Varför fruktar vi pastan?!

October 27th, 2014

Under de senaste dagarna har det dykt upp en del reflektioner kring “pasta” i mitt huvud. Det är ju ett livsmedel som (för att generalisera) de flesta personer med ätstörningar fruktar att äta. Pastan har målats upp som ett “farligt” livmedel som man blir tjock av att äta. Det sägs att den ska innehålla “dåliga” kolhydrater som gör att man går upp i vikt lättare.

Jag själv har varit väldigt rädd för att äta pasta, men den fobin försvann för ungefär två år sedan, och sedan dess äter jag pasta flera gånger veckan. Och om jag ska vara ärlig, så väger jag idag ungefär lika mycket som jag gjorde när jag avslutade min behandling på Länsät i Gävle för ett år sedan.

Pasta är förhållandevis billigt och otroligt lättlagat, men förutom det är det faktiskt jävligt gott! En krämig sås och pasta kan vara den perfekta energipåfyllningen, speciellt för de med en aktiv livsstil. Dessutom kan jag inte finna någon betydlig logik i varför det skulle vara farligt. Det är med största sannolikhet en utav de saker som media hävdat och förstorat för att tjäna pengar och överhuvudtaget gå runt i branschen.

6 korta fakta om pasta:

  • Pasta har ett proteininnehåll på 13% (vilket egentligen är ungefär hälften av en proteinbar).
  • Pasta innehåller generellt sett 1 kalori mindre per 100 g än couscous.
  • Vanligt “vit” pasta innehåller mer fibrer än banan och fullkornspasta nästan dubbelt så mycket fibrer per 100 g.
  • Det finns lika mycket kolhydrater i pasta som i ris, men både mer protein och fibrer.
  • Förra generationen “anorektiker” levde i princip på pasta för då var det fettet som var farligt.
  • Som Tua skrev på hennes blogg “Italienare äter pasta minst en gång om dagen (oftast två!)”, och inte är de tjockare för det!

Det är så knäppt egentligen att vi skräms så mycket av ett livsmedel som egentligen är jämförbart “nyttigare” än andra livsmedel som förespråkas. Jag hoppas verkligen inte att ni får för er att sluta äta annat istället för att ta till er att PASTA är helt ok att också äta.

???????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lika som bra vänds till dåligt, vänds dåligt till bra

October 25th, 2014

Att gå upp i vikt kan vara bland de värsta sakerna en person med anorexia/ätstörningar kan göra, men samtidigt kan det också vara bland de bästa. I många fall är det själva viktfobin som sätter hinder för en hälsosam kosthållning, och för att kunna bli frisk behöver man utmana denna rädsla och acceptera en sund vikt. 

Tidigare skrev jag ett inlägg (Och helt plötsligt flög Ana av från mina axlar!) där jag förklarade hur jag helt plötsligt upplevt att ångesten över viktuppgång lämnat mig. Det var också sant; den hade det. Men likväl som ni förstår jag att man inte blir frisk “så lätt”. Jag förstod att ångesten skulle komma ikapp mig så småningom, men man gynnas aldrig av att ta ut den i förskott.

Likväl som jag visste att ångesten skulle komma ikapp mig, kan jag nu, när det har gjort det, veta att den också kommer att lämna mig. Jag accepterar att den finns där, men försöker att inte lägga mer tankeverksamhet på det än det oundvikliga. För ju mer man tänker på någonting, desto viktigare säger man till hjärnan att det är. Och egentligen, vikten ska inte vara så viktig så att man inte kan upprätthålla en sund kosthållning!

 

Tags: , , , , , , , , ,

Matschemat är till för att “ta bort undervikten”

October 1st, 2014

Som jag nämnde i föregående inlägg har jag verkligen börjat få till maten. Jag äter inte exakt, eller perfekt, men hittills upplever jag det själv som att jag gjort flera förändringar.

  • Jag äter en större frukost
  • Jag äter större matportioner
  • Jag äter alltid lagad mat till lunch och middag
  • Jag försöker alltid äta något direkt efter träning

Under den senaste månaden visar vågen 0,5-1 kg mer, men enligt min behandlare och dietisten på mottagningen äter jag tydligen fortfarande lite i underkant. Visst ska man inte lite allt för mycket på siffrorna på vågen, men det är svårt att tänka sig att jag äter för lite om jag går upp i vikt – right? Så klart är det anorexian och dess viktfobi som därmed blir rädd för att äta ännu mer. Men nu har jag i alla fall fått det klart för mig att det matschema som jag har är inte till för att stå stilla i vikt, det är faktiskt för att gå upp lite, eller så fint som de uttrycker det “ta bort undervikten”.

Exempel på matdag enligt matschemat:

Frukost:
– 2,5-3 dl yoghurt
– 2 dl flingor
– 2 mackor med smör och pålägg
– 1 glas juice

Mellis:
– 2 knäckebröd med smör och pålägg
– 1 glas mjölk

Lunch:
(tallriksmodellen)

Mellis:
– 1 macka med smör, pålägg
– 1 glas mjölk/juice

Middag:
(tallriksmodellen)

Kvällsmål:
2-3 dl yoghurt
1 dl müsli
1 banan

Så, om det nu är så att jag ska äta för att gå upp i vikt så är det det jag ska göra. Det kommer ändå inte att skena iväg. Förbränningen kommer igång bättre och då behövs det kanske ännu mer, eftersom jag tränar. Att vikten ökar lite i början kan just bero på att förbränningen varit lite nedsatt, även om jag inte direkt svultit mig. Och en sådan liten viktuppgång ska man ta på för stort allvar. Kanske har jag samlat på mig mer vätska? Det viktigaste är att äta och se vad som händer med vikten och att kunna acceptera det. =) Sedan handlar det inte bara om vikten, som en klok läsare nämnde i föregående inlägg, utan även hur de förändrade matvanorna påverkar välmåendet, vilket jag kommer att skriva mer om i kommande inlägg. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det som en gång i tiden varit så “FARLIGT”

August 28th, 2014

Här om dagen slog det mig – det som jag förut haft en stark rädsla mot att äta, äter jag nu med glädje! Just friterat är mat som kännts onödig och onyttig. Anorexian valde bort den typen av mat ganska snabbt och har länge varit känslig mot det. I “Rädslan för mat – kroppens näring” nämner jag längre ned att friterat kännt svårt att äta, men under denna resa har jag frivilligt valt att äta friterad mat gång på gång! Varför inte? Det är ju gott! Vilket framsteg!

IMG_2925re

Fish and chips! Loved it!

IMG_2998re

Slank även ned en hamburgare med pommes en kväll.

IMG_2969re

Är även frälst i vårrullar

IMG_2994re

Äter det ofta

???????????????????????????????

Flera måltider med vårrullar ^^

nugget

Provade även McDonald’s här

???????????????????????????????

Lyxiga friterade räkor

???????????????????????????????

Och även en friterad körsbärspaj från Burger King! ;)

Vadå “onyttigt” som Ana sa?
GOTT” säger jag!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Bekväm i sig själv -> bekväm med sin partner

November 15th, 2013

En väldigt personlig fråga som du får välja själv om du vill svara på:
Hur känns det att ha en pojkvän? Man är ju vanligtvis väldigt intim med sin partner och visar hela alltet haha. Hur känns det? Är du bekväm med din kropp i de intima situationerna?

KRAM
– Klara

Detta är en väldigt nyttig fråga och jag tror att många med ätstörningsproblematik har reflekterat kring detta minst någon gång.

För cirka ett och ett halvt år sedan var jag sjuk och extremt underviktig. Då gick jag på behandling och jobbade med både viktuppgång och livsinställning. Under min sjuka period var jag i ett förhållande med en väldigt bra kille. Han fick tåla en hel del eftersom anorexin var så pass dominerande hos mig. Det är klart att ätstörningen påverkade mitt förhållande, inte minst inför intima situationer eftersom man inte var bekväm.

Efter att det förhållandet avslutat och jag hade börjat på “ett nytt” liv i Stockholm lade jag fokus på att jobba på mig själv. Det tog några månader innan jag ens var intresserad av att komma killa nära på sådant sätt. Egentligen är jag nog en liten kill-fantast, eftersom jag älskar att flörta. 😉 Men mellan hösten och våren förra året fokuserade jag på att bli stark i mig själv och göra det jag ville. Jag byggde upp mig själv! Intresset för killar började att komma tillbaka under våren. Vid denna tidpunkt var min självkänsla på topp och livet lekte. Utan att alls söka efter ett förhållande föll jag över en riktigt nice go’pojke som charmades av mitt snygga ass. 😉

I det förhållandet som jag är i nu känner jag mig tryggare än någonsin. Redan under de första träffarna försökte jag inte göra mig “snyggast” utan jag tänkte “gillar han mig inte som jag ser ut utan smink nu, så är han ju knappast rätta killen för mig”. Och det är sant; gillar inte personen dig som du är, är denne inte någon person som man behöver ha. Jag tror att det var just det att man vågade vara sig själv redan från början som gjorde att jag hamnade i detta förhållande. Det är bekvämt för att kärleken kom så naturligt. Är man bekväm med sin kropp, med sin partner, i sitt förhållande så är man också bekväm i de intima situationerna också.

IMG_0079red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp