En vanlig j*vla leverpastejsmacka

October 30th, 2015

Det går i perioder, vad jag gillar att äta. Ibland testar man något nytt som sedan visat sig vara en riktig succé och den håller i sig i några dagar, veckor eller även månader. Och ibland blir det endast en engångsföreteelse. Vissa saker är återkommer regelbundet, medan andra ser man inte skymten av på flera månader (och ibland år). Det är ingenting som är planerat, utan det bara blir så helt enkelt.

Det är inte sålunda att jag den 1:a november bestämmer mig för att äta gröt till frukost varje dag i två månader, eller att mitt kvällsmål antingen får bestå av kvarg eller äggmackor. Jag kanske funderar lite övergripande hur jag ska lägga upp måltiderna nästa dag innan jag somnar, men det är inte förrän när jag går in i köket som jag på riktigt bestämmer mig vad jag vill ha till frukost.

Det samma gäller även de flesta andra måltider. Undantaget blir om jag kommer vara ute på vift större delen av dagen – då krävs noggrannare planering och viss begränsning uppstår (ingenting som nödvändigtvis är negativt dock). Annars tar jag det mellanmålet jag är sugen på, och fixar den maten jag vill ha idag utifrån vad som infinner sig i kylskåpet. Mat blir mycket roligare när man får variera sig och framför allt mycket godare! I vissa perioder kanske jag kör på samma mellanmål flera dagar i sträck – det kanske är en ny favorit som jag inte kan få nog av? Eller så håller datumet på att gå ut och jag måste helt enkelt käka upp det inom de närmsta dagarna.

Ibland käkar jag mitt eget recept på chokladkvarg med cashewnötter, ibland bara massa ägg och örtsalt, men ibland äter jag också en helt j*vla vanlig leverpastejsmacka tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

Och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag) tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

På vanlig j*vla lingongrova med vanlig j*vla bredbar leverpastej från Ica.

…och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag).

(Ber om ursäkt för det överdrivna användningen av skällsordet “j*vlar”)

 

Tags: , , , , , , , , , ,

“…för att det får mig att må så jävla mycket bättre!”

August 18th, 2015

Ibland händer det att de ifrågasätter… likväl närstående som ytterst bekanta… men det gör mig ingenting längre. Förut hade det känts jobbigt – nästan som kritik – och det skulle leda till både irritation och osäkerhet, men inte nu. Nu spelar det inte någon roll vad andra tror, tycker eller tänker, för att jag vet vad som fungerar bäst för mig. Jag känner mig själv. Och jag känner mig säker i det.

Det kommer alltid finnas personer i omgivningen som ifrågasätter ens val i livet. Alla har olika åsikter som baseras på varje enskild persons erfarenheter. Men en själv måste ju göra val baserat på sina egna erfarenheter. 

Det kommer nog alltid vara lite speciellt att ha en ätstörning i bakgrunden. Personer som känner till det om en, speciellt de som varit med när man insjuknat, kommer nog aldrig riktigt att glömma det. De kan mycket väl komma att ifrågasätta ens kost- och motionsvanor. De gör det av välvilja, för de vill inte se en bli så destruktiv igen, men hos många kan det snarare skapa irritation och osäkerhet. För hur vet man om det man håller på med verkligen är friskt?

Jag vet. Jag vet nu vad som är friskt för mig. Jag vet vad jag mår bra av och då spelar det verkligen ingen roll vad andra tror. Jag vet varför jag hellre äter en sallad än pizza till middagen. Jag vet varför jag tränar flera dagar i veckan. Jag vet varför jag behöver ha middag inom en timme efter jag tränat intensivt. Jag vet varför jag äter mina proteinbars. Och jag vet varför jag gör de val jag gör i livet. Då är det fritt fram att ifrågasätta utan att det påverkar mig det minsta.

Jag tränar för att jag tycker att det är kul. Jag äter hellre en sallad för att jag tycker det är gott. Jag behöver äta mina måltider när jag är hungrig för annars mår jag inte bra. Jag äter mina proteinbars för att jag tycker dom är för jävligt mumsiga.

Och dessutom.. jag vet varför jag inte längre vill vara i ett förhållande med Rasmus och jag vet varför jag inte längre vill satsa på cheerleadingen. Fritt fram att ha åsikter, ifrågasätta och vara nyfiken på mina beslut. Jag vet varför jag gör de val jag gör – för att de får mig att må så jävla mycket bättre! 😀

Så välkommen till mitt liv. Här gör jag beslut som får mig att må bra. Hur gör du?

IMG_3978red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“…förut vägde jag också 10 kg mindre”

August 17th, 2015

Ibland när jag pratar om framtid med min farsa tror jag att han endast bryr sig om att jag ska få ett högavlönat arbete. Men nu har det blivit tydligt för mig att han argumenterar inte för det för att han tycker att det är viktigt, utan för att det är vad jag tyckte var viktigt innan jag flyttade hemifrån. Det har bara inte uppenbarat sig för honom att jag har förändrats (och tack gode gud för det).

“Det var ju det du brydde dig om förut, då du var bestämd på att läsa industriell ekonomi.”

“Ja visst var det så, men förut vägde jag också 10 kg mindre och trodde jag hade lyckats i livet när jag åt färre kalorier än dagen innan.”

Så tack gode gud för att man förändras. Tack för alla tårar, all ångest och all skit som gåtts igenom för att landa där jag är idag. Jag är så tacksam över att ha nått såhär långt och att få känna på hur livet är utan att fanatiskt kontrollera matintaget, träna för att få äta, väga sig dagligen, göra saker för att man tror att man måste och känna ett starkt beroende av bekräftelse från omgivningen – jag är så tacksam över att känna på hur det är att faktiskt må bra. Det är känslor av frihet, lugn, trygghet, nyfikenhet och styrka.

Nej, livet är inte perfekt och det kommer jag aldrig kräva att det ska vara. Men tro mig, det kan vara tillräckligt bra i alla fall! :) Så tack för att jag har fått genomgå denna förändring. Det är genom förändring som utveckling kan ske.

Tags: , , , , , , ,

A new era has begun

June 16th, 2015

Jag är mitt i någon som jag skulle kalla sökande efter balans. Jag lever inte längre i sjukdomen, men heller inte fullständigt i det friska. Ibland slår kroppsfixeringen och matkontrollen till, ibland ser jag endast till de kortsiktiga resultaten och ibland tror jag att jag aldrig kommer kunna släppa ätstörningen helt. Men så småningom inser jag att det handlar inte egentligen om hur min kropp ser ut, eller hur mycket jag äter på en dag, utan det handlar ju faktiskt om att jag ska känna en stabilitet genom hela livet – att jag ska må bra.

Jag accepterar även att jag inte vet exakt hur jag ska äta, träna och leva för att må som bäst. Så nu tillåter jag mig att faktiskt prova mig fram. Det är det vi alla måste göra. Det finns inget exakt rätt svar som gäller alla, utan lösningen är individuell. Genom att tillåta mig själv att prova olika förhållningssätt tillåter jag även mig själv att “misslyckas”.

Mitt mål i sommar är att:

  1. Äta mindre livsmedel med sötningsmedel och mer “naturlig” mat.
    Till exempel:
    Mer frukt och bananer istället för bars.
    Hellre vanligt kaffe eller kanske en fruktsmoothie istället för energidryck
    Vanlig kvarg med socker istället för de “sockerfria” med aspartam
  2. Träna kvalitet framför kvantitet.
    Till exempel:
    En till två högintensiva träningspass/vecka istället för flera “hipp-som-happ” gymbesök
    Vila kroppen ordentligt tills det verkligen känns att den är redo för att köra hårt
  3. Prioritera socialt umgänge.
    Till exempel:
    Magpasset på gymmet får skjutas på när pojkvännen bjuder ut mig på middag
    Helgens träning får bli att dansa på borden på kompisens sommarfest

Sammanfattningsvis kan man säga att den här sommaren handlar mer om återhämtning och att ha kul! Än att vara ätstörd och köra slut på sig själv. Sommaren ska vara en tid där man återupptar kontakter som man tappat under året, det ska handla om att släppa på spärrarna och tillåta sig själv att gå utanför ramarna. Det ska även kännas som en period i livet som du kan blicka tillbaka på under de mörka vinterdagarna och tänka att “då levde jag“.

Den här sommaren kommer vara ett ytterligare kapitel i sökandet efter balansen för mig, men utan höga krav och begränsningar.

1000507_10151628016984965_2071498375_n

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Friskhet handlar om ett sunt förhållande till livet i dess helhet

September 7th, 2014

Att bli frisk handlar inte bara om att ha ett sunt förhållande till mat och träning. För mig finns det inget viktigare än att ha ett sunt förhållande till livet“Ett sunt förhållande till livet”… Vad menas egentligen med det?

Ett sunt förhållande till mat kan vara att äta regelbundet, i tillräckligt stora mängder för att kroppen ska orka med vardagen, för att det är gott, socialt och ja, helt enkelt för att ge oss förutsättningarna till att må bra fysiskt. Men, för att må bra i det stora hela behöver vi ha ett sunt förhållande till så mycket mer. Maten ger oss de fysiska förutsättningarna till att må bra i livet, men vad hjälper det om vi inte har de psykiska (?). Vi behöver inte bara få energi regelbundet från maten, utan vi behöver också få det i livet. Och med “livet” menar jag allt som vi gör. Vi måste göra saker som ger oss energi, glädje och får oss att må bra för att bli friska regelbundet och i tillräckligt stora mängder för att vi ska må bra. Har vi inte saker i livet som får oss att må bra så blir det extremt svårt att bli frisk – det är ju den största puzzelbiten att få på plats för att puzzlet ska bli helt.

Ett friskt liv handlar inte bara om sunda matvanor, utan det handlar om en sund vardag i sin helhet. Det finns ingenting som får mig att känna mig mer frisk och levande än när jag gör saker som ger mig massvis med glädje och energi tillbaka. Sådana saker får ätstörningen att krympa till en liten ärta, som jag knappt kan skåda mitt i solskenet. Visst kan många tro att det är så viktigt att äta si eller så för att bli frisk och fri från ätstörningar, men varje gång som jag känt mig som friskast har det inte varit för att jag ätit enligt något matschema eller valt vila framför träning. Det som fått mig att känna mig frisk har varit att till exempel gått på en träning och ätit mellanmål tillsammans med alla lagkamrater (så självklart och naturligt att det inte ens känns ångestfullt) eller gått på en fest med klassen och tagit glas efter glas med kalorifyllda drycker, precis som alla andra och bara haft riktigt kul! Det som gör mig friskast är inte att tänka på hur jag “bör äta”, utan att göra saker i livet tillsammans med andra som är roliga och att i de sammanhangen äta, utan att göra det till en större grej än vad det egentligen är.

Ibland kanske det inte går som en dans på rosor, men när det gör det, då förstår man verkligen vad det innebär att vara frisk och fri från sina ätstörningsmonster.

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! :D

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! 😀 (Ni ser mig som en suddig figur i luften, när jag lärde mig dubbla åt “fel” håll)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommar = frihet

May 25th, 2014

Jag ser så mycket fram emot denna sommar!

Jag minns att förra sommaren var fylld med liv, glädje och möjligheter. Nej var inte ett acceptabelt svar från min sida. Jag skulle säga ja.. “ja”, “ja” och “JA!” och varför inte? Vad kunde hända? Varje aktivitet som jag tackade ja till skulle ge mig nya erfarenheter att bära med mig i ryggsäcken och de kunde dessutom visa sig vara bland de roligaste sakerna jag gjort.

Sommaren13

Förra sommaren tog jag mega stora steg mot friheten i livets mening. Den här sommaren börjar jag redan med att veta vad livet innebär för mig och det är någonting som jag ska ta till vara på. Utmaningen denna sommar blir att ta de sista stegen mot att lämna Ana bakom mig. Jag känner mig mer taggad än någonsin och jag är övertygad att om jag låter livet leka, som förra sommaren, så kommer jag att må tillräckligt bra för att klara av det.

Den här sommaren har jag ännu fler fantastiska saker i mitt liv än förra och jag har vuxit mig ännu starkare under årets gång (what doesn’t kill you only makes you stronger). Den här sommaren kommer att bli den sommaren som jag blir fri – det är bara en känsla jag har…

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Komma bort för att finna friheten

March 1st, 2014

Hej! Visst var det så att du behövde “komma bort” från dina föräldrar för att kunna bli frisk? För mig är det likadant, jag skulle må oerhört mycket bättre av att ta hand om mig själv eftersom att det är så mycket annat som pågår här hemma, dessutom är mina föräldrar skilda. Problemet är att jag bara är 16 år- jag får/kan alltså inte flytta hemifrån, hur tycker du jag ska göra för att stå ut och bli bättre? Mina föräldrar gör mig olycklig och är anledningen till alla mina svackor, har du några tips?

Det är inte helt ovanligt att det krävs en förändring utav den omgivande miljön för att man ska finna inspiration till att kämpa för ett friskt liv. En del personer behöver en trygg hemma miljö med stöttande föräldrar och närstående, medan andra faktiskt behöver komma bort från sin hemplats och finna sig själv i en ny miljö och bygga upp ett nytt liv.

Enligt ovan, behövde jag komma hemifrån för att riktigt vilja släppa ätstörningen. Hemma var det anorexian som dominerade, och oavsett vad jag gjorde så var den alltid med. Man påverkades något enormt utav stämningen inom familjen: mår jag dåligt -> mår familjen dåligt och mår familjen dåligt -> mår jag dåligt. Det blir som en ond cirkel där alla bara mår dåligt och hur sjutton ska man bli fri från ätstörningar i en sådan otrygg miljö.

När jag flyttade kunde jag leva livet på (nästan) samma villkor som andra. Det fanns inga ”hökögon” över mig och jag kunde äta precis som jag ville. Det fanns ingen annan än jag själv som avgjorde om det jag åt var sjukt eller frisk. Det fanns ingen som slängde kommenterarer över det jag åt, eller dömde mig för det jag gjorde. Det fanns ingen press att ”visa” någon annan än mig själv hur friskt jag faktiskt kunde äta. Det var ingen annan än mig själv  som jag behövde bli frisk för. Det handlade om att bli frisk för mig själv för att klara av att leva mitt liv. Det gav mig frihet!

Naturligtvis finns det en risk med att övergå till en sådan självständighet utan att ha nått tillräckligt långt i tillfrisknandet. Det är lätt att ätstörningen dominerar och smyger sig på en, utan att någon utomstående sätter stopp. Väljer man därmed att frigöra sig från sin familj och jobba med ätstörningen på egen hand så gäller det att man litar på sig själv och fortfarande har ett utomstående stöd (t.ex. behandlare) som man pratar med kontinuerligt för att undvika falla tillbaka.

Tyvärr är det inte alltid bara att flytta hemifrån.. men ibland finns det andra ställen att rymma till ett tag för att få ett miljöombyte. Jag hade fantastiska personer som erbjöd sig att ta in mig i deras hem ett tag för att hjälpa mig och ett tag var det väldigt tilltalande. Vänners föräldrar, morsyskon, far-/morföräldrar eller kanske pojkvännens föräldrar finns där för att hjälpa till. Ibland spelar det ingen roll vart man vänder sig, utan ibland behöver man bara komma bort hemifrån ett tag för att hitta sig själv lite bättre. Det finns garanterat personer som mer än gärna ställer upp, det gäller bara att våga be om den hjälpen.

Det är självfallet viktigt att man i förstahand försöker få det att fungera inom familjen. Ibland kan en familj växa sig starkare när de blir tvungna att tillsammans jobba med psykisk ohälsa, men ibland fungerar det helt enkelt inte och då är det viktigt att man prioriterar sig själv och sin egen hälsa. Man kan inte förändra sina närstående, utan endast hur man förhåller sig till dem. Gör  det som får dig att må bäst!

IMG_0069red

Tags: , , , , , , , , ,

En ny resa för ett liv i frihet

February 27th, 2014

Inse, förstå, kämpa, bli friskare, förtränga, falla tillbaka, inse igen, kämpa igen, bli ännu friskare.

Från sjukdom till friskhet vandrar vi längs en vacklande väg, som kan komma ur balans utav några små tryckningar på de rätta trigg-punkterna. Blir vägen felbelastad kommer den så småningom att tippa. Det vi kan göra för att rädda oss från att falla ner i skiten är att gripa tag i kanten och sedan kämpa för att orka dra upp oss själva. Men ibland har vi kommit lite för mycket ur balans eller har inte riktigt samlat på oss den styrkan för att möjligen klara av att stabilisera vägen själva.

När belastningen blivit alldeles för tokig och bördan för tung är det inte mer än rätt att ropa på hjälp. Alternativen är att släppa taget, hålla ut så länge det går  eller faktiskt acceptera situationen, svälja sin stolthet och försöka skaffa hjälp. Släpper vi taget så ger vi upp. Hänger vi kvar så kanske vi klarar oss från fallet ett tag till, men vi kommer inte att orka dra oss upp utan rätt verktyg. Fortsätter vi kämpa så visar vi en vilja att återigen komma till rätta. Tar vi hjälp ger vi oss även större förutsättningar till att faktiskt kunna klättra upp igen från det svajande räcket på sidan av livets vacklande gång.

Efter att vägen har tippat en gång får vi inte glömma bort att balansen fortfarande är viktig. Även om allt verkar se stabilt ut och vi är starkare än innan så måste balansen upprätthållas för att undvika framtida fall.

Det är klart att vi alla kommer ut balans då och då, men små svajningar klarar de flesta av. Problematiken uppstår då belastningen antingen landar fel eller blir alldeles för stor. Fortsätter livet att befinna sig ur balans en längre tid är det inte mer än rätt att söka hjälp. Det är nog den bästa tjänsten man kan göra sig själv. Det indikerar på att man själv faktiskt väljer livet!

Den viktigaste lärdomen som jag hittills vill dela med mig av till alla er som kämpar med ätstörningar är att inte nöja sig halvvägs. “Man kan inte ha bara lite ätstörning“, utan det är friskhet eller sjukdom som man väljer. Vägen är olika lång och olika svajig för alla. Vi har alla olika trigg-punkter och klarar att hålla oss uppe olika länge. Vi upplever alla välmående olika och har olika beteenden samt tankar som upplevs “friska” och “sjuka”. Jag valde, mer eller mindre omedvetet och frivilligt, att inte gå hela vägen. Jag mådde ju så mycket bättre; gladare, sundare, starkare och friare. Detta har dock fått sina konsekvenser och nu vill jag inte annat än att observera det faktum att:

Det är en sak att må bättre och en annan sak att faktiskt bli frisk.

 

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppfyllda mål/ambitioner och ett steg närmare friskheten

January 25th, 2014

Inför ett nytt år lovar vi oss ofta stora förändringar som glöms bort under årets gång. Jag satt upp ett antal ambitioner/mål som jag vill uppnå under 2014 (se Ambitioner inför 2014). Om dessa ambitioner ska uppnås under detta år – varför inte försöka nå målen redan från början? Det finns ingen mening att skjuta på handlingarna, det leder snarare till att de riskeras att glömmas bort ännu mer. Jag slår därför flera flugor i en smäll och bockar av så många som möjligt från listan.

Denna helg har jag..

  • ätit upp min Aladdin chokladask

Under dagens cheer-camp närmade jag mig att klara alla stunt i programmet.

  • klarat att dubbla ned

Idag gjorde jag det mest utmanande för ätstörningen, och jag gjorde det ångestfritt! 

  • ätit en hel pizza (halva kebab, halva oxfilé)

och jag närmar mig nog att..

  • gå upp 1 kg i vikt
Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

IMG_1725red

Sedan tog vi en halva var av vardera.

IMG_1727red

Och på med massa dressing!

I ett friskt liv skulle detta kunna vara någonting helt normalt att göra en lördagskväll, medan det för en person som är sjuk i ätstörningar vore den mest orimliga och ångestfulla handlingen. För mig, som kanske ligger någonstans mitt emellan är detta verkligen ytterligare ett kliv närmare den friska sidan. Pizzan var fantastiskt god, och jag kunde äta lika mycket som min pojkvän – vad säger det om min matlust? Och detta gjordes ångestfritt och med glädje! Detta är ett riktigt stort framsteg för mig. Ett steg närmare friheten – nu finns det inga begränsningar i vad jag kan äta!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp