En hel helg med det jag brinner mest för i världen

August 8th, 2014

Det blev en impulsresa ned till Borås för att träna partner stunt på Cheer Summer Camp. Varför inte? Jag har ju ledigt från jobbet och vill åka. Det blir ju en fantastisk upplevelse där jag kan lära mig otroligt mycket. Sommaren är den tiden på året som vi verkligen bör ta tillvara på möjligheter och göra sådant vi brinner för.

Jag måste erkänna att det kändes lite jobbigt till en början att inte åka hit med en partner som jag klarar särskilt avancerade stunt med, man vill ju visa upp sitt bästa för att kunna utvecklas enligt sin maximala kompetens. Men efter idag känns mina bekymmer som bortblåsta. Jag samlade modet att på eget initiativ prova stunta med andra baser och det var nog det bästa jag gjort. Trots att man tränat hela dagen och kraften i benen är helt slut fortsatte vi stunta några timmar på kvällen. Det var så kul! ”Hur orkar du fortfarande?”, frågade en bas. ”Jag får ju energi av detta!”, blev mitt svar.

Just nu känns det som att jag dansar lite på moln. Det är fascinerande vilken glädje cheerleading kan ge mig. När man lär sig nytt, när det går framåt och man känner sig duktig. Ja, just det: duktig! Det är inget fel med att känna sig duktig. Här handlar det inte om att vara duktig på att förbränna kalorier eller svälta mig, nu handlar det om att känna mig duktig på någonting som ger mig riktigt med glädje och energi tillbaka. Det är sådana saker vi lever för – det är saker som denna som får mig att vilja vara frisk.

victorcupiered

För att se video klicka HÄR

Kuriosa: Det underbaraste som hände mig i dag var när en tjej kom fram till mig och frågade om jag var med i “Team Sweden”. Kan inte fatta att hon kände igen mig – supergulligt!

Tags: , , , , , , , , ,

Friskhet finner vi när vi lever livet

July 2nd, 2014

Det är så många som har frågor kring sin sjukdom och hur man ska gå till väga för att handskas och bli av med den. Visst är det självklart att olika verktyg kan hjälpa en att må bättre och undvika sjuka beteendemönster, men dessa verktyg får en inte att bli frisk. Det som skiljer sig åt mellan “att leva med ätstörningen” och “att leva frisk” är i min mening självaste livet. Förmågan att njuta av det man gör i livet. Förmågan att ta vara på möjligheter, våga ta chanser, göra sådan man finner glädje i och att acceptera att allting inte alltid är bra, men att fortfarande kunna må bra.

Min erfarenhet är att i ensamma stunder då det inte finns mycket att göra blir det lättare för ätstörningen att finna sitt utrymme. Små saker spelar större roll: vad som ätits, hur mycket man rört på sig och kroppens mått etc. Dagar som jag omringas av personer jag trivs med och dagar som jag gör aktiviteter som jag finner glädje i, det är dagar där jag kan släppa ätstörningen för att jag fått så mycket energi ifrån min omgivning och de saker jag gjort. Sådana dagar känns ätstörningens sjuka beteenden inte relevanta att ta plats i mitt liv för en sekund. Då inser jag vad som verkligen spelar roll, och det finns inte utrymme för sjukdomen att kräva massa idiotiska saker.

Varför ska jag ställa mig på vågen när jag istället kan åka iväg och träna cheerleading i parken? Varför ska jag tvinga mig själv gå hungrig flera timmar när jag istället kan fika med en vän och ha en trevlig eftermiddag på stan? Varför ska jag gömma mig under täcket i mörker och ensamhet när jag istället kan sätta mig i soffan med pojkvännen och njuta av en bra film? 

Det är inte dessa enorma ting vi gör i livet som bringar oss den största lyckan, utan det är de “små” sakerna vi i gör i vardagen som får oss att må bra. Att leva ett sunt liv handlar inte om att göra underverk dagligen eller resa runt över hela världen. Det kan vara minst lika givande att tillbringa en kväll med spelande och ett glas vin hemma vid soffbordet som att åka på stans största nattklubb. Vad vi väljer att göra är upp till oss själva – vad ger dig mest energi tillbaka? En sak är säker, att ätstörningen tar och ger ingenting tillbaka, så varför välja den? Det är många som undrar hur de ska göra för att bli av med sin ätstörning. De flesta brukar ge tips på hur man ska äta, tänka och hantera känslor, vilket naturligtvis är en viktig del i tillfrisknandet. Mitt huvudsakliga budskap är inte hur man ska göra för att sluta leva i sjukdomen, utan det jag tror gör oss friska är att istället börja leva i livet.

http://www.flickr.com/photos/joebehr/4986222129/

Tags: , , , , , , , , , , ,

När Frida ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Nu kommer uppföljaren till När Ofelia ska äta mellanmål.

Äntligen är första lektionen för dagen avklarad. Frida och hennes vänner rusar iväg kvickt till cafeterian för att slippa stå i kö. Där laddar de på med kaffe och någon godbit. Idag valde Frida en delicatoboll. De är perfekta att sitta och mumsa på under den kommande kemilektionen. Lite socker och koffein behövs varje onsdagsförmiddag för att de ska överleva kemilektionen. Andra dagar kanske Frida köper några frukter eller en macka, men dagar som denna vill Frida ha sin chokladbit!

Efter en 75 minuters lång lektion blir det äntligen dags för lunch. Åh, vad gott med mat i magen nu! Jag har ju inte ätit sedan klockan 07:30 i morse, tänker Frida.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – kroppens förbränning

April 7th, 2014

Idag deltog jag på en utav tre obligatoriska föreläsningar på SCÄ. Denna handlade om maten och ätstörningen och med mig som närstående hade jag min pojkvän. Med inspiration från föreläsningen kommer jag att i kommande inlägg att delvis dela med mig av det som sas och några reflektioner kring det. Egentligen var det inte så mycket nytt för mig och säkerligen inte er heller, men en del saker är nödvändiga att få höra upprepade gånger innan det fastnar.

1. Kroppens förbränning

Ätstörningstanke:

Tränar jag inte kommer jag inte att förbränna tillräckligt mycket med energi för att få äta, annars går jag upp i vikt.

Verkligheten:

Energiförbrukningen fördelas ungefärligt enligt följande

  • Kroppens basala (förnya kroppens celler, andas, tänka etc.) ~ 70%
  • Rörelse (laga mat, promenad till bussen, dansa etc.) ~ 25%
  • Mat (smälta maten)~ 5%

Den rekommenderade dagliga dosen motion är 30 min per dag. Med 30 min motion syftas det på 30 min rörelse. Det kan mycket väl vara ett gympass eller en löprunda, men det som syftas på är 30 min vardaglig motion. Dvs. att gå och handla, laga mat, gå ut med soporna osv. och att den sammanlagda rörelsen bör hamna på minst 30 min om dagen. Det handlar alltså inte om att vi måste ut och promenera 30 min varje dag om vi rör på oss lite grann i vardagen för att vara hälsosam och ha en bra förbränning.

Detta vill säga att JA, vi behöver äta även om vi inte tränar och NEJ, vi kommer inte att gå upp i vikt. Och visst låter det logiskt när det lyfts fram på ett sådant konkret sätt, men det är inte lika lätt att tro på det när det finns en ätstörning på axeln som hävdar annat. Det enda sättet att verkligen tro att vi behöver äta ändå, är att faktiskt prova själv.

Mer om rekommenderade matvanor kommer i följande inlägg.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Energikällan som gör livet roligare att leva

March 16th, 2014

I en obekymmelsefri vardag behöver vi någonting som fungerar som energikälla för at vi ska orka med livet i det långa loppet. En energikälla kan vara en eller flera saker som ger oss någonting att sträva efter, som vi verkligen finner glädje i och sedan även lämnar en med ett resultat på allt arbete. En energikälla kräver energi utav en, men det ger ännu mer tillbaka. Utan den blir vardagen trist och det blir svårt att motivera sig att fortsätta välja livet. Men med den, så kan livet bli het underbart!

För mig är denna energikälla cheerleadingen. Det är någonting i vardagen som kräver tid, energi och engagemang. Det är någonting som man jobbar hårt för, sliter men samtidigt har så otroligt roligt! Det mest fantastiska tillfällena är när man får ett resultat på allt det hårda arbetet. När man får testa vad man går för och se vilka framsteg man själv (och laget) har gjort under allt slit och släng. Det ger en ännu mer energi och livsglädje tillbaka!

DMguld2014

Efter gårdagens tävling i Stockholms Distriktsmästerskap känner jag mig återigen förälskad i sporten och enormt taggad på att börja satsa på VM! Life is good! 😀 <3

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Vilan gör en starkare!

February 15th, 2014

Hej! Jag har åkt på världens förkyldning nu och inte kunnat träna klokt på snart en vecka. Får panik i hela kroppen då man bara äter och ligger i soffan och man känner sig lat. Kan du inte göra ett inlägg om de. När man blir sjuk. Hur du ser på de och hur de funkar med mat o så då? Och vad ätstörningen säger till dig. Håller den sig lugn eller gör den sig starkare? De gör min. Allt blir jobbigare. Äter alla mål men känner mig lat och tjock. 
Du är så klok! Så snälla dela med dig av din syn på träning och mat och hur man ska tänka när man blir sjuk. Kram
– Ida

Tidigare har jag nämnt någon gång att jag drabbats utav ländryggssmärta, men sedan inte sagt så mycket mer om det. Det har under vintern blivit bättre och jag har kunnat återgå till att träna fullt ut under cheerleadingträningarna. Dock attackerade smärtan mig nyligen igen, som ett blixtnedslag från ovan. Efter ett läkarbesök har jag nu fått piller på recept, som ska hjälpa… Detta är någonting som självklart påverkar både min fysiska- och psykiska hälsa.

Att vara sjuk/skadad gör en mycket mer begränsad i vardagen och det är svårt att må fullt så bra som man egentligen skulle göra. Skadan bidrar till att det inte går att träna på den önskade nivån, vilket ätstörningen skulle finna ångestfullt.

Tränar man mindre så måste man äta mindre.

Det är nödvändigtvis inte sant. Kroppen fungerar inte sådant att den lagrar på sig massa fett bara för att vi är sjuka och mindre aktiva under ett antal dagar. Bara för att man inte tränar några enstaka dagar så behöver den inte mindre mat. Skulle man sluta träna helt så kanske förbränningen skulle sänkas, men om man nu planerar att fortsätta leva en aktiv livsstil efter sjukdomen/skadan gått bort så är det så man ska äta. Vi äter inte för en dag i taget, utan vi äter för hela vårt liv. Det enda som händer är att man förmodligen har mycket mer kraft och energi när man väl kryat på sig, och det är väl helt fantastiskt skönt! 😀

Nu har jag under ett antal dagar tagit det mycket lugnare och dragit ned på gymbesöken. Jag jobbar på att ge min kropp mer vila och det visar sig inte vara underskattat alls! Dagar som jag haft ont i ryggen har lett till viss opepp inför träning. Men, som i onsdags, när jag väl kom igång så gick det 1000 gånger bättre än förväntat. Vilken kraft jag hade! Och smärtan försvann! Det var en helt underbar känsla och jag är övertygad om att det är tack vare mer vila. :)

Det är riktigt svårt att acceptera att kroppen behöver vila ibland, men när man väl gjort det så inser man hur nödvändigt det är. Ibland blir kroppen sjuk för att den helt enkelt kräver vila och återhämtning. Ge den det den behöver så att du kan fortsätta leva med energi i kroppen! =)

Tags: , , , , , , , , , , ,

Bli inte lycklig – gör det som får dig att VARA lycklig

January 20th, 2014

Gör det som får dig att må bra.

Detta uppmanas till flera gånger på bloggen. Det är väl rätt så logiskt trots allt? Att när vi gör saker som vi mår bra av så mår vi bra? Av någon anledning mår vi inte alltid bra, trots att vi håller med om att detta påstående stämmer. Det är så självklart att man mår bra då man gör sådant man mår bra av, men det är inte alltid så självklart vilka de sakerna är.

I livet med anorexian fanns det inget utrymme eller energi till att känna glädje. Ingen tanke kunde få en att känna sig lycklig. Allt var ett elände och tvivlet om att det någonsin skulle förändras var övertalande. Kanske är jag inte ämnad att känna mig lycklig? Men så är det ju inte. ALLA kan vara lyckliga! Och nu säger jag “vara” istället för “bli“. Lycka är inte ett mål i framtiden att bli, utan det är någonting man är, det är någonting som varar just här, nu och i detta liv.

Kanske känner du dig inte lycklig just nu, men grotta inte ned dig för det. Du är garanterat inte ensam i din förtvivlan, jag har själv levt flera år olycklig och det behöver inte nödvändigtvis ligga en sjukdom i grunden. Jag tror att en skrämmande stor andel av befolkningen skulle kalla sig själv lycklig. Är inte det faktumet skrämmande i sig? Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Det finns olika faktorer som håller oss tillbaka och några utav dem kan vara rädsla, energibrist och omedvetenhet. Rädslan för vad det skulle innebära för våra “olyckliga” tankar att börja tänka positivt och glädjefyllt istället. Energi till att faktiskt göra något åt livssituationen finns inte eller så är energin till hjärnan otillräcklig för att den ens ska uppfatta glädje. Vi kanske helt enkelt inte har någon aning om vad som gör oss lyckliga. Kanske har vi aldrig känt glädje? Eller så har vi bara glömt bort det?

Vad gör vi i livet om vi inte gör saker och ting som får oss att må bra?!

Vad gör vi? Seriöst, vad tillbringar vi vår tid med och vad investerar vi vår energi i, om det inte ger oss glädje och lycka tillbaka? Vad gör vi med vårat liv? Vad väntar vi på? Lyckan? Jag trodde att vi redan konstaterat att det inte går att vänta på att bli lycklig – det är ju någonting man är ! Är du inte lycklig idag så kan du fortfarande vara lycklig imorgon, men våga inte ens tänka tanken att du “ska bli lycklig imorgon”, för det kommer aldrig att hända. Bli är i framtiden och framtiden är alltid framför oss i tiden. Tänker man att man ska bli lycklig så kommer det aldrig att inträffa. Men att vara är här och nu – det är den tidsform vi lever i.

Jag klandrar ingen, för det är inte lätt att veta vad som gör en lycklig i livet. Men genom att fortsätta göra de saker som inte gör oss lyckliga kommer vi aldrig heller att finna dem.

  1. Se till att du har energin och orken att faktiskt uppleva dessa glädjefyllda känslor
  2. Sluta grotta ned dig i mörkrets trygghet eller gömma dig bakom dina vardagsrutiner och negativa tankar
  3. Utforska vad du kan göra som ger dig energi tillbaka och kom ihåg vad som gör dig glad, för det är de sakerna som ger dig lycka!

Jag har under den senaste perioden glömt bort hur mycket glädje cheerleading kan ge mig. Det var den sporten som blev min största motivation till att bli frisk! Den sporten ger mig så mycket glädje att det är värt att lägga ned den tid och energin som krävs för att utvecklas inom den. Det finns få lyckorus som kan mätas med lyckan man känner när man gör framsteg och märker en utveckling i cheerleadingen.


I helgen satte jag mina första rewinds OCH gjorde min första bakåtvolt i baskets! Att kastas upp tre meter upp i luften, snurra bakåt, hålla tummarna på att man kommer runt och lita på att baserna fångar en…. och faktiskt lyckas! Det är lycka för mig! Det här påminde mig om varför jag valt att ha cheerleadingen som en sådan stor del av mitt liv. Den gör mig lycklig, och det vill jag aldrig glömma igen! <3

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Köra tills förråden tar slut

January 14th, 2014

Kroppen har ett förråd. Den är uppbyggd för att överleva kriser. Den är helt fantastiskt på sådan sätt!

Många utnyttjar dessa extraresurser i vardagen för att klara av och leva upp till de krav de ställer på sitt liv. Det går att pusha kroppen trots sömnbrist/undernäring eller överträning. Den är riktigt tålig, om man tänker efter på all stryk som den kan tåla och ändå fortsätta kämpa sig framåt i livet. Den strävar efter att leva!

Det är inte endast personer som övertränar eller svultit sig själv som sliter på kroppens resurser. Det är nog skrämmande hur vanligt det är att man pushar sig själv till det yttersta för att överleva vardagens press. Kroppens energibackup räcker ett tag, och under den perioden kan det vara svårt att förstå att man egentligen inte klarar av det man utsätts för. Man klarar av det tack vare kroppens överlevnads backup, men man klarar inte av det för att man är odödlig.

Just detta sätt att leva är någonting som leder folk rakt in i väggen efter en längre period. För vad gör kroppen när alla energireserver tömts? Jo, den säger ifrån. Den protesterar mot ens egen vilja. Den klarar inte att leva under samma omständigheter längre, den behöver vila och få energipåfyllning för den orkar inte längre att leva.

Att svälta ska vara brutalt. Då får kroppen ingen näring och då finns det ingen energi. Inte hade man förväntat sig att må riktigt bra och kunna pusha sig själv till att springa ännu längre turer på ännu mindre mat. Förvåningen över att man inte alls mådde så dåligt av att underäta och överträna. Förvåningen att man klarade av vardagen trots flera sömnlösa nätter på rad. Det gav en kick! Man var duktig som klarade av att pusha kroppen trots dåliga förutsättningar. Men allt gott har sitt slut. Sedan tog förråden slut och det fanns inte längre någon energi kvar till att ens känna glädje. Hjärnan orkade inte fokusera och kroppen hade ingen energi till att röra på sig. Man slog i väggen och då är den enda återvändningen att bygga upp kroppen igen med näring och vila. 

Det går alltså att fortsätta utföra de handlingar man gör i vardagen trots sömnbrist natt på natt. Det kan förvåna en själv över hur bra kroppen kan hantera detta! Men även extra resurserna tar slut någon gång och det fungerar inte att köra bilen med tom tank. Det blir soppatorsk! Istället för att se till att stanna upp på några bensinmackar längs vägen för lite energipåfyllning då tanken börjar blinka rött, fortsätter vi ofta köra tills bilen inte längre går. Ibland har vi tur och lyckas rulla oss in på en bensinmack i sista sekunden, men ibland blir vi stående längs vägen och tar oss inte vidare förrän vi får hjälp. Det är som att vi har så bråttom att hinna fram att vi inte tänker på vad som händer om vi glömmer bort att tanka.

Kroppen har sina depåer, lite som en extratank. Där kan vi hämta energi när vi glömt bort att tanka. Men fortsätter vi att köra på extratanken en längre sträcka så kommer även den att ta slut och då finns det inte längre något bränsle att driva kroppen på.

Efter kroppen har fått jobbat måste den få återhämtning. Den behöver mat och vila. Ser man till att ta sig tid för återhämtningarna så kan bilen köras mycket längre sträckor. Ju större återhämtningarna är desto säkrare blir det att fortsätta köra bilen. Tankar vi den bara med 1 liter åt gången så blir risken mycket större för soppatorsk och dessutom blir vi ännu mer beroende av att det finns bensinmackar längs vägen.

Anorexin gick ständigt på extratanken. Tanken kunde fyllas upp lite men efter någon timme var den tom igen – gissa om motorn slets på?

Är det inte bättre att tanka ordentligt från början och sedan fylla på med några liter då och då för att vara säker att vi klarar oss hela vägen fram utan soppatorsk?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor

January 12th, 2014

Efter en avslutad behandling mot ätstörningar är det inte allt för ovanligt att man till en början får uppenbarelser över hur fantastiskt livet kan vara som frisk – man känner sig fri. Sedan kan det gå en period och de sjuka tankarna börjar smyga sig på igen. Livet känns inte riktigt lika roligt längre och ätstörningen ser sin chans att återfå kontrollen.

Har man inte gripit tag i problemet i grund och botten så kommer det att fortsätta återkomma så fort man stöter på de triggande faktorerna i livet. Det är viktigt att erkänna för sig själv vilka förändringar som faktiskt behövs göras för att man inte ska falla tillbaka i ohälsa. Det viktigaste i livet är ju att må bra, och då måste vi vara ärliga mot oss själva och fundera över om det vi gör faktiskt får oss att må bättre eller sämre.

Ett gemensamt drag hos många som insjuknar i ätstörningar, framför allt anorexia är höga krav och lite vila. Ätstörningen kan bli en väg ut ur det stressiga livet och ett sätt att undfly all press i omgivningen. Det enda man behöver leva upp till är anorexians krav, och det klarar man av… ett tag. Behandlingen kan bli en nödvändighet för att få vila. Man blir tvingad till att ta hand om sig själv och i vissa fall blir man tvingad till att vila.

Efter en behandling kanske man har fått den vilan som kroppen nödvändigtvis behövde för att fortsätta orka leva ett tag. Man får energi, glädje och kan studsa runt med ett leende av frihet och lycka. Energin tillåter en att att leva igen! Man orkar göra saker och ting som man länge villat, men aldrig kunnat pga sjukdomen. Men nu är det roligt och det går bra!.. tänker man ett tag…

..sedan börjar skola/jobb och krav, press samt stress börja infinna sig i vardagen. Helt plötsligt gör man lite för mycket av det man vill och det går inte riktigt att nå upp till de krav man har på sig själv. Tiden räcker inte längre till att prioritera det som får en att må bra och hälsan börjar svacka igen. Ätstörningstankarna passar på att besöka och rätt vad det är står man där på vågen eller begränsar matintaget mer och mer. För det ska få en att sova bättre på nätterna, stressa mindre och orka prestera i vardagen? Nej, det är rymningen från vardagen. Det ger en någonting att få kontroll över när resterande delar av livet känns kaos.

Det är många,  däribland mig själv, som upplever att ätstörningstankarna blir mer tilltalande då vardagen går upp i tempo och man hinner inte längre med att prioritera vila och hälsa. Det kanske är roliga och energigivande saker man gör, men har man haft en ätstörning är man extra känslig för stress och press. Man måste vara på sin vakt och se till att vila när det behövs! Även om det känns som att man inte har tid för det. Det är inte bara denna vecka som kroppen ska orka med, utan det är hela livet. Det går inte att leva ett helt liv och må bra om man inte tar sig tiden att vila. Vi är alldeles för duktiga på att tvinga oss till att göra sådant vi upplever att vi “måste” och alldeles för dåliga att ta hand om oss själva, i dagens samhälle.  Vad tror ni att det leder till? Sjukdom, utbrändhet, utslitning och ohälsa. Var är orken? Var är vilan? Var är livsglädjen?

Att komma på sig själv falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor kan vara både ledsamt och insiktsfullt. Det finns flera faktorer som kan trigga igång en ätstörning och man måste bli medveten om just vilka faktorer som triggar igång ens egna. Det är de sakerna man måste ändra sitt förhållningssätt till, inte bara tillfälligt utan för hela livet, om man vill kunna leva ett liv fritt från ätstörningar. För att må bra, måste man göra det som får en att faktiskt må bra!

IMG_1549red

I morse åt jag 8 st praliner efter frukost – det mådde jag bra av! :D

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Att orka” fick bli min motivation

November 20th, 2013

Hej!

Jag har en fråga som jag funderat mycket på. Du blev ju väldigt sjuk under sommaren mellan andra och tredje året och du gick natur. Jag undrar hur du orkade med all stress och press i skolan och samtidigt vara i svält?

Många som får anorexia brukar även få depression och liknande, fick du något sådant? :)

Kramar, Elisa

Hej Elisa! Tusen tack för denna fråga! Detta är ett ämne som inte belyst särskilt mycket i bloggen, trots att det är väldigt viktigt och säkerligen en förekommande fråga hos de flesta med ätstörningar.

Mitt andra år på gymnasiet var faktiskt det jobbigaste året. Jag läste som flest kurser parallellt och samtidigt var jag politiskt engagerad, tränade flera gånger i veckan, var dansledare, satt med i skolans elevråd och ja.. på något sätt hann jag med mina fester också. Det var under denna period som anorexin började växa till sig. Det går alltid att diskutera kring vad anorexin bottnat i och aldrig att ge enbart ett svar, men jag kan utan tvivel hävda att denna press och stress var en bidragande faktor till insjuknandet.

Mitt tredje år i gymnasiet skulle bli mitt bästa år. Jag läste främst kurser som jag själv var intresserad av och jag var riktigt motiverad att få toppbetyg i alla dem. Samtidigt var jag inställd på att verkligen ta vara på tiden och leva livet innan jag begav mig till universitet/högskola. Riktigt så blev det ju inte. Anorexian sög inte ut bara energi utan också livsglädjen. Träningen blev förbjuden, ett socialt liv var inte längre intressant, politiken prioriterades bort och viktigast var att lägga all energi (som egentligen inte existerade) på att klara av skolan. Livet var inte roligt längre och jag hade mina mörka perioder.

Det var inte förrän efter några månader i svält som jag började märka av symptomen. Då hade jag enorma svårigheter att fokusera, både i klassrummet och hemma framför datorn. Hjärnan tänkte ständigt på mat och samtidigt som jag skrev en religionsuppgift kunde jag sitta och räkna igenom dagens kaloriintag minst tio gånger. Jag inväntade ständigt nästa måltid, samtidigt som jag alltid ville skjuta på den.

Första terminen av åk 3 klarade jag mig igenom tack vare mina tidigare kunskaper och engagemang i mitt eget lärande, men jag visste att om svälten skulle fortsätta så skulle jag inte orka med det sista. Så det blev en motivationsfaktor till att faktiskt börja äta mer! Det var vid årsskiftet som de riktiga förändringarna började ske, väldigt sakta, men i tillräcklig mån att jag kunde avsluta min gymnasieutbildning den våren. Vid det laget hade jag börjat hitta tillbaka till ett socialt liv och hade orken att att tänka logiskt. Jag kunde känna livsglädje igen!

En riktigt sjuk Sofie, hösten 2011

VS.

En så mycket gladare Sofie, våren 2012

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp