Min behandlingsresa för anorexia

November 22nd, 2013

Jag skulle gärna vilja läsa vad du gick för behandling för din anorexia. Var du inlagd? När började du träna igen eller har du aldrig lagt av? Kram Camilla

Antagligen har det dykt upp en del funderingar kring hur min behandling och vård av anorexian sett ut sedan detta inlägg. Det mesta från min behandling finns under fliken”Behandling” i högerspalten, men i detta inlägg följer en sammanfattning över hur min behandlingsresa av anorexian har sett ut:

Steg 1 – Uppmärksammandet
Mina föräldrar gav mig en varning i slutet av sommaren 2011 “visa att du kan äta ordentligt nu, annars skickar vi dig till hälsocentralen för en koll om två veckor och ingen träning tills dess.”.

Steg 2 – Hälsocentralen
Beskedet från läkaren på hälsocentralen löd “BMI 17 men inte så farligt, föräldrar oftast oroliga. Ätstörning? Knappast!”. Därav fortsatte jag med mina joggingturer men blev begränsad till att endast träna på friskis och svettis till jag gått upp ca 3 kg.

Steg 3 – Skolsköterskan och kuratorn
Varje vecka vägde jag mig hos skolsyster för att se att vikten inte gick nedåt. Dock manipulerade man med tyngre kläder, prylar i fickorna och dricka vatten. Samtidigt tog jag självmant kontakt med en kurator hos Ungdomsmottagningen för jag märkte att jag inte mådde bra och det blev jobbigare hemma.

Steg 4 – Första kontakten med länsenheten för ätstörningar
Mina föräldrar var inte dumma i huvudet, och egentligen var inte jag det heller. När vikten visat att jag gått ned några ytterligare kilogram hänvisade skolsyster oss till att kontakta Länsät i Gävle. Efter en två veckors praktik i England mådde jag som värst hittills. Tanken var att jag skulle åka till Gävle regelbundet 1-2 ggr/vecka och undertiden föra matdagbok, men eftersom jag var begränsad och ville inte missa skolan samt att min behandlare inte alltid kunde ses blev det inte riktigt någon kontinuitet.

Steg 5 – Inläggning?!
Jag hade nåt mitt lägsta BMI efter hösten 2011 och låg i riskzonen för inläggning. Under ett av mina vanliga besök märkte jag att något var på tok. Läkaren och min behandlare var dock väldigt diskreta med att uttrycka orolighet. Pulsen var väldigt låg och jag fick remiss till hälsocentralen för att göra ett EKG-test omgående. Jag kommer ihåg hur läkaren på länsät frågade om jag kände mig yr eller om jag ville att de skulle skicka mig med taxi. Jag förstod inte varför, jag kände mig helt normal, jag kunde åka tåget hem.

Steg 6 – EKG-test på hälsocentralen
Med remissen i hand kom jag till min hälsocentral för att göra testet. Där vägrade de genomföra testet utan att ha en av deras läkares omdöme, trots remiss och telefonkontakt med läkare i Gävle som meddelade att tillståndet var kritiskt så fick jag höra “ja, du ligger på ett BMI 16 vilket är ganska lite, men du är ju ganska liten byggd. Jag kan inte göra något förrän jag har haft en läkare här kolla på detta först“. EKG-testet fick jag vänta en dag med och då var det för sent. Sedan bytte jag hälsocentral!

Steg 7 – Kan jag flyga?
En vecka innan det var dags för mig och min familj att fara på utomlandssemester i Thailand kom de på att jag kanske inte är i lämpligt skick att flyga. Det blev akuta provtagningar på sjukhuset som turligt nog endast visade på vätskebrist.

Steg 8 – Vändningen
Efter Thailandsresan över jul och nyår vägde jag in på min lägsta vikt någonsin. Det var nu vändningen skulle komma. Inläggning eller livet? tänkte jag för mig själv. Nu var jag less på anorexin och allt som den förstörde. Nu var det inte roligt längre. Nu var det dags för en vändning!

Steg 9 – Byte av behandlare
Strax efter att jag kommit hem från Thailand kom de på avdelningen på att det var en sjuksköterska som åkte till BUP i min stad varannan vecka, och då kanske det var lämpligare att byta till henne. Och det var det! Hon jobbade på ett lite annorlunda sätt, ett sätt som fick mig att börja fokusera mer på livet än sjukdomen. Dock blev det även här ingen riktig kontinuitet i behandlingen pga. frånvaro från hennes sida. Ibland fick jag träffa min gamla behandlare och ibland blev det uteblivna tillfällen.

Steg 10 – Intensivveckan
I februari 2012 blev jag erbjuden att ta del av en intensivvecka på länsenheten i Gävle, det var strax innan dess som jag började blogga. De kallade det för en utbildning där upplägget liknade dagvård. Vi var en grupp tjejer som åt mellis, lunch och mellis tillsammans på enheten och mellan måltiderna hade vi olika “pass” som handlade om alltifrån matsmältningen till kroppskännedom. Detta var en väldigt nyttig erfarenhet att ha med sig i bagaget! Även om det var väldigt jobbigt vid tillfället.

Steg 11 – Flytten efter sommaren
Jag tog studenten. Jag ville flytta hemifrån och börja plugga. Var jag redo? Mycket oro men också en stor säkerhet. Jag behövde min frihet! Hur skulle jag göra med fortsatt behandling? Kunde jag få remiss? Ville jag börja om på nytt? Väntetider och nya behandlare. Nej, jag trivdes med min behandlare. Så ofta som möjligt pendlade jag från Stockholm till Gävle för en timmes samtal med min behandlare. Även hösten 2012 var det svårt att få någon kontinuitet i behandlingen, men jag hade bloggen och jag var tillräckligt frisk för att börja träna igen.

Steg 12 – Skolhälsan
Jag valde att försöka hitta något stöd på plats och besökte en läkare hos vårdcentralen som KTH samarbetar med. Bemötandet där liknade den på hälsocentralen hemma: “Jahapp, vad är det för fel på dig då?” följt av höjda ögonbryn och ingen som helst förståelse i vad det innebär att vara sjuk i en ätstörning.

Steg 13 – SCÄ?
Det tog mycket tid och energi att pendla till Gävle, så jag beslutade mig att göra ett försök att börja på SCÄ (Stockholms Centrum för Ätstörningar) och bad om att få en remiss dit. Efter ett antal veckors väntande blev remissen nekad och strax efter detta meddelade min behandlare att hon skulle ta tjänstledigt till våren.

Steg 14 – Tillbaka på ruta 1
Alternativet nu var att återgå till min första behandlare i Gävle, vilket inte kändes helt fel eftersom vi haft kontakt till och från. Skulle jag fortsätta i behandlingen så var det att återgå till att skriva matscheman över mina matvanor och att jobba för en viktuppgång. Jag hade kommit ifrån den biten, jag kunde äta ordentligt och jag kunde äta vad jag ville. Jag hade mer ork och livsglädjen låg på topp!

Steg 15 – Prova själv
Under sommaren fick jag möjlighet att prova på hur det var utan någon behandling. Visst fanns det tuffa och mörka dagar, men i det stora hela hade jag aldrig mått så bra. Sommaren 2013 var den bästa sommaren någonsin i mitt liv! Jag hade tillräckligt med verktyg för att kunna hantera ätstörningstankarna.

Steg 16 – Avslutet av behandlingen
Vid första återträffen efter sommaren meddelade plötsligt min behandlare att det var sista träffen. Jag var inte riktigt beredd på det, men jag kände en lättnad. Jag var fri! Jag kunde sköta mig själv och ätstörningen hade inte längre makten. Jag behövde inte fokusera på vad jag åt eller hur mycket jag tränade hela tiden. Jag kunde lita på min kropp och mitt eget omdöme. Var jag redo att lämna ätstörningen till historien?

IMG_0433red

This is freedom!

 

..med att besvara den frågan får jag återkomma.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsning från en annan klok tjej

November 12th, 2013

Det är väldigt ofta som jag får fina kommentarer från er läsare som säkerligen fler kan dra nytta av att läsa. Ni säger att jag är så klok, men sedan visar ni själva vara minst lika klartänkta! Det är enormt kul att läsa och jag vill lyfta fram era tankar mer.

Kommenterat till “Rent samvete utan kalorier och socker” :

Hej! Har kommit ur min ätstörning nu och hittat en hel ny livsväg. Efter att ha börjat lyssna mer på kroppen insåg jag att socker just var en bov i dramat, min kropp tål helt enkelt inte det. Då jag försökte bli frisk tvingade jag mig ofta att äta sötsaker bara för att; för att få andra att tycka att jag var frisk och bra.

Jag har inte helt slutat äta socker, men dragit ner på sånt “tvångsmässigt ” ätande. Folk ska inte titta snett på mig bara för att jag väljer att köpa salta jordnötter eller äta friterad brieost istället för lördagssnask. Socker får just MIN kropp att må otroligt dåligt, och får mig att äta mindre av bra mat, något som jag först inte ens trodde på själv.

Att lyssna på kroppen är A och O. Min kropp tål inte kall mat och råa grönsaker på vintern, får ont i magen, så sallader går fetbort, även om det kan vara suveränt för andra. Om man gillar sötsaker tycekr jag helt enkelt det är bra att man någon gång kan käka lite chokladkaka och godis, självklart! Men det viktigaste är att man lär känna sig själv, PÅRIKTIGT och inte bara tror att man gillar eller ogillar vissa saker på grund av ätstörningen. Måtta med allt helt enkelt. Att käka 3 kg godis i veckan kan vara lika dåligt som att käka 3kg morötter varke vecka (om du förstår vad jag menar)

Alla mår bra av att äta vardagsmellanmål utan socker, så man inte blir trött helt enkelt(man kan ju ändå inte äta chokladkaka varje dag, då tappar det ju sin lyxcharm :D)! Här är ett jätte, supergott recept på muffins. Passar för mjölkallergiker, och glutenallergiker om man byter ut lite mjöl:

2 ägg
1 mosad banan
1dl havregryn
1 dl majsmjöl (vetemjöl går också om man inte är gluten, eller inte har majsmjöl hemma)
2tsk bakpulver
1 riven morot
Gärna något gott naturellt jordnötssmör, eller ett par matskedar frön/nötter

Vispa ägg och ordentligt mosad banan. Tillsätt torra ingredienser. Tillsätt till sist fint riven morot, och gärna en matsked jordnötssmör/ lite nötter. Grädda i pappersformar (6 st ungefär) i 225 grader, 15 minuter!

Perfekt efter träning, att bara ha med sig. Och söta är de också! Testa :)

En hälsning till er alla. Lär er lyssna ordentligt på kroppen och vad den är sugen på, och ta er tid att laga bra mat från grunden då ni har möjlighet, så kan man njuta av en god fryspizza de gånger tiden eller redskapen att laga från noll inte finns

Ha det bra!

– Flickanochhavet

Tags: , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bidra till bloggen

September 30th, 2013

För två år sedan erkände jag min sjukdom. Även om jag fortsatte rasa i vikt några veckor efter att anorexin upptäckts så påbörjades arbetet mot att bli frisk. Jag ville ju inte vara sjuk.. fast ändå så ville jag det. Hur kunde det vara så ambivalent? Kanske var det inte så allvarligt ändå, eller så var det det..? Det var svårt att greppa hur sjuk man faktiskt var, vilket gjorde det ännu svårare att bemöta ätstörningen. Jag behövde insikt, hjälp och något som gav mig perspektiv.

Januari 2012 startade jag upp denna blogg, i samband med att jag aktivt ville kämpa för att övervinna sjukdomen. Syftet var att ge svar på frågor jag själv hade under sjukdomen (t.ex. går man verkligen inte upp i vikt av matschemat? vad händer om man går upp några kilogram? syns det? mår man bättre?). Naturligtvis hade andra redan gett en svaren på dessa frågor, men det var inte desamma att höra det från en behandlare eller föräldrar än om man fick höra det från någon som faktiskt upplevt det. Jag behövde uppleva det, för att jag ville ge andra svaren. Och detta motiverade mig att faktiskt bemöta ångesten och ta kliven framåt.

Bloggen innehåller över 1000 inlägg om det mesta kring hälsa, ätstörningar och livet. Det är mycket tid som lagts ned, men allt har gett mig mycket energi tillbaka och det är tack vare all energi som jag får från er, mina läsare, som fått mig att fortsätta så här länge. Det har verkligen blivit ett starkt intresse för mig att hjälpa andra genom att skriva. Här sitter jag med en massa erfarenheter i ryggsäcken och då är det inte mer än rätt att ta tillvara på dessa och skapa någonting som kan nå ut till andra. Vi lär oss av varandra och jag har fortfarande mer att lära.

Jag har idéer och visioner inför hur jag kan gå vidare med mitt arbete mot ätstörningar i framtiden. Trots ett betydande mängd läsare tjänar jag inga pengar på att blogga. Jag försöker hålla mig undan allt för mycket reklam, för syftet är inte att provocera och tjäna pengar på läsare. Jag vill nå ut med budskap och göra förändringar.

Att driva en blogg kräver arbete, tid och pengar. Känner du att du blivit hjälpt av min blogg, eller vill stödja bloggen så finns det nu möjlighet att lämna ett bidrag via Pay Pal. Jag är inte ute efter att kräva er på pengar, utan detta är en gåva. Pengarna går först och främst åt att ersätta de utgifter som finns (webbhotell, domännamn osv.) en kostnad som just nu tas ur den egna plånboken. Om bidragen uppgår i större summor kommer de naturligtvis användas till vettiga saker som gynnar er läsare (beror på vilken summa vi kommer upp i). 😉

(Se denna knapp till höger i sidomenyn)


 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Stödja arbetet mot ätstörningar i samhället

September 27th, 2013

Ett av mina huvudsyften med denna blogg är att motarbeta samhällets påtryckningar om att vi ska äta och se ut på ett visst sätt. Jag vill motarbeta ätstörningar, och även om det inte går att göra revolution så går det att nå ut till och påverka en liten del av skaran. Jag vill stötta alla andra som är med mig i detta, alla andra som ser hur påfrestande uppmaningarna är och hur hemskt många som insjuknar i ätstörningar.

Idag fick jag upp ögonen för föreningen frisk&fri som ideellt arbetar mot ätstörningar i samhället. Innan visste jag inte om att denna organisation fanns, men nu när jag gör det, vill jag självfallet hjälpa till att sprida detta.

I framtiden kan jag se mig själv jobba med något liknande. Redan idag vill jag hjälpa andra personer med ätstörningsproblematik, men för att få vara mentor i frisk&fri ska man ha varit frisk i minst två år. Dock tar ideellt arbete mycket tid, och den tiden har jag inte utrymme för just nu. Ni kanske har märkt att bloggen uppdateras mer sällan också (?). Visst är det sunt att fokusera på andra ting i livet, men jag får enormt mycket glädje och energi tillbaka av att hjälpa andra. Det är någonting jag önskar att få mer tid att arbeta med i framtiden. Allt stöd till de som gör det idag!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Att nå ut med budskapet

July 17th, 2013

Det är fantastiskt roligt att bloggen har vuxit sig så pass mycket att det uppmärksammas på sina håll och kanter. Uppmärksamhet är både bra och dåligt, men vill man nå ut med ett budskap är media det bästa sättet av idag. Genom att bli publicerad av pokerlisting.se har jag garanterat blivit mer motiverad till att jobba vidare med bloggen och så småningom utveckla detta.

bloggpokerartkel

Först trodde jag det var någon slags höjning till skyarna av LCHF men jag blev positivt överraskad. Super bra skrivet och allt tjejen!!!
– Siri

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vilka vet om Soelas?

April 9th, 2013

Du är ju helt öppen i din blogg om vem du är, var du pluggar, hur du ser ut o.s.v. Hur många i din omgivning vet att du lider av ätstörningsproblematik?
– Julia

När jag började blogga var jag mycket noga med att försöka vara så anonym som möjligt. Jag la inte upp några bilder där mitt ansikte syntes och skrev absolut inte ut mitt riktiga namn.

Det som skrivs här på bloggen är som du säger, väldigt öppet, och det vill jag naturligtvis inte ska missbrukas. Jag tror att alla egentligen kan ha nytta av att läsa mina inlägg, även om man inte har någon relation till ätstörningar. Det finns många beteenden och situationer i omgivningen där varje person på ett eller annat sätt kan relatera till detta. Det handlar inte bara om att bli frisk från anorexia nervosa, det handlar om att hitta en sund livsstil.

Trots att många i min omgivning säkerligen skulle ha nytta av att läsa det som skrivs här så försöker jag fortfarande undanhålla det från dem. Många vet att jag bloggar, men det är endast min brorsa, bästa vänner och bekanta som har/haft liknande problematik som jag lämnat ut bloggadressen till. Alla som såg mig gå från normalviktig till grovt underviktig förstod ju att jag fått något problem. “Hemma” är det ingen hemlighet. Men när jag flyttade till Stockholm så fick jag möjlighet att börja på en ny kula. Här ska jag inte identifieras med ätstörningen. Här skulle jag hitta ett annat liv, och låta folk få behandla mig som vilken människa som helst.

Jag vill inte ses som en ‘sjuk människa‘ vart än jag kommer. Jag vill inte bli identifierad med anorexin i all framtid. När jag väl har blivit frisk så vill jag nog kunna dela med mig av min historia till alla bekanta. Vi lär av varandra och detta är mitt sätt att sprida viktiga budskap.

Med det vill säga, det är endast ni läsare som vet alla dessa “personliga” saker om mig och ni lär känna mig här. Jag vill att ni ska veta att det är en riktig människa som sitter bakom datorn och skriver dessa ord. För er är jag inte rädd att dela med mig av alla erfarenheter och lärdomar jag får i livet. Jag lämnar inte ut mitt fullständiga namn här, men det är naturligtvis inte allt för svårt att spåra om man så vill. På alla ställen där jag skriver om ätstörningar, mat, hälsa och livet på detta sätt så går jag under pseudonymen ‘Soelas‘.

Ju friskare jag blir, desto mer öppen blir jag. När jag släpper det stora klotet, kanske det blir dags att öppna upp sig för alla?

Tags: , , , , , , , , , , ,

Om du gillar min blogg..

April 5th, 2013

Jag har blivit utvald som kandidat till en “veckans blogg-tävling” på besökstoppen.se. Kika gärna på de kandidaterna. Om du/ni anser att min blogg är värd att få uppmärksammas så får ni gärna rösta på den. Man kan lägga en röst varje dag. :)

veckansblogg

Tags: , , ,

Lever livet

March 31st, 2013

Hej allesammans!

Jag är oerhört tacksam för alla fina kommentarer och kloka frågor som har ramlat in. Så fort jag får tid ska jag besvara dem samt skriva ett inlägg om att börja leva igen. 

Tills dess samlar jag på mig erfarenheter om att just leva mitt liv! 😉

Tags: , , , ,

Till alla följare via bloglovin

February 24th, 2013

Följ min blogg med Bloglovin
Följ min blogg med Bloglovin

Sedan uppdateringen av min blogg uppstod det komplikationer på Bloglovin. Det finns nu två soelas.se att följa där. Den som de flesta naturligtvis följer nu är tydligen inläggsflödet knutet till min förra blogg. Därför ber jag er alla att följa båda två för säkerhetsskull.

Målet är att kunna koppla samman dessa. Det ska inte behöva finnas två olika som leder till samma adress. :)
Som sagt: förändringar medför en del komplikationer innan de flyter på rutinerat.

Tags: , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp