Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En hel helg med det jag brinner mest för i världen

August 8th, 2014

Det blev en impulsresa ned till Borås för att träna partner stunt på Cheer Summer Camp. Varför inte? Jag har ju ledigt från jobbet och vill åka. Det blir ju en fantastisk upplevelse där jag kan lära mig otroligt mycket. Sommaren är den tiden på året som vi verkligen bör ta tillvara på möjligheter och göra sådant vi brinner för.

Jag måste erkänna att det kändes lite jobbigt till en början att inte åka hit med en partner som jag klarar särskilt avancerade stunt med, man vill ju visa upp sitt bästa för att kunna utvecklas enligt sin maximala kompetens. Men efter idag känns mina bekymmer som bortblåsta. Jag samlade modet att på eget initiativ prova stunta med andra baser och det var nog det bästa jag gjort. Trots att man tränat hela dagen och kraften i benen är helt slut fortsatte vi stunta några timmar på kvällen. Det var så kul! ”Hur orkar du fortfarande?”, frågade en bas. ”Jag får ju energi av detta!”, blev mitt svar.

Just nu känns det som att jag dansar lite på moln. Det är fascinerande vilken glädje cheerleading kan ge mig. När man lär sig nytt, när det går framåt och man känner sig duktig. Ja, just det: duktig! Det är inget fel med att känna sig duktig. Här handlar det inte om att vara duktig på att förbränna kalorier eller svälta mig, nu handlar det om att känna mig duktig på någonting som ger mig riktigt med glädje och energi tillbaka. Det är sådana saker vi lever för – det är saker som denna som får mig att vilja vara frisk.

victorcupiered

För att se video klicka HÄR

Kuriosa: Det underbaraste som hände mig i dag var när en tjej kom fram till mig och frågade om jag var med i “Team Sweden”. Kan inte fatta att hon kände igen mig – supergulligt!

Tags: , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Idag har jag bara varit duktig

August 5th, 2012

Eftersom att vi var ut och åt till lunch så tänkte inte mina föräldrar laga någon middag. Det var helt enkelt en tallrik fil som gällde för dem.

Jag ville ha mat! Det vi åt till lunch var ju flera timmar sedan. Det var dessutom inte mer än en normalportion. Så klart att man ska äta en riktig middag ändå. En tallrik fil är ju bara ett mellanmål! 😮

Jag tog fram en av farsans flötiga lasagnebitar från frysen och värmde. MUMS! Så mycket bättre än lite fil..

En rejäl bit lasagne, med ketchup, ärtor och körsbärstomater. Riktigt bra mätt! :D

Morsan kom förbi och sa “äter du?! gu vad duktig du är som gör det. Vi som har ätit så mycket idag”. Jag svarade något i stil med att det är klart, det är ju middagsdags nu. Det var faktiskt ganska kul att få det berömmet. Jag tror inte att hon själv tänkte på att hon skulle berömma mig, utan att hon själv inte alls skulle fått i sig någon mat då. Själv hade jag faktiskt blivit hungrig! Tihi! ^^

Idag har jag varit duktig. Jag känner mig riktigt stolt faktiskt! Det är kul att äta sig mätt. Det är kul när man slipper ångest för det också. Det går bra nu 😀

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp