livsmedelsverket?

Jag äter regelbundet, varierat och motionerar därtill. Jag ska inte påstå att min kropp är något att skämmas över.

Jag äter regelbundet, varierat och motionerar därtill. Jag ska inte påstå att min kropp är något att skämmas över.

Jag förespråkar alltid en rejäl frukost!

Jag förespråkar alltid en rejäl frukost!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är inte alltid en ätstörning, men aldrig sunt för en person med ätstörning

June 20th, 2013

Ibland blir man chockerad över hur mycket omgivningen tänker på mat och hälsa. Det är lätt provocerande med personer som försöker banta eller provar att gå på dieter.

Varför är det så viktigt att gå ned i vikt?

Faktum är att desto oftare vi blir påminda att tänka på ett visst sätt ju viktigare säger vi till vår hjärna att det är. Och av idag går man knappast en dag utan att läsa reklam om “hur man går ned i vikt” eller “tips för att öka fettförbränningen”. När personer i omgivningen blivit influerad av dessa uppmaningar från media, och framför allt av andra personer så sprids detta tankesätt som ett virus. 

Hur ska vi som kämpar med att bli frisk från ätstörningar inte låta oss påverkas?

Det är nu vi måste vara lite extra starka och tro extra mycket på oss själva. Vi måste veta att en bantningsdiet inte fungerar för oss. Man måste kunna separera sig själv från andras beteenden. De flesta personerna som börjar med dieter har ingen ätstörning. Men har man haft en ätstörning så kan man inte börja banta utan att falla ned i lortpölen igen (se “Man kan inte ha bara lite ätstörning“). Därmed är det nödvändigt att vara ödmjuk mot personer som bantar och att vara medveten med hur samhället uppmanar till sundare livsstil med kontrollerad kost och träning. Varje individ får stå för sina egna handlingar. Allt man kan göra som utomstående är att uppmärksamma när det blir tokigt och se till att personen i fråga är medveten om sitt beteende. Därmed är det upp till var person att ta ställning till vilket liv den vill ha. Lika så måste vi ta ställning till vilket liv vi vill ha.

Igår fick jag veta om en person som bevisligen går enligt LCHF-kosten, och ansåg att det var den diet som verkligen gett utslag. Samtalet spann vidare på olika dieter och kostvanor. Jag har hamnat i sådana situationer så pass många gånger nu sedan mitt tillfrisknande började ta fart. Jag orkar inte bry mig. Jag kan säga vad jag anser är fel och rätt, för att klargöra min ståndpunkt:

HanI’m on a low-carb high-fat diet.

Jag – And I’m on a anti-diet.

Enligt hans mening fungerar livsmedelsverkets rekommendationer för de som inte gör ett skit under dagarna. Vilket jag håller med om till viss del. Men det fungerar bevisligen även för de som är fysiskt aktiva! Skillnaden är att om man är väldigt aktiv så behöver man äta större mängd, eller extra mellanmål. Jag tror inte att man behöver införa dieter, restriktioner och kosttillskott bara för att man tränar. Jag tror att en varierad och regelbunden kost får en att må bäst i längden! Om andra personer vill banta så är det deras val. Att gå på en diet behöver inte medföra en ätstörning, men det kan lättare leda till sådant beteende. Människor kan uppleva att deras diet har gjort susen för deras välmående, och det finns ingen anledning att ifrågasätta det. Jag upplever att mina matvanor har gjort susen för mitt välmående och därmed finns det absolut ingen anledning att ifrågasätta DET.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Nöjd med din kropp – acceptera den som den ser ut

April 7th, 2013

Idag är det inte bara vi med ätstörningar som har en sådan fixering kring kropp och utseende. Det är nog en överväldigande del av mänskligheten som är missnöjd med sitt utseende och gärna försöker förändra det.

Bantning, träning och dieter. En evig strävan efter perfektion. Mått, mål och begränsningar. Det som ska hjälpa en nå fram till “lyckan”. Lyckan när kroppen ser precis ut som man vill. Lyckan när man är smalare än alla andra. Lyckan när man uppnått anorektisk perfektion.

I strävan om ett perfekt utseende , eller åtminstone en “snyggare” kropp utsätter vi oss för så tokiga saker. Vi lägger ned tid och energi på att få känna oss nöjda med oss själva, genom bantningsmetoder, tvångsmotionering och massvis med dumma tankar. Ätstörningens liv grundas i dessa beteenden, allt för att få känna sig nöjd med sig själv.

Min fråga till mänskligheten (och mig själv) blir: Varför lägger vi inte ned all denna tid och energi på att acceptera som vi ser ut här och nu?

Blir vi lyckligare av att vara smalast? Når vi perfektion efter att ha kört ett antal pass på gymmet eller gått alla dessa promenader? Blir vi renare själsligt genom att utesluta vissa livsmedel i sin kost?

Visst mår vi bättre av att motionera och röra på oss några gånger i veckan. Visst känner vi oss piggare av att äta en varierad och regelbunden kost. Jag tror även att en överviktig person mår bättre av att gå ned till normalvikt, likaså som en underviktig mår bättre av att gå upp några kilon.

Oavsett hur många bantningsmetoder vi använder oss av, oavsett hur många kalorier vi förbränner på gymmet och oavsett om vi äter vårt lördagsgodis eller inte så kommer vi inte att bli nöjd. Människan i allmänhet blir aldrig nöjd genom att följa råden i tidningsblaskorna och uppnå en överdrivet hälsosam livsstil. Det är medias syfte, för att kunna fortsätta tjäna pengar och driva verksamheten.

Jag vaknade i morse och har aldrig känt mig så snygg i hela mitt liv. Redan innan jag ställde mig framför spegeln kände jag att det var något som var annorlunda. Förmodligen har inte min kropp förändrats så mycket sedan igår, utan det var min inställning. Efter gårdagen mådde jag så fantastiskt bra. Jag var så lycklig. Lycklig över att få leva här och nu. Lycklig över att få vara jag och ha möjligheten till att få göra det jag älskar.

Varför har jag lagt ned så mycket tid och energi på att söka kroppslig perfektion? När all den tiden hade kunnat gått åt till att göra något meningsfullt, något som jag älskar, något som gör mig lycklig? Det enda sättet att egentligen bli nöjd med sig själv är att acceptera som man faktiskt ser ut.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur orkade man svälta, hur orkade man vara så sjuk?

February 24th, 2013

Hej Soela! Vilken fin blogg du har och vad intressant du skriver.. Många undrar nog just hur ett liv ser ut med anorexi och hur man tänker/handlar i olika situationer. Jag undrar hur man ORKAR hela dagar utan någon mat och vad man äter på en hel dag med denna hemska sjukdom, vilka symtom känner man när man varit utan mat? Vad gör man tex. i en situation då man ska åka o hälsa på mormor o morfar och bli bjuden på mat? Lycka till med allt och kämpa på, du är fantastiskt duktig!!
– Anonym

Tack för fina kommentaren!

Ja, hur orkade man egentligen? Jag förstod det verkligen inte heller till en början. Hur sjutton kan folk gå runt på att äta så lite och träna så överdrivet? Jag är än idag konfunderad över hur en del klarar av det så pass länge…

När man påbörjar en viktnedgång så mår man oftast riktigt bra de första kilona. Kroppen sänder ut endorfin-kickar som får en att må bra och känna lycka. Allt eftersom man fortsätter att dra ned på maten och öka träningen så avtar dessa kickar. Man söker lyckan genom att gå ned ännu mer och mer.. Har man anlag för ätstörningar eller löper risk för psykisk ohälsa utmynnar detta oftast i anorexi.

När man har fått sin anorexi har kroppen förmodligen hamnat i svält. Konsekvenserna av svält är många, både psykiska och fysiska. Det är svårt att hantera anorexins tankar, men det blir ännu svårare att tänka bra utan föda. Äter man för lite så tänker kroppen extra mycket på mat. Är man sjuk i en ätstörning så är äta sällan det man väljer.

När man ska fika hemma hos farmor och farfar uppstår det stora konflikter inombords. Vet man det en tid i förväg så kan man förbereda sig. Förbereda sig genom att äta mindre innan och “spara” sig inför den eventuella godbiten. Men när man väl ska fika så kommer man oftast på något sätt att äta mindre än man förberett sig på ändå. All tid och alla tankar går åt att äta så lite som möjligt. Det är en kamp med sig själv och ätstörningen. Det är inte “en trevlig stund hos farföräldrarna” det är en utmaning, en farhåga och ibland ett helvete att bli bortbjuden.

Från att banta, till att svälta.
Från lycka, till ångest.
Från att fika och umgås med släkten,
till att tillbringa tiden med anorexin och dess sjuka tankar.

Det går inte att orka med ett anorektiskt liv hur länge som helst. Statistiken säger också att ca 20% av de som insjuknar dör som följd av anorexin (Lancet 2000; 355: 721-722). Hälften tillfrisknar helt. 50 % blir trött på att inte orka leva, 50 % tar vägen tillbaka. Jag är trött på att inte orka. Jag vill orka leva, jag vill ha trevligt och fika, jag vill bli en av de två som tillfrisknar helt!

Are you with me?!

 

Tags: , , , , , , , , ,

De bakomliggande orsakerna

February 19th, 2013

Så många förväntningar på idag… känner du ibland lusten att svälta för att slippa alla känslor/ förväntningar? Periodvis använder jag svält för att slippa tänka och oroa mig. Har du också haft det så?
Det jag är ute efter är de bakomliggande orsakerna till din anorexi… Jag undrar om du vill ta upp det i din blogg…
Kram och glad valentin :)
– Anonym

Förväntningar, krav  och prestationer. De är faktorer som inte allt för sällan ligger bakom en ätstörning. Förväntningar på livet, krav på sig själv och prestationer i skola, fritidsintressen, sport och hemmet.

Jag ser ibland min anorexi som en utbrändhet. Jag blev utbränd på mina egna ambitioner men samtidigt var det dessa som också gjorde mig friskare. Min extrema vilja till att bli bättre än många andra i livet, visa alla hur högt jag kunde nå och sedan leva ett liv i lyx.

De bakomliggande orsakerna är fler än höga ambitioner och krav. Varför man får just en ätstörning är oerhört kontroversiellt och det finns så många faktorer som tillsammans har bidragit till sjukdomen.

  • Höga ambitioner i skolan
  • Duktig dansare
  • Smal midja
  • Uppmärksamhet
  • Kontroll
  • Vara duktig på något
  • Att få bli vördad om
  • Ärftlighet
  • Bantning
  • Nyfikenhet
  • Förhållande
  • Låg självkänsla (men högt självförtroende)
  • Endorfinkickar
  • Kul med siffror och att räkna
  • Brist på annat intresse under sommarlovet 2011
  • Depression
  • Självförstörelse
  • Få vara “liten” igen utan alla krav (som jag själv hade)
  • Ett rop på hjälp
  • Missnöjdhet med livet

Idag känner jag ibland lust att svälta. Oftast är det när saker och ting går åt h*lvete för en, eller när man inte orkar med sig själv och allt man vill göra. Svälten lockar även de dagar som jag ätit mer än jag brukar, men det är ångesten som talar. Ångesten lyssnar jag sällan på. De allra flesta gångerna som jag känner för att falla tillbaka är de gånger som jag undermedvetet har ätit för lite – det är då jag blir trött och inte orkar med!

Idag är jag starkare än innan och jag vågar satsa på mig själv på riktigt. Inte pressa mig själv, utan tillåta mig att både göra misstag och framsteg. Det är viktigt att jag får utvecklas och därför har jag fortfarande höga ambitioner, men det ser jag inte som något negativt. Nu vågar jag hantera felsteg och jag en hel del av dem i bagaget också. Det är fascinerande över hur mycket jag har förändrats som människa genom anorexin, jag har blivit starkare, mer insiktsfull, gladare och ödmjukare som person. Jag uppskattar små saker mer och jag vet vad jag värderar i livet. Alla har rätt att få uppskatta livet, alla har rätt att få göra det som får dem att må bra av! Ingen svält hjälper en att uppnå ens ambitioner, ingen ätstörning gör en gladare!

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp