Uppdatering om behandlingen på SCÄ

August 13th, 2014

Hur går behandlingen på scä föresten? :)

I våras påbörjade jag en behandling på SCÄ eftersom jag kände mig redo att ta de sista stegen mot friskheten. I den öppna vuxenvårdsavdelningen, där jag gått nu, träffar man en behandlare ungefär 1 gång varannan vecka. Här ligger fokuset enbart på de praktiska delarna. Här ska man få hjälp med att få ordning på maten och att ta bort en eventuell undervikt.

Igår hade jag första träffen med min behandlare efter hennes semester. Tyvärr, håller jag mig fortfarande på en gräns med vikten, men för mig känns det inte så viktigt att jobba för att gå upp mer. Det viktigaste för mig är att jag mår bra, har energin till att göra det jag vill och känner mig övervägande glad i livet. Jag får inte ut någonting av att träffa en behandlare som enbart är intresserad av min vikt – den ska inte vara huvudfokus i tillfrisknandet, inte så länge den inte är kritisk.

Min behandlare remitterade mig till Idun, SCÄs dagenhet. De följer ett system som innebär att man går en vecka där vardagar 8-16 tillsammans med ett gäng andra och sedan är “hemma på praktik” i två veckor. Till min glädje inkom ett återbud och jag ska få åka dit på informationsträff redan imorgon! Annars skulle jag inte få komma dit förrän i september.

Dagvårdsbehandling låter kanske allvarligt för en del. “Är det så illa?!”, men nej, det handlar inte om hur sjuk man är för att gå i behandling, utan det handlar först och främst om hur motiverad och mottaglig man är. Jag är verkligen inte kritiskt sjuk, men jag har levt med anorexian ett bra tag nu och jag är öppen för att prova all hjälp för att bli helt frisk. =) Det verkar som att man på Idun fokuserar på mycket mer än det praktiska – jag hoppas att det kan vara något för mig.

Visst kan det kännas lite skrämmande, men framför allt är det spännande!

Tags: , , , , , , , , , , ,

What makes you happy?

April 14th, 2013

Nu vet vi nog alla att allt inte kan vara bra i livet. Det finns mycket som känns dåligt och många saker som trycker ned humöret.

Test: Försök att tänka på din stortå samtidigt som du skriver en text och sjunger en annan sång.

Våran hjärna må vara skicklig, men den kan bara fokusera på ett fåtal saker i taget. Det är de saker som man fokuserar på var dag som utgör ens liv i det långa loppet. Vilka saker vill du fokusera din hjärna på?

Några saker som har gjort mig glad idag:

  1. En energifylld jogging tur i vårsolen
  2. Känna att jag gör ett bra jobb på jobbet
  3. Ha en manlig beundrare som gör tillvaron mer intressant 😉
  4. En liten tjej som vinkade hejdå till mig när hon klev av tåget 😀
  5. Lägga mig i sängen och se en riktig chick-flick stället för att plugga ikväll!

Vad har varit positivt för er?

Tags: , , , ,

Resan fortsätter framåt

April 9th, 2013

Innan idag har jag känt mig allt ifrån tjock till nöjd med min kropp. Tjockkänslan är bara en känsla, som jag har skrivit om tidigare. Nöjdheten kommer i samband med cheerleadingen. Efter utmaningar och framgångar inom cheerleadingen blir jag så otroligt taggad på livet. Det livet som inte innehåller ätstörningar. I det livet är jag nöjd, och accepterar min kropp som den ser ut. Som Julia kommenterade här så börjar det bli dags att inte fokusera på viktuppgången, utan istället på hur mycket mer man orkar.

Tack vare att jag har något som jag brinner för så innerligt i livet och andra saker än ätstörningen att identifiera mig med så börjar det bli dags att våga släppa. Acceptera att jag inte behöver vara sjuk längre, för varför ska man vara sjuk.. när man KAN bli frisk?!

  • Viktuppgång till BMI strax över 18
  • Äter bra enligt min behandlare och ska fortsätta så nu
  • Inväntar mensen igen

Jag kan välja att låta viktökningen påverka mig och försöka att kompensera. Gör jag det valet så väljer jag ätstörningen. Väljer jag ätstörningen så väljer jag inte det friska livet.

Jag kan även välja att känna lättnad över viktuppgången. Resan på detta helvete börjar närma sig sitt slut. Jag har närmat mig friheten ytterligare och det må vara läskigt, men då ska jag vara modig.

Väljer jag att ta viktuppgången för vad den är; en siffra på vågen och fokuserar på annat som faktiskt spelar roll, så väljer jag livet. Livet utan anorexin, livet utan ätstörning och livet med cheerleading och alla dess möjligheter!

Har ni någonsin sett något så snyggt?!

Har ni någonsin sett något så snyggt?!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Våga njuta av livets goda

March 6th, 2013

I morse skrev jag “Våga njuta av matens goda” vilket jag nu följer upp med fokus på livets goda.

Det är lätt att tänka på vad som går dåligt. Det är lätt att vara arg och frustrerad över misslyckanden. Ibland tas ilskan ut på folk i omgivningen och allt för ofta riktas den till själv. Det går åt enormt mycket energi till att vara besviken och nedstämd.

Emellanåt går saker åt helvete, det är bara att acceptera. När man väl har accepterat det blir det mycket lättare att våga glädja sig åt de positiva tingen istället. Det är massvis med saker som går bra och som man kan vara stolt över i ens liv. Lägg fokuset på det som går bra och saker som du ser fram emot. Det är de sakerna som är värda din energi!

Goda saker i mitt liv just nu:

  • Jag ska få vara topp i båda våra bygg till RM!
    Det gjorde min kväll igår! Tycker faktiskt själv att jag är en av de bästa topparna och det gladde mig att få möjligheten att visa det.
  • Det börjar bli varmare och mer vårlikt
    Sol, ljus, energi. Våren för med sig värme och kärlek!
  • Jag har blivit antagen till audition inför ett dansjobb
    150 sökande och hälften antagna. Dock har jag tenta samma dag, så kommer eventuellt inte hinna gå. Men det ska jag inte grämja mig över, utan vara tacksam över att jag fått möjligheten. J
  • Jag klarar av att äta riktigt trotts avsaknad av hungerkänslor inför måltider
    Det är bland de mest ångestfulla för anorexin. Men ska man bli frisk så behöver man göra det mest ångestfulla.

Det är framstegen och glädjen som gör en till en lyckligare människa. Tänk på det som gör dig glad, tänk på vad du gör bra och fokusera på livets godheter! 

cheerstunt12red.jpg

Tags: , , , , , , , , ,

Bota ångesten med vila

November 30th, 2012

När allting börjar kännas jobbigt och det minsta lilla orsakar ångest, då är det inte världen som håller på att gå under utan det som behövs är lite vila. En stund ifrån tankarna, en stund ifrån livet, ett ögonblick med annat fokus och en tid med sig själv. Våga glömma, våga drömma, återhämta dig och vakna en ny dag redo att ta nya tag.

Idag har jag ångest, men inte ångest över maten. Jag har ångest över att jag krånglat så förbaskat när jag skulle beställa cheerskor, och nu när de äntligen kom så var storleken för stor. Jag har en enorm ångest över att jag beställde fel skostorlek(!). Med lite eftertanke inser jag att jag faktiskt suttit kvar på skolan till middagstid de senaste tre dagarna, i morse började jag kl 08:00 och kom hem 19:00. Kanske beror den överdrivna ångesten på trötthet? Kanske berodde ångesten av anorexin på trötthet ibland också. Man mår bättre när man är utvilad och håller en bra kost. Man tänker bättre när man mår bra och “små saker” blir inte en lika stor börda.

Tags: , , , , ,

Utan fokus på ätstörningen

November 17th, 2012

När man börjar få ordning på maten så är det dags att sakta men säkert jobba sig tillbaka till livet. Det är i princip omöjligt att bli frisk om man fortsätter att isolera sig med ätstörningen och all ångest.

Det som fick mig att friskna till var just att göra saker jag älskar – Att inte ge upp på mina mål och drömmar utan att låta dem motivera mig. DET vill jag göra, så DET ska jag ta mig fasen klara av också. Och för att kunna göra DET så måste jag äta ordentligt osv.

Mina långsiktiga mål var just att studera på högskola, KTH eller dylikt till Civilingenjör, ta en examen i unga år och flytta hemifrån. Därav följde att deltidsjobba och träna Cheerleading. Dessa saker håller mig på banan idag.

Självklart rekommenderar jag inte alla att sätta upp livsmål och aktivera er på hög nivå till en början. Långsiktiga mål kan vara bra att ha något att sträva efter, men de kan också få förändras. Kortsiktiga mål och lättare aktiviteter kan driva en vidare till nästa steg på vägen.

Därför tänkte jag tipsa om lite “lättare” aktiviteter/intressen som man kan börja med för att hålla fokuset i livet på annat än ätstörningen:

Ta en resa:
Det må vara utmanande, läskigt och jobbigt emellanåt. Men det kommer göra en starkare och det är mycket lärorikt.

Köp ett par nya skor:
 Det gör alltid mig lyckligare. Man kan känna sig så snygg bara man har något nytt på dig som man älskar. Gå ut på jakt, och ta inte första bästa. Man blir så nöjd när man hittar det perfekta paret.

Möblera om:
Då håller man både hjärnan och kroppen igång. Låt inspirationen flöda och kanske skapa eller införskaffa sig något nytt till rummet?

Läs böcker:
Passa på att göra någon nytta för dig själv. Lär dig något nytt eller bara läs något underhållande. Det är sant som man säger “man blir klok av att läsa bok”.

Lek i snön:
Jag kommer ihåg hur jag en vinterdag kände mig riktigt nere. Allt kändes tråkigt. Men det var snö ute, och på något sätt kändes det mysigt. Så jag gick ut och byggde en snögubbe som jag ställde bredvid postlådan. Det är underbart att våga vara barn för en timme.

Skaffa ett husdjur:
De kan hålla en upptagna och man får en annan vän än ätstörningen som finns vid ens sida.

Återuppta kontakten med en gammal vän:
Det kanske kan återuppliva gamla känslor, när man var frisk och mådde bra. Samtidigt som det kan ge en trygghet att finna glädje tillsammans med någon man länge känt.

Börja med något kreativt:
Spela teater, sjunga, måla eller något annat där man får uttrycka sig  på olika sätt. Många ser det som terapi, och jag tvivlar inte en sekund på att det är ROLIGT också!

 

Har ni fler tips? så dela gärna med er i kommentar-fältet. 
Jag kanske gör ytterligare ett inlägg om det, med era förslag om det behövs. :)

Tags: , , , , , , , , , ,

Behandling för anorexi

September 17th, 2012

Såg just en dokumentär från ett behandlingshem för anorexia. Tänkte att jag kunde dela med mig av den.

Btw, jag åt fler chokladrutor idag. mums!

Jag vet inte om jag tror på en behandling som är så mat och viktfokuserad. Det är inte problemet. Man blir inte frisk för att man äter normalt, man mår inte bättre för att man går upp i vikt.

I de mest akuta fallen håller jag med om att prio ett bör vara att få upp vikten lite grann. Men framöver spelar det ingen roll om man går upp i vikt, om man själv inte kan acceptera det.

Behandlingen bör fokusera på individens liv. Dennes mentala tillstånd så att man kan finna motivation och vilja själv till att göra förändringar. Det behövs hjälp med att få insikt i sjukdomen och stöd att ta sig igenom den. Någon att dela sina framgångar, motgångar och tankar med. Någon som kan leda en på vägen och hålla en i handen när man trillar. Inte någon som tvingar en att göra det värsta tänkbara. Inte någon som kontrollerar ens liv. 

Innan man når sin tippvikt så tror jag att man kan vända själv. Det finns nog många som har lyckats tagit sig ifrån ätstörningen innan det gick helt åt helvete. Men för de flesta tror jag att man behöver hjälp. Ett stöd hela vägen, för vägen är lång. När man fallit dit ordentligt så finns det så mycket att jobba på för att komma tillbaka. Idag känner jag verkligen: kan man ens bli HELT frisk? Eller blir man bara bättre?

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp