Vad “fitness” egentligen handlar om

July 28th, 2015

Jag har blivit inspirerad av Strävan.

De senaste kvällarna har jag suttit och kollar igenom en bunt av hans youtube-klipp. Först tänkte jag “åh, vilka kloka tankar kring fitness”. Sedan tänkte jag “Fan, nu vill jag skärpa till mig med kosten och börja lyfta tungt och bygga muskler”. Till slut insåg jag att “jag vill göra det som får mig att må bra”, vilket är äta det jag gillar och träna som jag tycker är kul. Att försöka göra någonting annat tror jag är fördömt i längden.

Hans filmklipp om “fitness” tycker jag lyfter fram många viktiga faktorer som sällan tas i hänsyn när vi idag talar om att vara “fit”. Det handlar inte enbart om att se muskulös ut (som vi gärna tror), utan det handlar om att ha uthållighet, vara stark, explosiv, ha en bra hormonbalans, bra ämnesomsättning, immunförsvar osv. Det handlar inte enbart om att se “fit” ut, utan både kropp och sinne ska må bra.

Kolla gärna på detta klippet bara för att jag tror att det är precis detta fler behöver höra, men varnar för att klicka sig vidare om träning lätt triggar igång sjuka tankar.

Att lyssna på det här är för mig en enorm lättnad. Just magen har länge varit min akilleshäl och än idag hamnar jag lätt i strävan efter de där förbaskade magrutorna. Jag kanske är rätt så “fit” ändå. För tränar gör jag ju, rätt så mycket faktiskt, för jag tycker att det är väldigt kul. Men kollar jag enbart på magen kommer jag aldrig bli nöjd med resultatet, så fokus kommer att ligga på andra saker. T.ex. så älskar jag hög-intensiv intervallträning och visst, jag kanske inte kommer att bygga massvis med muskler på det (enligt vissa källor), men det kommer fortfarande att bidra till ökad fitness och framför allt förbättrat välmående.

Det visuella är enbart en liten del av vad fitness egentligen innebär, så varför lägga sådan enorm stor vikt i det? Speciellt om det kanske försämrar hälsan ur andra aspekter.

Jag tänker att träning ska vara någonting som får en att må bra och leva ett hälsosammare liv. Om det handlar om att träna för att få större och mer definierade muskler så fine. Om det handlar om att dra iväg på långa löpturer så gör det. Om det handlar om att skaka rumpa på Zumba-klasser så do it. Om det handlar om att gå på gympass där du köttar järnet så kör hårt! Eller om du hellre tillägnar sig åt yoga så får du göra det också. Det ska inte finnas några andra krav gällande träning än att det är viktigt med tillräcklig återhämtning.

Det viktigaste är ju ändå att man ska må bra. Inte om man har magrutor eller inte.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

“Från anorexia till fit”

May 27th, 2015

Det är inte ovanligt att stöta på personer som använder träningen som ett medel för att bli frisk från anorexia. En del personer skulle hävda att de “byter ut en ätstörning mot en annan” och i många fall är det tyvärr så också. Det är lätt att träningen blir ett annat medel för att kontrollera vikt, kropp och energibalans istället för maten. Men det är faktiskt inte alls helt ologiskt att träning används som ett medel för att må bättre.

Den här terminen har jag studerar en del kurser inom näring, träning, stress osv. Även om jag kunde en del innan så har jag fått en djupare förståelse över hur det faktiskt fungerar.

Träning har visats ge många positiva effekter på humör, ork, självbild, självkänsla, självförtroende och allt där till. Sedan är det självklart viktigt att det man gör känns kul och motiverande för att få de positiva effekterna. Fysisk motion påverkar kroppen på molekylnivå i och med att utsöndringen av vissa hormon och signalsubstanser förändras.

Jag tror starkt att träning är ett effektivt medel för att få en person att må bättre i sig själv och i sin vardag, men jag vill höja ett finger för att det innebär inte att alla ska hänga på gymmet och lyfta skrot – utan det kan lika väl handla om längre skogspromenader eller som att springa marathon. Om man nu finner att det är roligt att gymträna, vilket jag tror att många gör tack vare de positiva effekterna det ger, så är det inte konstigt att man gärna vill göra det väldigt ofta. Det blir kul att träna för att bli fit – men egentligen gör man det för att det är någonting man mår bra av. T.ex. det boostar självbilden; man känner sig snyggare, det får en att känna sig mer kompetent; starkare, det ger en ett mål; ett syfte och det gör det lättare för kroppen att hantera faktorer som stress i vardagen.

Jag tänker mig att en person med ätstörningar ofta känner sig väldigt nere (låga halter av dopamin), tappar självkänsla och självförtroende, ätstörningen utgör större delen av ens självbild, känner sig svag, stressad och saknar syfte med livet. Det jag menar är att det är förståeligt att många övergår till en viss besatthet av träning istället för anorexia (eller andra ätstörningar) – det finns så mycket positivt med det! Men det är också förståeligt att bevaka det med ett kritiskt öga, för att träning har en tendens till att skapa destruktiva beteenden och det vill vi inte uppmuntra till.

Det är många som har lyckats använda träningen som ett hjälpmedel till att bli frisk från sin ätstörning. Förut var jag mycket mer kritisk till det och såg det mest som ett annat sätt att bibehålla kontrollen. Visst kan det vara så i vissa fall, men många har faktiskt lyckats skapa en mycket mer sund livsstil genom träning och det vill jag ändå respektera. Träning kan vara någonting som gör en sjuk, men det behöver inte vara sjukt att träna. Allt handlar om hur man förhåller sig till det; i vilket syfte och i vilken omfattning det görs.

Tags: , , , , , , , , , ,

Träningen ger energi och hälsa i ett friskt liv

October 14th, 2013

Att äta fet mat behöver inte göra en fet. Att sitta stilla behöver inte göra en lat. Att vara smal behöver inte göra en sjuk. Att äta nyttigt behöver inte göra en till ett hälsofreak och att gilla träning behöver inte göra en till ett träningsfreak. Världen är inte svart och vit, det ena behöver inte betyda det andra, utan alla är vi olika och allt är relativt.

Från att ha varit en vanlig aktiv tonårstjej, till att överdriva både träning och hälsosamt ätande. Från att vara sjuk i anorexia, till att hitta en balans i livet som gör en tillfredsställd.

När det gäller mat, träning och hälsa har jag fått uppleva en hel del. Men det har även hunnit hända mycket på “hälsofronten” sedan jag insjuknade. Det har kommit nya dieter som ska vara lösningen på alla viktproblem, och framför allt har kvinnoidealet övergått till en mycket mer vältränad kropp än en mager. Den s.k. fitspoon har verkligen trätt fram och influerat samhället på många håll och kanter. Aldrig har vi varit så träningsfixerade som nu. Aldrig har det varit så populärt att förtära olika kosttillskott. Aldrig har jag sett så många bilder på extremt vältränade kvinnokroppar spridas runt på nätet.

Träning  har alltid varit ett starkt intresse i mitt liv. Det får mig verkligen att må bra och jag tycker att det är så roligt! Jag har alltid uppmuntrat folk till att träna, eftersom jag vet hur pass bra det har fått mig att må. Jag förespråkade alltid fysisk motion, ända tills jag blev sjuk. Då fick jag inte träna längre. Då var det rent av farligt att träna. Träning behöver inte vara hälsosamt, och absolut inte i för stora mängder. Men när jag tränade av sjukdomen mådde jag inte bra, det var ett tvång. Så länge man mår bra av träning, kan det öka välbefinnandet något enormt! Allt handlar om en balans.

Aldrig har jag tränat så här mycket som jag gör idag och faktiskt mått bra utav det. Aldrig har jag uppskattat friheten att kunna göra det så här mycket tidigare. Aldrig har jag trott att det kunde bli sunt för mig att träna hårt igen. Aldrig ska man säga “Aldrig”.

Idag tog jag mig äntligen till stan för att inhandla massa mumsiga bars billigt! (De smakar ju nästan som godis)

Idag tog jag mig äntligen till stan för att inhandla massa mumsiga bars billigt! (De smakar ju nästan som godis)

Och ett par handskar så jag slipper slita sönder handflatorna på gymmet! (Det blev nästan som lilla jul-afton)

Och ett par handskar så jag slipper slita sönder handflatorna på gymmet!
(Det blev nästan som lilla jul-afton)

OBS: träningen är en stor del av mitt liv, och jag är medveten om att det kan vara triggande för många. Jag vill inte börja driva denna blogg som någon “fitspoo”, utan det handlar om ett sunt och hälsosamt liv för varje individ.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Magen bör ha fett – det du ser är inte det andra ser

June 1st, 2013

Generellt sätt är jag emot fettfobin. Inte när det gäller kost väg, utan främst när det gäller personers kroppar. Normalviktiga personer som nojar sig över lite fett på magen. Så länge det inte är extremt och ohälsosamt mycket så finns det inget fel med det. Det är så vi ser ut.

Anledningen till att jag anser att detta är ett sådant osunt tänk kring sin kropp är att jag själv har haft enorm fobi mot magfettet. Sådan stor fobi att till och med skinn förvandlades till fett i mina ögon. Det man ser, är inte samma sak som andra ser. Det vi känner på våra magar är sällan en fettvalk som omgivningen uppfattar.

Vi tvingas se på bilder över långa, magra, vältränade tjejer överallt vi går idag. Så klart uppfattar hjärnan till sist att det är normalt. Så klart vill man se ut som dem. Inte är det konstigt att vi blir missnöjda när vi omöjligt kan få den där platta magen. En mage utan fett, en mage som är perfekt. För det är väl den magen som är normal?

Det är knappast normalt att vara pinnsmal och muskulös med 0% fett på kroppen. Ett fåtal personer lyckas bli riktigt “fit”, men hur många i det stora hela är det som har en sådan “sjuuukt snygg kropp” som fitspoo-modellerna har? Vi präglas med att det är fitspo som är hälsosamt. Den vanliga människokroppen duger inte som den vill se ut. Vi måste ändra våra kostvanor och träna överdrivet. Då duger vi. Eller?

Det är inte fel att träna flera gånger i veckan och äta hälsosam kost (under förutsättning att man ligger runt en hälsosam vikt) – det är normalt att känna sig lite snyggare, fräshare  och bättre. Man mår bra av att träna, man mår bra av att äta näringsrik och varierad kost. Men det är inte normalt att trots en sund livsstil ständigt sträva efter att förlora fett på magen. Så länge man tränar, äter bra och inte lider av fettma är magfettet ingenting att oroa sig över. Det är normalt att ha fett på magen, oavsett vad alla redigerade bilder och posters säger. Kroppsfettet skyddar och formar oss.

Att magen väller över byxkanten när vi sitter ned är knappast bevis på att man behöver gå ned i vikt. Magen lägger sig över, eftersom vi trycker ihop den. Hur skulle det annars gå att ställa sig sen igen om man tog bort allting som hänger över när man sitter ned? Framför allt vi kvinnor behöver en viss mängd fett på kroppen, även när vi står upp.

Våra egna tankar påverkar oss mer än vi tror. Är man inställd på att sin mage ska ha blivit fetare, så gör man gärna allt för att bevisa det för sig själv (mäta, klämma, jämföra osv.). Detta orsakar ångest. Ångest som är helt onödigt i detta fall. Egentligen kanske man vet att man inte är tjock, men när man själv förväntar sig det så ser man plötsligt mycket mer fett.

Jag vet att jag inte är tjock. Jag tillhör förmodligen en utav de som har en ganska "fit" kropp. Men till och med jag får en del fett som väller över byxorna när jag sitter ned.

Jag vet att jag inte är tjock. Jag tillhör förmodligen en utav de som har en ganska “fit” kropp. Men till och med jag får en del fett som väller över byxorna när jag sitter ned. Charmigt som det är, så är det så min mage ser ut! Det är INGET fett som behövs förbrännas bort!

Om anorexin hade fått bestämma hade detta varit extremt ångestframkallande. Det är säkerligen många andra som kan sitta hemma efter en måltid och känna hur mycket fett som hänger utanför byxlinningen. Trots detta “fett” kan man vara underviktig, och då tänker man lätt “vad är det för fel på min kropp som fortfarande är fet?”. Sanningen är att det är inte din kropp som det är fel på, utan sättet som du ser på den. Tankarna är det starkaste verktyget!

Kom ihåg; andra ser inte på din kropp som du ser på den!

Och egentligen ser ens mage ut ungefär sådär. Inte sjutton kunde jag tro att jag var på sådan god väg till abs!

Och egentligen ser magen ut ungefär sådär. Inte förstod jag att andra såg på ens mage och såg abs!

Jag kanske inte alltid är bästa jämförelsen, med tanke på att jag faktiskt är rätt så vältränad. Men det bör ge perspektiv när jag säger att jag fortfarande kan tycka att min mage har för mycket fett. Sedan ser man det andra ser, och man inser hur mycket tankarna påverkar ens egen syn på kroppen.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Fel att träna enbart för att bli fit?

April 11th, 2013

En del tränar för att gå ned i vikt och andra tränar faktiskt för att gå upp. Ena tränar och bryter ned kroppens beståndsdelar medan de andra jobbar för att bygga upp. Idag skrivs det fanatiskt mycket om träning på många forum. Vikt, muskler, hälsa, fit, sundlivsstil osv.

Träning, att man ska motionera är egentligen någonting som har tillkommit på senare år. Tänker man tillbaka i tiden till början av 1900-talet var det knappast känt att man behövde röra på sig ytterligare för att ha en god hälsa. Man fick sin vardagsmotion när man gick till arbetet eller stod och lagade mat. Då var det knappast relevant att noja sig över hur många timmar man tillbringade på gymmet i veckan. Det är senare forskning som påvisar att några extra timmars motion i veckan gör en gladare, piggare och sundare.

Några timmars extra motion för en sund livsstil handlar inte om dagliga gymbesök och hetsiga promenade. Dagens träningstips har blivit överdrivna. Träning ska inte vara för att försöka förändra kroppens utseende till något den inte mår bra av eller något man fixerar så mycket på att det blir ett tvång. Träning ska vara frivilligt, stärkande och framför allt roligt!

Jag tror att träning som enbart går ut på att bli fit inte är riktigt sunt. Då tränar man för att förändra sin kropps utseende, man strävar mot att se ut som “modellerna” i media. Visst ska man få träna för att bli lite mer fit, men var drar man gränsen? Är utseendet verkligen sådant viktigt i ens liv att man lägger ned tiden på dagliga gymbesök och nattliga promenader? Hur mycket ska vi få påverkas av detta?

Visst är det triggande? Vem vill inte se ut så där? Men är det värt det? Jag vet att jag aldrig kommer att kunna se ut så, av den enkla anledningen att min kropp inte är skapt för det. Ska jag då tillbringa timme efter timme till att försöka forma min kropp så att den ser ut som redigerade 180 cm långa modeller? Eller ägna den tiden åt att jag göra någon mer meningsfullt med mitt liv, och hålla träningen och kosten på en rimlig hälsosam nivå.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp