Många ätstörningar förbjuder livsmedel så som godis, choklad, glass och chips etc.  Rädslan för “onyttigt snacks” kan sitta i länge, även efter man fått sunda matvanor och en stabil normalvikt. 

På vägen mot ett friskare liv blir man obligerad till att prova äta dessa livsmedel igen. Det går inte att bli frisk och samtidigt ha förbjuden mat. Visst kanske man vågar äta en chokladbit efter maten, men hur mycket vågar man äta på lördagskvällen? Allt det där goda som länge varit förbjudet är nu tillåtet. Det är ju fortfarande gott och hur ska man kunna hejda sig?

Jag upplever fortfarande viss rädsla över att äta mycket choklad. När jag väl äter så nöjer jag mig sällan med bara en liten bit. Det är ju gott och då vill jag äta tills jag inte vill ha något mer! Det är en skrämmande känsla, men på något sätt är det normalt beteende. Friska människor äter tills de inte vill ha något mer, och det enda sättet att nöja kropp och själ är att ge den exakt det den vill ha.

För att undvika överätningen som ätstörningen så brutalt fruktar över är det viktigt att man förebygger med bra mathållning resterande dagar. Börjar man på att kompensera så finns det större risk till hetsätning. (se även Vad är hets?)

Igår kväll var jag på grillfest med ett litet med trevligt sällskap. Jag åt både fläskfilé och det vegetariska: halluomi och champinjoner. Jag åt rejält med potatissallad och var den enda av tjejerna som smakade av bearniesesåsen. Det var trist att påminnas över hur många i detta sällskap som pratar som att de har ätstörningar. Jag var nära på att flippa (!), men valde som jag gjorde senast  (valet att avstå diskussion kring matvanor) och gick därifrån.

På natten åt jag av chipsen och dippen som serverades innan hemfärd och på hemmaplan lade jag mig i sängen med en film och godisskål fylld med choklad. Extremt onyttig kände man sig, men vid detta lag vet jag att den där extra maten, en lördagskväll, knappast spelar någon roll för vikten. Det ska vara njutning. Det är en del av livet att kunna unna sig lite extra “onyttigheter” när man är sugen. Det ska inte behöva gå till överdrift, så länge kroppen får i sig allt den behöver.

Jag får ångest när jag äter onyttigt ibland, men jag skiter fullständigt i den. Vill jag ha choklad nu, så är det choklad som jag ska äta också! Det är knappast så att jag är på gränsen till övervikt och behöver oroa mig över att äta för mycket egentligen. Det är bara ätstörningen som spökar och den ska inte skrämma mig längre.

Follow