Mat en träningsfri dag

July 30th, 2015

Jag undrar om du äter lika de dagar du inte tränar?
Freja

Efter mitt senaste “matdags-inlägg” fick jag flera förfrågan om hur jag äter en dag jag inte tränar. Som jag nämnt vid flera tillfällen har jag inget direkt schema över hur eller vad jag ska äta. Jag går mycket på känn, lust och sunt förnuft. Det hjälper mig i alla fall att släppa på den fanatiska kontrollen över matintag hit och kalorier dit. Sålunda vill jag observera att när jag gör sådana matdags-inlägg är det ingenting som är hugget i sten. Jag har mina standardlivsmedel som jag regelbundet använder mig av, vissa mer i somliga perioder, och vissa mer i andra. Jag minns själv när man var under kontroll av ätstörningsmonstret och det gick inte riktigt att förstå vad som var normalt. Perspektiv var precis det man behövde och det känner jag att jag kan bidra med nu.

Mat under en jobbdag och icke-träningsdag

Frukost 07:30
Två mackor med makrill
En kopp grönt te

Mellanmål 10:30
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin och valnötter
Mjölk
1 portion whey-100 vanilj

Lunch 13:30
Sallad med räkor (brukar även kunna vara kyckling, chevréost, lax eller lite blandat)
Quinoa
Chili-dressing

???????????????????????????????

“Mellanmål” 15:00
En go’bit (idag blev det en knäckbåt och igår en chokladboll)

“Middag/mellis” (kalla det vad ni vill) 17:00
Efter jobbet tar jag med mig överblivna smörgåsar (ofta med salami&brie, ost&skinka eller leverpastej) och sedan äter jag upp pålägget i dem. Kalla det konstigt om ni vill, men det är gott! 😉
Idag åt jag pålägget från två gifflar och en baguette, så det blir en del (ca 8 sk salami, 4 sk brie och sallad).

Kvällsmat 20:30
1 stort äpple
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin & valnötter
Sojamjölk
Jordgubbar
1 port. whey-100 vanilj

Kvällssnacks 21:30
1 maxim proteinbar

(Under dagen blir det även en del caffé latte och lite småplock)

Det är när kroppen vilar från träning som den bygger upp och återhämtar sig, äter man inte tillräckligt då så kommer inte återhämtningen att bli tillräcklig och den genomförda träningen får mindre resultat samt att man riskerar att sänka prestationsförmågan inför nästkommande träningspass.

Jag har inte stenkoll på om jag äter mer eller mindre dagar jag inte tränar. Ibland är jag faktiskt hungrigare när kroppen får vila från träning, så då blir det kanske så att jag äter mer. Ibland är jag inte alls lika hungrig och då kanske jag äter lite mindre. Även om jag inte stenhårt räknar kalorier längre (och en stor lättnad är det) så har jag tillräckligt med kunskap för att uppskatta om det dagliga intaget varit tillräckligt. Men det bästa av allt är att jag har en kropp som kan säga till mig och det blivit för mycket eller för lite.

Sevärt klipp om vilodagar (spola fram till 7 min)

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Träna med PT?

June 3rd, 2015

På måndag kommer jag ha möte med en sjukgymnast som arbetar på SCÄ. Hon höll i kroppskännedomen som vi hade en gång i veckan under Idun-behandlingen och hon ska tydligen vara väldigt bra att prata med om träning – vad som är okej och inte. Så, min behandlare rekommenderade att jag skulle boka in ett möta med henne för att reda ut vissa funderingar.

Jag har precis använt mina två PT-start tillfällen som ingick i mitt medlemskap på SATS. Just nu ligger mina funderingar kring om det skulle vara värt att börja träna med en PT, sisådär en gång varannan vecka. Jag tror att det skulle kunna hjälpa mig att få ett bra träningsupplägg (som inte blir destruktivt), få tydligare mål med träningen (inte vilja allt på en gång) och att även hitta en balans i kosten. Dock är det pissdyrt med PT, men jag tänker att om det skulle hjälpa mig med att träna och äta rätt för bästa resultat, kanske, kanske det faktiskt skulle kunna vara värt att prova ett tag. Finns det några av er som har erfarenhet av att träna med PT? Hiss/diss? Är det värt pengarna och skulle ni tycka att det var okej att göra det?

Detta är självklart några frågor jag kommer att ställa sjukgymnasten på SCÄ på måndag, men i bakgrunden uppskattar jag ändå flera åsikter och synvinklar på detta. :) Hur resonerar ni?

ptpris

Tags: , , ,

Svar på funderingar kring IDUN

May 29th, 2015

Skulle du kunna skriva lite mer om behandlingen på idun? Typ schema för dagarna, om du har kom nära de andra tjejerna, har det hjälpt dig mycket, var behandlarna bra, hur sjuka var de andra där, var det bara folk med anorexia eller alla ätstörningar, gick de flesta i skolan/jobbade samtidigt osv? Oj, märker att det blev ganska många frågor, svara bara på det du vill såklart :) Jag har blivit tillfrågad om jag vill gå i behandling på idun, men det känns som en stor “tidsinvestering” eller vad man ska säga (jag har bara gått i öppenvården tidigare) men samtidigt vill jag verkligen bli frisk från den här skiten. Skulle du ha valt det igen om du fick chansen nu?
– Anonym

Hejsan! Du är garanterat inte den enda som har frågat dessa/liknande frågor om Idun-behandlingen på SCÄ. Jag själv funderade i liknande banor:

Är inte alla där jätte sjuka och magra?

Blir man inte rastlös – vad gör man ens om dagarna?

Är de jätte hårda på en så man inte får gå kvar där om man inte äter exakt allt de säger?

Får man inte träna alls?

Sanningen är den att Idun är ett väldigt bra forum att möta andra personer med ätstörningar (och ja, det är folk med alla typer av ätstörningar som går där). Det är inte alltid som ens behandlare förstår en riktigt och då är det ett jätte bra stöd att kunna prata med tjejerna (eller killarna) i gruppen. Vi alla antingen är eller har suttit i samma båt och det kan vara oerhört intressant att höra vad andra har med sig i ryggsäcken och följa med på deras utveckling.

Jag säger till alla som fått erbjudandet att prova på Idun att göra det. Det är inte säkert att det passar alla, vi hade t.ex. något avhopp, men det vet man inte förrän man har provat. Hellre att man lägger en investering som kan få en att må mycket bättre i sin vardag i framtiden ett år än att låta det gå flera år och må skit. Kan du fixa det att bli frisk i öppen vården så vore ju det super – men om du fått detta erbjudande så kan nog vara så att det hittills verkat som att du har behov av ökat stöd. Ta vara på den möjligheten! Allt som kan få en att bli friskare är värt att testa.

Självklart tar det tid. Jag trodde först att jag skulle fixa plugget trots att jag gick där, men det blev faktiskt omöjligt. Att plugga heltid på universitet/högskola som kräver viss närvaro är inget jag skulle rekommendera. Däremot gick det prima att studera distanskurser under tiden, och att gå i gymnasiet samtidigt har inte verkat vara något problem. Det går även att arbeta, men då brukar man få sjukskrivning på deltid eftersom man kommer vara på Idun var tredje vecka. Jag tycker att det är bra att man får en visstidssjukskrivning för det tar mycket tid och energi att gå i behandlingen och den kan inte ta ut sin fulla rätt om man samtidigt går och känner stress/press över att inte plugga/jobba när man är där.

Sedan vill jag tillägga att de flesta behandlarna är väldigt förstående personer. Självklart kan man ju inte “klicka” med alla och om det inte fungerar alls kan det finnas möjlighet att byta, men det kan vara värt att ha i åtanke att ätstörningar är en väldigt svårbehandlad sjukdom och det är lätt att bli defensiv. Men som sagt, det är din behandling så våga stå upp för vad du tror att du behöver för att bli frisk.

Det är även värt att nämna att de inte alls kastar ut en för att man inte gör allting perfekt. Självklart förväntar det sig att man ska jobba mot sina mål, annars är det ju ingen idé att dem sitter där och försöker hjälpa en om man inte ens är villig att ta emot hjälpen. Men allting behöver inte bli perfekt på en gång – det är därför man går där flera veckor, för att det ska få ta tid att landa.

Skulle jag ha valt det igen om jag fick chansen?

Hade jag inte gått Idun en gång så skulle jag absolut tagit mig den tiden att få den erfarenheten. Det är faktiskt riktigt skönt att vara där. Nu, efter att ha gått det en gång så känner jag mig liksom “klar” med den biten och vill mycket hellre vara kvar och få till min vardag utan ätstörningen. Men i vissa perioder skulle det kännas skönt att komma dit och bara vara några dagar. 😉

Klassiskt mellanmål på IDUN:

idunmellis

Två mackor med smör, ost och gurka + en kopp “caffe latte”

Tags: , , , , , , , , , ,

Hur upprätthåller man motivationen att bli frisk?

December 4th, 2014

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin anorexi om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

När jag var som sjukast sade jag till min farsa “Jag måste hitta motivation först.”. Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobber så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min farsa fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

Speciellt när det gäller ätstörningar är det svårt att kämpa för någonting som ger utdelning i stunden. Oftast blir det ännu jobbigare i stunden och då kan det hjälpa att rikta blicken framåt och säga till sig själv att “jag tog mig just ett steg närmre mina framtida ambitioner.”. 

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min farsa säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.

När jag var som sjukast var det extremt svårt att känna mig motiverad, ingenting kändes kul, vilket till störstsa del är ett symptom av svälten. Så småningom slutar ju kroppen prioritera att lägga energi på “onödiga” saker, som att skratta eller vilja ha kul tillsammans med andra. Kroppen prioriterar energin på att pumpa runt blodet i kroppen och dylikt. Så att gå upp i vikt när man ligger på en anorektisk undervikt kan ibland kännas väldigt meningslöst, trots att man egentligen vet att det är nödvändigt. Och även nu, när jag inte är undernärd kan det kännas onödigt att vara noga med maten.

Det är ett symptom av sjukdomen att inte vilja gå upp i vikt. Det är inte konstigt att det är svårt att hålla sig motiverad hela tiden. Däremot går det att finna motivation då och då, samt att det går att finna saker som motiverar oss i längden. När du kommer på någonting, skriv upp det, för sådant är viktigt att påminna sig själv om. Även om de inte motiverar dig i stunden så kan du kanske minnas och förstå att det en gång har gjort dig motiverad och att det finns en mening med varför du kämpar emot ätstörningen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

Så äter jag ungefär på en dag

November 20th, 2014

Hur mycket äter du ungefär på en dag? och så undrar jag även
om du följer matschemat som du fått från idun eller om du äter mindre?
Fortsätt kämpa!
– secretgirla.blogg.se 

Ja och nej, jag utgår alltid ifrån matschemat men följer det inte till punkt och pricka. För mig blir det snarare en belastning än till hjälp att vara så noga med måltiderna. Jag ser matschemat som ett stöd och en bra utgångspunkt, men någonting jag inte kan tillämpa fullt ut i min vardag. Det viktigaste för mig är att jag äter tillräckligt och försöker att hålla det regelbundet under dagen. Men regelbundenheten dagarna sinsemellan blir svårare eftersom jag inte vaknar samma tid varje dag, och det tycker jag är fullt normalt, medan andra kanske hellre känner ett behov av att kliva upp samma tid för att äta frukost samma tid. Det viktigaste är att det inte blir för lite.

För att ge detta någon rättvisa kan jag ge exempel på en “Idun-dag” och en helgdag. :)

idun matdag

Observera att detta är en generell sammanställning utifrån att studera mina matdagböcker. För att besvara på din fråga så skulle nog min bedömning vara att jag snarare äter mer än matschemat från Idun än mindre. Till en början gick jag upp något kilogram, men nu står jag relativt stilla i vikt. Till detta tränar jag även 3-6 gånger per vecka (beroende på hälsotillstånd) och ibland blir det något extra snack här eller där, och ibland kan det faktiskt bli lite mindre också. Det viktigaste för mig är att jag inte går hungrig. Jag har rent ut sagt blivit rädd för att det ska leda till att förstöra min träning. 😀

Tags: , , , , , , ,

Hur går det med behandlingen?

November 19th, 2014

hur går det med behandlingen?
– matlida

Just nu befinner jag mig ungefär halvvägs in i behandlingen. Det känns bra och även om kroppen inte är i svält så drar man stor nytta av att gå där. Varje dag får man nya insikter och framför allt lär man sig så mycket om sig själv genom att prata med de andra i gruppen.

För mig har fokuset legat på mycket annat än mat och vikt den senaste tiden. Jag vet att jag får i mig tillräckligt (om inte mer ibland) och har börjat hitta en lagom träningsdos. Fokuset har istället landat på mer aktuella problem och bakomliggande faktorer. Oavsett vad man har för problem är det väldigt energikrävande att gå på Idun. Det är så många tankar och reflektioner som far förbi i huvudet på en. Det är ett ständigt arbete med sig själv, men väldigt givande.

Någonting som däremot har ställt till det lite för mig är magproblem. Just ju testar jag om det är laktos som jag blivit överkänslig mot, men jag hoppas verkligen inte det. Jag älskar ju yoghurt, kvarg, keso och latte. Dessutom skulle det bara göra plånboken mer lidande, men å andra sidan hoppas jag hellre att det är något sådant än någon annan sjukdom.

Ibland känner jag mig verkligen inte tillräckligt sjuk för att gå i behandling, ibland känns det inte alls som att jag har problem med att äta det jag behöver. Sedan kommer dagar då jag inser hur dåligt man egentligen mår och hur känslig man är. Och ju bättre det går med maten desto lättare blir det att urskilja vad nedstämdheten egentligen beror på. Det är så lätt att tänka “jag är inte tillräckligt sjuk, jag behöver inte sådan intensiv behandling” bara för att det inte syns längre, men sådana tankar är endast ett symptom av sjukdomen. Man kan alltid dra nytta av att gå i en sådan här behandling, det man lär sig kommer man att ha nytta av livet ut.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Illamående vid mättnad

August 31st, 2014

Hejsan!

Tack för en superbra blogg! Jag har anorexia och fightas just nu med att bli frisk men vaaarje gång jag tillåter mig att äta mig mätt så blir jag fruktansvärt illamående efteråt, ungefär som den värsta baksmällan! Hur kommer det sig och hur vågar man fortsätta äta när varje måltid frambringar detta extrema illamående? 
Sanne

Hej Sanne! Vad kul att höra att du uppskattar min blogg!

Ett illamående kan orsakas av flera olika faktorer och det är ypperligt svårt att avgöra exakt vad som bidrar till ditt illamående. Däremot kan jag lyfta fram några möjliga faktorer, så kan du själv få känna efter och fundera om de kan stämma in på dig.

Enbart det faktumet att du har anorexia och får det väldigt jobbigt när du blir mätt får mig att tro att detta handlar mer om ett psykiskt illamående än ett fysiskt. Ta mig inte fel, det är fortfarande ett illamående – jag har själv upplevt det. Skillnaden är att i det psykiska illamåendet är det huvudet som säger ifrån istället för kroppen. Det är anorexian som har vant sig med att svälta och byggt upp ett inre hat mot mättnad, så när du väl känner dig mätt HATAR anorexian det och får dig att må illa istället. Egentligen är det säkerligen en naturlig mättnad din kropp känner, men ditt huvud säger att den mår illa utav det. Om detta vore fallet så är det bara att fortsätta att äta dig mätt, för att vänja både kropp och huvud med vad det innebär. Det är inte farligt, det ska vara behagligt att vara mätt.

Det kan också bero på att magsäcken faktiskt har krympt efter en svältperiod. Det är inte konstigt att det gör ont och det känns svårt att få plats med mer normalstora portioner mat. Även i detta fall är det viktigt att fortsätta äta riktiga portioner, stå ut med det jobbiga illamåendet ett tag, så kommer kroppen att vänja sig så småningom.

Andra faktorer till ett illamående kan ju helt enkelt vara allergi eller överkänslighet. Men oftast, när det handlar om illamående vid mättnad är det andra faktorer som ligger bakom. Kroppen genomgår en omställning och det uppstår vissa konsekvenser. Det bästa man kan göra är att vara tålmodig och inte hålla på att mixtra för mycket med maten. Ät regelbundet, varierat och i normala portionsstorlekar så kommer kroppen att lugna sig. :)

Jag vet att det kanske inte är exakt vad man vill höra. Prova i alla fall! Var envis och tålmodig ett tag, blir det inte bättre efter några veckor så kanske du kan börja fundera på om det är andra faktorer som orsakar detta illamående. 

Kämpa på!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp