Se inslaget från nyheterna

May 15th, 2014

Tags: , , , , ,

Vad hjälper/hjälpte?

May 14th, 2014

Idag hade jag den fantastiska möjligheten att dela med mig av min erfarenhet utav Anorexia Nervosa på en konferens med den Svenska Psykiatriföreningen. Där deltog skötare från hela landet. Detta var första gången jag höll ett sådant föredrag och jag förvånade mig själv över hur lugn jag var – det var faktiskt roligt! Detta vill jag definitivt göra fler gånger.

Konferensen handlade om “Vad hjälper?/Vad hjälpte?” och jag tänkte dela mig även till er, lite utav det som sades där.

Min behandlings resa för anorexia  var det jag främst delade med mig utav. Jag gjorde ett urval och fokuserade på året som jag var som sjukast. Det var sista året i gymnasiet.
behandlingsresa

Det viktigaste var ändå att lyfta fram faktorer som är viktiga för ett tillfrisknande:

  • Bemötande
    Att bli tagen på allvar samt uppmärksamma sjukdomen och dess skadlighet.
    Att visa förståelse och inte verka kritiserande eller ifrågasättande.
  • Fokus på rätt saker
    Att inte generalisera. Att se varje patient som individ och anpassa efter dennes behov.
    Det handlar även om att inte enbart fokusera på maten och vikten, utan även på tankarna.
  • Konsekvent
    Att hålla sig till det som sagts och inte ändra sig.
    Det orsakar bara mer förvirring och osäkerhet.
  • Regelbundenhet
    Att upprätthålla arbetet regelbundet för att det ska gå framåt (inte ställa in avtalade träffar).
    Annars får man hela tiden börja om och tiden dras ut.
  • Familjesituation
    Att anhöriga ska ges möjlighet att anskaffa sig nödvändig kunskap för att stötta på bästa sätt.
  • Rimliga aktiviteter
    Förbjuda rent av farliga saker som t.ex. träning, men uppmuntra till annat som ger energi och håller en på livsbanan.
  • Framtidsvisioner/mål
    Att ha någonting att se fram emot, en motivation att jobba för, en målsättning för att bli frisk

Vad tror ni hjälper?

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Känslorna och ätstörningen

May 13th, 2014

Igår var jag på den andra utav tre obligatoriska föreläsningar på SCÄ. Den förra handlade om maten och ätstörningen, denna handlade om känslorna och ätstörningen. Den som återstår är kroppen och ätstörningen, som jag ska gå på om två veckor.

Föreläsningen var väldigt bra överlag. Dock fann jag det svårt att finna mig själv i det som berättades. Jag kan inte längre identifiera mig med sådana “typiska” tankar och drag hos personer med ätstörningar. Kanske är jag frisk ändå? Tanken slog mig. Kanske behöver jag inte få behandling? Ja och nej.

Det är inte alls ovanligt att man inte ser sig själv som “tillräckligt sjuk” och inte vågar ta emot den hjälp som erbjuds. Men jag tänker inte fastna i den fällan. Jag har gått i behandling en lång tid tidigare, det är inte konstigt att jag har kommit en bra bit på vägen och inte längre identifierar mig med de sjukaste tankarna. Jag har verkligen blivit mycket friskare och det är någonting att vara stolt över. Det är inte fel att vilja ta hjälp för att ta de sista stegen på vägen. Det finns ingen anledning att skämmas över att gå i behandling trots att man inte befinner sig i ett kritiskt sjukt tillstånd.

Det finns flera definitioner på när man kan anses vara frisk & fri. Det finns både praktiska och psykologiska faktorer som behövs uppfyllas för att man ska bli frisk. Så glöm inte bort att bara för att man äter friskt behöver man inte vara frisk, men man kan absolut vara lite friskare – och det är bara bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – riskerna

April 15th, 2014

Från ätandet, kroppens förbränning och svälten har vi nu kommit till något som kan ge de främsta anledningarna till varför det är viktigt att bli frisk från sin ätstörning.

Maten ger oss inte bara energi för att täcka förbränningen, utan den ger oss även näringsämnen som håller oss friska och krya. Att både ha brist på energi och näringsämnen som vitaminer och mineraler kan på lång sikt ge förödande konsekvenser på vår kropp. Det blir ungefär som att försöka bygga ett hus med bara sten och kottar – kroppen får varken virke eller verktyg.

Historiskt sett är våra kroppar uppbyggda för att överleva svält. Den anpassar sig till det minimala näringsintaget och stänger av alla “onödiga” funktioner för att prioritera de mess essentiella. Ämnesomsättningen dras ned, känslor stängs av, smärttåligheten ökar och tankarna fokuseras på att söka efter mat.

Att leva i svält, hetsätningar, kräkningar och andra kompensationsmedel en längre tid påverkar våra kroppar både fysiskt och psykiskt:

  •  Hjärtat slår långsammare – detta märks utav att pulsen sänks. Vid långvarig svält kan hjärtmuskulaturen försvagas och risken för hjärtsvikt och plötslig död ökar.
  • Skelettet åldras i förtid – urkalkning av skelettet försvagar benen och det är lättare att råka ut för benbrott och sammansjunkningar av ryggkotorna. Något som annars inte sker förrän i äldre dagar.
  • Amenorré – ingen menstruation hos kvinnor.
  • Salt- och vätskebalansen rubbas – Detta kan ske som följd av kräkningar och missbruk av laxermedel. Detta i sin tur kan bidra till rubbningar av hjärtfrekvensen samt muskelsvaghet och njurskador.
  • Tandskador – Kräkningar, framför allt, bidrar till försvagad tandemalj pga. det magsyran.
  • Svullna spottkörtlar – kan ske vid regelbunden kräkning, vilket kan medföra ett mer rundare/uppsvullet utseende.
  • Magproblem – magont, förstoppningar eller motsvarande blir förekommande då magens och tarmarnas funktioner inte fungerar normalt.
  • Hjärnans påverkas – sådant att dess hålrum ökar i storlek, vikten minskas och grundläggande hjärnfunktioner påverkas.

Kroppen är gjord för att klara av att genomleva en svältperiod och kan därför också återhämta sig väldigt snabbt efteråt. Men den är inte gjord för att leva ett liv i svält. Det är slitsamt för kroppen att genomföra alla förändringar för att anpassa sig till svälten, och desto längre/oftare den utsätts för det, desto mer slits den. Kroppen är gjord för att leva länge, och då är det viktigt att vi ger den förutsättningarna för det också.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – svälten

April 9th, 2014

Med inspiration från föreläsningen på SCÄ om Maten och ätstörningen skrev jag i föregående inlägg om kroppens förbränning. Detta avsnitt kommer att behandla begreppet “svält” och hur det påverkar kroppen.

2. Svälten

Ätstörningstanke:

Vadå svält? Jag äter ju!

Svält förknippas ofta med personer som inte äter alls eller absolut minimalt. Någonting som fångade min uppmärksamhet under föreläsningen var när dietisten påpekade det faktum att alla personer som äter begränsat eller låter det gå väldigt många timmar mellan måltiderna utsätter kroppen för någon form av svält. Därmed kan det konstateras i nästan alla som har en ätstörning lider av svält.

Anledningen till att vi svälter oss grundas ofta i en rädsla om att tappa kontrollen och inte kunna sluta äta. Men anledningen till att vi skulle tappa kontrollen skulle i sådana fall bero på den begränsade kosthållningen som vi sätter upp för oss själva. Kolhydrater t.ex. är hjärnans näring, och äter vi inte tillräckligt med kolhydrater bidrar det till att vi tänker extra mycket på mat och upplever ett starkt sug efter, framför allt, snabba kolhydrater. Svälten i sig är anledningen till att vi i sådana fall så småningom tappar kontrollen. Genom att äta varierat och regelbundet ger vi kroppen den näring den behöver och risken för att “tappa kontrollen” minskas.

Mer om portionssammansättning och regelbundenhet kommer i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – kroppens förbränning

April 7th, 2014

Idag deltog jag på en utav tre obligatoriska föreläsningar på SCÄ. Denna handlade om maten och ätstörningen och med mig som närstående hade jag min pojkvän. Med inspiration från föreläsningen kommer jag att i kommande inlägg att delvis dela med mig av det som sas och några reflektioner kring det. Egentligen var det inte så mycket nytt för mig och säkerligen inte er heller, men en del saker är nödvändiga att få höra upprepade gånger innan det fastnar.

1. Kroppens förbränning

Ätstörningstanke:

Tränar jag inte kommer jag inte att förbränna tillräckligt mycket med energi för att få äta, annars går jag upp i vikt.

Verkligheten:

Energiförbrukningen fördelas ungefärligt enligt följande

  • Kroppens basala (förnya kroppens celler, andas, tänka etc.) ~ 70%
  • Rörelse (laga mat, promenad till bussen, dansa etc.) ~ 25%
  • Mat (smälta maten)~ 5%

Den rekommenderade dagliga dosen motion är 30 min per dag. Med 30 min motion syftas det på 30 min rörelse. Det kan mycket väl vara ett gympass eller en löprunda, men det som syftas på är 30 min vardaglig motion. Dvs. att gå och handla, laga mat, gå ut med soporna osv. och att den sammanlagda rörelsen bör hamna på minst 30 min om dagen. Det handlar alltså inte om att vi måste ut och promenera 30 min varje dag om vi rör på oss lite grann i vardagen för att vara hälsosam och ha en bra förbränning.

Detta vill säga att JA, vi behöver äta även om vi inte tränar och NEJ, vi kommer inte att gå upp i vikt. Och visst låter det logiskt när det lyfts fram på ett sådant konkret sätt, men det är inte lika lätt att tro på det när det finns en ätstörning på axeln som hävdar annat. Det enda sättet att verkligen tro att vi behöver äta ändå, är att faktiskt prova själv.

Mer om rekommenderade matvanor kommer i följande inlägg.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp