“I Love Eating Raw Sausages”

January 14th, 2014

Efter att ha levt med anorexians matbegränsningar en längre period finns det få saker som ger en sådan stor tillfredsställelse och frihetskänsla som att äta precis det man är sugen på, oavsett hur konstigt eller äckligt det kan låta i andras öron. Det är precis den där friheten som eftersträvas i ett tillfrisknande – friheten att följa kroppens sug utan att behöva hejda sig själv eller kompensera. I anorexin fanns det en njutning att känna hunger. Det var en form av lycka. Nu finns det inget mer tillfredsställande än att äta sig mätt på det man är sugen på. Det är sunt, hälsosamt och friskt!

Gårdagens spontantinköp från reahyllan på Hemköp visade sig bli grunden för dagens måltider.

IMG_1693

Varmkorv på halva priset – gissa om det var ett bra köp?

Igår kväll åt jag korv efter kvällsmålet. Idag åt jag korvar efter en korvmacka. Nyss åt jag korv efter en skål yoghurt. Nu finns det bara två korvar kvar och de kommer förmodligen vara borta imorgon. //Korvälskare

ILERS

Resten av konversationen kan vi lämna till er fantasi. ;)

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Matdag 10/1/14 – Att äta fritt är friskt!

January 11th, 2014

Jag minns hur man kunde ligga vaken kvällen innan i sängen och försöka planera kommande dags måltider. “Hur skulle man äta för att precis klara sig?”. Det fick inte bli för många kalorier i början av dagen, utifall någonting dök upp senare och man skulle bli tvungen att äta lite extra. Stenkoll! Kontroll! Det fick inte överskrida den kalori-gräns som man kommit överens om tillsammans med anorexin. När? Hur? och Vad? som skulle konsumeras behövdes planeras i förväg. Ingen ro åt tankarna. Ingen tillit till kroppens egna signaler. Det var jag tillsammans med anorexin som bestämde hur jag fick äta.

Allt eftersom kontrollen släpps och man börjar lyssna mer och mer på sin egen kropp blir tankarna kring vad? när? och hur? inte lika krävande. Det är ingenting behövs planeras i förväg. Kroppen säger till och det sunda förnuftet finns där om inte. Känslan; att inte behöva ha full kontroll över maten; att inte behöva planera måltiderna till punkt och pricka; att inte ständigt oroa sig över att det ska bli för mycket; att kunna lita på sin kropp och sitt sunda förnuft – det är en frihetskänsla!

Under de senaste veckorna har jag kommit ur mina rutiner, vilket även påverkat mina matvanor. Det finns en svaghet som gör det lätt att falla tillbaka i gamla mönster, men jag är så pass erfaren nu att jag identifierar dem illa kvickt. Därefter gäller det att handla. Jag har inte haft problem med att få i mig tillräckligt med kalorier, men däremot har det varit väldigt oregelbundet. Nu börjar jag komma in i bra mat- och sovvanor igen, och det är ju en riktigt nödvändigt förutsättning för att få en bra början på denna termin!

Frukost 07:00
-En skål med fruktyoghurt + extra frysta frukter, flingor och kanel.
-Rostat julvörtsbröd med smör, tyskt korvpålägg och smörgåsgurka.
-En kopp te
Hade somnat tidigt kvällen innan och vaknade redan vid 06:30.

Mellanmål 10:30
-Ett äpple
-En kopp kaffe latte
Suttit i sängen och pluggat hela förmiddagen. För tidigt för lunch så det blev ett mellis med lite energigivande medel!

Lunch 13:15
– En portion laxsallad
(med pepparlax, avokado, quinoa, majs, paprika, gurka, isbergs sallad, citron, pesto, olivolja och salt)
Inväntade pojkvännen för jag skulle bjuda honom. Vem hade mest matlust tro? Jag åt dubbelt så mycket som honom! 😉

Mellanmål 15:15
– En STOR kaffe latte
– Minimorötter
Följde med pojkvännen till McDonald’s efter lite shopping. Han käkade ikapp nu med bigmac och jag tog mig en gratis mellanmål. Win-win!

Middag 17:00
– En portion laxsallad
Hungrig när vi kom hem. Käkade upp allt som var kvar av salladen innan vi drog till gymmet.

Kvällsmål 21:00
– Kvarg med vaniljsmak + kanel
– Rostat bröd med korvpålägg och smörgåsgurka
– Två koppar te
Var inte matsugen efter gymmet, men grymt sugen på annat gott! så då åt jag det.

Snacks 21:30 ->
– Proteinbar
– Popcorn
Var mer hungrig så tog en älskade proteinbar! Hade spelkväll och bjöd på lite popcorn. Mums!

Provade fitnessgurus nya proteinbar med smak av apelsinchoklad. Min pojkvän smakade och tyckte att det var den godaste baren hittills.

Nattmål 00:00
– Kvarg med blåbär och kanel
Han bli hungrig igen!

Jag hävdar inte att detta är extremt mycket, men jag tror att de flesta kan konstatera att det är mer än en “matlista”. Den enda måltiden som var planerad vad lunchen tillsammans med pojkvännen. Resten av dagen hade jag ingen aning om hur den skulle se ut. Hade anorexin fått bestämma hade jag garanterat inte ätit de där sista mellanmålen på kvällen, för det hade känt “för mycket” – men hur kan det vara för mycket om kroppen säger till att den behöver äta mer? Ljuger den? Eller ljuger ätstörningen som säger att man inte får äta mer än planerat?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Baka och smaka

December 13th, 2013

Ung och omedveten om vad en sjukdom som anorexia kan medföra. Under bakningen med morsan stod man där och smaskade i sig små degbitar. Då fanns det inte en tanke på att det var fett, socker och kalorier i degen. Det var gott, det var kul och det var precis som det skulle vara. Efter första plåten smakade man en bulle, efter andra plåten smakade man en bulle och efter sista plåten smakade man en bulle. När man var liten och aldrig tänkt på kalorier kunde man äta fritt av det som bakades.

Sedan finns det en vän som injagade en matskräck i tankarna. Den satte stopp för att smaka på det goda. Varje liten bit skulle ses som en onyttig tugga av äckliga kalorier. Att äta dessa äckliga kalorier skulle vara ett misslyckande. Så det gjorde man inte till sist. Efter ett tag avvänjs man från att vilja smaka på sådana godsaker, allt man tänker kring dem är äckliga tankar. Äckliga och sjuka tankar. Tankar som sätter stopp för njutningen. När kalorifobin infinner sig finns det inte längre en frihet i ätandet.

Det är vanligt att personer med ätstörningar skaffar sig ett intresse inom bakning och matlagning. Det är faktiskt ett sjukt beteende att inte smaka av det man tillagar. Visst, det finns undantag, ibland är man kanske proppmätt redan eller bakar något man inte alls gillar/tål att äta. Jämför med innan ätstörningen. Hur agerade man vid bakning när man var yngre? Jag vet att jag åt av både deg, smet och bullar. Varför ska jag inte få göra det nu då?

Ett steg i tillfrisknandet är att våga äta av det man själv lagat. Det är sunt! Så ta dig en utmaning nu inför julbaket och smaka både deg, smet och bullar. Det kommer inte att göra någon tjock av att göra det någon gång. Det är bara gott och friskt!

Bullbak med älsklingen <3

Bullbak med älsklingen <3

IMG_1432

Minst 50 lussekatter var beställda

IMG_1434 (1)

Konstverk a la pojkvännen ;)

IMG_1439 (1)

Konstverk a la moi :)

Bakningen pågick till efter tolvslaget på natten. Under den tiden hann magen fyllas med några lussebullar och faktiskt en del deg och russin också. Det är en lättnad att inte känna en gnutta ångest över det. Varför skulle jag göra det? Det är Lucia, det är gott och det finns ingen som helst risk att bli tjock av det. Det är en frihet!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Då hade jag inte njutit av en fetaostpaj och en kopp kaffe med mjölk

November 19th, 2013

Igår eftermiddag besökte jag Wayne’s coffee inne i centrala Stockholm. Med mig hade jag en studentrabatt på 40% på alla menyer. Hungern var tilltalande efter en dag med VFU (“praktik”) på en gymnasieskola och jag var beredd på något matigt innan kvällens träning. “Macka? Wrap? Ja, wrap vill jag ha!.. fast den var slut.. hmm.. lasagne, paj, sallad, FETAOSTPAJ! MUMS!.. men var det inte det som jag fick asmycket ångest av förut när jag kom på att det innehöll fett mycket kalorier?? Kanske.. men det är väl ingenting att bry sig om nu. Jag vill ha den pajen, den verkar god och jag behöver bli mätt tills träningen.”

I väntat på att bli intervjuad mumsades pajen upp tugga efter tugga. Det var ett riktigt bra val och jag kände mig.. frisk. Inte av den uppenbara anledningen att jag ätit en paj jag trodde var väldigt kaloririk, utan av den enkla anledningen att tankarna inte handlade om oro kring det jag åt – det var en ren och naturlig njutning.

En halvtimme senare var det dags att bli intervjuad av ett par tjejer inför deras projektarbete. Där satt jag på ett fik med en stor kopp kaffe med mjölk i handen och tänkte tillbaka på min sjukdomstid. Det kan vara riktigt svårt att beskriva hur saker och ting kändes då för det känns som ett annat liv – på ett sätt var det kanske ett annat liv också? Det jag minns som tydligast är hur dåligt man mådde, hur tankarna konstant kretsade kring mat och träning. Allt handlade om att inte äta för mycket och oron för att gå över gränsen trängde sig in i huvudet varje minut av dagen.

En tillbakablick kan ibland vara det mest hälsosamma man kan göra. Det ger en insikt och förståelse över sitt eget beteende, och framför allt hjälper det en att se sig själv tydligare idag. Hade jag fortfarande varit sjuk i anorexian hade jag inte ätit den där fantastiskt goda fetaostpajen, eller jag kanske hade ätit hälften beroende på mängden kalorier, vilket jag garanterat skulle googlat fram först. Att inte låta ätstörningstankar styra mina matval är en stor frihet som jag är enormt tacksam över att jag lyckats skaffa mig. Anorexian hade tackat nej till allt i matväg som erbjuds efter en måltid, medan jag med glädje tackar jag till en kopp kaffe med mjölk i, även om jag precis ätit en hel portion paj  (för såå mättande var den ändå inte).

Intervjun handlade om hur jag upplevt vården och dess bemötande under min sjukdomstid. När jag berättar om det i efterhand inser jag hur många tvättpåsar till huvuden en del läkare har. Det bekymrar mig över hur många som fallit ned i skithålet pga. dåligt bemötande inom vården. Tänk vad fel det kan slå när man kommer till en läkare för att må bättre och det istället resulterar i att man blir ännu sjukare när man gått därifrån. Jag är banne mig tacksam över att det finns specialistvård där okunskapen kring ätstörningar är tillräckligt obefintlig att det inte leder till sjukare patienter. Jag har stött på både okunniga läkare och inspirerande sjuksköterskor inom vården.

Tack vare specialistvården fick jag insikt om allvaret i min sjukdom och vad som krävdes för att bli frisk från den. Hade jag enbart tagit med mig de bemötandena som jag fått från “vanliga” okunniga läkare hade jag inte haft de frihetskänslor från ätstörningen som jag har idag. Jag hade trott att det var okej att leva på ett BMI under 16 och att en puls under 40 inte vore akut farligt. Jag hade inte valt att njuta av min fetaostpaj och kaffe på Wayne’s coffee igår – vem sjutton vet vad jag hade gjort istället?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Miljöombyte – hemresa

November 3rd, 2013

Känner du dig fast, instängd eller att vardagen börjar kännas allt för ensidig? Börjar stressen bli påträngande och livet känns inte roligt längre? Ta några dagar till att skita i allt. Ge dig själv en semester och gör något utöver det vanliga. Ta en resa, hälsa på vänner eller släktingar. Gör ett miljöombyte och släpp loss! Träffa andra människor och unna dig själv några goda skratt.

Kanske låter det som mest “prat” – det är lätt att säga men svårt att göra. Fungerar det verkligen? Min erfarenhet är att varje gång jag varit iväg hem till mina föräldrar uppskattar jag så mycket mer att komma tillbaka till mitt liv i Stockholm. Jag älskar mitt liv, men befinner man sig i samma miljö en längre tid blir det svårare att uppskatta allt som man har. Dessutom kan jag uppskatta att komma hem och träffa min familj en kort stund. Man mår så mycket bättre och det blir roligt!

Jag och min bästa vän tog oss ett mijöombyte och for hem till min hemstad över helgen.

Jag och min bästa vän tog oss ett mijöombyte och for hem till min hemstad över helgen.

Det blev fika hos farmor

Det blev fika hos farmor: två portioner blåbärspaj(+björnbär) med marsansås! MUMS

Lyxig middag med lax.

Lyxig middag med lax.

och Halloween-party!

och Halloween-party!

Det är underbart att inse hur frisk man har blivit! Det är kul att känna vilket frihet man har i livet! Det ger glädje!

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppskattar mitt liv efter inläggning och 24h fasta

September 26th, 2013

Det fanns tillfällen i sjukdomen som man inget hellre önskade än att bli inlagd för omvårdnad. Ätstörningen hade en vilja om att bli så pass sjuk att inte kunna hjälpa sig själv, och vid vissa tidpunkter kändes det som att anorexin hade tagit all livsvilja och lämnat en  hjälplöshet. En inläggning kunde vara den enda räddningen, för inte förrän då skulle man tro att man var tillräckligt sjuk för att tillfredsställa ätstörningen. Man visualiserade sig en trygghet på en avdelning. När orken inte längre fanns så skulle det optimala vara att låta andra ta hand om en. Allt man behövde göra var att ligga i en säng och bli tvångsmatad. Lycka?

Det hände en olycka i måndags på träningen, vilket resulterade i att jag blivit inlagd på akutvårdsavdelningen de två senaste dygnen. Skadan i sig var inte särskilt allvarlig, men de ville ha observation så att det inte försämrades, innan jag kunde åka hem. Detta fick bli mina första nätter inlagd på sjukhus och ni som läst mina instagram-/twitter inlägg kan förstå att det inte var en rolig upplevelse. Jag må säga att jag aldrig blivit så pass bra bemött av personal inom vården som jag blev på Capios St: Görans sjukhus akutavdelning, men trots det kan jag inte påstå att vistelsen var rolig.

Nålstick här och där, 24 h utan mat, dropp, sjukhuskläder, sjukhussäng, undersökningar, väntan.. Inget kunde man göra. Inget orkade man göra. Det värsta var utan tvekan dygnet i droppställning. Det var mentalt påfrestande att inte få äta mat eller kunna röra sig fritt på flera flera timmar. Jag kunde naturligtvis inte undgå att relatera till hur en inläggning pga anorexin hade kunnat se ut. Detta fick mig verkligen att uppskatta mitt liv! Man mår inte bättre av att ligga inne och bli behandlad som en sjuk patient, det är psykiskt påfrestande och jag fick små panikattacker på slutet. Jag mår bra av att få röra på mig och äta mat! Lycka hämtas inte i sjukhusbädden, utan den hämtas i det vardagliga livet. Allt man kan göra är saker som ger en energi, och energin behövs för att leva, energin behövs för att känna glädje! Instängdhet och hjälplöshet äter upp en inifrån, på en avdelning blir livet inte bättre än det kan bli ute i friheten.

Efter att ha levt bunden i droppställning ett dygn och ytterligare timmar på AVA har jag insett hur illa det kan gå, när man i en sjukdom aktivt strävar efter en liknande vardag. Jag levde så några dagar och började bokstavligen klättra på väggarna och bryta ihop i korridoren. Det oroar mig över hur illa man bör må efter att leva så en ännu längre period. Kanske vänjer man sig, kanske klarar andra det bättre, men jag kan garanterat säga att det inte kan göra mig lyckligare än att leva mitt liv. <3

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kärlek på riktigt

September 22nd, 2013

Två månader med honom. Det har gått två månader bara. Tiden har gått snabbt, men ändå har det hunnits med väldigt mycket. När vi är ifrån varandra känns det som evigheter och när vi är med varandra känns det som för alltid. Eftersom det inte gått särskilt lång tid känns det vågat att säga att det verkligen går att skymta en framtid tillsammans. Jag har aldrig upplevt en kärlek så naturlig – precis som det ska vara.

Vad är en sådan här kärlek i jämförelse med ätstörningen? 

Anorexin utlovade trygghet, skydd och närhet. Genom att lyssna på Ana skulle man bli nöjd med sig själv och inte längre behöva känna sig värdelös. Man skulle bli bäst – bäst på att vara smal! Ana behövdes för att kunna sluta äta. Utan ätstörningen skulle inte svälten uthärdats, för utan ätstörningen skulle kroppens egna överlevnadsinstinker träda fram. Anorexians närhet behövdes för att lyckas. Dennes uppmaningar blev regler att följa för att få den välbehövliga kärleken ätstörningen kunde ge. Missnöjet med sig själv fick en att göra allt för att känna tryggheten med Ana. Hon skulle skydda en och med hennes kärlek skulle man bli lycklig.

Det var all förfalskad kärlek. Man finner inte lycka i en kärlek som förstör en själv. Man kan önska, hoppas och tro, men lyckan finns inte där. De saker som skadar en gör en inte gladare i livet. Äkta kärlek får en att må bra. Kärlek ska inte omringa en med regler, utan det ska vara en frihet. En frihet att tillsammans med någon annan känna tillfredsställelse och lycka i livet – utan krav och förväntningar! Kärlek är ett lyckorus och i närheten av den älskade känner man alltid trygghet. Det är inte en självplåga, utan kärlek är en njutning.

Kärlek är äkta glädje och när äkta glädje upptäckts i ens liv finns det knappast behov av den förfalskade kärleken från ätstörningen.

Två månader med min älskling, och det firades med thailändsk BBQ buffé.

Förrätt

Förrätt

Thailändsk BBQ buffé

Thailändsk BBQ buffé

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Min politiska ståndpunkt

September 21st, 2013

På tal om personlighetsförändringar som skett de senaste åren, märks även stora förändringar i värderingarna. Jag har aldrig brytt mig så mycket om andras välmående och hälsa som jag gör nu, efter sjukdomen. Ibland krävs det att uppleva någonting själv innan man riktigt kan förstå vad det innebär och vikten i att ha det bra. Ytliga faktorer som status, pengar och andra kvantiteter är inte lika stora glädjegivare som mjukare faktorer kan vara. En lycklig människa är en människa som mår bra i sin tillvaro, och där spelar hälsan stor roll.

En del av er kanske känner till att jag engagerat mig politiskt tidigare. Jag kan utan tvekan påstå att jag är liberal, vilket kanske inte är konstigt med tanke på så mycket jag talar om frihet. Men genom att göra detta politiska kompass upptäckte jag att jag var mer till vänster än förväntat. Jag har utvecklats till en social liberal, och det är intressant att lära sig mer om vad det innebär.

 

Några av mina politiska åsikter:

  • Varje individ skall själv bestämma själva över sitt liv
  • Alla ska ges samma möjligheter och ingen ska bli dömd efter förutfattade meningar
  • Vi är alla olika och har olika förmågor och intressen, vilket ska uppmuntras och tas tillvara på
  • Ju bättre man mår, desto bättre kan man bidra till samhället

 

Utifrån detta kan man se att mina åsikter faller sig i lika med Gandhis, vilket inte chockerade mig med tanke på att jag faktiskt citerat honom ett flertal gånger, inte minst här på bloggen.

IMG_0460redquote

 

Tags: , , , , , , , , ,

Var medveten om vilka hörn ätstörningen kan gömma sig bakom

September 10th, 2013

Ätstörningen är lurig. Den gömmer sig i bakhuvudet, mellan skulderbladen och ibland i armhålorna. Den hoppar fram när man minst anar det för att verka så pass effektivt som möjligt. Den vill slå ned en till marken och allra helst helt under jorden. Varje ätstörningsrelaterad sak som stöts på i vardagen gör att ätstörningen kikar fram lite från dennes gömställe, för att se om kusten är klar för att gå till attack.

Även om sjukdomen inte längre har makten så har den en förmåga att teleportera sig in ens liv igen med ojämna mellanrum. Då är det viktigt att man är medveten om vilka vardagsföreteelser som kan vara utlösande faktorer. Jag menar inte att dessa saker bör undvikas, för det vore inte att leva i frihet från sjukdomen. Utan jag menar att en medvetenhet kan förhindra ätstörningens attacker från att vara genomslående. Vet man ens fiendes strategi och plan för attack så blir den mycket lättare att förhindra.

Runt om oss i vardagen finner vi många faktorer som pekar mot ätstörningsrelaterat beteende. Det är näst intill omöjligt att inte komma över sådana ting var dag: tidningars propaganda kring nya dieter, vännernas noja över deras kroppar, experter som uppmanar till ökad fysisk aktivitet, kalorier på livsmedel och ibland till och med på färdiga maträtter. Är det ens möjligt att vara frisk i denna värld? Ja, men det är inte möjligt att undvika alla ätstörningsförknippade beteendemönster. Därav är det ytters viktigt att man lär känna sig själv och sin ätstörning. Man ska kunna integrera sig i omvärlden trots att det finns så många trigg-faktorer runt om sig utan att ätstörningen ska få makten.

Jag har nyligen börjat träna på gym, vilket jag även gjorde mycket när jag insjuknade i anorexin. Därav har jag en medvetenhet om att det kan vara en triggande faktor, men som jag mår idag är det inte det. Träningen är ett starkt intresse hos mig, och har länge varit. Det är trist att ätstörningen tog ifrån mig det under en period, men det får mig att uppskatta den så mycket mer nu när den går att återuppta i alla dess former. Träning ger mig glädje och jag tränar för att det är kul. Det har varit som för Ofelia på gymmet , men nu tränar jag inte för att förbränna utan det råkar vara så att jag logiskt nog förbränner när jag tränar, lika som för Frida på gymmet.

Det är många som utför ätstörningsförknippade beteenden i omgivningen utan att egentligen ha en ätstörning. Det är mycket som verkar sjukt som blivit till en norm i samhället. Tragiskt nog går det inte att ignorera allt detta, utan man måste hitta sätt att förhålla sig till dem utan att trigga igång dumtankarna. Lyckas man förhålla sig till omgivningens galenskaper så tror jag att man blir friskare än innan. Har man en gång varit sjuk så sägs det att det är lättare att falla tillbaka. Jag tror också att har man en gång blivit frisk så kan man leva ett sundare liv än andra, tack vare medvetenheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att själv anta vandringen för tillfrisknande

September 8th, 2013

Det är inte alla som har möjlighet att få stöd från professionella behandlare eller kanske familjemedlemmar som leder en på rätt spår. Faktum är att det behöver inte vara negativt att befinna sig i en sits där man måste ta stegen mot friskhet själv. Visst är det bra att ha ett stöd att falla tillbaka på men för att bekämpa psykisk ohälsa i det långa loppet måste en själv ta tag i det och verkligen arbeta mot de målsättningar som krävs.

Behandlingen eller nära och kära finns inte där för att göra en person frisk. De finns där för stöttning, vägledning och lite som en verktygslåda. De kan ge en verktygen att laga det som blivit trasigt, men de kan inte fixa en.

Hamnar man i en sits där man måste bearbeta sin sjukdom på egenhand kan det vara gynnsamt för en själv i längden. Det är ju ett självständigt friskt liv som strävas mot, och ju tidigare man klarar av att vandra den vägen desto starkare kommer man att bli på sina egna ben.

Personligen behövde jag professionell hjälp i början av mitt tillfrisknande. Det är omöjligt att säga var jag skulle vara idag om jag inte fått det stödet jag fick, men jag kan med säkerhet säga att jag inte hade varit där jag är idag. Även om behandlingen la grunden för en vändning så var det inte den som fick mig att börja leva fritt. Det största steget som jag tagit under min resa var den nya livet i Stockholm. Att bli tvungen att klara mig själv för att leva det liv jag egentligen ville leva satte den nödvändiga pressen som behövdes för att självmant kämpa emot ätstörningen.

Tidigare har jag citerat Profeten och vill nu likna det som skrivits där om friheten med dessa ord: du är inte fri förrän du börjar leva så. Det mest essentiella tipset för att övervinna sjukdomen är alltså att börja leva som man vill kunna leva sitt liv. Så länge man vill leva med sjukdomen kommer den att finnas där, men när punkten där du verkligen vill lämna det bakom sig nås, då är jag övertygad om att man också kommer att kunna göra det. Det kommer inte ske någon revolution, det kommer fortfarande finnas toppar och dalar på vandringen framåt, men vägen man då vandrar på är den väg som tar en mot ljusare tider.

Ingen vet vilket liv man vill ha förrän man funnit det. Och finna gör man genom att söka. Söka sin väg, och låt tiden göra sin verkan så kan man onekligen hamna rätt.

andercupiered

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp