Redo för avslöjandet?

August 6th, 2013

När jag flyttade till Stockholm valde jag att undanhålla anorexin från allmänheten. Den skulle inte avslöjas för att jag ville inte att den skulle vara med. Detta har varit ett fantastiskt beslut, men även om man inte erkänt sjukdomen inför andra så har den fortfarande funnits där.

Det är nödvändigt att ens närmaste känner till den delen av en. Det är ingenting som man behöver flasha med, men att ens bästa vän, släktingar och pojkvän får vara medveten om ens problematik är väl ändå självklart. Oavsett om man är mitt inne i kampen eller bär runt den i ryggsäcken så har sjukdomen varit en del av ens liv. Min anorexi har bidragit enormt mycket till den frihetslystna självmedvetna person jag är idag. Ätstörningen har satt sina spår och den kan förklara mycket av ens dagliga beteende. Även om detta inte är någonting att identifiera sig med och absolut ingenting som man ska bli dömd med, så har den en påverkan på en som person. Det är en sjukdom, en resa, en kamp och en erfarenhet som bidragit till att utforma denna fantastiska människa man är.

Dilemmat som uppstår när man vill berätta.. men inte riktigt vet om man är mogen för det. Nu har jag avslutat min behandling och det är ett stort nytt steg väntar mig. Samtidigt har jag funnit en person, en kille, som kompletterar mig. När är det dags att berätta? Anorexin är ju trots allt historia nu, men ätstörningstankar finns ju kvar. Jag vill att han ska veta.. men är det för tidigt? Endast två veckor tillsammans, men redan hunnit med så mycket.

Bby bjöd på middag igår.

Bby bjöd på middag igår.

Det är en frihet att kunna säga att jag inte längre anses vara sjuk. Nog finns det spår kvar och beteenden som lätt kan övergå till sjukdom, men jag är inte längre sjuk. Jag är tillräckligt frisk för att frigöras från behandlingen, även om behandlingen inte varit en pina. Behandlingen har gjort mig gott, den har tagit sin tid, men nu har den inget kvar att erbjuda mig längre. Jag står inte bara på mina egna ben, utan jag springer fram!

Eftersom att det nu är slut med behandlingen har tankarna slagit mig om att börja öppna upp mig om sjukdomen. Den är ju som förbi – eller? Men jag ska börja med små steg, och pojkvännen är väl det första. När den väl pratas om som historia, kanske man äntligen kan börja låta den förbli det.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp