Dag 2 – Universal!

April 21st, 2015

Det svider verkligen i plånboken just nu, men jag måste påstå att varje dollar är värt det! Jag tror aldrig att det har känts så här bra när jag varit på en lagresa. Jag har verkligen kul och njuter av det! Trots kostnaderna så kommer erfarenheterna vara så mycket mer värda i det långa loppet.

usa1

usa4usa2usa5usa3

Tags: , , , , , , , , , ,

Varje steg är ett FRAMÅT-steg

January 30th, 2015

I vissa stunder känns det som att man står och kämpar med samma strider i livet. Ibland kan övertygelsen vara så stor om att man aldrig kommer att ta sig vidare, att man helt enkelt börjar ge upp på sig själv. Tillfällen kommer då motivationen trynar och man tror att man alltid kommer behöva vara sjuk.

Sedan kommer det för sig att blicka tillbaka – påminna sig själv om hur fruktansvärt jobbigt det var förut och hur många saker som faktiskt har förbättrats. För visst har vi alla gjort framsteg, dem blir bara svåra att lägga märke till på kort sikt. Ibland behövs det helt enkelt att man ser till en större helhet för att införskaffa sig den verkliga uppfattningen om vilken situation man befinner sig i.

Det är klart att man inte blir frisk på en dag eller två, och inte heller några veckor, månader och ibland inte ens år. Jag minns så väl när jag först började inse min sjukdom och läste om andra som hade varit sjuka i flera år och jag kunde inte förstå hur det kunde ta sådan lång tid för dem. Nu har jag själv haft ätstörningar i närmare fyra år, och det är helt sjukt att det har gått sådan lång tid (!). Det har funnits perioder som har varit extremt tuffa och perioder där man näst intill känt sig helt fri. Så, jag förstår nu att frisk är ingenting man blir en gång, utan ibland behöver man jobba för att bli det flera gånger. Och bara för att man kanske blir sjukare igen, flera gånger, så betyder det inte att man fortfarande står och stampar på samma gräsplätt. Det är ju en enorm förändring som har skett sedan jag först svalt mig och tills idag, även om ätstörningen fortfarande har satt sina spår.

Jag är övertygad om att både det vi kallar för fram- och “baksteg” faktiskt är ett nästa steg i livets riktning. Striderna kan vara den andra lik, men det är aldrig samma, för att du är aldrig samma människa som du en gång varit – vi är under konstant utveckling. Och genom att blicka tillbaka tror jag att vi lättare kan skapa en förståelse över hur långt vi faktiskt kommit i livet på en sådan kort tid. Hur snabbt både jobbiga och mer trevliga perioder i livet har passerat oss förbi. Nu menar jag inte att stressa er eller tänka “shit, snart dör jag”, utan bara att vara medveten om att livet består av så otroligt många epoker att ett enda tillfälle eller en enda period är endast en del i hela vårt liv. Under en eller några få tillfällen kanske man inte märker någon större utveckling, men om man slår ihop flera utav dessa kan man nog se en fantastisk utveckling hos sig själv.

En utveckling betyder inte att livet känns felfritt, det kommer det heller aldrig att vara, men det betyder att allting är föränderligt och vi vandrar aldrig i samma cirklar. Om det nu vare så att vi gick samma stig om och om igen, så skulle varje gång ändå vara en ny gång, och vi vandrar den med nya infallsvinklar och erfarenheter. Vi har blivit starkare och rikare!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

De saker vi oftast ångrar är de saker vi lärt oss mest utav

November 26th, 2014

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara att börja om med att leva sitt liv med all den kunskap man har idag? Visst skulle man då kunna vara värsta underbarnet och bli hyllad från alla håll och kanter, och att leva ett sådant liv kan ju låta helt fantastiskt. Men vid närmare eftertanke skulle man nog trots all kunskap stöta på problem, problem som man inte gjort tidigare. Vi skulle på nytt lära oss saker och återigen önska att vi kunde börja om livet. Ni kanske har sett på filmer om “The Butterfly Effect” och det syftar till att visa hur vi inte kan lösa tidigare hinder i livet utan att stöta på nya problem.

Jag tänker så mycket på det här med att vi ångrar saker vi sakt, gjort eller upplevt (även jag själv) trots det faktum att dessa saker har givit oss den kunskap som vi har idag. Vi lever i rädsla om att göra fel och strävar alltid efter perfektion. Vad är det egentligen som säger att “fel” eller “misstag” ska vara någonting dåligt? För hur mycket skulle vi egentligen utvecklas genom att enbart göra “rätt”?! Vad skulle vi lära oss då?

Visst ligger det i vår natur att vi vill lyckas, men om man inte gör det i första, andra, tredje eller sjuhundrade försöket så behöver inte det innebära att man är dålig. Det innebär att man har lärt sig 700 gånger mer om hur man ska göra för att lyckas – man har samlat på sig massvis med kunskap, och det är den kunskapen som syftar till utveckling.

Vi tillbringar ofantligt mycket tid och energi till att ångra saker vi gjort och att vara rädda för att behöva ångra saker vi ska göra. Vi grubblar över hur vi skulle ha gjort saker annorlunda, och “då skulle allting vara bra”.. Men sanningen är den att det endast hade dykt upp nya situationer som vi skulle vilja ändra på. Det handlar ju inte om att ändra på saker, eller att alltid lyckas för att kunna slippa ångesten. Den måste man bearbeta bort genom att verkligen verkligen inse och acceptera att problem kommer att uppstå, vi kommer att hamna i konflikt, säga fel, eller göra någonting som vi inte gynnat oss i stunden. Livet bara är sånt, och istället för att blicka tillbaka med ångesten i vitögat kan sträva efter att tänka “Aha, det var så det blev när jag gjorde så, det blev ju inte så bra. Nästa gång kanske jag kan prova något annat, eller vänta och se vilka långsiktiga konsekvenser detta får.” och se på det sådant att vi skaffat oss ny kunskap. :)

no-regrets

Motto_words_quote-1b28d85aefb6a611ee5440a1e483d504_h_large

tumblr_mt1tubOMbb1sfv79ho1_500

download

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hur går det med behandlingen?

November 19th, 2014

hur går det med behandlingen?
– matlida

Just nu befinner jag mig ungefär halvvägs in i behandlingen. Det känns bra och även om kroppen inte är i svält så drar man stor nytta av att gå där. Varje dag får man nya insikter och framför allt lär man sig så mycket om sig själv genom att prata med de andra i gruppen.

För mig har fokuset legat på mycket annat än mat och vikt den senaste tiden. Jag vet att jag får i mig tillräckligt (om inte mer ibland) och har börjat hitta en lagom träningsdos. Fokuset har istället landat på mer aktuella problem och bakomliggande faktorer. Oavsett vad man har för problem är det väldigt energikrävande att gå på Idun. Det är så många tankar och reflektioner som far förbi i huvudet på en. Det är ett ständigt arbete med sig själv, men väldigt givande.

Någonting som däremot har ställt till det lite för mig är magproblem. Just ju testar jag om det är laktos som jag blivit överkänslig mot, men jag hoppas verkligen inte det. Jag älskar ju yoghurt, kvarg, keso och latte. Dessutom skulle det bara göra plånboken mer lidande, men å andra sidan hoppas jag hellre att det är något sådant än någon annan sjukdom.

Ibland känner jag mig verkligen inte tillräckligt sjuk för att gå i behandling, ibland känns det inte alls som att jag har problem med att äta det jag behöver. Sedan kommer dagar då jag inser hur dåligt man egentligen mår och hur känslig man är. Och ju bättre det går med maten desto lättare blir det att urskilja vad nedstämdheten egentligen beror på. Det är så lätt att tänka “jag är inte tillräckligt sjuk, jag behöver inte sådan intensiv behandling” bara för att det inte syns längre, men sådana tankar är endast ett symptom av sjukdomen. Man kan alltid dra nytta av att gå i en sådan här behandling, det man lär sig kommer man att ha nytta av livet ut.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Att bestämma sig

September 12th, 2014

Det känns jobbigt. Jag vill inte göra det. Men det är bra att göra det och så klart vill jag göra något som är bra. Men behöver jag göra det? Kanske kan jag må bra ändå? Fast jag mår ju inte riktigt bra nu. Jag behöver nog göra det. Tänk dock på vad som kan hända? Tänk om det blir fruktansvärt! Jag vet ju inte att det blir bättre egentligen. Jag vet inte, för jag har inte provat. Så jag bestämmer mig. Jag bestämmer mig att prova. Jag bestämmer mig för att göra det. Även om det känns jobbigt, även om jag inte behöver och även om jag inte vet att det blir bättre. Jag kan i alla fall prova, för då vet jag sen. 

Så gör jag det. Så mår jag bättre. Så är jag tacksam över att jag en gång bestämde mig för att prova.

Tags: , , , , , , , , ,

Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Friskhet finner vi när vi lever livet

July 2nd, 2014

Det är så många som har frågor kring sin sjukdom och hur man ska gå till väga för att handskas och bli av med den. Visst är det självklart att olika verktyg kan hjälpa en att må bättre och undvika sjuka beteendemönster, men dessa verktyg får en inte att bli frisk. Det som skiljer sig åt mellan “att leva med ätstörningen” och “att leva frisk” är i min mening självaste livet. Förmågan att njuta av det man gör i livet. Förmågan att ta vara på möjligheter, våga ta chanser, göra sådan man finner glädje i och att acceptera att allting inte alltid är bra, men att fortfarande kunna må bra.

Min erfarenhet är att i ensamma stunder då det inte finns mycket att göra blir det lättare för ätstörningen att finna sitt utrymme. Små saker spelar större roll: vad som ätits, hur mycket man rört på sig och kroppens mått etc. Dagar som jag omringas av personer jag trivs med och dagar som jag gör aktiviteter som jag finner glädje i, det är dagar där jag kan släppa ätstörningen för att jag fått så mycket energi ifrån min omgivning och de saker jag gjort. Sådana dagar känns ätstörningens sjuka beteenden inte relevanta att ta plats i mitt liv för en sekund. Då inser jag vad som verkligen spelar roll, och det finns inte utrymme för sjukdomen att kräva massa idiotiska saker.

Varför ska jag ställa mig på vågen när jag istället kan åka iväg och träna cheerleading i parken? Varför ska jag tvinga mig själv gå hungrig flera timmar när jag istället kan fika med en vän och ha en trevlig eftermiddag på stan? Varför ska jag gömma mig under täcket i mörker och ensamhet när jag istället kan sätta mig i soffan med pojkvännen och njuta av en bra film? 

Det är inte dessa enorma ting vi gör i livet som bringar oss den största lyckan, utan det är de “små” sakerna vi i gör i vardagen som får oss att må bra. Att leva ett sunt liv handlar inte om att göra underverk dagligen eller resa runt över hela världen. Det kan vara minst lika givande att tillbringa en kväll med spelande och ett glas vin hemma vid soffbordet som att åka på stans största nattklubb. Vad vi väljer att göra är upp till oss själva – vad ger dig mest energi tillbaka? En sak är säker, att ätstörningen tar och ger ingenting tillbaka, så varför välja den? Det är många som undrar hur de ska göra för att bli av med sin ätstörning. De flesta brukar ge tips på hur man ska äta, tänka och hantera känslor, vilket naturligtvis är en viktig del i tillfrisknandet. Mitt huvudsakliga budskap är inte hur man ska göra för att sluta leva i sjukdomen, utan det jag tror gör oss friska är att istället börja leva i livet.

http://www.flickr.com/photos/joebehr/4986222129/

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad hjälper/hjälpte?

May 14th, 2014

Idag hade jag den fantastiska möjligheten att dela med mig av min erfarenhet utav Anorexia Nervosa på en konferens med den Svenska Psykiatriföreningen. Där deltog skötare från hela landet. Detta var första gången jag höll ett sådant föredrag och jag förvånade mig själv över hur lugn jag var – det var faktiskt roligt! Detta vill jag definitivt göra fler gånger.

Konferensen handlade om “Vad hjälper?/Vad hjälpte?” och jag tänkte dela mig även till er, lite utav det som sades där.

Min behandlings resa för anorexia  var det jag främst delade med mig utav. Jag gjorde ett urval och fokuserade på året som jag var som sjukast. Det var sista året i gymnasiet.
behandlingsresa

Det viktigaste var ändå att lyfta fram faktorer som är viktiga för ett tillfrisknande:

  • Bemötande
    Att bli tagen på allvar samt uppmärksamma sjukdomen och dess skadlighet.
    Att visa förståelse och inte verka kritiserande eller ifrågasättande.
  • Fokus på rätt saker
    Att inte generalisera. Att se varje patient som individ och anpassa efter dennes behov.
    Det handlar även om att inte enbart fokusera på maten och vikten, utan även på tankarna.
  • Konsekvent
    Att hålla sig till det som sagts och inte ändra sig.
    Det orsakar bara mer förvirring och osäkerhet.
  • Regelbundenhet
    Att upprätthålla arbetet regelbundet för att det ska gå framåt (inte ställa in avtalade träffar).
    Annars får man hela tiden börja om och tiden dras ut.
  • Familjesituation
    Att anhöriga ska ges möjlighet att anskaffa sig nödvändig kunskap för att stötta på bästa sätt.
  • Rimliga aktiviteter
    Förbjuda rent av farliga saker som t.ex. träning, men uppmuntra till annat som ger energi och håller en på livsbanan.
  • Framtidsvisioner/mål
    Att ha någonting att se fram emot, en motivation att jobba för, en målsättning för att bli frisk

Vad tror ni hjälper?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inspirerande kommentar

July 7th, 2013

Tidigare idag publicerades inlägget “Life is a roller coaster“. Senare inföll en kommentar som inspirerade mig och som garanterat kan hjälpa många andra med sina tankegångar och inställning.

Så sant så sant en väldigt bra liknelse. Det gäller att njuta där man är just nu i karusellen.

Jag tror absolut det går att bli helt frisk och fri. Men jag kommer alltid att ha min historia, mina erfarenheter och mitt bagage att bära med mig. Erfarenheter som jag kan plocka fram och använda när helst jag behöver. Jag väljer själv hur jag vill förhålla mig till min historia. Jag är stolt, glad och tacksam för allt jag fått uppleva och lära mig av. Om jag inte hade alla mina erfarenheter skulle det inte vara jag och jag skulle inte ha all min kunskap. Jag kan och vill inte ändra eller göra om min historia, men jag kan själv välja hur jag ser på den. Det ända jag kan påverka här och nu är den tanke jag väljer att ha om den är positiv eller negativ om jag vill att min tanke skall vara min framtid eller inte. Om jag inte vill att den tanken ska bli min framtid gör jag nog klokt i att byta tanke till någon bättre.

När jag har plockat bort dem och det som får mig att klanka ner och se ner på mig själv då är jag frisk och fri. Då kommer jag att våga släppa ätstörningens hårda, kontrollerande och kalla hand det vet jag och jag vet att jag kommer komma dit. Jag vet att jag väljer vägen själv och jag väljer hur frisk och hur fri jag vill och vågar bli.

Om jag behandlar mig med värme, omtanke, kärlek och uppskattning. om jag berömmer mig själv mina framsteg och mina försök, om jag klappar på mig själv och säger att jag är bra och jag är älskad ingen annan kan vara mig bättre än jag kan då vågar jag släpa ätstörningen fullt ut. Därför ska jag sitta kvar i berg och dalbanan och njuta av varje del i den.

Tänk på att den tanke du just nu väljer att tänka formar ditt framtida ansiktsuttryck. Vill du att det ska vara glatt och avslappnat eller hårt och spänt?

Tack för en klok bra och tänkvärld syn på livet.

Lev väl och må bäst!

Kram lilla jag
– Jota

Tack själv Jota för dina kloka ord!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Livet är en njutning

June 23rd, 2013

Ätstörningar kan i många fall ses som ett självskadebeteende, där man själv anser att man inte är värd att få känna njutning på samma sätt som friska människor kan. Varför man utsätter sig för denna plåga finns det många forskningar och diskussioner kring, så det är ingenting som tänks spekulera kring här och nu. Det som ska lyftas fram är hur mycket mer värt det är att ta del av livets goda. På ett eller annat sätt vill nog de flesta människor uppleva njutning i livet. Somliga anser att njutning kan vara sådant som en del upplever som plågsamt, men vi har alla särskilda behov som behövs uppfyllas för att känna tillfredsställelse.

Mat och nöje är ting som med största sannolikhet bidrar till ett njutbart liv. Anledningen till att jag lyfter fram just dessa faktorer är att det ofta gås om miste när det kommer till ätstörningar. Man förtjänar inte maten och man finner inget nöje. Utan mat och nöje tycker anorexin att man ska finna njutning. Logiskt?

När man har provat att finna njutning i ätstörningen tillräckligt länge så inser man i bästa fall att det inte är äkta tillfredsställelse som uppnås. Det är en sjukdom som triggas och stärks. Det är inte njutning att skada sig själv, även om man kan uppleva en viss sådan.

Begreppet njutning är centralt inom moralpsykologi, etik och medvetandefilosofi. Det inbegriper all slags lycka och välmående. Det kontrasteras oftast med smärta och lidande. Filosofer och psykologer har ofta betraktat njutning som någonting uppenbart gott.
Wikipedia

Livet är för kort för att inte ta vara på de njutbara stunderna i vardagen, eller möjligheterna att slå på storfest. Det finns ingen logik i att “spara sig” för att njuta. Det behövs en balansgång där man tillåter sig själv att bland annat äta gott och uppleva spännande saker. Vilket liv vill man egentligen leva? Vad är värt att slåss för? Alla förtjänar att må bra i sitt eget liv! Och att må bra innebär att njuta!

Jag befinner mig idag i ett tillstånd där jag lärt mig finna en inställning som gör mig gott i de flesta situationer. Det handlar om att våga ta chansen, var förväntansfull och se inte tillbaka med ångest. Det finns inga misstag, det finns bara erfarenheter. Har man en riktning så kommer man att ta sig vidare på vägen. Jag är öppen för möjligheter och inte rädd för att utmana mig själv. Det är sommar, jag är ung, smart och snygg – det vore snarare ångestfullt att INTE ta vara på livets njutningar nu!

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Cheers!

Cheers!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp