Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Anorexia nervosa – en hobby att dö för

March 7th, 2013

Sommaren kom och det fanns inga prov att plugga till eller dansträningar att svettas på. Vad skulle man göra? Tänk om man bara blir lat och fortsätter att äta så mycket som man gjort tidigare. Tänk vilken viktuppgång det kommer att leda till! Jag hade läst att “När man slutar att träna så fortsätter man ofta att äta samma mängder mat och går därmed upp i vikt”. Det fick inte hända mig. Jag måste se till att träna!

Sommaren 2011 gjorde jag som Ofelia. Samma mål, samma diciplin och samma ätstörning.

  • Diciplin till att träna mer
  • Planera att äta mindre och hälsosammare
  • Bli av med love-handles
  • Visa alla hur vältränad jag blivit på dansen efter sommaren

Målen var Ofelias hobby. Hon tillbringade i stort sett all tid till att tänka på dessa och anpassa dagarna utefter mat och träning. Det började med att måtta, men sedan upptäckte hon även vågen.

Efter några veckor började Ofelia faktiskt förstå att det inte var riktigt OK det som hon gjorde. Hela hennes liv har släktingar sagt att hon påminde om hennes faster. Hennes faster som  fick Anorexia nervosa i sena tonåren. Tänk om hon… nej, inte hon… hon vet att hon kan äta om hon vill. Men nu var love-handles:arna borta och Ofelia kände sig perfekt smal. Nästan för smal.. Varför åt hon inte mer? Det var nu hon kunde börja frossa igen. Hon hade en röst i huvudet som sa att hon skulle spara sig inför skolstarten i höst. Nu när hon kunde äta lite, nu ville anorexin att hon skulle svälta.

 

Juli 2011

Juli 2011 – då svälten börjat ta över (lägg märke till den tomma blicken i ögonen)

Målen om att träna mer, äta mindre och få en “snyggare” kroppp gjorde Ofelia sjuk i ätstörningar. Istället för att lyckas med målen slutade dem i:

  • Träningsförbud
  • Ångest över att äta
  • Bli anorektiskt mager
  • Visa alla hur sjuk jag blivit under sommaren

Min hobby blev som Ofelias; en ätstörning. En hobby som tog allt positivt ifrån livet, en hobby att dö för/av. 

Det finns så mycket annat man kan göra på fritiden. Välj inte att göra det ätstörningen vill, det är ingen hobby som leder en i mål. Det är en hobby som suger musten och klämmer ur livslusten ur en. Finn livet i andra aktiviteter! Det finns så mycket saker att göra på denna jord, så många saker som gör en glad. Var öppen för dessa aktiviteter, våga prova er fram och skaffa er hobbys som får er att vilja leva istället!

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp