“…för att det får mig att må så jävla mycket bättre!”

August 18th, 2015

Ibland händer det att de ifrågasätter… likväl närstående som ytterst bekanta… men det gör mig ingenting längre. Förut hade det känts jobbigt – nästan som kritik – och det skulle leda till både irritation och osäkerhet, men inte nu. Nu spelar det inte någon roll vad andra tror, tycker eller tänker, för att jag vet vad som fungerar bäst för mig. Jag känner mig själv. Och jag känner mig säker i det.

Det kommer alltid finnas personer i omgivningen som ifrågasätter ens val i livet. Alla har olika åsikter som baseras på varje enskild persons erfarenheter. Men en själv måste ju göra val baserat på sina egna erfarenheter. 

Det kommer nog alltid vara lite speciellt att ha en ätstörning i bakgrunden. Personer som känner till det om en, speciellt de som varit med när man insjuknat, kommer nog aldrig riktigt att glömma det. De kan mycket väl komma att ifrågasätta ens kost- och motionsvanor. De gör det av välvilja, för de vill inte se en bli så destruktiv igen, men hos många kan det snarare skapa irritation och osäkerhet. För hur vet man om det man håller på med verkligen är friskt?

Jag vet. Jag vet nu vad som är friskt för mig. Jag vet vad jag mår bra av och då spelar det verkligen ingen roll vad andra tror. Jag vet varför jag hellre äter en sallad än pizza till middagen. Jag vet varför jag tränar flera dagar i veckan. Jag vet varför jag behöver ha middag inom en timme efter jag tränat intensivt. Jag vet varför jag äter mina proteinbars. Och jag vet varför jag gör de val jag gör i livet. Då är det fritt fram att ifrågasätta utan att det påverkar mig det minsta.

Jag tränar för att jag tycker att det är kul. Jag äter hellre en sallad för att jag tycker det är gott. Jag behöver äta mina måltider när jag är hungrig för annars mår jag inte bra. Jag äter mina proteinbars för att jag tycker dom är för jävligt mumsiga.

Och dessutom.. jag vet varför jag inte längre vill vara i ett förhållande med Rasmus och jag vet varför jag inte längre vill satsa på cheerleadingen. Fritt fram att ha åsikter, ifrågasätta och vara nyfiken på mina beslut. Jag vet varför jag gör de val jag gör – för att de får mig att må så jävla mycket bättre! 😀

Så välkommen till mitt liv. Här gör jag beslut som får mig att må bra. Hur gör du?

IMG_3978red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad är friskt för mig?

June 23rd, 2015

Ex 1:

Igår när jag kom hem från gymmet hade jag planerat att äta kvarg med hallon som kvällsmål. När jag kom hem var jag mer sugen på makrillmacka, så då åt jag det. Inte bara en, eller två, utan fyra.

Ex 2:

Idag hade jag bokat in mig på träningspass på gymmet, men jag har en brutal träningsvärk så då avbokade jag det passet och bjuder över pojkvännen på middag istället.

Ex 3:

Jag har bestämt mig för att försöka undvika livsmedel med sötningsmedel i. Men när jag blev hungrig och hade en bar i väskan så åt jag den ändå.

Ex 4:

Först tänkte jag bara äta lite vattenmelon till mellis, men sedan blev jag hungrigare och det fick bli lunch då istället.

Ex 5:

Jag hade planerat att åka och köra ett magpass på gymmet efter jobbet, men när jag kom hem ville jag bara lägga mig – så då blev det inget gymmande den dagen.

Så, vad är då friskt för mig?

  • Flexibilitet
  • Att lyssna på kroppen
  • Att kunna släppa på “tyglarna”
  • Prioritera annat än träning

Gällande maten och träningen upplever jag det själv som att jag har gjort väldigt stora framsteg under den senaste tiden. Jag litar på mig själv och mitt eget omdöme mer och mer. Kanske är mina val inte alltid i ense med vad en behandlare skulle rekommendera, men vaffan, vem måste alltid agera perfekt? Inte ens friska människor äter “rätt” hela tiden eller tränar “lagom” varje dag. Jag behöver inte heller göra allt perfekt utifrån behandlingssynpunkt. Det viktigaste är att vara medveten om vilka beslut man tar och varför.

Åt jag inte lunch idag för att spara in på kalorierna eller blev det bara tokigt i planeringen? Planerade jag in mer än jag orkade eller råkade det bli impulsiva saker som tröttade ut en lite extra? Bytte jag ut valet av måltid pga ångest eller var det helt enkelt så att jag kände mig sugen på något annat? Väger jag mig för att dämpa ångesten eller för att dubbelkolla att vikten håller sig stabil? Pushade jag mig själv till att köra gympasset för att öka fettförbränningen eller för att jag vet att jag mår så bra av det efteråt?

Den största skillnaden på att aldrig ha haft en ätstörning och att vara tillfrisknande från en sådan är att en frisk människa reflekterar inte ens över dessa saker – de är liksom en del av deras vardag, medan personer med ätstörningsbeteenden tenderar till att känna en större osäkerhet över sådana val. Så, när jag kommer på mig själv att inte känna någon oro eller osäkerhet över varför jag vägde mig, varför jag tränade eller varför jag åt något annat än planerat etc. så känner jag mig fri.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Löfte om att bli mer hälsosam nästa år – okej eller inte?

January 1st, 2015

Ibland funderar jag över var gränsen går mellan att vara hälsosam och ätstörd. Ätstörningar uppstår ofta som följd utav ett överdrivet hälsosamt tänkande, och gränsen är inte alltid så lätt att dra. Mycket handlar egentligen om att känna till sina egna gränser och lära sig uppfatta vilka kost- och träningsvanor som passar sin egen livsstil. Handlar frisk om att leva under lika förutsättningar som alla andra eller att skapa egna utifrån sin egen historia? Skulle det vara sjukt om jag, f.d. anorektiker skulle göra ett nyårslöfte om att äta nyttigare, eller skaffa ett sixpack? Eller kan jag, som frisk, också vilja bli mer hälsosam det kommande året?

Det jag har uppfattat från min behandling är att det kan vara fullkomligt sunt att vara intresserad i träning och kost. Det kan vara ett personligt intresse lika som att måla, spela, inreda, pyssla, programmera, blogga osv. Men precis som med alla intressen ska det ju ge en glädje och energi för att det ska vara en hälsosam del i ens liv. Så, hur hälsosamt skulle det vara att göra ett nyårslöfte om att bli mer hälsosam, men det innebär att svälta, överträna eller slita på kroppen? Ska du bli mer hälsosam nästa år, så se till att greppar vad just hälsosammare innebär för dig.

Personligen har jag några ambitioner/mål om att..

  • äta mer ekologiskt och mindre processad mat
  • äta mer av kyckling, lax, ägg, avokado, gröt, broccoli och andra näringsriktiga livsmedel
  • äta mer frukt!
  • äta mindre sötningsmedel och hellre livsmedel med riktigt socker
  • minska mitt koffeinintag (vilket jag redan gjort) och hellre dricka te än kaffe och mer vatten istället för celsius
  • skaffa 6-pack 😉

Sedan tycker jag att det är viktigt att inte vara för strikt. Det är okej att äta ett paket chili-cheese tops från McDonald’s när jag jobbar. Det är okej att ta några chokladbitar på kvällen om jag är sugen. Det spelar ingen roll om det är mjölk eller grädde i kaffet. Det är inte heller hela världen om jag dricker lite celsius innan ett långt träningspass. Och det är inte heller hela världen om jag inte tränar på några dagar.

Det handlar om att hålla en hälsosam kosthållning över lag, men att tillåta undantag. Det är där som det oftast slår fel och det blir för hälsosamt, för man tillåter sig ingenting i slutändan. Vi kan tala hur mycket som helst om balans och tycka att det låter uttjatat, men på något höger (eller vänster) verkar det vara balansen som får oss att stå med fötterna på jorden.

Kanske kan det anses sjukt av mig att ha dessa ambitioner, men med tanke på allt jag gått igenom känner jag mig mogen att lita på mitt eget omdöme och ge detta en chans. Det känns spännande och faktiskt riktigt bra! Till skillnad från de traditionella nyårslöftena tenderar jag till att istället sätta upp mål och ambitioner.

Självklart finns det risker med att tänka att man vill bli mer hälsosam, men vad tror ni?

Tror ni att det går att tänka i nyttiga banor utan att det behöver vara ett sjukligt beteende?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Varför ska du äta perfekt när ingen annan gör det?

July 18th, 2014

Regelbundet, varierat och jämnt fördelat – det är vad som framhävs som det optimala friska ätandet för en person med ätstörningar. Att det rekommenderas att äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål går att motivera bra, och jag ifrågasätter inte att det finns många fördelar med att äta så:

Frukost ger en bra start på dagen, det sätter igång förbränningen. Mellanmålen håller blodsocker nivån i schack, underlättar för att få i sig nödvändiga näringsämnen och förebygger överätning. Huvudmåltiderna är det ingen fråga om – det är där vi hämtar in den mest essentiella näringen, utan dem riskerar vi näringsbrist.

Trots dessa rekommendationer och övertygande motiveringar är det väldigt många som inte följer dem. Anledningarna kan vara flera. Även om jag själv även ställer mig bakom regelbundenhet, variation och bra fördelning av livsmedel så äter jag inte alltid så själv. Jag erkänner: min kosthållning är inte optimal! Jag äter inte “perfekt” och det tycker jag är okej. Det är klart att jag i princip alltid äter frukost, jag älskar frukost och är hungrig på morgonen. Det är klart att jag behöver stoppa i mig mellanmål ibland, och lika självklart att jag behöver äta något innan läggdags för att jag inte ska vakna upp mitt i natten av hunger. Det behövs inga “logiska resonemang” eller “motivering” till varför dessa måltider är nödvändiga – min kropp säger ju till om dem av sig självt! Och om den någon gång ibland, under olika omständigheter inte gör det så är det inte hela världen.

Även om man har/haft en ätstörning så är man mänsklig, och en människa äter inte alltid perfekt. Det viktigaste är att hitta ett förhållande som fungerar för var och en. Ett förhållande där man känner att det inte är ätstörningen som dominerar, en kosthållning så att man får i sig det nödvändiga och ett förhållande till mat som får en själv att slappna av och våga lita på sin kropp. För mig kvittar det om du äter 4 eller 7 måltider om dagen, egentligen, bara du inte gör det av sjuka anledningar. Jag kan ärligt säga att jag själv kan äta 4 måltider en dag och 7 den andra. Det beror ju på vilket liv man har, vad man gör och hur mycket man äter vid måltiderna.

Jag säger; sträva efter regelbundenhet, variation och en jämn fördelning av måltiderna över dagen, men klandra inte dig själv om du inte alltid kan uppnå det – ingen är perfekt och det behöver inte heller matvanorna vara. Vi kan ju må bra ändå, och om ibland inte bättre. 😉

IMG_2623red

T.ex. här om dagen åt jag denna enorma portion mat (eller motsvarande två portioner) till lunch. Det är inte konstigt att det inte blev någon större måltid senare, jag höll mig mätt ganska så rejält länge – vem hade trott att denna lilla tjej kunde få i sig allt det där? Sedan kanske det ur hälsosynpunkt hade varit bättre att inte äta mig över-mätt vid denna måltid och ätit mer regelbundet resten av dagen, men vadfasen, det ska inte spela någon större roll. Vill jag äta upp min portion mat när jag blir bjuden på restaurang, då ska jag väl få göra det också! Även om det leder till magsmärta och tarmproblem efteråt. 😉 Ibland får man äta bara för att det är gott! #eathealthylivehealthy

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“I Love Eating Raw Sausages”

January 14th, 2014

Efter att ha levt med anorexians matbegränsningar en längre period finns det få saker som ger en sådan stor tillfredsställelse och frihetskänsla som att äta precis det man är sugen på, oavsett hur konstigt eller äckligt det kan låta i andras öron. Det är precis den där friheten som eftersträvas i ett tillfrisknande – friheten att följa kroppens sug utan att behöva hejda sig själv eller kompensera. I anorexin fanns det en njutning att känna hunger. Det var en form av lycka. Nu finns det inget mer tillfredsställande än att äta sig mätt på det man är sugen på. Det är sunt, hälsosamt och friskt!

Gårdagens spontantinköp från reahyllan på Hemköp visade sig bli grunden för dagens måltider.

IMG_1693

Varmkorv på halva priset – gissa om det var ett bra köp?

Igår kväll åt jag korv efter kvällsmålet. Idag åt jag korvar efter en korvmacka. Nyss åt jag korv efter en skål yoghurt. Nu finns det bara två korvar kvar och de kommer förmodligen vara borta imorgon. //Korvälskare

ILERS

Resten av konversationen kan vi lämna till er fantasi. ;)

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Kanelbullens dag – utmaning?

October 4th, 2013

Rätt så ofta kan det vara svårt att bestämma sig när en del av ens vilja utgörs av ätstörningen. Även om det finns en del som vill bli frisk och vill äta allt det där förbjudna, utan att kompensera, så är det inte lätt att ta steget.

Det slog mig nyligen att dagar som denna (kanelbullens dag) måste vara optimala dagar att anta utmaningen. Idag är det 100% friskt att äta kanelbullar. Idag är dagen som man ska äta kanelbullar. Det är inget måste, alla människor äter inte bullar idag. En del äter bullar andra dagar. Men om  du känner att en kanelbulle vore en utmaning, så kan jag föreslå att anta den utmaningen idag.

Visst kan det kännas ångestfullt, det har det gjort för mig också. Men sedan gjorde man det, sedan åt man det goda och förbjudna, sedan vågade man mer. Och idag.. idag finns det ingen ångest kring att äta en vanlig kanelbulle!

24 juli 2012 övervann jag min “bullfobi” (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Var medveten om vilka hörn ätstörningen kan gömma sig bakom

September 10th, 2013

Ätstörningen är lurig. Den gömmer sig i bakhuvudet, mellan skulderbladen och ibland i armhålorna. Den hoppar fram när man minst anar det för att verka så pass effektivt som möjligt. Den vill slå ned en till marken och allra helst helt under jorden. Varje ätstörningsrelaterad sak som stöts på i vardagen gör att ätstörningen kikar fram lite från dennes gömställe, för att se om kusten är klar för att gå till attack.

Även om sjukdomen inte längre har makten så har den en förmåga att teleportera sig in ens liv igen med ojämna mellanrum. Då är det viktigt att man är medveten om vilka vardagsföreteelser som kan vara utlösande faktorer. Jag menar inte att dessa saker bör undvikas, för det vore inte att leva i frihet från sjukdomen. Utan jag menar att en medvetenhet kan förhindra ätstörningens attacker från att vara genomslående. Vet man ens fiendes strategi och plan för attack så blir den mycket lättare att förhindra.

Runt om oss i vardagen finner vi många faktorer som pekar mot ätstörningsrelaterat beteende. Det är näst intill omöjligt att inte komma över sådana ting var dag: tidningars propaganda kring nya dieter, vännernas noja över deras kroppar, experter som uppmanar till ökad fysisk aktivitet, kalorier på livsmedel och ibland till och med på färdiga maträtter. Är det ens möjligt att vara frisk i denna värld? Ja, men det är inte möjligt att undvika alla ätstörningsförknippade beteendemönster. Därav är det ytters viktigt att man lär känna sig själv och sin ätstörning. Man ska kunna integrera sig i omvärlden trots att det finns så många trigg-faktorer runt om sig utan att ätstörningen ska få makten.

Jag har nyligen börjat träna på gym, vilket jag även gjorde mycket när jag insjuknade i anorexin. Därav har jag en medvetenhet om att det kan vara en triggande faktor, men som jag mår idag är det inte det. Träningen är ett starkt intresse hos mig, och har länge varit. Det är trist att ätstörningen tog ifrån mig det under en period, men det får mig att uppskatta den så mycket mer nu när den går att återuppta i alla dess former. Träning ger mig glädje och jag tränar för att det är kul. Det har varit som för Ofelia på gymmet , men nu tränar jag inte för att förbränna utan det råkar vara så att jag logiskt nog förbränner när jag tränar, lika som för Frida på gymmet.

Det är många som utför ätstörningsförknippade beteenden i omgivningen utan att egentligen ha en ätstörning. Det är mycket som verkar sjukt som blivit till en norm i samhället. Tragiskt nog går det inte att ignorera allt detta, utan man måste hitta sätt att förhålla sig till dem utan att trigga igång dumtankarna. Lyckas man förhålla sig till omgivningens galenskaper så tror jag att man blir friskare än innan. Har man en gång varit sjuk så sägs det att det är lättare att falla tillbaka. Jag tror också att har man en gång blivit frisk så kan man leva ett sundare liv än andra, tack vare medvetenheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

If this isn’t living, then I don’t know what living ever could mean

March 24th, 2013

Det här helgen har varit helt fantastisk! Efter en vecka i nedstämdhet har jag återfunnit min glöd – min livsglöd. Helgen har fyllts med det bästa av det bästa, och då ska ni veta; då finns det ingen plats för ätstörningen!

Lördagen bestod av cheerleadingträning och sedan gasque med sektionen (middag/sittning/fest). Jag kom på mig själv att INTE räkna en enda kalori eller att ens oroa mig över hur mycket jag ätit. Jag lagade mat på det som var kvar i paketet, jag åt när jag var hungrig och jag tog en halv portion extra när för att det var gott!

Efter gårdagens nöje och otroligt trevliga umgänge var jag på topp inför dagens tävling!

Picture 6

God morgon

Picture 2

Rosetten på plats

Picture 5

Practice “cheer-face” ;D

Och hur gick tävlingen då?…

Picture 9

GUUUUUUUULD!

Medaljen är inte det enda jag vill äta upp nu heller. Typ hela kylskåpet. Vad sägs om ett matdagboks inlägg ikväll? Då får ni veta hur en Soelas äter när hon är frisk!

 

Tags: , , , , , , , , ,

En måltid mot Anas odds

March 13th, 2013

Middag tillsammans med familjen. Bokat bord på restaurang. Välja middag från meny. Äta rejält med mat.  Inte få ångest. Inte kompensera. Anta utmaningen!

Ana hade valt kyckling – jag valde oxfilé

Ana hade valt bakad potatisjag valde klyftpotatis

Ana hade valt sprödig salladjag valde coleslaw

Ana hade valt en eller helst ingen dippsås jag valde tre olika

 Ana hade räknat kalorierna – jag njöt av den fantastiskt goda maten!

220 g oxfilé med klyftpotatis, tre olika dippsåser, coleslaw, majskolv och lite sallad.

220 g oxfilé med klyftpotatis, tre olika dippsåser, coleslaw, majskolv och lite sallad.

Ana hade valt att lämna halva måltiden jag ville äta hela!

Ana hade ätit tills hon inte var hungrig – jag åt mig rejält mätt

Ana hade fått mig att se tjockare ut i spegeln – jag ser en lika snygg tjej som innan.

Ana hade gett mig ångest – jag kände mig nöjd!

Ana hade gjort mig sjuk – jag gjorde det som var friskt!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp