“Jag och min ätstörning”

July 6th, 2014

Så, här sitter jag, med tårar i ögonen och är hukad över toalett stolen. Flera år har jag kämpat med ätstörningen, men fortfarande får den mig att göra dessa sjuka saker. Varför åt jag allt godis? Jag skulle ju bara ta några. När jag tagit några kunde jag lika gärna ta fler – det var ju så gott! Men det blev för mycket.. Jag åt tills jag mådde illa och ännu en gång fick jag släpa iväg mig till toaletten för att försöka tömma magen på alla de godheter jag lyckats hetsat i mig. Vilket misslyckande! Tillbaka i samma sjuka mönster, som alltid – kommer det någonsin gå att bryta?

Samtidigt som jag står där, hukad över toaletten med fingrarna i halsen vet jag att det inte slutar här. Kalorierna har kroppen säkert redan hunnit tagits upp, så de måste förbrännas.

Jag sköljer av mig snabbt, dricker lite vatten, tar ett tuggummi och gör mig redo för att hoppa på nästa buss mot gymmet. Planen är att förbränna ca 500 kcal, då kan jag känna mig lugn över min godishets. Men redan när jag stiger utanför dörren känner jag hur orken har sugits ur min kropp – den är inte i form för ett hårt träningspass.

Jag tvingar iväg mig till gymmet. Allting går segt. Egentligen vill jag inte detta, men det känns som att jag måste. Annars kommer vikten att gå upp massa. Jag förstår inte varför jag åt allt det där. Nu måste jag träna bort det.

Jag orkar inte springa. Jag försöker köra andra konditionsövningar, men kroppen är trött. Jag lyckas bara förbränna ca 100 kcal och sedan beslutar jag mig för att ge upp på cardio och styrketräna lite istället. ”Muskler förbränner mer än fett” sägs det ju, så jag kan försöka skaffa mig massvis med muskler nu. Varför utsätter jag min kropp för detta?

Hungern börjar smyga sig på och jag blir påmind. ”Fan, jag vill ju inte äta. Har ju redan ätit för mycket.” lyder första tanken. Sedan slår det mig att ”Nu har jag ju tränat, jag vill väl inte bryta ned mina muskler? Klart jag ska äta, men det bör vara något proteinrikt!”.  Jag börjar med att ta en proteinshake, men inom kort tid blir hungern så pass påtaglig att ätstörningen ger med sig och jag äter ordentligt med mat. Det är skönt att vara mätt och belåten, det kändes som att kroppen behövde detta, men ändå kunde jag inte hindras från att slås av tanken ”Fan, jag som redan ätit för mycket…” . Nu planerar jag in att träna massa imorgon också, kanske hinner jag med en promenad innan läggdags dessutom (?).

Tankarna får aldrig ro. Jag åt lite för mycket godis och sedan gick resten av dagen ut på att kompensera för det. Så här lever jag. Så här ser mitt liv ut. När det är bara jag och min ätstörning.

OBS: denna text skrivs i ”jag-form” utan att specifikt syfta på mig själv. Texten är ämnad att ge en bild över hur ätstörningar kan yttra sig genom kompensation och hur tankarna kretsar i den drabbades huvud. Det är såhär cirkeln kan utforma sig och antingen repeteras dagligen, flera gånger per dag eller vid enstaka tillfällen; då och då. Oavsett frekvens är det ett sjukt beteende och ett mönster som är extremt svårt att bryta.

IMG_2446

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Tjejen på gymmet… Ofelia eller Frida?

March 18th, 2014

Ofelia kommer till gymmet en eftermiddag kl 6. Idag tycker Ana att hon har ätit för mycket, så nu planerar hon att köra ett ordentligt Cardio-pass. Det måste ju förbrännas minst 400 kcal för att hon ska få äta ett kvällsmål.

När hon kliver in i gymmet ser hon att precis alla löpband är upptagna. Hon står och kollar några sekunder, samtidigt börja hon känna sig obekväm. Tänk om någon tittar på henne. Tänk om de ser hennes kropp.. I några sekunder skäms hon och sedan rymmer hon därifrån. Hon klarar inte av att vara kvar.

Ofelia känner en enorm ångest över att inte köra sin planerade konditionsträning och förbränna alla “onödiga” kalorier. Samtidigt skäms hon. Hon skäms över att vara sjuk, över att se sjuk ut och över vad alla andra på gymmet måste tänka om henne. Ofelia vet att hon har en allvarlig undervikt, men ändå känner hon sig tjock. Ofelia vet att alla andra måste tänka “vad tusan gör det där skelettet på gymmet”, men ändå tycker hon att hon behöver träna.

Ofelia rymmer därifrån för att hon orkar inte med att varken lyssna på Ana eller gå emot. Hon orkar inte med sjukdomens ambivalens.

Frida är på gymmet en vanlig vardagseftermiddag. Idag känns det som en bra dag och hon kände för att sätta ben på schemat. Frida värmer upp några minuter på löpbandet och efter lite stetching tar hon plats i bensparksmaskinen.

Efter två set dras Fridas blickar till tjejen som precis träder in i den stora gymsalen. Tjejens axlar består utav skinn och ben, hennes rumpa är nästintill obefintlig och hyn är ohälsosamt blek. Frida ser hur tjejen stannar till framför de upptagna springbanden. Frida slås utav en stark tanke som säger “den där tjejen ska INTE konditionsträna”. Precis när hon bestämmer sig för att faktiskt bemöta henne med några uppmärksammande ord rymmer den magra tjejen därifrån.

Frida som själv är lätt underviktig vet att konditionsträning snarare bryter ned kroppen än bygger upp den. Det är ju okej om man går till gymmet för att bygga upp sin kropp, men då ska man inte ägna många minuter åt cardio – speciellt inte om man är lika mager som tjejen hon bevittnat. Från och med nu bestämmer sig Frida för att inte tveka nästa gång hon ser någon “anorektiskt smal” person tillägna sig åt förbränning på gymmet.

(se tidigare inlägg om friska Frida och sjuka Ofelia)

Tags: , , , , , , , , , , ,

När Ofelia och Frida blir skadade..

December 4th, 2013

Ofelia har blivit skadad. Hon får inte träna. Läkaren säger att det är överbelastning, överträning och att hon måste vila. Ofelia vet innerst inne att läkaren kan ha rätt – hon har tränat väldigt mycket, men ätstörningen är stark och får henne att fortsätta ändå. Hon vill inte tro att hennes kropp behöver vila, hon har blivit inbillad att hon mår bättre av att fortsätta träna. Och så hon gör…

Efter ett tag kom beskedet; det var en stressfraktur i skelettet. Ofelia får inte träna alls. Hon kan inte längre springa. Hur ska hon då förbränna alla kalorier som hon måste? Ofelia tänker att hon måste börja banta istället. Men Ofelia fortsätter att träna.. och äta mindre.. Ätstörningen övertalar Ofelia till att bryta ned hennes kropp mer och mer..

Frida råkade ut för diskbråck efter ett fall. Hon blev rekommenderad att ta det lugnt ett tag och sedan börja stärka upp muskulaturen kring ryggen. Frida tycker om att träna, så medan ryggen var paj fokuserade hon på att träna kondition istället, det sa läkaren var okej. Dock har Frida en ganska liten kropp för hennes ålder och istället råkade hon ut för en knäskada. Nu kunde inte Frida springa mer.

När kroppen blivit skadad behöver den mat och vila. Frida lärde sig en läxa och nu visste hon hur hon ska ta hand om sin kropp. Den ska bli hel, stor och stark! Frida vill inte gå runt och vara skadad!

Tags: , , , , , , , , ,

Frida på gymmet

September 6th, 2013

Frida och Ofelia är varandras kontraster när det gäller sunt levnadssätt. Detta inlägg beskriver mer eller mindre detaljerat hur den friska Frida upplever ett gymbesök.

Frida har inte hängt på gymmet på över ett år. Det senaste året har hon fyllt hennes dagar med skola, jobb och vänner. Emellanåt har hon varit på olika träningspass, ungefär 2 gånger/vecka. Men idag följde hon pojkvännen till gymmet i centrum. Det kändes roligt men samtidigt var hon lite orolig. Eftersom hon tränat mycket på gym förut men haft ett långt uppehåll fanns det en rädsla över att hon inte alls skulle orka mycket.

Frida blev förvånad över att hon klarade av att springa så länge på löpbandet. Det var riktigt roligt ju! Hon kände sig så duktig som klarade det så bra och blev riktigt motiverad till att fortsätta och märka en utveckling. Här ska det gymmas! Nu vill Frida komma igång med kontinuerliga gympass och bygga upp styrkan och konditionen igen.

Efter gymbesöket kände sig Frida nöjd. Hon var nöjd för hon kände glädje – träningsglädje. Hon kände också en ökad hunger. “Vad gott med mat nu!” tänker Frida på vägen hem. Det handlar inte om att hon vet att hon har gjort av med kalorier, utan hon vet att hennes kropp vill ha extra mycket mat. Hon vill ha mer mat, och mat ska hon äta! Hon vill träna, äta och leva!

När Ofelia går på gymmet tränar hon för att förbränna, men Frida förbränner kalorier då hon tränar. 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Att äta tillräckligt trots träningsförbud

August 27th, 2013

Jag tränar inte lika mycket och då måste jag äta mindre.

Helt logiskt så förbränner kroppen mer energi när man tränar, det är ingen myt som ska krossas. Däremot förekommer det ofta att ätstörningen utnyttjar detta argument för att äta för lite istället. Det är ett farligt argument som kan vara väldigt övertygande och genomslående, eftersom det ligger en viss sanning i det. Bli inte förvirrad över detta nu, det ska redas ut nedan.

Vid regelbunden fysisk aktivitet ökar förbränningen och man blir både piggare och gladare, har forskningar visat på. Ca 30 min daglig motion är det rekommenderade, vilket säkerligen många av er redan har hört. Till skillnad från stillasittande kan man behöva ett litet extra pålägg till någon måltid. Fler och fler börjar ta denna motionering på större och större allvar. Det är inte allt för sällan som man stöter på personer som dagligen tillbringar timmar på gymmet, eller springer flera mil per vecka. Denna form av motion behöver absolut inte vara dålig, så länge man mår bra av träningen och inte ser det som ett tvång eller kompensation för att få äta mer. För äta mer är just det man behöver om man tränar så mycket. Som tidigare konstaterat så ökar energibehovet vid fysisk motion så då finns det naturligtvis en betydande skillnad mellan elitidrottares kostvanor och en stillasittande.

Jag som inte tränar kan alltså inte äta lika mycket som dig, som tränar.

Matschemat som jag har fått under min behandling är för en person som inte tränar. Det vill säga att det är inte en mindre mängd mat än så som krävs, utan det är standardutgångspunkten. Rör man på sig så får man anpassa matschemat så att det passar en själv. Det lämpligaste kan vara att äta extra mellanmål i samband med träning. Men håller man sig till en lagom motion i form av promenader eller något friskis&svettis-pass per vecka så är det inte stora förändringar som krävs. Lyssna på kroppen så blir det bäst! När man tränar blir man oftast hungrigare – för kroppen behöver mer näring att återhämta och bygga upp sig med. Men även när man inte tränar förbrukar kroppen energi och behöver näring för att kunna leva.

IMG_8834

Det är inte alls ovanligt att en ätstörning triggas igång när man råkar ut för en skada och av någon anledning inte kan träna på samma sätt. Rädslan om att fortsätta äta som man gör och att lägga på sig massvis med vikt kan leda till ökat kontrollbehov, begränsningar, ångest och kompensationshandlingar. Då kan det vara hjälpsamt att ha ett sådant matschema att utgå ifrån. Äter man den mängden mat så kommer man inte till att bli tjock, oavsett om man tränar eller inte.

När jag bröt foten våren 2010 bidrog det med största sannolikhet till att anorexin triggades igång. Portionerna minskades, jag gymmade mer och oron över att bli tjock växte i hög fart. I somras när jag stukade foten fick jag återigen uppleva hur dessa tankar kom infallande i huvudet. Men nu är jag stark och mycket väl medveten om konsekvenserna och dess innebörd. Jag har skadat revbenen och har träningsförbud tills det känns helt bra. Det kommer att bli en utmaning – dags att sättas på test igen! Jag känner mig tillräckligt stark för att klara det. Någon vecka utan intensiv träning kan faktiskt vara nyttigt!

När man tränar mycket handlar det oftast om ett extra mellanmål som behövs. Tränar man inte så behöver man ändå äta i likhet med matlistan ovan!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi är fler som väljer livet

July 21st, 2013

Detta är en insändare som Frida (vackert.blogg.se) har skrivit och fått publicerad i ett flertal tidningar. Jag vill instämma i hennes text och tycker att det är fantastiskt fint skrivet. Det är underbart att se att det finns fler som vill sprida liknande budskap som en själv. Det ger mig som sagt hopp om framtiden när fler tar ställning och initiativ till att genomföra förändring.

 

 

I CHOOSE LIFE

 

 
Många ungdomar i dagens samhälle känner en ständig press att följa idealet som framställs överallt i de sociala medierna och på de sociala nätverken. Man ska vaar smal, men samtidigt ha muskler. Man ska äta både “rätt” och bra mat och framförallt ska man träna mycket och regelbundet. 
 
Det som en gång var hälsosamt har idag tyvärr blivit mer en hets. En träningstrend som har eskaerat till en träningshets. Idag räcker det inte längre med att man tar en frisk promenad eller en skön simtur, utan idag ska det presteras på hög nivå. Det ska fotas, gillas och delas på de sociala medierna. Det är som en tävling, en tävling som går ut på att springa flest kilometer på gymmet eller att äta den mest hälsosamma middagen. Eller ännu farligare, gå ner mest i vikt på kortast tid. 
 
Det är tydligt att fler och fler av samhällets ungdomar väljer att hoppa på den här trenden. Överallt möts vi av unga människor, framförallt unga tjejer som postar bilder på sig själva då dem har, ska eller till och med håller på att träna och även bilder på nyttig mat eller inspirationsbilder på smala och vältränade tjejer. Allt detta finns på de sociala nätverken som Instagram och på diverse olika bloggar.
 
Ja blev besatt av den här trenden och är idag sjuk i en ätstörning. Den så kallade hälsohetsen blev min vardag som innebar att ständigt leta fel på mig själv och saker jag kunde förbättra, eller tips på livsmedel som ökade förbränningen. Att vid återkommande tillfällen använda laxerande medel för att snabbt bli av med det jag ändå stoppade i mig. 
 
Att hela tiden gå omvägr för att förbränna mer. Att hellre vara hemma och motionera än att umgås med kompisar var ett enkelt val. Hungern försvann medan ångesten växte. Det här är bara några få exempel vad min ätstörning gjorde, och till viss del fortfarande gör. 
 
Att leva såhär var i min värl hälsosamt och jag trodde att det skulle leda till ett lyckligare liv. För smal = lycklig. Eller? Den ständiga ångesten är som vardagsmat för en ätstörd och om den här trenden fortsätter kommer fler insjukna i denna livsfarliga och personlighetstagande sjukdom. Följderna av en sådan här trend behöver inte vara hälsofrämjande utan kan tyvär slå upp portarna för en ätstörning att bita fast i en. Hälsa är ingen tävling eller något som ska bedömmas. Alla är olika, och det är det vi måste lära oss att accepetera för att unga människor inte ska drabbas av ätstörningar och då också förlora en frisk del av sig själva som tar lång tid att vinna tillbaka.
Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes artikel här.

Kolla gärna in Fridas blogg och läs hennes insändare här.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Är det viktigt för dig att vara smal?

April 16th, 2013

Man ska vara smal. Är man smalare än alla andra så är man lite bättre. Andra kan gärna få vara tjocka, men jag måste vara smal. Smalt är snyggt, smalt är hälsosamt! Jag äter mindre, jag tränar mer. Midjemåttet minskar och vikten rasar. Snart är jag där, snart når jag fram, snart har jag lyckats få den magra kroppen som skriker ut “jag är sjuk“.

Skinn och ben, skelett och hud. Vad är jag nu? Jag är borta. Genom att sluta äta har delar av mig ätit upp sig själv. Äter jag så lite? Tränar jag så mycket? När blir jag bättre? När blir jag tillräckligt smal? Var är lyckan? Lyckas jag vara smal, lyckas jag vara bäst, lyckas jag.

Jag ska vara snygg, jag ska vara smal, jag ska vara bäst. Jag ska inte äta, jag ska träna och jag ska ha kontroll. Jag jobbar för att göra mig lyckligare, jag lägger ned tid och energi på att se vikten rasa. Att vara smal är mitt livs mening. Utan att vilja vara smal finns det inget liv för mig. Vem vore jag då?

Idag vill jag inte äta, idag vill jag bara träna. Träna och förbränna. Förbränna och bryta ned kroppen. Idag jobbar jag mot ett lyckligare liv. Ett liv där jag är smalare än alla andra.

Jag är anorexia nervosa och om det inte är viktigt för dig att vara smal så vill jag inte ha någonting med dig att göra!

I am happy. I am strong!

I am thin, I am happy. I am strong!

I am anorexic, so do you believe me?

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

När man var som sjukast 1.2

March 4th, 2013

Detta är en uppföljning från Hur var det när man var som sjukast?.
Tidigare besvarade jag frågan om Hur mycket jag åt .

Hur mycket motionerade du?

När jag insjuknade tränade jag flera gånger i veckan. Men när jag var som sjukast hade jag ju träningsförbud. Jag ifrågasatt det inte heller, för jag visste att jag bara bröt ned min kropp. Energin fanns inte för att ha överskott till att träna, men ändå försökte man förbränna lite extra hela tiden.

Jag är rädd att trigga genom att skriva ut exakt hur mycket jag motionerade. Så istället för att berätta min historia så berättar jag om Ofelia.

Ush, vad mätt jag blev på skollunchen” tänkte Ofelia och fick panik. De andra vännerna fortsatte mot cafeterian medan hon själv gick in på närmaste handikapptoalett för att göra sig av med ångesten. Hon kräktes inte, det brukar hon inte göra. Hon kollade på sig själv i spegeln, upp med tröjan, såg magen, fällde några tårar, ångesten var enorm. Försökte få ur sig så mycket som möjligt “den naturliga vägen” för att känna sig tommare. Sedan ställde hon sig återigen framför spegeln. Denna gång var det ätstörningen som hade tagit över.

Efter 5-10 min med styrketräning på handikapptoaletten kunde Ofelia normalisera humöret. Ångesten fanns kvar, men den var inte outhärdlig. Hon hade inte förbränt tillräckligt men hon var trött i armar och ben – “kanske gick energin åt till att bygga muskler?”.

Vädret var soligt – “tur då kan jag gå till busshållplatsen i stan!”. Efter skolan tog sig Ofelia en 15 min promenad till bussen och när hon väl hoppade av bussen tog hon en 5 min omväg hem. Det var ätstörningen som fortfarande skulle förbränna lunchen OCH förbereda inför middagen.

Väl hemma lade sig Ofelia på sängen och kände värken i kroppen. Hon orkade inte. Egentligen var det sjukt, det hon gjorde. Men hon hatade mättnaden och ska hon äta så ska hon bygga muskler. Bygga muskler. Muskler av luft. Musklerna blev till luft..

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp