Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

“…förut vägde jag också 10 kg mindre”

August 17th, 2015

Ibland när jag pratar om framtid med min farsa tror jag att han endast bryr sig om att jag ska få ett högavlönat arbete. Men nu har det blivit tydligt för mig att han argumenterar inte för det för att han tycker att det är viktigt, utan för att det är vad jag tyckte var viktigt innan jag flyttade hemifrån. Det har bara inte uppenbarat sig för honom att jag har förändrats (och tack gode gud för det).

“Det var ju det du brydde dig om förut, då du var bestämd på att läsa industriell ekonomi.”

“Ja visst var det så, men förut vägde jag också 10 kg mindre och trodde jag hade lyckats i livet när jag åt färre kalorier än dagen innan.”

Så tack gode gud för att man förändras. Tack för alla tårar, all ångest och all skit som gåtts igenom för att landa där jag är idag. Jag är så tacksam över att ha nått såhär långt och att få känna på hur livet är utan att fanatiskt kontrollera matintaget, träna för att få äta, väga sig dagligen, göra saker för att man tror att man måste och känna ett starkt beroende av bekräftelse från omgivningen – jag är så tacksam över att känna på hur det är att faktiskt må bra. Det är känslor av frihet, lugn, trygghet, nyfikenhet och styrka.

Nej, livet är inte perfekt och det kommer jag aldrig kräva att det ska vara. Men tro mig, det kan vara tillräckligt bra i alla fall! :) Så tack för att jag har fått genomgå denna förändring. Det är genom förändring som utveckling kan ske.

Tags: , , , , , , ,

Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Jag sänker ribban – jag vill må bra

May 21st, 2015

Nu har jag bestämt mig, det blir 75 % studier till höstterminen. Inte för att jag måste, eller bara för att jag bör, utan för att jag faktiskt vill. Visst är jag grym, men jag har insett det enkla (och för er andra uppenbara) faktum att jag inte är övernaturlig utan faktiskt människa. Och människor, de flesta i alla fall, har ett liv så det tänker jag också ha!

Det är till och med så att jag lägger min ribba på att klara två kurser. Sedan om jag orkar så kan jag satsa på den tredje, som inte börjar förrän i andra perioden.

kursht15

Jag räknar med att det kommer att bli en hel del cheerleading för mig nästa år, och för mig känns det värt att ge det denna satsning eftersom jag inte tror att jag kommer att hålla på med det så länge till. Allt väl är jag medveten om att sporten har en viss negativ inverkan på mitt välbefinnande; det är inte lätt att konkurrera med 14-åriga tjejer som kastar sig hejvilt och har höfter lika smala som midjan. Det är klart att det påverkar mitt “ätstörnings-tänk” till viss del. Men, genom att vara medveten om det kan jag också acceptera det. Jag är garanterat inte den enda tjejen i denna sport som känner en viss frustration över att utvecklas till kvinna. Men jag gillar min rumpa, och den ger mig säkerligen mycket annat positivt i livet, så inte för ett öre tänker jag byta ut den. 😉

För mig handlar det faktiskt inte om att bli helt fri från alla sjuka tankar – jag vet inte ens om det går – utan det handlar om att finna en balans i livet så att man kan må bra i vardagen. Ibland kommer det stressigare perioder, och dem ska man kunna hantera. Ibland flyter allt på som om man vunnit på lotto, och då ska man kunna njuta av det. Mycket av det som händer kan vi inte förutspå, eller direkt påverka, men vi kan ge oss själva (det vi just nu tror är) de bästa förutsättningarna för att må bra i framtiden.

Tags: , , , , , , ,

Stress no more, we’ve done it enough before

May 19th, 2015

Denna månad har varit en oerhört stressig månad. Inte bara för mig utan även för personer i min omgivning. Det är slutspurten nu, slutspurten i skolan och slutspurten med cheer-träningarna. Det är alltså slutspurten för vårterminen och sedan väntar sommaren.

Jag har fått lära en hel del saker om mig själv och tar med mig dem i min planering inför höstterminen. Det här året har verkligen lärt mig att det inte är värt att försöka göra för mycket samtidigt – varför ha så bråttom? Det är inte värt att gå flera veckor och inte kunna vara sig själv för att man känner sig så stressad eller utmattad. Det är inte värt att skola, jobb och träningar ständigt går före relationer. Det är inte värt att överkonsumera kaffe/energidrycker för att orka ta sig igenom vardagen. Det är inte värt att inte hinna sova tillräckligt länge på nätterna. Det är inte värt att bränna ut sig själv, bara för att man ska hinna med alltingpå en gång och göra det riktigt bra också. Det går inte och jag tänker inte heller försöka att göra det.

Jag kommer sätta mig och fundera över vad som är en rimlig planering inför nästa termin.

Hur mycket orkar jag plugga?

Hur mycket är rimligt att träna?

Hur mycket hinner jag jobba?

Min vilja är fortfarande att göra flera olika saker, men lite av allting, kanske mer av det ena och mindre av det andra. Men det viktigaste är att planera in ställtid – dvs. ledig tid mellan aktiviteter. Tid för återhämtning, för ack så underskattad den har varit tidigare.

Anledningen till att jag delar med mig av detta är för att jag vet att det finns ett flertal som mig; högpresterande och extremt aktiva personer som läser detta. Jag hoppas att genom att dela med mig av mina erfarenheter ska andra kunna ta till sig och kanske lära sig lite mer om dem själva. Jag vet att man kan läsa hur mycket som helst om någonting, men inte riktigt ta till sig, eller förstå förrän det händer en själv. Men på något sätt tror jag ändå att man skapar en viss medvetenhet genom att läsa så att när det väl händer en själv är man mer förberedd på att kunna hantera situationen, än om man vandrat in i den med blinda ögon.

Det är svårt att lära sig hitta en balans i livet, men om vi kan lära oss av våra erfarenheter kommer vi hela tiden att ta steg närmre.

Tags: , , , ,

Dagens spontanitet:

January 25th, 2015

Om ett år kanske jag har…

  • flyttat
  • bytt utbildning
  • bytt jobb
  • slutat jobba/studera
  • bytt förening
  • bytt sport
  • slutat med cheerleading
  • blivit sjuk
  • blivit skadad
  • gjort slut med min pojkvän
  • börjat med politik igen
  • tagit körkort
  • blivit pank!
  • blivit rik

Det är mycket som kan ha förändrats på ett år, men det ska inte stoppa en från att följa intuitionen. Jag vet inte var jag bor, när jag har tentor, om jag har träningar eller hur min ekonomi ser ut om ett år, men idag ville jag ta möjligheten till att unna mig själv en framtida njutning – JAG HAR BOKAT RESA TILL THAILAND! 😀 Ibland behöver vi tillåta oss att vara spontan och ta chansningar i livet. Det skapar ju trots allt lite mer spänning i vardagen. 😉

thailandsresa

24 dagars semester i Thailand blir det nästa jul – gissa om jag längtar!

Tags: , , , , , , , ,

2015: våga, lita, förändra och må bra!

January 11th, 2015

Det här inlägget vill jag dedikera till det nya året vi nu har fått påbörjat. Det här året vill jobba med självkänslan – att våga säga nej när man inte vill och att lita på det egena omdömet. 

Redan under dessa första två veckor som passerat utav 2015 har jag mått så ofantligt mycket bättre i mig själv. Jag vet inte hur det kommer sig egentligen. Det enda jag kan tro har påverkat är att jag har gjort förändringar i mitt liv, som för mig, har varit rätt så stora:

  1. Tagit studieuppbehåll från KTH under vårterminen
  2. Börjar arbeta på McDonald’s igen, efter 4 mån ledighet
  3. Avsagt min plats i cheerleadinglaget
  4. Planerar att börja studera hälso-kurser på distans
  5. Släppt på “äta enligt matschemat” och börjat lita på mig själv igen

Detta har lett till att jag känner mig mer stabil i mig själv, jag och pojkvännen bråkar mindre, jag känner mig taggad inför att komma igång med terminen, känner mindre behov av behandlingen och känner mig mycket mer fri i vardagen! Mycket av detta är tack vare att jag stått upp för mig själv och mina egna behov och slutat med sådant som kännts tungt och börjat med sådant som känns kul. Det här är någonting jag vill fortsätta göra under resterande 2015.

Det är ju ditt liv och ditt nya år, så då ska du ägna det åt saker som du vill göra!

Ser verkligen fram emot att börja plugga igen när det är sånt här man ska studera:

kurser

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur upprätthåller man motivationen att bli frisk?

December 4th, 2014

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin anorexi om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

När jag var som sjukast sade jag till min farsa “Jag måste hitta motivation först.”. Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobber så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min farsa fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

Speciellt när det gäller ätstörningar är det svårt att kämpa för någonting som ger utdelning i stunden. Oftast blir det ännu jobbigare i stunden och då kan det hjälpa att rikta blicken framåt och säga till sig själv att “jag tog mig just ett steg närmre mina framtida ambitioner.”. 

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min farsa säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.

När jag var som sjukast var det extremt svårt att känna mig motiverad, ingenting kändes kul, vilket till störstsa del är ett symptom av svälten. Så småningom slutar ju kroppen prioritera att lägga energi på “onödiga” saker, som att skratta eller vilja ha kul tillsammans med andra. Kroppen prioriterar energin på att pumpa runt blodet i kroppen och dylikt. Så att gå upp i vikt när man ligger på en anorektisk undervikt kan ibland kännas väldigt meningslöst, trots att man egentligen vet att det är nödvändigt. Och även nu, när jag inte är undernärd kan det kännas onödigt att vara noga med maten.

Det är ett symptom av sjukdomen att inte vilja gå upp i vikt. Det är inte konstigt att det är svårt att hålla sig motiverad hela tiden. Däremot går det att finna motivation då och då, samt att det går att finna saker som motiverar oss i längden. När du kommer på någonting, skriv upp det, för sådant är viktigt att påminna sig själv om. Även om de inte motiverar dig i stunden så kan du kanske minnas och förstå att det en gång har gjort dig motiverad och att det finns en mening med varför du kämpar emot ätstörningen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Jag har lidit, jag lever – ni lider, ni kommer att leva

July 2nd, 2014

Det gör ont, det gör ont djupt inom mig att se, att se hur magra ni är, att se hur dåligt ni mår, att veta hur ni misshandlar er själva. Det gör ont, för att jag har lidit mig igenom något liknande. Kanske var jag inte lika mager, kanske var jag magrare än andra, det spelar egentligen ingen roll, för vi behöver inte jämföra oss med varandra för att det ska synas att man mår dåligt. Jag ser, jag vet och jag lider med er.

Det är svårt för mig idag att verkligen minnas hur det var då, då man var sådär mager och anorexian hade näst intill full kontroll. Även om jag idag fortfarande har bestående problem med ätstörningen så är jag inte totalt inne i sjukdomen. Idag lever jag. Jag lever kanske med ätstörningen, men jag lever också med mig själv. Att vara så avmagrad och så sjuk som många blir av anorexia, det är inte att leva. Men det går att bli återupplivad från den “död” som man hamnat i, och när det händer så lever man med en förändrad syn på livet. Det blir en förnyelse, en förbättring, en uppenbarelse och ett liv med sundare värderingar om vad som är viktigt och inte.

Jag må fortfarande lida av vissa ätstörningstankar och beteenden, men jag är tillräckligt frisk för att må bra. Idag bygger jag mitt eget liv; jag har pojkvän, jobb, utbildning och träning som jag trivs med och som ger mig livskvalité. Ibland får jag ångest över det jag ätit, men jag äter allt. Ibland tänker jag på alla kalorier som förbränts under träningen, men jag tränar för att jag tycker det är kul. Ibland vill jag falla tillbaka i anorexian, men jag vill inte gå ned i vikt. Ibland känns livet hopplöst, men jag tycker att det är värt att leva. Ibland slår ätstörningens vilja igenom, men det är jag som har makten. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli frisk, men då inser jag hur mycket friskare jag redan har blivit.

selfiesred

När jag ser hur denna förbaskade sjukdom förtär ert sinne och era kroppar önskar jag inget hellre än att rädda er från allt lidande. Jag skulle vilja rädda er alla, framför allt vill jag få er alla att tro att det inte alltid kommer att vara lika plågsamt. Jag vet att jag inte kan rädda er alla, men förhoppningsvis lyckas jag nå ut ett fåtal med hopp om en friare och friskare framtid. Det går att må bra igen, jag vet, för att jag gör det!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp