Flytten för friheten

August 30th, 2013

Hejsan! Ett underbart inlägg (som vanligt).
Har lite frågor: Hur funkade det för dig att flytta hemifrån? Själv gjorde jag det igår (!) och det är jävligt jobbigt var 5e minut ungefär. Vill ha tryggheten hemma med mina föräldrar samtidigt som jag vill leva livet. Vill ringa konstant men ändå inte för att klara det själv. 
Hur funkade det med maten? Är orolig för detta momentet. Haft det kämpigt denna morgon och magen är i uppror. Hungern är också borta. Vet att jag behöver äta men det är svårt. 
Och till sist, hur fördrev du tiden? Behöver sysselsättning annars flyger tankarna iväg och paniken griper tag i mig…
Hoppas verkligen du kan svara på alla mina frågor. :) Tusen tack för en superblogg! Hoppas du blir bra snart och kram!

Ottilia

Jag flyttade hemifrån för att finna friheten. När jag bodde hemma hos mina föräldrar kämpade jag i stort sett på egen hand ändå, bara det att de fanns där med sina irriterande kommentarer. Så klart menade de väl, men de kunde faktiskt inte hjälpa mig – jag behövde hjälpa mig själv. Min flytt innebar ett nytt liv med nya människor, ny utbildning och nya aktiviteter. I detta liv skulle inte anorexin få bestämma – det hade jag bestämt!

Vi fungerar alla olika som människor och den enas räddning kan vara en annans dödsbädd (brutalt uttalat). En flytt hemifrån, en chans att stå på egna ben kan vara det många behöver. Man sätter verkligen sitt eget liv på spel och genom att flytta har man redan valt att man vill leva fritt.

För mig blev det ett ultimatum: jag måste äta ordentligt för att klara av att studera heltid på KTH, jag måste gå upp i vikt och behålla den för att träna cheerleading och jag behövde jobba för det friska för att orka med livet. Klarade jag inte att hålla en sund balans så skulle jag inte klara av att ha energi till de saker som gav mig energi tillbaka. Jag har alltid mått bra av att vara produktiv och göra mycket under dagarna, så jag förstår att det känns extra jobbigt utan sysselsättning. Det finns massvis med saker man kan göra och engagera sig inom! Våga ta chanser för livet är en njutning. Prova dig fram och rätt vad det är hittar du någon aktivitet som får dig att må bra i vardagen.

Underförstått valde jag bort ätstörningen när jag flyttade. Även om den fanns med i bagaget, även om den yttrade sig ibland och även om jag emellanåt valde att lyssna på den så visste jag att det är inte anorexin som ska få makten. Jag hade makten. Jag kunde välja att lyssna på anorexin eller att skita i den och ta ångesten. Ju mer tid jag lade på engagemang desto mindre tid fanns kvar till ätstörningen. En tanke som höll mig på banan var “jag måste verkligen äta bra om jag ska orka med allt som jag vill”. Skulle jag låta anorexin ta över och dra ned på maten så skulle jag inte orka leva mitt liv. 

Det finns en risk med att tänka att man ska “göra så mycket att man inte hinner med att tänka på ätstörningen”. Risken är att den finns kvar, men bara undanhålls istället för bearbetas. Detta resulterar i att under händelsefattiga perioder slår ätstörningen tillbaka på en med en chock. Man tror att den är borta så länge man fokuserar på annat, men egentligen finns den kvar under ytan och är redo att attackera så fort den får utrymme till det. 

Var riskmedveten, men överanalysera det inte (som jag gör här). Det viktigaste är man gör det som får en att må bra! Fokusera på det och låt ätstörningen förbli historia.

Det är rätt så häftigt att bryta sig fri från ätstörningarna och lära sig stå på egna ben. 😉 Våga vara häftig!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kämpa, peppa och vi tar oss framåt

May 3rd, 2013

Det finns inget mer peppande än att få sådan god respons av er läsare. Det peppar mig av att få peppa er. Det peppar mig av att ni vill bli peppade. Det glädjer mig in i själen att ni kan relatera till mina texter. Det ger mig hopp om en sundare livssyn hos många tack vare ert engagemang. 

Varken jag, du, din nära vän, klasskompis, dotter, brorsa, kollega eller sambo kanske är helt frisk idag. Kanske du själv aldrig trott att man verkligen kan få en sådan sjukdom och en sådan ohälsa som man får av en ätstörning. Kanske har du själv bantat flera gånger och inte riktigt förstått varför det går åt pipsvängen varje gång. Kanske har du sett framsteg hos dig själv eller din närstående i kampen mot ätstörningarna. Kanske känns det som att allt är på väg ut över stupet och käpp rätt åt helvete.

En sak är säker: genom att du engagerat dig så pass långt att du läser det som skrivs på denna blogg så tar du ställning i frågan om vad som är ett sunt liv. Även om du aldrig haft en ätstörning själv så kan du vidga din syn på hälsa och välmående. Kämpar du själv med ätstörningar så kan du få mer insikt om dem. Alla som läser det som skrivs här hjälper på ett eller ett annat sätt till med att jobba för en allmänt sundare livsstil. För mig handlar inte en sund livsstil enbart om hälsosamt ätande eller regelbunden motion. En sund livsstil uppnås när man mår bra i både kropp&själ, känner sig fri till att vara sig själv och njuta av livet i ett samhälle med höga (snarare orimliga) krav på mänskligheten.

quotebal

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utan fokus på ätstörningen

November 17th, 2012

När man börjar få ordning på maten så är det dags att sakta men säkert jobba sig tillbaka till livet. Det är i princip omöjligt att bli frisk om man fortsätter att isolera sig med ätstörningen och all ångest.

Det som fick mig att friskna till var just att göra saker jag älskar – Att inte ge upp på mina mål och drömmar utan att låta dem motivera mig. DET vill jag göra, så DET ska jag ta mig fasen klara av också. Och för att kunna göra DET så måste jag äta ordentligt osv.

Mina långsiktiga mål var just att studera på högskola, KTH eller dylikt till Civilingenjör, ta en examen i unga år och flytta hemifrån. Därav följde att deltidsjobba och träna Cheerleading. Dessa saker håller mig på banan idag.

Självklart rekommenderar jag inte alla att sätta upp livsmål och aktivera er på hög nivå till en början. Långsiktiga mål kan vara bra att ha något att sträva efter, men de kan också få förändras. Kortsiktiga mål och lättare aktiviteter kan driva en vidare till nästa steg på vägen.

Därför tänkte jag tipsa om lite “lättare” aktiviteter/intressen som man kan börja med för att hålla fokuset i livet på annat än ätstörningen:

Ta en resa:
Det må vara utmanande, läskigt och jobbigt emellanåt. Men det kommer göra en starkare och det är mycket lärorikt.

Köp ett par nya skor:
 Det gör alltid mig lyckligare. Man kan känna sig så snygg bara man har något nytt på dig som man älskar. Gå ut på jakt, och ta inte första bästa. Man blir så nöjd när man hittar det perfekta paret.

Möblera om:
Då håller man både hjärnan och kroppen igång. Låt inspirationen flöda och kanske skapa eller införskaffa sig något nytt till rummet?

Läs böcker:
Passa på att göra någon nytta för dig själv. Lär dig något nytt eller bara läs något underhållande. Det är sant som man säger “man blir klok av att läsa bok”.

Lek i snön:
Jag kommer ihåg hur jag en vinterdag kände mig riktigt nere. Allt kändes tråkigt. Men det var snö ute, och på något sätt kändes det mysigt. Så jag gick ut och byggde en snögubbe som jag ställde bredvid postlådan. Det är underbart att våga vara barn för en timme.

Skaffa ett husdjur:
De kan hålla en upptagna och man får en annan vän än ätstörningen som finns vid ens sida.

Återuppta kontakten med en gammal vän:
Det kanske kan återuppliva gamla känslor, när man var frisk och mådde bra. Samtidigt som det kan ge en trygghet att finna glädje tillsammans med någon man länge känt.

Börja med något kreativt:
Spela teater, sjunga, måla eller något annat där man får uttrycka sig  på olika sätt. Många ser det som terapi, och jag tvivlar inte en sekund på att det är ROLIGT också!

 

Har ni fler tips? så dela gärna med er i kommentar-fältet. 
Jag kanske gör ytterligare ett inlägg om det, med era förslag om det behövs. :)

Tags: , , , , , , , , , ,

Styrelsemiddag

November 15th, 2012

En av de fördelar med att vara engagerad: gratis mat! Och inte är det av den dåliga sorten heller.

SUSHI! Och det blev många bitar jag inte smakat tidigare. :D

Det var räknat för 9 bitar per person. "Det är ju för lite!" tänkte jag.. turligt att det blev några bitar kvar, så jag fick mina 10 st ;)

Nu är jag mätt, nöjd och belåten. Perfekt!

Tags: , , , ,

Vad går jag på för energi?

October 8th, 2012

Den senaste tiden har jag kommit in en del på “kickar”. Att jag får kickar av att engagera mig, och att det är just dem kickarna som få mig att vilja jobba framåt.

Ibland blir jag förvånad över hur jag orkar med allting som jag gör. På något sätt blir jag stolt över att jag kan engagera mig, jag känner mig nöjd när jag hinner med mycket saker. Frågan är om det bottnar i dålig självkänsla, och ett tvång att prestera för att känna sig tillräcklig? Men det får mig att må bra i alla fall.

Ikväll var jag på en gruppintervju för McDonald’s. Jag kom dit med inställningen att jag endast ska medverka på intervjun för att ta lärdom av den, och sedan tacka nej om jag så mot förmodan skulle få jobbet.

Intervjun gick riktigt bra! Det må vara den roligaste jag har varit på, och just nu skulle jag bli riktigt glad över att få en anställning där. Från den vettiga sidan så säger mitt sunda förnuft att jag kommer inte ha tid, medan den energisprudlande och taggade jag försöker planera in när jag ändå skulle ha tid att jobba. Jag måste ha någon diagnos med bokstavskombinationen ENGAGERAD.

Som sagt får jag förmodligen inte jobbet. Det var ca 100 sökande och 6 platser. Men det vore riktigt kul ändå 😀

Bye bye ätstörningen. Min tid kan fyllas med viktigare saker 😉

Tags: , , , , , , , ,

En galen värld (eller två?)

September 24th, 2012

I ätstörningens värld:

  • Bokat möte med läkaren på skolhälsovården
  • Skicka in blankett till SCÄ
  • Ha telefonmöte med min behandlare

I den friska världen:

  • Bokat in två arbetsintervjuer
  • Ska sitta barnvakt på torsdag
  • Ska på Öppen träning/provträning för ett nybörjar Cheerleadinglag

Jag är galen. Jag lever två liv känns det som: Ett liv där jag älskar att få behandling för ätstörningen, samtidigt som jag inte vill släppa den. Ett annat liv där jag förtränger ätstörningen och gör ALLT som det friska jag skulle göra. Kan dessa två liv samverka tro? 

Galen är jag verklgen! Men det är en egenskap jag gillar. Galen är jag som börjat på kth trots att jag ligger på en extrem undervikt. Galen är jag som söker deltidsjobb utanför studierna. Galen är jag som sätter mig som Vice ordförande i sektonsstyrelsen. Galen är jag som ska gå på intervju inför att jobba på Nobelfestens efterfest som gruppledare. Galen är jag som seriöst överväger att börja träna Cheerleading(!)

Ni anar inte hur bra jag mår i mig själv just nu. Jag känner mig riktigt bra! 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

En kick i stjärten får mig att flyga framåt

September 22nd, 2012

Gud va roligt med cheerleading!=) sånt man alltid velat testa eftersom man sett bring it on haha;)
Men hur blir det om du inte är så sysselsatt..? får du mer tankar och kan falla tebax? för man kan ju inte jobba ihjäl sig jämt hehe;) som på semester och lov och sånt ?=)
S 

Att vara engagerad går åt båda hållen:

  • Känner mig pigg så klarar jag inte av att gå en lång period och inte veta vad jag ska göra. Då får ätstörningen större utrymme och jag börjar leka lite med Ana igen.
  • Börjar jag engagera mig i saker så får livet helt plötsligt en annan mening. Jag vill prestera bra, och då finns det ingen plats för Ana. Man blir viktig för omgivningen och det finns inget bättre än att känna sig uppskattad. Det gör mig lycklig.
  • Samtidigt så finns risken att mitt engagemang tar kål på mig. När jag känner mig stressad och att jag inte orkar med så finns Ana där som en vän igen. Hon tar emot mig med öppna armar och räddar mig ifrån all press.

Självklart uppskattar jag ledighet också. Det är något som man behöver varva perioderna med. Det finns inget skönare än att vila upp sig efter en slitig period. Återhämtning är viktigt!

Jag skulle nog inte klara av att bli frisk utan saker som höll mig vid liv. Jag behöver något som kickar mig i stjärten, som motiverar mig att kämpa, som ger mig något gott att kämpa för. Det visar en att det finns bättre saker i livet än det som ätstörningen lovar en. Och det är för dem sakerna som jag tar stegen framåt.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp