Förändring is the shit!

March 13th, 2015

Den här terminen har verkligen inneburit förändringar för mig. Förändringar som jag fortfarande befinner mig. Det känns underbart! Ibland är det just det man behöver. Ta sig ur sin håla och börja upptäcka nya saker. Byta miljö och skaffa sig nya erfarenheter. Träffa nya människor och upptäcka sidor hos en själv som man inte bekantats med på länge. Förändringar, de har verkligen en effekt på mig. De skapar nya meningar med livet, de gör mig taggad… åh så taggad jag är just nu!

  1. Nya kurser
  2. Nytt jobb
  3. Nytt gym
  4. Ny bostad!

Undra vad mer denna vår kommer att bjuda på…?! 😀

Tags: , , , , , , ,

Massvis med gott under hembesök

July 20th, 2014

När Sofie kommer till stan.. då blire kalas!

Fika med farmor och farfar

Fika med farmor och farfar

Päronpaj a la moi!

Inte bara massa sött

Inte bara massa sött

Hamburge-grillning på stranden

Hamburge-grillning på stranden

Lunch med morbror

Lunch med morbror

För cirka två år sedan flyttade jag hemifrån. Jag hade tagit min gymnasieexamen, blivit antagen till högskola och hittat boende i Stockholm. Jag var fortfarande väldigt underviktig och gick i behandling för min anorexia, men jag var på väg att tillfriskna. Det var jobbigt för mina föräldrar att acceptera att jag skulle flytta iväg, men det var ännu jobbigare för mig att bo kvar hemma hos dem. Där hemma skulle ätstörningen leva vidare, men i ett nytt hem, i mitt eget hem, där kunde jag välja att bli frisk.

Att flytta hemifrån vid den tidpunkten har gjort mig mycket gott! Jag flyttade inte för att mina föräldrar var elaka eller så, utan för att miljön fick mig att vara kvar i sjukdomen. Jag behövde självständighet, jag behövde förändring och jag behövde min frihet!

Ibland när jag åker tillbaka hem till dem på besök blir jag påmind om hur sjuk jag varit och varför det blivit så. Samtidigt är det roligt att visa upp hur mycket friskare jag är nu! Det finns både positiva och negativa saker i anknytning till ätstörningen vid besök hos mina föräldrar.

 Miljön påminner om när sjukdomen var som värst
 Anpassning till mina föräldrars matvanor leder lätt till kompensationstankar
 Det blir lättare att börja jämföra sina portioner igen

+ Mycket annan och efterlängtad god mat!
+ Bättre regelbundenhet med måltider
+ Lättare att ta det lugnt, slappna av och faktiskt njuta!

Jag gillar att åka hem ibland, men endast i korta stunder. Jag vill återvända till Stockholm innan jag blir allt för påverkad av miljön där hemma, för det är hemma här, i Stockholm som jag mår som bäst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Komma bort för att finna friheten

March 1st, 2014

Hej! Visst var det så att du behövde “komma bort” från dina föräldrar för att kunna bli frisk? För mig är det likadant, jag skulle må oerhört mycket bättre av att ta hand om mig själv eftersom att det är så mycket annat som pågår här hemma, dessutom är mina föräldrar skilda. Problemet är att jag bara är 16 år- jag får/kan alltså inte flytta hemifrån, hur tycker du jag ska göra för att stå ut och bli bättre? Mina föräldrar gör mig olycklig och är anledningen till alla mina svackor, har du några tips?

Det är inte helt ovanligt att det krävs en förändring utav den omgivande miljön för att man ska finna inspiration till att kämpa för ett friskt liv. En del personer behöver en trygg hemma miljö med stöttande föräldrar och närstående, medan andra faktiskt behöver komma bort från sin hemplats och finna sig själv i en ny miljö och bygga upp ett nytt liv.

Enligt ovan, behövde jag komma hemifrån för att riktigt vilja släppa ätstörningen. Hemma var det anorexian som dominerade, och oavsett vad jag gjorde så var den alltid med. Man påverkades något enormt utav stämningen inom familjen: mår jag dåligt -> mår familjen dåligt och mår familjen dåligt -> mår jag dåligt. Det blir som en ond cirkel där alla bara mår dåligt och hur sjutton ska man bli fri från ätstörningar i en sådan otrygg miljö.

När jag flyttade kunde jag leva livet på (nästan) samma villkor som andra. Det fanns inga ”hökögon” över mig och jag kunde äta precis som jag ville. Det fanns ingen annan än jag själv som avgjorde om det jag åt var sjukt eller frisk. Det fanns ingen som slängde kommenterarer över det jag åt, eller dömde mig för det jag gjorde. Det fanns ingen press att ”visa” någon annan än mig själv hur friskt jag faktiskt kunde äta. Det var ingen annan än mig själv  som jag behövde bli frisk för. Det handlade om att bli frisk för mig själv för att klara av att leva mitt liv. Det gav mig frihet!

Naturligtvis finns det en risk med att övergå till en sådan självständighet utan att ha nått tillräckligt långt i tillfrisknandet. Det är lätt att ätstörningen dominerar och smyger sig på en, utan att någon utomstående sätter stopp. Väljer man därmed att frigöra sig från sin familj och jobba med ätstörningen på egen hand så gäller det att man litar på sig själv och fortfarande har ett utomstående stöd (t.ex. behandlare) som man pratar med kontinuerligt för att undvika falla tillbaka.

Tyvärr är det inte alltid bara att flytta hemifrån.. men ibland finns det andra ställen att rymma till ett tag för att få ett miljöombyte. Jag hade fantastiska personer som erbjöd sig att ta in mig i deras hem ett tag för att hjälpa mig och ett tag var det väldigt tilltalande. Vänners föräldrar, morsyskon, far-/morföräldrar eller kanske pojkvännens föräldrar finns där för att hjälpa till. Ibland spelar det ingen roll vart man vänder sig, utan ibland behöver man bara komma bort hemifrån ett tag för att hitta sig själv lite bättre. Det finns garanterat personer som mer än gärna ställer upp, det gäller bara att våga be om den hjälpen.

Det är självfallet viktigt att man i förstahand försöker få det att fungera inom familjen. Ibland kan en familj växa sig starkare när de blir tvungna att tillsammans jobba med psykisk ohälsa, men ibland fungerar det helt enkelt inte och då är det viktigt att man prioriterar sig själv och sin egen hälsa. Man kan inte förändra sina närstående, utan endast hur man förhåller sig till dem. Gör  det som får dig att må bäst!

IMG_0069red

Tags: , , , , , , , , ,

Flytten för friheten

August 30th, 2013

Hejsan! Ett underbart inlägg (som vanligt).
Har lite frågor: Hur funkade det för dig att flytta hemifrån? Själv gjorde jag det igår (!) och det är jävligt jobbigt var 5e minut ungefär. Vill ha tryggheten hemma med mina föräldrar samtidigt som jag vill leva livet. Vill ringa konstant men ändå inte för att klara det själv. 
Hur funkade det med maten? Är orolig för detta momentet. Haft det kämpigt denna morgon och magen är i uppror. Hungern är också borta. Vet att jag behöver äta men det är svårt. 
Och till sist, hur fördrev du tiden? Behöver sysselsättning annars flyger tankarna iväg och paniken griper tag i mig…
Hoppas verkligen du kan svara på alla mina frågor. :) Tusen tack för en superblogg! Hoppas du blir bra snart och kram!

Ottilia

Jag flyttade hemifrån för att finna friheten. När jag bodde hemma hos mina föräldrar kämpade jag i stort sett på egen hand ändå, bara det att de fanns där med sina irriterande kommentarer. Så klart menade de väl, men de kunde faktiskt inte hjälpa mig – jag behövde hjälpa mig själv. Min flytt innebar ett nytt liv med nya människor, ny utbildning och nya aktiviteter. I detta liv skulle inte anorexin få bestämma – det hade jag bestämt!

Vi fungerar alla olika som människor och den enas räddning kan vara en annans dödsbädd (brutalt uttalat). En flytt hemifrån, en chans att stå på egna ben kan vara det många behöver. Man sätter verkligen sitt eget liv på spel och genom att flytta har man redan valt att man vill leva fritt.

För mig blev det ett ultimatum: jag måste äta ordentligt för att klara av att studera heltid på KTH, jag måste gå upp i vikt och behålla den för att träna cheerleading och jag behövde jobba för det friska för att orka med livet. Klarade jag inte att hålla en sund balans så skulle jag inte klara av att ha energi till de saker som gav mig energi tillbaka. Jag har alltid mått bra av att vara produktiv och göra mycket under dagarna, så jag förstår att det känns extra jobbigt utan sysselsättning. Det finns massvis med saker man kan göra och engagera sig inom! Våga ta chanser för livet är en njutning. Prova dig fram och rätt vad det är hittar du någon aktivitet som får dig att må bra i vardagen.

Underförstått valde jag bort ätstörningen när jag flyttade. Även om den fanns med i bagaget, även om den yttrade sig ibland och även om jag emellanåt valde att lyssna på den så visste jag att det är inte anorexin som ska få makten. Jag hade makten. Jag kunde välja att lyssna på anorexin eller att skita i den och ta ångesten. Ju mer tid jag lade på engagemang desto mindre tid fanns kvar till ätstörningen. En tanke som höll mig på banan var “jag måste verkligen äta bra om jag ska orka med allt som jag vill”. Skulle jag låta anorexin ta över och dra ned på maten så skulle jag inte orka leva mitt liv. 

Det finns en risk med att tänka att man ska “göra så mycket att man inte hinner med att tänka på ätstörningen”. Risken är att den finns kvar, men bara undanhålls istället för bearbetas. Detta resulterar i att under händelsefattiga perioder slår ätstörningen tillbaka på en med en chock. Man tror att den är borta så länge man fokuserar på annat, men egentligen finns den kvar under ytan och är redo att attackera så fort den får utrymme till det. 

Var riskmedveten, men överanalysera det inte (som jag gör här). Det viktigaste är man gör det som får en att må bra! Fokusera på det och låt ätstörningen förbli historia.

Det är rätt så häftigt att bryta sig fri från ätstörningarna och lära sig stå på egna ben. 😉 Våga vara häftig!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Maten är ett måste för att studierna ska gå vägen

February 2nd, 2013

Hej! Har några frågor om flytt/skola. Vilket BMI hade du när du flyttade och började skolan? Kände du någonsin oro för att inte klara av studierna för att du inte skulle kunna koncentrera dig och hänga med i huvudet? Ibland kan jag känna att det inte ”kopplar” i huvudet på mig och att jag tappar tråden på saker som folk säger när jag lyssnar. Händer detta dig någon gång? Tack för den bästa bloggen! Kram
-Ottilia

Den största rädslan jag hade när jag bestämde mig att tacka ja till min plats på KTH var just att inte klara av det; att ätstörningen skulle få makten, att jag inte var tillräckligt frisk, att jag skulle falla ännu mer och bara totalt förstöra allting! Men jag visste också att om jag ville, vilket jag faktiskt gjorde, så skulle jag låta det bli en drivkraft.

I slutet av sommaren hade jag gått upp till BMI 16, och då lovade jag mig själv att om jag skulle falla under den gränsen så var det slutet på Stockholmslivet for now.

Jag märkte ganska snart att jag behövde äta mer för att orka med studierna. Det är näst intill omöjligt att få ut något av en föreläsning om man är hungrig. Då kretsar tankarna ständigt kring mat istället för det man ska lära sig.

Min nära vän som jag kallar Ros här på bloggen är också väldigt underviktig, men hon har inte en ätstörning. Däremot beskriver hon liknande symptom; trötthet, svårt att fatta, tänka logiskt, måste planera, sömnsvårigheter, lätt mottaglig för stress osv. För henne går det tyvärr inte lika bra i studierna och jag är övertygad om att det beror på den låga vikten i samband med dåliga matvanor. Precis som du beskrev “Ibland kan jag känna att det inte ”kopplar” i huvudet på mig och att jag tappar tråden på saker som folk säger när jag lyssnar.”  har hon sagt också!

Jag vet att om jag inte skulle äta så pass bra som jag gör så skulle jag aldrig orkar med studierna. De kräver energi att tänka, och man tänker inte lika bra logiskt i svält. Maten är ett måste för mig, även om jag många gånger försöker dra ner lite så slutar det med att jag måste äta ikapp senare för att ha orken och för att jag blir så jäkla hungrig! Det går inte att vara underviktig, äta minimalt, gå på energiunderskott, förbruka mer energi och prestera sitt bästa i skolan. Det är blir ett inkonsistent ekvationssystem (dvs. saknar lösningar). Det var därifrån jag fick min idé om att genomföra en Studie om underviktens påverkan.

Tags: , , , , , , , , , ,

Dagens matdagbok:

August 27th, 2012

Haft en otroligt jobbig dag. Första riktiga föreläsningarna under dagen. Sedan har hyresvärden varit hit och bytt både spis, kyl och frys så jag har hållit på att packa ur och i alla matvaror.. Ush, inte en sekund ledig. Dessutom KLARAR JAG INTE mitt fysikprov (som jag gör på datorn). Men nu är klockan efter 23 och jag ska upp tidigt.. fan. Detta kräver energi, nu är jag hungrig igen. Trots att jag har ätit såhär idag:

Frukost:
– en portion havregrynsgröt med sylt
– en polarkaka med smör och salami
– en kopp te

Mellis:
– 1 stort äpple
– 1 liten drickyoghurt

Lunch:
– 3 dl pasta
– 2 dl korvgryta

Mellis:
– 1 dubbelmacka med philadelphia

Middag:
– 1 glass (favoriten från Lidl)

Kvällsmål:
En portion köttbullar, potatis och lingonsylt
– Sallad

Efterrätt:
–  2 st STORA nektariner

Tänk så konstig matdag det kan bli ibland. Det funkade faktiskt riktigt bra att stuva om sådär. Jag äter som jag vill, det jag är sugen på och det känns bra! 😀

Tags: , , , , , ,

Välkommen till mitt nya hem

August 11th, 2012

Flyttdag hela dagen.

Jag och min rumskompis håller just nu på att installera oss i vårat nya hem. Det känns bara kul måste jag erkänna.  Dessutom var lägenheten mycket större i verkligheten än vad jag hade fått intryck av genom bilderna. 😀 Mitt sovrum är ca 17 kvadrat om jag uppskattar.

Förhoppningsvis kommer man vara så utmattad ikväll så att man sover gott oavsett om det är en massa nya tankar som flyger runt i huvudet på en. Men jag måste säga att fördelen med att ha en massa annat i huvudet är verkligen att anas tankar får inte plats! Det är hur skönt som helst!

Jag tror jag fyllde en 11 kubiks släp till 90%

Imorgon påbörjar jag mitt nya liv. Jag längtar, och jag trivs redan! 😀

 

Tags: , , , , ,

Jag är rätt så häftig

August 10th, 2012

Jag kan nog inte förstå det själv. Jag tycker nog att jag är lite små-galen, men jag gillar det. 😉

Nu har jag nästan packat klart.. Ni ska bara veta hur många lådor och kassar vårat hus är fyllt med nu. Snål som man är så har man försökt att få med sig allt som man kan tänka sig behöva. Nu hoppas jag bara att det får plats i släpet. Hehe.

Fattar ni?! Jag gör nog inte det. Imorgon bitti blir det upp tidigt för att packa det sista och sedan lasta ut allting på släpet. Sedan bär det av till Stockholm, då flyttar jag hemifrån på riktigt!

Redan på söndag så körs det igång med mottagning, introduktionsdagar osv.

Tjejen har anorexi med ett bmi på 15,5 och ska flytta till huvudstaden för att plugga heltid 100% på universitet. Jag tror inte att jag klandrar mina föräldrar längre för att de tycker att jag är galen.

Jag valde detta för att det skulle vara en sådan stor motivationskälla för mig att bli frisk. Vilket det också är nu. Jag känner redan hur jag börjar släppa mer och mer på mat-tankarna. Varje dag slås jag frivilligt av tanken att ta en näringsdryck för att hinna gå upp lite extra. Men jag låter bli och håller mig till mitt löfte istället.

Klarar den här tjejen av detta, då klarar alla av att bli frisk! 😀

Tags: , , , , , , , , , ,

Nu var det bekräftat: KTH nästa vecka!

August 6th, 2012

Det slutgiltiga antagningsbeskedet kom idag. Jag fick andas ut. Det fanns en risk att jag skulle kommit in på någon utav de högre prioriterade utbildningarna, eftersom jag hade reservplatser där. Hade jag kommit in i Linköping så hade det blivit en hel del omplanering denna vecka = kaos. 

Ganska tur då att jag nu står som reserv 37 dit, vilket inte ger mig en sån hög sannolikhet att jag skulle komma in. Så nu kan jag med gott samvete börja planera lördagens flytt! 😀

Äntligen slut på all väntan och oro!

Tags: , , , , ,

Att må bra

August 3rd, 2012

Idag mår jag bra:

Det fascinerar mig hur man ena dagen kan känna sig så slukad av ätstörningen. Som att ångesten har tagit makt över hela ens liv och man orkar inte kämpa emot längre. Men att man sedan kan vakna dagen efteråt och känna att allting är bra.

“När allt känns som värst, så kan det bara bli bättre”

Jag har tillbringat hela dagen med att packa: upp på vinden, rota fram, packa ned, packa om, rota i lådor, sortera det där och plocka ihop den där. Jag tror seriöst att jag får med mig en hel uppsättning köksutrustning när jag flyttar. Mina föräldrar verkar ha kommit runt och hjälper mig mer och mer.

Tack vare att jag kunnat hålla mig rätt så upptagen hela dagen så har inte anorexins tankar om mat fått plats. Ångesten har inte kunnat försöka tvinga mig ut på motion heller. Jag har kunnat ätit på mina tider och blivit nöjd med det! 😀

Kvällen blev solklar. Grillat till middag, sedan ett kvällsdopp i sjön. Åh, jag tycker om mig själv nu <3

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp