“Jag och min ätstörning”

July 6th, 2014

Så, här sitter jag, med tårar i ögonen och är hukad över toalett stolen. Flera år har jag kämpat med ätstörningen, men fortfarande får den mig att göra dessa sjuka saker. Varför åt jag allt godis? Jag skulle ju bara ta några. När jag tagit några kunde jag lika gärna ta fler – det var ju så gott! Men det blev för mycket.. Jag åt tills jag mådde illa och ännu en gång fick jag släpa iväg mig till toaletten för att försöka tömma magen på alla de godheter jag lyckats hetsat i mig. Vilket misslyckande! Tillbaka i samma sjuka mönster, som alltid – kommer det någonsin gå att bryta?

Samtidigt som jag står där, hukad över toaletten med fingrarna i halsen vet jag att det inte slutar här. Kalorierna har kroppen säkert redan hunnit tagits upp, så de måste förbrännas.

Jag sköljer av mig snabbt, dricker lite vatten, tar ett tuggummi och gör mig redo för att hoppa på nästa buss mot gymmet. Planen är att förbränna ca 500 kcal, då kan jag känna mig lugn över min godishets. Men redan när jag stiger utanför dörren känner jag hur orken har sugits ur min kropp – den är inte i form för ett hårt träningspass.

Jag tvingar iväg mig till gymmet. Allting går segt. Egentligen vill jag inte detta, men det känns som att jag måste. Annars kommer vikten att gå upp massa. Jag förstår inte varför jag åt allt det där. Nu måste jag träna bort det.

Jag orkar inte springa. Jag försöker köra andra konditionsövningar, men kroppen är trött. Jag lyckas bara förbränna ca 100 kcal och sedan beslutar jag mig för att ge upp på cardio och styrketräna lite istället. ”Muskler förbränner mer än fett” sägs det ju, så jag kan försöka skaffa mig massvis med muskler nu. Varför utsätter jag min kropp för detta?

Hungern börjar smyga sig på och jag blir påmind. ”Fan, jag vill ju inte äta. Har ju redan ätit för mycket.” lyder första tanken. Sedan slår det mig att ”Nu har jag ju tränat, jag vill väl inte bryta ned mina muskler? Klart jag ska äta, men det bör vara något proteinrikt!”.  Jag börjar med att ta en proteinshake, men inom kort tid blir hungern så pass påtaglig att ätstörningen ger med sig och jag äter ordentligt med mat. Det är skönt att vara mätt och belåten, det kändes som att kroppen behövde detta, men ändå kunde jag inte hindras från att slås av tanken ”Fan, jag som redan ätit för mycket…” . Nu planerar jag in att träna massa imorgon också, kanske hinner jag med en promenad innan läggdags dessutom (?).

Tankarna får aldrig ro. Jag åt lite för mycket godis och sedan gick resten av dagen ut på att kompensera för det. Så här lever jag. Så här ser mitt liv ut. När det är bara jag och min ätstörning.

OBS: denna text skrivs i ”jag-form” utan att specifikt syfta på mig själv. Texten är ämnad att ge en bild över hur ätstörningar kan yttra sig genom kompensation och hur tankarna kretsar i den drabbades huvud. Det är såhär cirkeln kan utforma sig och antingen repeteras dagligen, flera gånger per dag eller vid enstaka tillfällen; då och då. Oavsett frekvens är det ett sjukt beteende och ett mönster som är extremt svårt att bryta.

IMG_2446

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Vad hjälper/hjälpte?

May 14th, 2014

Idag hade jag den fantastiska möjligheten att dela med mig av min erfarenhet utav Anorexia Nervosa på en konferens med den Svenska Psykiatriföreningen. Där deltog skötare från hela landet. Detta var första gången jag höll ett sådant föredrag och jag förvånade mig själv över hur lugn jag var – det var faktiskt roligt! Detta vill jag definitivt göra fler gånger.

Konferensen handlade om “Vad hjälper?/Vad hjälpte?” och jag tänkte dela mig även till er, lite utav det som sades där.

Min behandlings resa för anorexia  var det jag främst delade med mig utav. Jag gjorde ett urval och fokuserade på året som jag var som sjukast. Det var sista året i gymnasiet.
behandlingsresa

Det viktigaste var ändå att lyfta fram faktorer som är viktiga för ett tillfrisknande:

  • Bemötande
    Att bli tagen på allvar samt uppmärksamma sjukdomen och dess skadlighet.
    Att visa förståelse och inte verka kritiserande eller ifrågasättande.
  • Fokus på rätt saker
    Att inte generalisera. Att se varje patient som individ och anpassa efter dennes behov.
    Det handlar även om att inte enbart fokusera på maten och vikten, utan även på tankarna.
  • Konsekvent
    Att hålla sig till det som sagts och inte ändra sig.
    Det orsakar bara mer förvirring och osäkerhet.
  • Regelbundenhet
    Att upprätthålla arbetet regelbundet för att det ska gå framåt (inte ställa in avtalade träffar).
    Annars får man hela tiden börja om och tiden dras ut.
  • Familjesituation
    Att anhöriga ska ges möjlighet att anskaffa sig nödvändig kunskap för att stötta på bästa sätt.
  • Rimliga aktiviteter
    Förbjuda rent av farliga saker som t.ex. träning, men uppmuntra till annat som ger energi och håller en på livsbanan.
  • Framtidsvisioner/mål
    Att ha någonting att se fram emot, en motivation att jobba för, en målsättning för att bli frisk

Vad tror ni hjälper?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Frida ökar klädstorleken

May 7th, 2013

Som ni som följt min blogg och läst de tidigare liknelserna mellan Frida och Ofelia, kanske förstått så är det nu dags att följa upp sjuka Ofelias berättelse med friska Fridas.

Frida har alltid varit ganska smal. Det är inget hon har tänkt på särskilt mycket förutom när folk har kommenterat det. Det var längesedan Frida vägde sig. Kanske var det vid senaste obligatoriska hälsokollen i högstadiet? Ibland kan Frida också ha barnkläder. Det tycker hon är lite pinsamt. Knappast att hennes vänner ens skulle komma på tanken att gå runt i barnkläder. Hon har ingen aning om vilket klädstorlek de andra har, det har hon aldrig behövt bry sig om heller. Bara när hon velat köpa ett klädesplagg i present någon gång, men inte av någon annan anledning.

För någon månad sedan hade Frida hittat ett par byxor, vårfräsha jeanstights, på rea som hon blivit helt förälskad i. Dock var de en storlek större än hon hade. Frida tänkte att det är dags att hon lägger på sig lite till, så kanske hon kan ha dem till våren.

Idag klev Frida upp, kollade ut genom fönstret och kände att det var dags för de där grå jeanstightsen att åka fram. Hoppas att de inte hänger som löst skinn längs benen (!). När Frida fått på sig byxorna ställer hon sig framför spegeln och inspekterar formen. FORMEN, hon har fått form! WOW, vilka fasta lår hon har som kan fylla ut dessa tights. WOW, vilken rumpa hon har fått som avskiljer sig från låren.

Frida har under de senaste månaderna fått upp aptiten. Hon började gå på gym 2-3 gånger i veckan, men det har också blivit en och annan pizza efteråt. hehe. Frida är riktigt glad över att hennes nya vårfräsha byxor sitter bra på hennes kropp. Hon känner sig snygg och inte alls lika barnslig längre. Äntligen börjar hennes kropp på att växa upp till samma storlek som hennes vänner.

Frida fortsätter dagen med sin älskade frukost och ett starkare självförtroende!

(Till skillnad från Ofelia)

IMG_9294red

Tags: , , , , , , , , , , ,

Ofelia vill läsa om träningstips och se matbilder

April 12th, 2013

Ofelia loggar in på hennes instagram på väg hem från skolan. Där ser hon först några mumsiga matbilder med fräsh frukt och grova brödskivor. Ofelia tänker på vad hon åt till frukost. Hon åt mer än dessa tjejer (!). “Shit vad tjock jag är”, skriker en tanke i hennes huvud. Samtidigt bestämmer hon sig för att äta mycket nyttigare än hon redan gör. Trots att Ofelias bröd redan är så grovt och fiberrikt som det är nödvändigt, så verkar alla andra tjejer äta mycket “nyttigare”. Ofelia vill vara nyttig. Ofelia vill vara smal och vältränad.

På Ofelias matlista står det 1 msk sylt till gröten. Sylt känns onyttigt. Sylt innehåller massvis med socker. Varför ska hon äta sylt?! När Ofelia ser bilder på andras grötfrukost med färsk frukt får hon ångest. Varför åt hon sylt till gröten i morse?! Äcklig jäkla sockrig kalori- sylt. Alla andra tjejer verkar vara så mycket mer hälsosam än henne. Ofelia vill också vara hälsosam. Ofelia är underviktig och Ofelia har länge haft anorexi.

Trots att dessa bilder triggar igång något hos henne så glädjs hon åt dem. Hon vill ju så himla gärna se smal och fit ut, precis som alla de tjejer som lägger upp kroppsbilder på sig själva från gymmet. Nu vill hon också träna. Träna och äta hälsosamt. Träna mycket och äta nyttigt (=träna överdrivet och äta för lite). Ofelia har träningsförbud. Ofelia är underviktig och Ofelia har ätstörningar.

Varje dag på vägen till och från skolan brukar Ofelia surfa runt på olika sociala medier. Där har hon vänner som heter allt ifrån “Friskfrånanorexi” till “Tränatillsdudör” och “Ätanyttigareänhälsosamt”. Det är underhållande att få inspireras av dessa personer och deras kunskap om hur man mår bättre. Hur man mår bättre? Ofelia är sjuk.

När Ofelia kommer hem gör hon i ordning en liknande grötportion som en annan tjej på nätet. Denna grötportion var mindre än Ofelia bör äta, men de andra tjejerna klarar sig på denna mängden då måste hon också göra det. Efter måltiden vill Ofelia träna. Hon kollar på magen i spegeln och jämför med de andras fitness. Hon vill också vara smal så hon går ut på en powerwalk. De andra tjejerna powerwalkar OCH gymmar. Ofelia är underviktig. Ofelia har träningsförbud och Ofelia är sjuk.

Det är anorexin som glädjs över att läsa dessa inlägg och få se dessa bilder. Det är ätstörningen som triggas igång. Ofelia som mår inte bättre. Ofelia blir inte frisk.

Vad gör Frida när hon läser uppdateringarna på Twitter/bloggar/Instagram?
Läs om det imorgon!

Tags: , , , , , , , , , ,

Frida vid vägning

March 26th, 2013

I morse publicerade jag Ofelia vid vägning. En del kanske känner igen sig i berättelsen om henne. Nedan har vi Fridas tankar kring vägning. Förhoppningsvis kan ni på ett sätt relatera till detta och se en viss skillnad.

Frida har varit och vägt sig hos skolsyster idag. En sådan där “hälsokoll” som alla måste göra i grundskolan. Många av Fridas kompisar diskuterade efteråt allas vikt och längd. Frida kommer inte riktigt ihåg vad det var hon vägde, men skolsyster sa inte att det var några konstigheter i alla fall. Det hade inte Frida förväntat sig heller. Hon ser väl ut som hon alltid har sett ut. Däremot var hon glatt överraskad över att hon har vuxit 1,5 centimeter! Det hade hon inte kunnat tro! Kanske är det för att hon ätit OCH rört på dig mer på senaste tiden. Tre träningpass i veckan och en rejäl frukost kanske har gjort sitt. Nu är hon inte längre kortast i klassen.

Frida ser fram emot lunchen nu. Då ska hon äta en rejäl portion och ladda inför kvällens träning! Några tjejer påstår att de inte tycker om maten, men Frida tycker att det bara är löjligt. “Alla älskar väl pannkakor med sylt(?!)”, dessutom får de alltid en liten glass till efterrätt på hennes skola – MUMS! Undra om hon kan växa lite till? 

Tags: , , , , ,

Ofelia vid vägning

March 26th, 2013

Detta speglar hur den sjuka Ofelia reagerar inför en viktkoll. I eftermiddag kommer ni att få läsa hur Frida hanterar en liknande situation i hennes friska liv.

Idag ska Ofelia på behandlingsmöte. Det är invägning. Det är ångest. Vad kommer siffrorna säga? Vill hon verkligen veta? Ja, det vill hon.. Men hon VET att hon har gått upp. Det känner känner hon. Det syns i spegeln. Hon måste ha gått upp efter allt äckligt sött energi-godis hon har proppat i sig. 

Ofelia känner sig riktigt nedstämd. Hon vill inte behöva svälta igen, men efter idag, efter siffrorna på vågen så kommer ätstörningen att tvinga henne. Egentligen vill hon bli frisk, och att svälta kommer inte att hjälpa… Men ångesten.. ångesten kommer att vara brutal. Hon kommer att behöva tvångsmotionera ikväll för att kunna dämpa den. Gärna lite innan också. “Kanske ska jag passa på att gå istället för att ta bussen?” lyder tankarna i hennes huvud. 

Frukosten var mättande. Nu känner sig Ofelia tjock på riktigt! Spegeln hjälper inte heller. Kläderna sitter tightare. Om vågen visar upp.. om hon har gått upp… då blir det hej svält, hej ätstörning och hejdå liv.

Tags: , , , , , , ,

När man var som sjukast 1.2

March 4th, 2013

Detta är en uppföljning från Hur var det när man var som sjukast?.
Tidigare besvarade jag frågan om Hur mycket jag åt .

Hur mycket motionerade du?

När jag insjuknade tränade jag flera gånger i veckan. Men när jag var som sjukast hade jag ju träningsförbud. Jag ifrågasatt det inte heller, för jag visste att jag bara bröt ned min kropp. Energin fanns inte för att ha överskott till att träna, men ändå försökte man förbränna lite extra hela tiden.

Jag är rädd att trigga genom att skriva ut exakt hur mycket jag motionerade. Så istället för att berätta min historia så berättar jag om Ofelia.

Ush, vad mätt jag blev på skollunchen” tänkte Ofelia och fick panik. De andra vännerna fortsatte mot cafeterian medan hon själv gick in på närmaste handikapptoalett för att göra sig av med ångesten. Hon kräktes inte, det brukar hon inte göra. Hon kollade på sig själv i spegeln, upp med tröjan, såg magen, fällde några tårar, ångesten var enorm. Försökte få ur sig så mycket som möjligt “den naturliga vägen” för att känna sig tommare. Sedan ställde hon sig återigen framför spegeln. Denna gång var det ätstörningen som hade tagit över.

Efter 5-10 min med styrketräning på handikapptoaletten kunde Ofelia normalisera humöret. Ångesten fanns kvar, men den var inte outhärdlig. Hon hade inte förbränt tillräckligt men hon var trött i armar och ben – “kanske gick energin åt till att bygga muskler?”.

Vädret var soligt – “tur då kan jag gå till busshållplatsen i stan!”. Efter skolan tog sig Ofelia en 15 min promenad till bussen och när hon väl hoppade av bussen tog hon en 5 min omväg hem. Det var ätstörningen som fortfarande skulle förbränna lunchen OCH förbereda inför middagen.

Väl hemma lade sig Ofelia på sängen och kände värken i kroppen. Hon orkade inte. Egentligen var det sjukt, det hon gjorde. Men hon hatade mättnaden och ska hon äta så ska hon bygga muskler. Bygga muskler. Muskler av luft. Musklerna blev till luft..

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hur var det när man var som sjukast?

March 1st, 2013

Jag undrar hur en dag kunde se ut för dig när du var som ” sjukast” från morgon till kväll?! Hur mycket åt du? motionerade? vägde? sov? räknade? skötte magen, som du skrev i ett tidigare inlägg att det var betydligt mer normalt nu en förr, behövde du gå på toaletten när du inte åt så mycket, drack du mycket och vad i så fall, typ vatten/mjölk?! Frös du konstant eller var de bättre vissa dagar, kunde du gå i skolan och hur reagerade folk runtomkring dig?
– Anonym

Den här kommentaren skulle jag jätte gärna vilja besvara på en gång. Dock är det så pass många frågor att svaren skulle bli en hel bok.  Men jag vill jätte gärna ge er en bild av hur det var för mig. Jag tror att många kan känna igen sig och förhoppningsvis ta lärdom av min historia.

För att besvara “hur en dag kunde se ut för dig när du var som ” sjukast” från morgon till kväll?!” , så kommer jag att dela upp varje fråga och skriva det som en “berättelse”. Första delen publiceras ikväll om Hur mycket jag åt.

Tags: , , , , , , ,

Skillnaden på sjukt- och friskt liv.

February 23rd, 2013

I början på veckan undrade jag Vad är egentligen friskt?. För att lättare kunna besvara frågan skrev jag en berättelse om Ofelia Offer av anorexin samt Frida Frisk från anorexin. De är båda tjejer som vill känna sig nöjd med sig själva. Det finns en tydlig skillnad i hur de lever deras liv, men man kan också se en del likheter.

Ofelia har stora sömnsvårigheter och börjar alltid dagen tidigt på morgonen, men blir sedan väldigt trött och behöver vila flera gånger under dagen. Hon motionerar för att hon måste och inte för att hon mår bra utav det. För stunden mår hon bra över det, det är anorexins sätt att belöna henne. I det långa loppet mår hon sämre av det och det är anorexins sätt att få makten.
Frida är trött när hon vaknar och vill gärna sova mer. Hon är aktiv under dagen, tränar några gånger i veckan och sover gott på natten.

Ofelia gruvar sig inför frukost, men precis som Frida så är hon egentligen hungrig. Ofelia har bara fått för sig att det är obehagligt med mat i magen. Maten gör henne tjock, och tjock är det sista som hon vill vara. Morgonen är därför en pina för Ofelia, varje måltid känns egentligen hemsk. Hon måste ha flera inre konflikter och lägga fram många argument innan hon kan övertala anorexin att hon får äta lite grann i alla fall. Det som hon alltid äter – med minst antal kalorier!
Frida börjar alltid morgonen med frukost. Hon känner hunger några minuter efter att hon har vaknat. Hon tänker aldrig på vad hon ska äta innan hon kommer in till köket. Oftast blir det samma frukost, men ibland har morsan inte handlat samma grejer och då tar hon det som finns.
Frida vill ju också vara smal, men hon skulle aldrig hoppa över frukosten. Hon vet att frukosten inte gör henne tjock, frukosten gör att hon kan koncentrera sig i skolan och orka hålla humöret uppe fram till lunch.

Ofelia tillbringar många timmar av dagen liggandes på sängen, eller tränandes på golvet. Hon söker perfektion, hon söker magerhet, viktnedgång och glädje. Hon vill bli nöjd med sig själv och anorexin är vännen som ska leda henne till lycka.
Frida lever ett vanligt tonårsliv. Hon kollar ofta på sig själv i spegeln och önskar att en del saker såg lite annorlunda ut. Egentligen vet hon att hon inte är ful, men vem vill inte vara perfekt? Egentligen vet hon också att ingen är perfekt, och då behöver inte hon heller vara det.

Ofelias vardag är konflikt med anorexin. Det är kalorier plus minus noll, det är vila, träning och tårar. Ofelia känner inget behov av att träffa vänner – de förstår ändå så inte. Ofelias föräldrar vandrar runt med en konstant oro över vilka makter ätstörningen kan ha över deras enda dotter.
Fridas vardag består av skola, vänner och fritidsaktiviteter. Hon har läst lite om kalorier i någon tidning, men förstår inte hur man vill lägga ned tid på att räkna dem när man har fullt upp med att räkna mattetalen på planeringen. Frida går inte upp i vikt – tror hon. Hon är i alla fall inte överviktig och har aldrig varit det, så det finns ingen anledning att “räkna kalorier”.

Ofelias liv går ut på att hålla sig ifrån hungern och förbränna maximalt med energi. Ofelias lycka uppnås genom viktnedgång. Hon tänker konstant på mat och träning. Det är delvis kul, men ibland blir hon trött på alla de tankarna.
Frida känner sig kanske inte lycklig alla gånger, men hon kan ha kul tillsammans med andra och trivs med sig själv. Hon tänker bara på mat då när hon blir hungrig eller extra sugen på något.

Ofelia är sjuk och Frida är frisk. Det finns så många fler “typiska” skillnader och likheter, detta är endast ett fåtal av dem.

Jag märker hur mitt liv blir mer och mer som Fridas. Tankarna kring mat finns kvar, medvetenheten om kalorierna och en vilja att förbränna. Det är spåren efter anorexin som sitter i. Om jag väljer att fortsätta leva som Frida så kommer de så småningom att lossna. När de lossnat är jag helt frisk. Därför väljer jag att ignorera anorexin för att kunna leva fri!

Tags: , , , , , , , ,

Frisk från anorexin

February 20th, 2013

Frida har aldrig haft någon ätstörning, men ibland önskar hon att hon var lika smal som modellerna i topmodel. Frida är ganska kort i rocken och hon vet mycket väl att hon ändå inte kan se ut som dom. 

Morgonen börjar alltid segt. Alarmet får ringa minst tre gånger innan Frida pallrar sig ur sängen. Därefter känner hon ett litet sug i magen och skulle knappast missa att äta frukost. När hon har klätt på sig går hon raka vägen till köket, tar ut yoghurten i kylen och morsans nya flingor från skåpet. Hon sätter rutinerat på te vattnet medan hon brer sig en macka. Frida äter alltid yoghurt med flingor och en macka till frukost. Ibland blir det två eller kanske till och med tre mackor. Hon tänker inte på hur många hon äter. Det hon vet är att hon inte lämnar köket hungrig.

Idag var Frida hungrig. Hon hade tränat igår och somnade utan att hinna äta något mer än några frukter och en chokladbit efter träningen. Frukostmackan åt hon upp samtidigt som hon tömde upp te-vattnet. Då gjorde hon sig två nya som hon sedan mumsade i sig i lugn och ro tillsammans med yoghurten. Idag blev det alltså tre mackor som Frida ville äta.

Därefter besökte Frida badrummet för sminkning. Hon målade på som vanligt med lite extra puder på näsan. Näsan har hon aldrig gillat. Den sticker ut som en häxnäsa tycker hon. Dessutom är den alltid blank! Frida gör sitt bästa för att dölja det, sedan får det vara. Hon har inte tid att klaga mer över den för sig själv. Hon är ju rätt så snygg ändå!

Under skollunchen tar några av Fridas kompisar endast knäckebröd. De påstår att de inte gillar stuvade makaroner och falukorv. Frida älskar korv och makaroner – speciellt stuvade! Så hon tar till och med två portioner. Om de andra äter något mer än knäckebröd lägger Frida inte märke till, hon har fullt upp med att mumsa i sig av hennes älsklingsrätt.

På eftermiddagsrasten springer två av Fridas kompisar till skolcafeterian för att köpa sig en cola och chokladbollar. Frida tillbringar rasten med att prata med vänner ifrån parallellklassen. Hon har det trevligt och ser fram emot kvällens tjejmiddag med tacos och några glas vin. När vännerna kommer tillbaka med deras godbitar så får Frida smaka en tugga – det var gott! Men Frida är inte mer sugen än så. Kanske att hon tar några tuggor till för att det är gott, men annars kan det få vara till en annan gång.

Ibland försöker Frida äta lite mer hälsosamt, så som de skriver om i tidningarna. Men Frida glömmer oftast bort att äta annorlunda. Hon tycker om att äta som hon vill, då känner hon sig gladare och kan fortsätta tänka på viktigare saker i livet.

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp